Jag visste redan när jag gav mig iväg att jag förmodligen var sent ute. Snön började försvinna runt huset, men det var -15 och sol, så jag gav mig iväg ändå, pulkan packad med förnödenheter för tre veckor, även om jag var glad om jag kunde få till en vecka. Med 80 kg i pulkan skidade jag iväg hemifrån över isarna och hann med 20 km denna första dag och solen sken, underbart väder och det första nattlägret var perfekt med utsikt över isbergen i sundet.
Nästa dag drog den varma sydvinden in, den jag fruktat och jag skidade som en galning för att hinna till en by vis namn Ilimanaq, där jag visste en färja skulle gå om en vecka, ifall jag ingenstans skulle kunna ta mig. Så jag stannade i byn en dag i väntan på att se hur vädret utvecklades och bara över natten försvann snön på isarna och i stället fanns där vatten. men jag tänkte, jag får i alla fall prova, så påföljande dag drog jag iväg över isarna och började klättra uppför de runda bergen, ibland på barmark, ibland på blötsnö. Tvärheten på uppgången var helt osannolik, så efter två timmars arbete befann jag mig i en sådan situation att jag tvingades släppa pulkan för att inte skada mig själv och med all den vikten dundrade den in i en hög stenar. Korkat gjort. En ganska allvarlig skada på pulkan.
Jag fick lägga om riktning direkt och skidade österut och hamnade framför en storslagen utsikt, men med en tvär nedgång i ett lavinområde. Det tog 2 timmar att ta sig ned och en rullning av pulka vilket medförde att bösspipen sköt ut genom pulktyget. Inga färska spår efter vare sig isbjörn, myskoxe eller ren. men väl gamla. Jag kände stor osäkerhet rörande isarna när jag gick till söms.
Påföljande morgon hade än mer snö försvunnit och jag insåg jag får köra söderöver för att se hur det ser ut där och om jag kan hitta nya vägar till inlandsisen som var mitt mål. Så det blev att köra snabbt över isarna men så försvann snön helt och jag fick dra tungt över myrar och blötmarker och insåg jag måste försöka ta mig upp i höjd till snön, Men de 80 kg tog kraft.
Omständigheterna till trots så var det en underbar tid att vara ute. Inga människor alls så klart, tranorna anlände och värmen var fantastiskt underbar, liksom känslan av frihet och den här rena hälsosamma friska luften som finns på Grönland. Oslagbar. Det tog mig 8 timmar att göra 4 km över berget på barmark med pulka. Nattlägret blev på barmark.
Jag insåg att slitet var för tufft och jag fick åter lägga färden på is, om man kan säga så och det tog mig ytterligare tre dagar och dra hem hela ekipaget till base camp och tjejerna igen. Jag bytte där ut pulkan mot ryggsäcken och tjejerna och jag körde en ute natt tillsammans. Bäst av allt!
