Bloggar > Annelibloggen > Hur jag klarar huden under ...

Annelibloggen

Livets äventyr

Hur jag klarar huden under extremäventyr.

Hög höjd innebär extrem påfrestning på huden. Luften är väldigt torr, kylan är sträng, solen gassar utan det skydd luften ger på havsnivå och vinden pinar på. Vad händer med huden och hur skyddar jag mig?

På hög höjd ä är luften väldigt torr, dvs. det är mindre vattenånga i luften. Det gör att man lätt torkar ut eftersom man förlorar mer vätska i andningen, dvs. luften man andas ut är lika fuktig som vanligt av min inre luftfuktighet, men luften jag andas in är torr som fnöske så i varje andetag går jag massa minus på vätska. Drick, dricka och åter dricka är knepet.

En annan grej som påverkas kraftigt av den tunna luften är huden. Huden behöver fukt och helt plötsligt är det snustorrt. Det gör att redan när jag vandrar in till baslägret på 4.000-5.000 meter beroende på berg, så börjar huden reagera. Huden vill ha massa mer fukt och hallå!! 

Till det här kommer ett problem till. Syrefattigt. På hög höjd är det mindre syre i luften. Huden vill ha syre och återigen öppnar sig huden, hallå, vi vill ha syre!!

Den öppnar sig. Porerna öppnar sig. Bokstavligt.

Vi alla har ju olika hud, en del mindre porer, mer som persika, en del mer porer, mer som apelsin. Jag är apelsintypen. Och när huden behöver fukt svarar den med att öppna porerna. Rejält. Olala. 

Hur man hanterar det är olika men både jag och min bästa klätterpolare får helt enkelt ta en timme eller två och klämma ur porerna. Typ på 4.000 meter. Asäckligt för porerna är så öppna och ja, hm, fulla av gojs, det räcker man bara petar på huden så hopplar det ut. Omg, nä, det skrev jag inte. Sen står de på vid gavel och skriker efter luft. Sakta sluter de sig och sen efter ett par dagar är det samma visa igen. Sen brukar det avta ett tag och sen kan det bli en körare igen när man kommer upp på ännu högre höjd, typ 6.000-7.000 meter. 

Sen en annan grej med den syrefattiga luften. En del säger att det är svårare att tillgodogöra sig energin på hög höjd pga, av syrefattigheten och det är därför vi tappar så mycket i vikt. Nä säger jag, jag får energi om jag äter och orsaken till at folk är så svaga är för att de går alldeles för fort upp på högre höjd, kroppen hinner med, därför är de så trötta och svaga. Sen varför vi tappar så mycket i vikt, 10 kilo är helt normalt på ett 8.000 metersberg, tror jag beror på att kroppen har svårare att återbygga sig på hög höjd. Lite annorlunda teori. Så jag äter inte energisnabb mat utan mat som hjälper mig att återbygga mig. Och så tappar jag mycket mindre vikt än andra. Det här med att återbyggga sig påverkar även huden. Den får svårare att återbygga sig. Varje sekund bryts vi ner och varje sekund återbygger kroppen sig. Återbygget går så där på hög höjd. Annelistyleteorier.

För min del har det betytt att jag har spruckit helt sjukt mycket. Fingrarna spricker rakt av och tokdjupt. Har aldrig sett nåt liknande. Men så har jag också skador på cellåterbildningen. I tio år handlade mitt liv om att återbygga cellerna så jag inte skulle stryka med. Jag har blivit asbra på det. Nu har jag fördel av mina skills i bergen. Mat som hjälper kroppen att återbygga sig. Minska slitaget, spara på kroppen, inte stress, olala, asdumt för återbyggandet. Så jag kör extremt mycket mental träning innan. Iiiinte stressa för då spricker fingrarna. Typ. Fast det gäller allt i hela kroppen.


Det börjar lite försiktigt kors och tvärs åt alla håll. Sprickan på pekfingret är en annan skada men den kommer inte att läka utan börja spricka upp. På väg uppför Kilimanjaro. 


Precis nerkommen från Kilimanjaro. Rivsåret jag hade på pekfingret på bilden ovanför är såret man se precis på undersidan av pekfingret, det stora såret på pekfingret är vanlig spricka. 


Tumme. Kilimanjaro after work. Det gör goe ont kan jag lova.  


Ett annat fenomen när vi ändå håller på - naglarna lossnar i framkant. Men det har inte med höjden att göra, det gör de i fjällen också, det har med den tunga ryggsäcken att göra, det snörper åt cirkulationen eller nåt och i kombination med nåt trasknas hos mig så blir det så här. Utan ryggsäck inga blodiga nagelkanter. Det här gör sjukt ont. När de alla har lossnat någon mm så läker det och sen är det klart för den turen. 


