explorermikaelstrandberg

380 p
Bloggar > Mikael Strandberg

Mikael Strandberg

Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

En grönländsk skidexpedition

Jag visste redan när jag gav mig iväg att jag förmodligen var sent ute. Snön började försvinna runt huset, men det var -15 och sol, så jag gav mig iväg ändå, pulkan packad med förnödenheter för tre veckor, även om jag var glad om jag kunde få till en vecka. Med 80 kg i pulkan skidade jag iväg hemifrån över isarna och hann med 20 km denna första dag och solen sken, underbart väder och det första nattlägret var perfekt med utsikt över isbergen i sundet.

Nästa dag drog den varma sydvinden in, den jag fruktat och jag skidade som en galning för att hinna till en by vis namn Ilimanaq, där jag visste en färja skulle gå om en vecka, ifall jag ingenstans skulle kunna ta mig. Så jag stannade i byn en dag i väntan på att se hur vädret utvecklades och bara över natten försvann snön på isarna och i stället fanns där vatten. men jag tänkte, jag får i alla fall prova, så påföljande dag drog jag iväg över isarna och började klättra uppför de runda bergen, ibland på barmark, ibland på blötsnö. Tvärheten på uppgången var helt osannolik, så efter två timmars arbete befann jag mig i en sådan situation att jag tvingades släppa pulkan för att inte skada mig själv och med all den vikten dundrade den in i en hög stenar. Korkat gjort. En ganska allvarlig skada på pulkan.

Jag fick lägga om riktning direkt och skidade österut och hamnade framför en storslagen utsikt, men med en tvär nedgång i ett lavinområde. Det tog 2 timmar att ta sig ned och en rullning av pulka vilket medförde att bösspipen sköt ut genom pulktyget. Inga färska spår efter vare sig isbjörn, myskoxe eller ren. men väl gamla. Jag kände stor osäkerhet rörande isarna när jag gick till söms.

Påföljande morgon hade än mer snö försvunnit och jag insåg jag får köra söderöver för att se hur det ser ut där och om jag kan hitta nya vägar till inlandsisen som var mitt mål. Så det blev att köra snabbt över isarna men så försvann snön helt och jag fick dra tungt över myrar och blötmarker och insåg jag måste försöka ta mig upp i höjd till snön, Men de 80 kg tog kraft.

Omständigheterna till trots så var det en underbar tid att vara ute. Inga människor alls så klart, tranorna anlände och värmen var fantastiskt underbar, liksom känslan av frihet och den här rena hälsosamma friska luften som finns på Grönland. Oslagbar. Det tog mig 8 timmar att göra 4 km över berget på barmark med pulka. Nattlägret blev på barmark.

Jag insåg att slitet var för tufft och jag fick åter lägga färden på is, om man kan säga så och det tog mig ytterligare tre dagar och dra hem hela ekipaget till base camp och tjejerna igen. Jag bytte där ut pulkan mot ryggsäcken och tjejerna och jag körde en ute natt tillsammans. Bäst av allt!

Postat 2018-05-21 16:26 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Oro för ensamhet, expedition, tillbaka på Grönland och kärlek

Vi anlände till Ilulissat igår, jag satte på mig löparskorna direkt, underbart väder, solgassande isberg, ja, tveklöst en av de vackraste löpturerna jag gjort. Idag har vädret svängt, samma löptur, men snöande, kylig vind och instabilt väder, så det är klart man undrar hur länge vi blir här. Men vi lever på Franks generositet här, så det går ingen nöd på oss. Men jag sover knappt. Det är fem dagar sedan jag sov bra. Jag oroar mig för att vara utan tjejerna nu. Så nu har jag också dragit på mig en vadskada. Det blir så när sömn saknas.

Dana framför det hus där Knud Rasmussen växte upp, idag museumJa, Expeditionen blir av! Men jag är lite sent ute, vi är inte i hemma än, snön försvinner snabbt, isen likaså, det kommer att bli en mycket tuff tur där utrustningen kommer att ta rejält med stryk. Men OJ hur jag ser fram emot att få ge mig iväg igen, ut i denna fantastiska fria värld!

Det känns skönt att vara tillbaka, även om jag vet att vi måste återvända till Sverige innan skolorna börjar igen. Det är tystnaden, den oerhört, oerhört friska och hälsosamma luften och skönheten jag saknat mest. Liksom vänner.

Ja, tjejerna, ja...något har hänt under dessa tre månaders gigantiska oro över hur det skulle gå med Eva, men det har gått så bra som det bara kan och vi har fått en mogen, klok och mycket stark ungdam i retur. Men jag har blivit en riktig hönsmamma efter det här och har, och kommer att fortsätta med detta, skämma bort tjejerna totalt. Kärleken har bara växt och växt och behovet av att vara med dem dygnet runt är enormt!

Postat 2018-05-06 14:35 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

 

Logga in

Tips!