Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Kategorier:

Etiketter:

Rehab påbörjas

Rehab.

Då börjar vi om nästan från början igen.

Igår besökte jag min vän Nora i Lund. Hon är fysioterapeut och kommer med ett mycket gott rykte. Det var som att träffa en lärarinna från småskolan. Mycket sträng, men ambitiös och ytterst kunnig. Jag rekommenderar henne oerhört mycket! Jag kan verkligen sitt jobb!

Problemet?

Nä, det är inte hjärnskakningen. Den är över. Den försvann i sin helhet dagen innan vi begav oss till Izmir. Plötsligt kunde jag lägga mig på rygg på golvet och göra mina knä övningar utan yrsel. Då hade jag tillbringat sex oerhört tråkiga veckor lyssnades på ljudböcker eller bara sittandes på balkongen timme ut och timme in stirrandes på folk på gatan nedanför. Det gick an. Men jag hoppades att de jag kände i min omgivning som haft en svår hjärnskakning hade fel. Dvs. att jag inte skulle behöva sitta så här upp till 4 månader och mer.

15 kg:s övervikt pålagt speciellt för Grönlandsturen fanns dock kvar när cyklingen inleddes. 7 kvar nu. Så cyklingen har gjort sitt på alla nivåer!

Problemet är att jag haft ett smärtsamt högerknä sedan i början av februari. Överträning så klart. Men med Grönlandsturen i antågande i maj, så kunde jag inte hålla upp med träningen. Tvärtom. Så under Mongoliet besöket drog jag i stora drag varje dag. En av dagarna, på den mest underbara av platser, samtidigt som Misha körde sin drönare, så körde jag en oerhört tuff väg genom skarpa klippor och sten. Där någonstans blev det för mycket och en rejäl smärta tilltog. Där skulle jag ha på börjat rehab plus vila. Jag körde bara rehab och tänkte att jag får köra smärtstillande över Grönland. Och justera allt efteråt. Jag hade dock inga problem när jag cyklade, så jag kunde göra cykelturen med tjejerna också.

Nu gick det som det gick på Grönland. Cyklingen blev livets bästa resa. Att leva med tjejerna på Expedition, det blir inte bättre! Men vists hade jag ont i knät så fort jag inte cyklade.

Så det första jag gjorde efter hemkomst var att gå till doktorn. Hon sade, det kan vara knäledsartros, men det är inte säkert. Gå till en expert på detta. Därför hamnade jag hos Nora!

Så Nora har gjort ett omfattande program åt mig. Jag har ju kört rehab sedan januari, men det här programmet är bättre. Och annorlunda. En halvtimme per dag. Men jag har ju tränat rationellt i tre år snart, så det är bara att köra på att lägga till fler moment.

Motgångar, små och stora, är en del av livet. Jag har lärt mig att bästa sättet att hantera dem är att hålla rutinerna, kör på, lär dig av misstagen och njut av det här korta livet! Imorgon kan det vara över!

Ja, här kan ni se platsen där jag "förstörde" knät https://www.youtube.com/watch?v=9dJf-8yv7mg&ab_channel=MikaelStrandberg

Föregående Nästa Startsida

Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2022-08-24 Läst 3366 ggr

Logga in för att kommentera

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Läs inlägget

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Läs inlägget

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Läs inlägget