Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Travellers Club, 113 länder, Kongo och Jemen

   Ah, det märks att Sverige är på semester! Inte en endaste fråga förra veckan om någonting per mejl! Men, hur som helst är det så att en av de allra vanligaste frågorna är:

"Hur många länder har du varit i?" 

   Osäker är jag på detta, eftersom jag aldrig räknar efter riktigt. Det är helt oviktigt för min del, men eftersom jag får frågan så ofta, ville jag verkligen kolla nu. Därför gick jag in på Travellers Club Stockholms hemsida och gjorde testet. (Se fliken topptravlare till vänster.) 113 länder blev det, men det var inte ens i närheten av direktörerna Tomas Juhlin och Rolf E. Eriksson! De har varit i 269 respektive 220 av världens alla länder och autonoma stater! Jag vet också att min personlige favorit på Travellers Club i Stockholm, Arnold Wernersson, ligger i de trakterna. Nu har han ett kannibalmuseum i Önneköp!

   Jag får också ofta den här frågan ofta:

"Vilka är de här Travellers Club då?"

   Travellers Club är naturligtvis mest känt genom den brittiska varianten lokaliserad på 106 Pall Mall i London, som jag är medlem i, men även Sverige har tre klubbar. En i Göteborg, en i Malmö och så den största i Stockholm. Klubben har även en egen tidning, men det mest spännande är alla medlemmar som har de mest säregna och fantastiska liv bakom sig! Medlemmarna kommer från alla olika landskap och yrken. Alltifrån murare till ambassadörer. Man vet aldrig vem man hamnar bredvid, på en av klubbens möten eller på den traditionella kräftskivan i Skansen Akvariet hos Jonas Wahlström. De flesta möten äger rum på Sällskapets lokaler. Föreläsningarna som erbjuds är mycket intressanta. Alltifrån austronauter till bibliotekarier. Jag har varit med i över tio år nu och trivs som fisken i vattnet. För att få vara medlem krävs att man helst skall ha besökt världens alla kontinenter, får två underskrifter från två av medlemmarna och så väljs in av medlemskommittén. För den som gillar att resa, prata om äventyr och som vill lära sig nya saker om de mest skilda ämnen, ansök så snart ni kan.....

   Det senaste landet jag besökte var Kongo Kinshasa. Jag passerade där för 21 år sedan och när jag nu återvände, så var det inte mycket som hade förändrats. Främst kanske att mobiltelefonen hade anlänt! Annars var det fortfarande ett sant afrikanskt kaos och dilemma, men med fantastiska invånare och förmodligen Afrikas mest spännande land, alla kategorier! Läs mer här på engelska och se det här bildspelet!

Ändå är det land som förändrat mitt liv mest det senaste året är Jemen! Jag tillbringade 12 veckor där förra året och det är min absoluta favoti av världens alla länder. Helt fantastiska människor! Läs här på engelska och se bildspelet!

Jag saknar landet, mina vänner och den fantastiska atmosfär som råder varje dag av mitt liv! Ja, det gjorde lika starkt intryck på mig som Sibirien! Se gärna denna föreläsning på engelska hur mycket Sibirien gav mitt liv riktning!

Läs mer i bloggen

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg