Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Kategorier:

Etiketter:

15 timmar i tältet

15 timmar i tältet. Jag hade glömt hur lång tid det är. Mörkret dominerar tillvaron. Det finns inte annat att göra än att hålla kylan borta. Ibland kika ut ur tältet och beundra den stjärnfyllda himlen. Tänka på något trevligt. Oftast kvinnor. Och försöka hitta en bekväm liggställning. Det är svårt. En hel del av tiden försöker jag få flärpen rätt vid dragkedjan på sovsäcken. När den inte hamnar framför dragkedjan blir det kallt.

Jag kollade tempen nyss. -8 grader C. Min sovsäck är en 2 säsongers variant. Vi har med oss fyra stycken. Tre två säsongers och en vintersäck. Den tar utrymme. Men tjejerna har den som extra täcke. De sover djupt. Utan mössa. Häpnadsväckande för mig. När jag har försökt få dem att sätta på sig mössan, svarar de:

"Vi har hår. Det har inte du."

All fukt från matlagningen har fryst i tälttaket. Det lär droppa på tjejerna på morgonen. Men de är så oerhört tåliga och lätta att ha med sig. Det är inte så att vi har några uttömmande diskussioner. Vi är mest tillsammans. Bara det är guld värt. Vi har tvingats slå läger på en inte alltför platt fläck på myren. Högt upp för att undvika översvämningen vid de mer bekväma möjligheterna bredvid Foskån.

Under dagen knallade vi över Foskån. Det blev sex vändor för mig. Först över med ryggsäcken, så tjejerna. Det var iskallt. Men det gick. Tjejerna ville prova, men jag visste att det var blött och snö längre upp och kalla fötter är ingen höjdare.

Blöta strumpor hänger i tälttaket och reser man sig för häftigt upp, så får man en blöt strumpa i ansiktet. Jag drar nog igång köket snart, för värme. Jag har tagit med två liter bensin, så vi kan köra extra mycket och hålla värmen. Jag kunde inte packa ned kaffeapparaten och riktigt kaffe utan får nöja mig med någon halvsmak.

När det ljusnar gör vi ett försök att bestiga Storvätteshågna. men dimman krånglar kanske till det.

Föregående Nästa Startsida

Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2021-11-07 Läst 5260 ggr

Logga in för att kommentera

2021-11-07 09:21 OBD

Jag har skrivit det förut, men det kan skrivas igen, och igen; Du har fantastiska tjejer!

Svar 2021-11-07 16:23 explorermikaelstrandberg: Tack Bertil! Håller med! M

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Läs inlägget

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Läs inlägget

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Läs inlägget