Det måste ha varit i mina gener när jag föddes. En påverkan från mina föräldrar hade nog stor betydelse.. Jag fick följa med min far på fjällturer i Sarek och Jämtländska fjällen. Paddlade med hela min familj i Dalsland och Värmland.
Sedan fortsatte jag som tonåring att ta med kompisar på paddelturer, när vi var ute veckovis och paddlade ibland 30 mil.
Har hela tiden försökt komma ut så mycket jag kan, men det eskalerade när jag träffade Helena.
Hon hade samma intresse som jag och det började med att vi vandrade med våra barn 2002 från Grövelsjön till Sylen och Rönnsjön i Norge. Ungarna älskade det och vi älskade det. Vi fortsatte med Kebnekaise 2003 utan barn och det var då det började på allvar.
Se dessa vandringar på vår hemsida www.traneving.se
Nu går vi var 14.e dag/helg när vi är barnfria året om och minst under 2 veckor på vår barnfria semester.
Att få med ungarna har blivit svårare men vi gör så gott vi kan och lyckas ibland.
Hur har ni andra blivit friluftsmänniskor ?
Thomas
Dessutom att vi bor som vi gör,dvs i skogen nära fjällen.Barndomssemester var mer Canadas klippiga berg än Mallis-charter.
Fast tidigare var jag mest "uteidrottare" och mindre frilufsare,det har jag blivit alltmer med åren.
Och ja-jag är glad att jag upptäckt vilken guldgruva jag bor på.(det har långt i från alla här gjort)
Jag mår inte bra om jag inte får vara ute, det är bara så! Hur det blivit så är däremot svårt att svara på...