Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition Nordirland; Stroke City

"Om ni kikar över kanten här, så ser det enda protestantiska område på den här sidan älven, omgiven av ett hav av katoliker" , förklarade guiden med stort engagemang när vi följde med på en tur längs den mur som började byggas 1613 för att dela de två grupperna; "Men vet ni, jag har en önskan och tror att det kommer att ske, nämligen att den fred vi har fått till här på Nordirland, i framtiden inte bara kommer att hålla, utan även fungera som ideal för andra konflikter världen över. och att Derry blir utgångspunkt!"


Derry som katolikerna kallar den, eller Londonderry som protestanterna kallar staden, är en värdig avslutning på ett besök på Nordirland. Platsen går också under namnet Stroke City. Den liksom sammanfattar Nordirland. Först och främst, så är lokalbefolkningen är oerhört trevlig, intresserade och hjälpsamma. Och sanslöst engagerade angående sin del av världen och det är lätt att tillbringa mycket tid på att lyssna på intressanta berättelser. Främst angående de s.k troubles. En av de som gjorde en stor skillnad när det gällde att överbrygga de enorma motsättningar som rådde mellan de två, katoliker och protestanter, var en Derry-bo, Nobel pristagaren John Hume. Ett pris han delade med John Trimble. och oavsett hur man vänder på saker och ting, så präglas ett besök i denna underbara del av världen av just the Troubles/Motsättningarna. Och för min egen del är bara det mycket lockande och därför var besöket i Bogside, där det s.k Bloody Sunday eländet inträffande, en av resans höjdpunkter, återigen till följd av de politiska väggmålningarna som är med världens bästa.

Som helhet måste jag säga att besöket i Nordirland är en uppenbarelse! Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara så oförstört, genuint, vackert och sanslöst spännande! Att folk skulle vara fantastiska, det förstod jag efter ett besök i våras i den södra delen, men de är nog ett snäpp mer fantastiska i Nordirland, ovana vid turister som de är. Det är ett helt säkert, mycket familjevänligt land med den mest fantastiska kuststräcka man kan drömma om. Skynda er dit innan det är för sent och de stora massorna börjar anlända till detta lilla himmelrike!

Och jag vill tillägga, skall ni hit, så rekommenderar jag er att läsa på om the troubles för att förstå varför problemen finns än idag. Det gör er upplevelse större.

För mer foton från Nordirland, se http://mikaelstrandberg.500px.com/ och Vill ni veta mer om Irland och Nordirland, besök http://www.facebook.com/upptackirland och gilla gärna sidan.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-08-08 20:45   dHANScan
Intressant för en där som jag har varit 2 ggr i Ulster (1993, 2000) att läsa dina blogginlägg.
Men jag har nog mer försökt undvika dessa 'troubles', dvs jag har bara kommit genom randområden i landet på väg från nordvästra Irland till Dublin Airport med cykel och tält. Det var intressant i 2000 få uppleva de mycket mer disketa gränskontrollposter än de som var i 1993, den gång var de ännu med engelska vakter. Vakterna var snälla (för att jag var dansk, gissar jag...), men om befolkningen lärte jag endast att de var ännu mer snälla på irländska sida av gränsen. Men man kan ju lära nytt.
Och visst finns det fantastiska naturscenerier på hela irländska ön
 
Svar 2011-08-09 07:31   explorermikaelstrandberg
Tack för ditt inlägg, det var inressant att höra. Jag tror att 11 år av ngn sorts stabilitet har gjort sitt till. Jag hoppas se resten av Irland också, det är en fantastisk ö med fantastiska invånare!
 
2011-08-09 10:56   thegedd
Håller på och läser en bok om det trettioåriga kriget (1618-1648). Och tänker genast på hur författaren "försöker" föklara hur det hela började, jo...nämnligen genom motsättningar protestant/katolik.
Historien upprepar sig ständigt (motsättningar/konflikt) med andra ord och kommer så att göra, tänker nu på det som händer i London med omnejd.
Och visst är Londonderry en intressant stad. Att få någon slags "klarhet" (riktig förklaring) till alla motsättningar/konflikter genom åren är ju svårt. Enligt de jag kom i kontakt med (2005) så kunde de inte själva riktigt klargöra om "varför eller hur" det kunna blivit som det blivit.
Knepigt !
"den mest fantastiska kuststräcka man kan drömma om" Håller med till 101 %
 
2011-08-09 13:39   explorermikaelstrandberg
Intressant som alltid, Jesper, jag har mer gått in på ämnet på min hemsida, www.mikaelstrandberg.com, läs gärna de artiklarna, 5 stycken, och kommentera gärna, det är intressant det du säger. Under tiden jag var där, skrev jag en blog "live" så att säga, se http://500px.com/MikaelStrandberg/blog och många av läsarna kom från trakten och hade mycket intressanta åsikter. Bland annat har jag fått flera samtal från Derry´s visitor center angående vad jag skrivit...starka åsikter....boken Explaining The Troubles är väl värd att läsa för att få perspektiv, för nog tycker jag att det finns anledning till bekymren. Nu hoppas jag verkligen att den lösning som finns just nu, håller oc kan fungera som modell för andra delar av världen i konflikt. Jag fick ett mejl nu på orgonen från ett annat land med samma bekymmer och hoppas kunna fara dit snarast. Vi får se. Tack som alltid Jesper för dina insikter.
 
2011-08-09 13:41   explorermikaelstrandberg
Gå en bra bit ned i bloggen på http://500px.com/MikaelStrandberg/blog för att hitta de aktuella "live" bloggarna...
 
2011-08-09 18:46   thegedd
Tack för länkarna och boktips, ska läsa framöver.
 

Läs mer i bloggen

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg