Den 1/10 var jag med om en alvarlig trafikolycka som innebar ambulanstransport till sjukhuset.
Efter genomförd magnetröntgen konstaterades att höger sida av kroppen hade en del mindre och en del större skador.
Status för knä: Främre korsband av, Inre ledband av och mindre meniskelskada.
Status för fot: Yttre ledband uttänjt
Status för hand: Något är skadat eftersom det är återkommande värk och smärta i handleden ut i tummen (sjukgymnasten håller för fullt på och försöker få bukt med smärtan).
Ansiktet: Fläskläpp och skärsår över läppen.
Jag fick åka hem samma dag från sjukhuset iförd ett skydd (ortos), kryckor och värktabletter.
Nu var det bara att avvakta 6-7 veckor tills inre ledbandet skulle läka av sig själv. Under tiden (och minst 6 månader framåt) är det sjukgymnastik som gäller. Främre korsbandet läker inte av sig själv men beslut om operation eller ej kommer att tas någon gång i mars.
Att sjukskriva sig var det inte tal om (utom på olycksdagen). Ny VD hade precis börjat på jobbet och är man närmste assistent så är man…….
Jag har kämpat på hårt med rehab sedan den 1/10. Besök och träningspass hos min sjukgymnast 2 gånger i veckan. Träning hemma varje dag. Idag innebär träningen hemma att cykla på motionscykel varje dag i ca. 20 minuter. Pilatesboll för att stärka mage, lår och knämuskler. Pilatesbollen används också för att öka rörligheten i knät som stelnar till rätt ofta om jag sitter i samma position för länge.
En vecka efter olyckan hade muskelmassan i mina lår krympt till minsta möjliga volym. Här ser man tydligt att mitt högra lår är smalare än mitt vänstra. Kortet är taget i spegel hos min sjukgymnast för ungefär 2 veckor sedan.
Efter 6 veckor var jag på återbesök hos min läkare på Sophiahemmet. Inreledbandet var läkt och jag kunde äntligen kasta den kraftiga ortosen för att påbörja min riktiga rehabilitering.
Det första jag gjorde efter jag fått lägga bort min klumpiga ortos var att åka till Ortopedservice i Stockholm. http://www.ostockholm.se/butik/14-kna
Här beställde jag en bättre och smidigare ortos så jag kan fortsätta med mitt älskade friluftsliv och skidåkning. Denna ortos ska jag bara använda när jag utför sporter som vandring eller skidåkning.
Nej det är inte mitt ben....bild från Ortopedkliniken....
I dagsläget vet jag inte om jag kommer att operera mitt främre korsband eller inte. Idag har jag lyckats skapa så pass mycket muskler i mitt knä så det känns rätt stabilt. Inre ledbandet smärtar fortfarande ibland när jag överanstränger mitt knä.
Att operera innebär att jag faller tillbaka till ruta 1 igen. Smärta och ytterligare 6-9 månaders sjukgymnastik.
Jag avvaktar till hösten och ser hur allt har gått. Om jag då känner att jag inte kan göra allt jag vill så kommer jag att operera.
Igår var det så äntligen dags att prova på att åka längd. På med den nya ortosen och skidorna. Thomas tränar för vasaloppet och for iväg på sin 10 km tur. Jag provade på 2 km.
När jag genomfört de 2 km var lyckan total. Allt kändes så himla bra. Där i lyckan över att äntligen kunna vara ute ingen körde jag ett extra seger varv på 2 km.
Tänk att jag som knappt kunde duscha själv för 10 veckor sedan nu kan åka längd!!!!!
DUKTIGA JAG :) :)
/Helena
Så tråkigt att du fick såna skador! Jag ska nog inte gnälla om "tennisarmbågar" inför dej... Att tvingas ge upp sitt rörliga och fysiskt mer eller mindre ansträngande liv vore förfärligt! Hoppas verkligen du blir återställd utan operation.
Inga skador är att förringa. Din armbåge är ju till jätte stort besvär när du cyklar.
Var faktiskt i chocktillstånd första veckorna. Tänk att allt man älskar kan tas i från en i ett nafs.
Man kan ju inte styra över hur andra kör eller beter sig i trafiken!
Tack för varma ord!
/H
Du verkar inte va en som ger upp i första taget... :-)
Det är nog rätt snällt att säga att jag är envis.....och jäkligt seg.......
Vill verkligen inte ge upp mina vandringar!!!!
Tack för värmande ord och att du stöttar!
/H
Det blir nog bra tids nog,utan operation och ständig träning.
När man själv råkar ut för en olycka så får man på köpet höra om alla andras olyckor ;)
Har pratat med både de som opererat och inte opererat. De som opererat förespråkar det. De som inte opererat förespråkar det.
jag har bestämt mig för att själv se hur allt går. Om jag kan slippa operation är det jätte bra. Men om jag märker att det krävs så kommer jag att operera.
Vill helst inte behöva operation eftersom jag är rätt trött på smärtor i mitt knä.
Det räcker just nu med 10 veckors behandling med Citadon, Alvedon och Votaren.
Orkar inte ha så här jäkla ont mer just nu......det får bli om ett år om det behövs. ;)
/H
Träning och åter träning. Det är nog det som gäller. Tur att du är en sån som är van att ta i. Det hjälper nog mycket. Kämpa på så vi får följa dina framsteg här på utsidan.