Olala, inte snyggaste bilden men nu snackar vi dokumentärt. Jag kunde över huvud taget inte nudda på undersidan av näsan. 


Omg, la jag upp den här bilden? Nänä! Haha. Men om vi inte tar hela sanningen så lär vi oss inte hela sanningen. Tur det var kråkfritt. Den där näsan gjorde så ont så herre min skapare. 


Näsan började spricka mitt itu på topptältningen på 7546 meter. Kolla underläppen, svullen som tusan. Det är höghöjdsödem, inte samma ödem som man kan få i lungorna och hjärnan och som är livsfarligt. Det här är inte farligt men man ser ju rolig ut. Vanligast hos tjejer och oftast i ansiktet eller på händerna. Selfie in style!  

Sedan har vi kylan. Jag har förfrusit näsan några gånger. När jag ligger i sovsäcken på natten så sticker näsan ut för att jag ska få mesta möjliga syre. Jag har en liten mask för att skydda ansiktet och näsan mot kylan men den är inte skön alls. Och då går det som det går. Nästoppen fryser helt enkelt. Som när man stoppar en jordgubbe i frysen. Och sen när den tinar så ja, det blir ju ingen jordgubbe av det. Ingen näsa heller. Som tur var är det bara ytan, inte så djupt, så näsan växer ut igen. 


Nänä, den här bilden la jag inte heller upp! Hur kan jag vara så glad med den där näsan? Förfrysningsskada från natten då näsan stack ut ur sovsäcken, huja, sicket sår det blev sen, hela toppen var som en köttslamsa, det blev skorpa och infektion under skorpan, och omg vad det höll på. Som tur är har jag som utgångsläge väldigt bra läkekött, ärvegods från min pappa. 

Sedan har vi solen som är stark och det är lätt att bränna sig. All luft som finns mellan havsnivå och baslägret på 4.000-5.000 m innehåller massa grejs som skyddar mot solen. Så det finns inte där. På 7.000 m finns ännu mindre sånt grejs. Man bränner sig sjukt lätt. Solskydd, solskydd, solksydd. 


Mera verklighet. 


Sooolcreeeme Anneli!!

Men jag avskyr solksydd. Kletigt, klabbigt, huden kan inte andas, jag får värsta klaustrofobi. Så det har gått som det har gått genom åren. Extremt svårt bränd många gånger.

Så vad kan jag göra för att än mer hjälpa huden?

Man får smörja ändå ibland. 


Kaaaan duuuu iiinte smörja in diiiig?? Jo det kan jag, rejält också. Det här är egenblandad smörja, solskyddscreme, zinkpasta och gammal ultra som fanns förr. Bästa hittills men zinkpastan är uttorkande. Så där bra. Solen är sjukt stark. 


Och vad hjälper det att smörja sig om man missar en klutt... fatta att bära ryggsäck med det där när det bara var tunna blåsor. Får skylla mig själv när jag slarvar, det är bara att skärpa sig till nästa gång.  


Smörja. Ja men jag avskyr ju smörja. Värstingavskyr. Riktigt jäkla hatar känslan av klabb.

Då sa min goda vän Tina Alich att jag skulle kolla med hennes syrra, hon har skills på smörja. Eh, skills på smörja? 

Japp, snacka om att Teja Mulic har skills. Och snacka om att hennes crew har. T.ex. Jessica Nilson. OMG!

Tjeja som förestår Grand Parfymeri i Göteborg, stans absolut topp of the rangebutik för smink och crème och parfymer och sånt, antog tillsammans med Jessica utmaningen att hitta smörja som funkar. Så jag slipper spricka, smörja som jag står ut med, som fixar värmen, kylan, som jag varken får värmeslag eller klaustrofobi av, som inte luktar så jag storknar – och som fixar det jag behöver för den extrema påfrestningen – extremt torr och syrefattig luft, smällvarmt utan uv-skyddande luft, smällkallt och extrem vind.

Och hur har det gått?

Yeah!!! De fuckin’ klarade det! Vi klarade det, jag bidrog med all relevant info jag kunde komma på och ff.a. Jessica vred och vände på sina crazy duktiga skills. 


Hey, good morning guys, would you like some coffee? Senaste berget, inte en skråma! 


Kika bakifrån också, japp, finfint. Och högre än Kilimanjaro. Det var på den här turen jag missade att smörja en bit nedanför nacken, omg vad ont det gjorde men annars gick det bra. 


Okej, jag har inte varit på 8.000 meter än men jag håller helt och fullt än så länge.

Så, vad har vi hittat för smörja?
Klickar du på länkarna hamnar du på Grand Parfymeris hemsida för just den produkten. Öppnas i nytt fönster. 

Clarins Hand and Nail Treatment Cream för händerna.
 

