Vi anlände till Ilulissat igår, jag satte på mig löparskorna direkt, underbart väder, solgassande isberg, ja, tveklöst en av de vackraste löpturerna jag gjort. Idag har vädret svängt, samma löptur, men snöande, kylig vind och instabilt väder, så det är klart man undrar hur länge vi blir här. Men vi lever på Franks generositet här, så det går ingen nöd på oss. Men jag sover knappt. Det är fem dagar sedan jag sov bra. Jag oroar mig för att vara utan tjejerna nu. Så nu har jag också dragit på mig en vadskada. Det blir så när sömn saknas.

Ja, Expeditionen blir av! Men jag är lite sent ute, vi är inte i hemma än, snön försvinner snabbt, isen likaså, det kommer att bli en mycket tuff tur där utrustningen kommer att ta rejält med stryk. Men OJ hur jag ser fram emot att få ge mig iväg igen, ut i denna fantastiska fria värld!

Det känns skönt att vara tillbaka, även om jag vet att vi måste återvända till Sverige innan skolorna börjar igen. Det är tystnaden, den oerhört, oerhört friska och hälsosamma luften och skönheten jag saknat mest. Liksom vänner.

Ja, tjejerna, ja...något har hänt under dessa tre månaders gigantiska oro över hur det skulle gå med Eva, men det har gått så bra som det bara kan och vi har fått en mogen, klok och mycket stark ungdam i retur. Men jag har blivit en riktig hönsmamma efter det här och har, och kommer att fortsätta med detta, skämma bort tjejerna totalt. Kärleken har bara växt och växt och behovet av att vara med dem dygnet runt är enormt!