Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Kategorier:

Etiketter:

Grönlandskorsning i tankarna

Grönland. Från väst till öst. Det är vad som dominerade mina tankar. Under gårdagens mer eller mindre lyckosamma halvmara. Från Häljarp till Borstahusen. Och tillbaka.

Under nästa vecka hoppas jag kunna komma gång med specialträning för denna passage. En dröm jag säkert närt under 30 år. Varje kopp morgonkaffe påminns jag om passagen. Jag dricker ur en kopp som jag fått i gåva av Pam. En bild på Fritjof Nansen och en passage av honom:

"People rarely found riches and never discovered paradise. But we always gained more knowledge."

Dag är ingen lätt färd. Väder, issprickor, vinden och förändrade klimatförhållanden. Mellan 3-4 veckor. Självförsörjande packning. Runt 100 kg. Idag för man inte göra det på egen hand. Frågan är, vem blir först i familjen?

Pam är ju kvar på Grönland. Hon vill också ta sig från en sida till en annan. Men vi kan inte göra det tillsammans. Det finns alltid risker med en sådan här passage. Och nu råder dessutom denna corona, så Pam sitter fast på Grönland. Och vi här.

Löpturen var verkligen två delad. Första biten gick genom Landskronas förorter och industriområde. Lätt slitet. Folk jag mötte rastade hundar, rökte och var kraftigt överviktiga. Plötsligt, som en osynlig gräns, hamnade jag i en nyare. fräschare del av staden. Marinan, parker, kastellet och så en massa slimmade motionerande människor i alla ålder. Ingen rökte. Jag passerade restaurangen där tjejerna och jag käkade hamburgare en stormig dag på cykelfärden. Nu var det helt vindstilla.

Efter exakt 16.4 km började mitt knä krångel igen och jag fick gå resten. Men för varje tur så kommer jag längre. Kroppen har fortfarande inte anpassat sig sedan cyklingen. En skvätt i taget.

Kartan över löpningen längs Skånes kust. EN bra bit kvar. https://www.strava.com/athletes/23404606/heatmaps/4885e36c…

Artikel i Falu-Kuriren om cykelturen https://www.dt.se/…/strandberg-cyklade-120-mil-till-dala-ja…

Intervju i Runes löparpodd https://www.youtube.com/watch?v=ZzOtCweczA8

Föregående Nästa Startsida

Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2020-08-23 Läst 8000 ggr

Logga in för att kommentera

2020-08-23 08:16 MonicaKa

Svårt att tro att du INTE skulle klara Grönland på tvären, med tanke på alla äventyr du redan har i bagaget, och att du nog vet bättre än de flesta vad det innebär mentalt! Spännande!
(Ser redan fram mot filmen, hihi...)

Svar 2020-08-23 09:02 explorermikaelstrandberg: Hej Monica! Grönland är en liten del av ett större projekt. Här står lite om det https://www.dt.se/artikel/strandberg-cyklade-120-mil-till-dala-jarna-tillsammans-med-sina-dottrar-den-basta-av-alla-turer-jag-gjort?fbclid=IwAR0lkq4s4l1lH6ManhlP8-Xf4faW--QxaUeJYbDghd-E_bcoM0Xtn-BZ1SE I det här fallet kan det bli så att jag får 1-5 medföljare, som alla saknar vana av polarfärder. Så där lite oro. en de är starka och fantastiska människor!

2020-08-24 19:28 Skogsstjärnan

Alltid intressant att läsa om vad du ska ta dig för.
En fråga känner du till Christer Bucht och deras expedition för drygt 50 år sedan. Jag har hans bok Grönland tvärs och även Turkiska marschen om du inte redan har läst dessa. Ett finlandssvenskt gäng från Vasa. Sonen Peter lever vad jag förstår och var med sin far på detta äventyr.

Svar 2020-08-24 20:17 explorermikaelstrandberg: Jag har hans bok! Men idag fick jag ett nytt intressant namn. Robert Af Klinteberg som jag förstått var den första svenskan att korsa isen. 1969. Har beställt hos bok på Antikvariat. Känner du till honom tro?
Svar 2020-08-24 21:46 Skogsstjärnan: Mycket intressant Mikael.
Jag har inte hört talas om honom tidigare. Det fanns en tråd här som beskriver att han lever på Manila från 2013.
De där gubbarna från Vasadisriktet var min ungdoms hjältar. De fick mig att ”spåra ur” i unga år men mitt liv blev inte så äventyrligt.
Om man nu bortser från vissa detaljer i livets stora äventyr...

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Läs inlägget

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Läs inlägget

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Läs inlägget