Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Kategorier:

Etiketter:

Expedition - 5 mest kompletta rese- och äventyrsböckerna någonsin!

Jag har börjat planera för en liten avslappnande fjälltur med en vän och som vanligt gäller det att hålla ned vikten. Mindre vikt, mer njutning. Och därför kan jag bara ta med en bok som skall underhålla mig under ett par veckors vandring. Så jag började då fundera i banorna vilken bok täcker då allt? En bok som är spännande, inspirerande, profan, berättande, poetisk och med en stark litterär stil? En som täcker allt. Den där boken man kan ta fram, strax efter en storslagen solnedgång och bara läsa en strof som kan förändra livet innan man somnar in?

Så efter mycket tänkande fick jag fram en lista på fem böcker:

1. Ryszard Kapuscinski. För mig är denne nu döde polack den främste stilisten bland alla författare. Inte en rad som inte säger något som för tanken att arbeta på högvarv. Min favorit är , bland många, är boken Imperiet.

2. Peter Mathiesen. Hans klassiker Snöleoparden om hans färd i Himalayas i sökan på detta svåråtkomliga djur tillsammans med George Schaller är en verklig höjdare. Jag läste denna bok första gången tidigt åttiotal när jag själv reste med ryggsäck i dessa trakter. Den håller än idag!

3. Lasse Berg. Tyvärr för Lasses del är han född i Sverige och når därför ut på en mycket liten marknad, när han egentligen borde vara en hyllad global författare. Han har skrivit många bra böcker, men hans Jorden ålder har allt.

4. Laurens Van der Post. En jägares hjärta om bushfolket i Kalahari. Han är en av många av mina favoriter, inklusive Kapuscinski som blivit hårt kritiserad efter sin död för att överdriva, hitta på, tala osanning och skildra livet på en opassande sätt för akademiker och grävande journalister. Frågan är, har de varit på plats?

5. Mohammed Asad. Han började sitt liv som österrikisk jude, slutade som utrikesminister för Pakistan och den som anses ha skrivit en av de bästa översättningarna av Koranen på engelska. Men hans självbiografi och hans resor och funderingar genom öknen, är stilistiskt storslagna. Boken heter den Långa vägen till Mecka.

Detta är en personlig lista. Tidigare skrev jag denna lista angående 5 böcker av svenska äventyr att läsa över jul.

Böcker är oerhört viktigt för mig och idag är det svårt, tycker jag, att hitta någonting spännande i en bokhandel från den här genren. Mest finns det s.k coffetable books av äventyrare som hyr in en författare och fotograf, publicerar en glansig bok med stora bilder, en historisk återblick och oftast en oerhört tråkig skrift. Som ett gigantiskt reklamblad. Säljer säker bra, men kommer att hamna i glömska. Hoppas snart på att hitta en ny storslagen bok av en svensk resenär!

Jag skrev en engelsk variant här!

Kom gärna med Edra egna listor!

Föregående Nästa Startsida

Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2011-05-04 Läst 17838 ggr

Logga in för att kommentera

2011-05-04 15:01 BMartins: Tack för bra tips! Har senaste tiden funderat en del över bra rese/äventyrsböcker att läsa i sommar och håller med dig om att bokhandeln erbjuder ett knapert utbud. Har inte läst någon av de fem du nämner här så har lite att se fram emot antar jag.
MvH Björn
2011-05-04 16:23 explorermikaelstrandberg: Jag fick just idag Lasse Bergs senaste från författaren själv, med titeln Skymningssång i Kalahari. Den är nog ruggigt bra!

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Läs inlägget

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Läs inlägget

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Läs inlägget