Ansiktet, nacken och armar/händer får Elizabeth Arden Eight Hour Cream Intensive Daily Moisturizer for Face med solskyddsfakor 15. Japp, det har räckt eftersom jag smörjar ofta och dessutom satsar på att bygga solbränna så jag har ett kraftigt grundskydd.


Läpparna klarar sig toppenbra med Elizabet Arden Eight Hour Cream Nourishing Lip Balm med solskydd 20.


Sen utöver detta hjälper vi huden att läka och återbygga sig med Estée Lauder Advanced Night Repair. När jag har smörjat ansiktet får det sitta kvar på fingrarna och jag duttar på lite extra på fingrarna ibland eftersom det är de som spricker värst. 
 

Till det här har jag också en liten tub jättestark kortisonsalva till svåra inflammationer och en liten tub antibiotikasalva. Blir det infektion i sår så omg, det läker aldrig. Och en minitub speciellt till om öronen eller ögonen knasar ihop. Den kan man ha till sår också. 

Priser? Varierar så jag skippar att ange, bättre att kolla men inte billigaste grejerna. Vill man ha billigt så tar man billigt bara man är med på att det går som det går. För mig är det bara en del av värstingresekitet helt enkelt. Sovsäcken är inte heller billig. Inte tillstånden för att bestiga storbergen heller. Osv. Jag köra stora burkar och tuber in till och i baslägret och sen fyller jag på småflaskorna och burkarna varje gång jag smätter upp på berget.

Testa nya grejer? Ja, Clarins har en oljig double serum som är bra på att både mjukgöra och återbygga och jag ska testa som natt-treatment på nästa berg. 

Heja! Tejadarling och Jessicadarling, mission completed all in på den! Och tack till Tina som så ofta har så himla bra tips! Så himla coolt! Sen är det saftig pink power i att ha värsta fincremerna på hög höjd, det tar jag med som bonus. 

Sen har vi hittat lite andra grejer som hör hemma på hög höjd när jag är i farten, pinkpowerstuffgrejer, men det tar vi lite längre fram!

Kom nu ihåg att olika hud reagerar på olika sätt, det här är helt anpassat för min situation och min hud. Personlig rådgivning och bra grejer, det är knepet!  

Grand Parfymeris har numera webshop där ni kan surfa runt och hitta det mesta! 


Okej, då har jag nåt än lite närmare toppen av Cho Oyu, min 8.000 metersdröm. All kunskap, alla skills, allt räknas och en helare kropp ger ett lenare liv och det gör enormt stor skillnad, desto längre jag håller desto längre kan jag rocka vidare. Stort tack till Grand Parfymeri! 



Woop! 
Anneli

-----------------------------------------
F Ö R E L Ä S N I NG !
Jag föreläser i Göteborg den 5 juni - mer info här!
------------------------------------------
För er som undrar vem jag är, här finns en fantastiskt välskriven artikeln om min bakgrund i det ansedda Magasinet Filter. Jag måste varna, det är starkt!

Här har ni min engelska facebooksida, crazy, nu har den passerat 140.000!! 
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. Där kommer snart nytt, heja!
________________________   

Inlagt 2014-04-05 09:21 | Läst 32674 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2014-04-11 21:38   fowwe
Det var mycket intressanta erfarenheter i denna artikel. Trots att jag inte rör mig i närheten av dina höjdnivåer känner jag igen en del, framför allt hur min hud reagerar på vinterhalvåret. Det är exempelvis sprickor i fingrarna. Mina fingrar spricker rejält och jag måste återfukta hela tiden, även på havsnivå. Jag delar också din motvilja mot solklabb, har samma erfarenhet. Men min hud är känslig för solen, jag måste ta smörjan vare sig jag vill eller inte. Det där med goja i porerna låter ju ruggigt, kan inte minnas att jag varit med om det. Modigt att du vågade dela med dig av fotona av dig själv. Hälsningar Hans
 
2014-04-12 08:25   brigas
De som "bor" på/nära dessa höjder,hur gör de? och hur många gånger tål man utsättas för dessa påfrestningar och åter hämta sej någorlunda?
Har ju relativt ofta för åtminstone bränt näsan lite väl häftigt vid nån/några dagars vårsol i våra fjäll och även det tar ju lite tid att bli bra från.
 
Svar 2014-04-13 10:30   Anneli Wester
Det är främst i Tibet och Bolivia som människor bor på väldigt hög höjd och dessa människor har mer pigment i huden, dsv mörkare hudfärg, men omg barnen kan vara svårt brända och redan i 4-5-årsåldern har en del barn i Tibet en väldigt väderbiten hud. Huden vänjer sig som sagt efter ett tag och besvären avtar. Folk bor som mest på drygt 5000 m (i Tibet) och på den höjden vänjer sig min hud också.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

I samarbete med

Arkiv

Kategorier

Etiketter