Ja, jag tror också på träning. Bygger jag bara upp tillräckligt med stöd i mina muskler runt knät så ska jag kunna leva precis som vanligt. Jag kommer bara att använda den smidiga ortosen när vi vandrar i skogen för att hjälpa mitt ben på traven.
Man vill ju inte bli liggandes mitt i skogen med ett knä ur led ;)
Tack för alla uppmuntrande ord!
/H
Krya på dig! Jag läser era skriverier med stor behållning och hoppas att du snart kan ge dig ut och vandra och skriva mer!
Hej Per,
Tack för dina värmande ord. Jag hoppas verkligen jag fått bukt med mitt knä tills all snö försvunnit. Det skulle vara en personlig katastrof om jag inte kan fortsätta med våra älskade vandringar!
/H
Usch och get well soon!
Tack snälla!
/H
Tragiskt med olyckan, men roligt med din tappra kämpaglöd. Och tänk att muskler försvinner så fort när de inte används. Hoppas att allt blir bra till slut.
När man skadar sig så som jag gjort, en triad skada, slås lårmuskelaturen ut. Naturens sätt att säga till personen med skada att ta det lugnt och vila.
Rätt häftigt egentligen!
/H
Knän är viktiga och operationer där sätter en verkligen på ruta 1 igen.
Efter att jag lyckades dra av quadopedius hamnade vä knäskål 22 mm lågt, klart obra, men nu jag kan ledigt gå milen och cykla ett par igen. Skidor går oxså t o m i Skåne.
Så det finns gott hopp för dig Helena, heja på! Ser fram mot fler trevliga resberättelser.
Tack snälla!
/H
Jag är säker på att du har goda chanser att kunna fortsätta med ett aktivt friluftsliv!
Jag har gjort samma resa som du efter en egen "unhappy triad" (menisk, ledband och främre korsband på samma gång) för några år sedan. Av olika skäl valde jag att avstå från operation av korsbandet och gjorde bara en mindre meniskoperation, Rehabtränade sedan hårt i 6 månader efter operationen och har sedan dess gjort 5 fjällvandringar med full packning och ibland knepig terräng. Jag har också kunnat åka både längdskidor, slalom och snowboard utan problem.
Tyvärr är dock fotboll, innebandy och tennis helt otänkbara aktiviteter för mig då balansen/stabiliteteten i knät inte är tillräckligt bra. Det är lite trist och enda anledningen till att jag från och till ångar att jag inte opererade korsbandet i samband med olyckan.
Hur som helst - Lycka till och bra kämpat!
Tjohoooooo!!! Det är glädjebesked som dessa jag vill höra :)
Känner fortfarande av skadan i inre ledbandet. Det smärtar när jag överanstränger. Räknar med att det avtar snart.
Menisk skadan har jag inte känt av ännu. Min sjukgymnast säger att man kan ha tur och inte känna något av den skadan.
Främre korsbandet är ju av. Så är det bara....
Hur lång tid tog det för dig innan du kunde åka slalom igen?
Nyfiken!!!
/H
Trafiken är farlig det är där det händer olyckor. Stressa inte utan låt kroppen läka först
Jo du har helt rätt. Man ska inte stressa utan låta allt ta sin tid.
Men.....det är inte min starka sida. Jag vill bli frisk med en gång (helst igår...). =)
/H
Helena - Jag åkte utför redan på sportlovet en månad efter att min 6-månaders rehab var slut. Starkare i benmusklerna än på 10 år var det inget problem! Jag håller mig dock på pisterna och avstår från puckelpist, off-pist och från att ramla i hög fart ;)
OBS - Detta var OK:at med min sjukgymnast eftersom rehaben gått bra och inget jag hade provat om jag inte varit helt säker på att det skulle funka.
Jag har gjort klart min 6-månaders rehab i Mars....då skulle jag kanske kunna åka slalom till Påsklovet ;);).
Har redan insett att jag inte kommer att kunna åka över jul eller sportlov. Det blir längdåkning för hela slanten.
Har också insett att det blir till att åka lugn slalom resten av livet. Inga mer åk i chocken (Idre), inga mer tävlingar med ungarna. :) Men det är väl dags att inse att jag passerat 40 och inte behöver åka de allra värsta backarna längre.
Stort tack för att du tog dig tid till att skriva. Det hjälper massor mentalt!!!
/H
Jag var själv med om en trafikolycka i februari 2008 med flera frakturer till följd, jobbigast i bäckenet och armbågen. Den första månaden kunde jag inte gå mer än någon kilometer utan smärta. Det var en del jobb med att räta ut armbågen och få tillbaka styrkan i rumpmusklerna, men hoppet om sommarvandring, och en entusiastisk sjukgymnast drev mig genom rehab flera timmar dagligen. Jag tycker det är fantastiskt att du är så pass rörlig redan; må du slippa operation.
Oj vad obehagligt det lät med bäcken och armbåge! Hur funkar det för dig idag då???
Har också en väldigt peppande sjukgymnast som klämmer ur all ork jag har varje gång jag är där. Personlig tränare när de är som bäst :)
Jo, jag åker längd. 4 km till blev det i helgen. Jag vinner inga mästerskap i snabbhet precis. 30 minuter för 2 km.
Men det gör inget. Det är sådan lycka att bara kunna komma ut över huvudtaget. De första veckorna var jag faktiskt rädd för att aldrig mer kunna gå i skogen igen.
Nu börjar jag se en ljusning......
Tack för att du tog dig tid att dela!
All positiv info stärker mitt självförtroende!
/H