Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition Defender X. Från London Till New York

När två meters vågen slog över Landrovern samtidigt som rodret gick sönder, tänkte jag:

"Hur i all friden hamnade jag i detta?"

Sekunden efteråt kände jag en stark glädje att få vara med på detta galna projekt! Livet är ju så kort!

Det blev en lätt dramatisk räddningsaktion. Och idén att med hjälp av Landrover korsa den Engelska kanalen lyckades inte.



Redan på kvällen var Jeff och Steve tillbaka vid ritbordet för att lista ut vilken lösning som är den bästa. Två sanna visionärer med en lång historia av Expeditioner med tekniska lösningar. Och motordrivna Expeditioner i bagaget. Jeff har gjort ett antal långa turer världen över i en Landrover. Se http://www.junglerunner.com/. Jeff är en av mina bästa vänner och driver Kensington Tours, där jag är en av flera Explorer-In-Residence. Steve å sin sido har gjort de mest fantastiska färder. I alltifrån helikopter från Nordpolen till Sydpolen. Med Spitfire jorden runt, hemgjord ismaskin (Berings sund) och mycket annat. Jag känner honom sedan länge, en mycket god vän. Läs mer här http://www.sb2.eu/

Så huvudidén är denna:

Att med Landrover färdas från The Royal Geographical Socity´s lokaler i London till Explorers Club i New York. Och på så vis bli den första Expeditionen i historien som gjort detta. Det inkluderar hav, sjö och vattendrag. Färden går genom Ryssland och Alaska. Den Engelska Kanalen och svåraste av allt, Berings Sund, måste seglas/åka över. Och så uppför Yukonfloden. Färden genom Ryssland går under den kallaste tiden på året där ned till -60 minus grader kan uppstå. Upp längs min gamla "hemvist" Kolyma-floden. Och därifrån till Beringssund vantar ännu en svår utmaning.

Jeff och Steve kör varsin Landrover. Jag är med som vän, någon sorts Sibirien expert och producent av filmen/serien som blir resultatet av denna Expedition. Men jag är med för att jag verkligen vill vara med! Jag hoppas jag kan vara till någon hjälp. Teknik är ju definitivt ingenting jag begriper mig på, så en stor del av färden blir jag nog mest i vägen.

Det finns många anledningar till att göra den här färden. Jeff driver en av världens största reseföretag. Han har köpt mina berättelser från Sibirien. Med resan vill han försöka öppna upp den här delen av världen till Kensington turism. Dvs. expeditioner, mindre grupper, guidade av lokala experter. Men framförallt inspirera andra att våga färdas på andra sätt än i gruppcharter. Bygga broar kulturer och människor emellan. Möta nya människor. Förstå världen och livet bättre. Och göra en film den här färden som speglar vår nutid.


Produktionsteamet består av jag då, den kloka Sofie Rørdam (http://kilwa.dk/about) som är director och så Samir Dounas som är fotograf, drönarpilot och mycket annat. Som filmmakare är färden en utmaning. Inte bara gällande kyla, batterier, mörker och annat. Lika mycket för att det är ju på pappret mycket som är -som det idag kallas, politiskt inkorrekt- med den här färden. Till att börja med så är vi tre medelålders vita män. Vi färdas i fordon i dessa tider. Hur definierar man Expeditioner, explorers och äventyr idag? Är det inte ute att hålla på med detta? Ska vi överhuvudtaget resa med flyg? Jag menar, ta min Grönlandstur, bara att ta sig dit och hem med flyg påverkar klimatet. Alla resor påverkar i stora drag klimatet. Hur reser man överhuvudtaget idag på ett ödmjukt och icke-påverkande sätt? Vad tycker de människor vi möter längs vägen om det vi gör och sin egen vardag? Det är några av ämnena vi berör i filmen.

 

Främst skall det bli en livsbejakande film som skapar hopp hos folk, inspirerar andra att ge sig ut och möta nya människor och utmaningar i livet.  En film där vi möter fantastiska människor. Och hur man kan vara ödmjuk mot livet. Och andra människor. Och naturligtvis är det ett riktigt klassiskt äventyr. En sann cliffhanger.

 

Vi hoppas filmen/serien dessutom skall skapa en vettig ödmjuk diskussion. Om Expeditioner i den tid vi lever i.

 

Ha gärna åsikter!

PS. Alla bilder kommer från helgens försök att korsa den engelska kanalen och diskussioner, packning runt omkring! Alla foton tagna av Sofie. DS

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2021-10-26 11:48   Trottoarbonden
Det børjade milt sagt tveksamt men det skall bli kul att følja projektet.

Lycka till :-)
 

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg