Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Kategorier:

Etiketter:

Tre foton som gett mig positivt perspektiv på livet

Häromdagen satt jag och grillade i en park här i Malmö när jag såg en lokal fotograf följa ett gäng människor som hamnat lite snett i livet till följd av för hög alkohol konsumtion. Jag tänkte, att kanske ger det perspektiv både för fotografen och de fotograferade. Till det bättre. Så tänkte jag på tre bilder jag tagit som gett mig extra starka känslor och som gjort skillnad. Alla tre tagna i Jemen.

Den första är den här, tagen när jag fick uppleva en s.k mordrättegång med anrika anor innan profeten Muhammeds tid, där tiotusentals anhängare till de två största stamkonfederationerna i Jemen samlades, Bakil och Hashid, för att reda ut problemet genom samtal, dialog, förståelse och så ett beslut. Ett stort antal vapen bytte ägare liksom 44 kor. Någon sköt mot Tanya Holm och mig från en närliggande minaret, med det visste vi inte då. Det kändes, alla vapnen och underliggande aggressioner till trots, hel säkert. Likväl var det en oerhört spännande upplevelse som kändes helt unik. Det gav mig hopp!

Den andra bilden är tagen i skymning med utsikt över Gamla Sanaas olika basarer. Den innersta kärnan sägs vara kanske 2500 år gammalt. Sanaa är med enkelhet den mest spännande plats jag någonsin varit på. Vilket folkmyller, de flesta av landets större klanfederationer och underklaner har sina kvarter och här råder inte en endaste död minut. Jag blev förälskad i platsen efter denna bild!

Den tredje tog jag på Salim Hamid Ambar Al Mahra några dagar innan Tanya Holm och jag nådde fram till Rumah, något ingen trodde. Inledningsvis hade vi inte velat ha med oss predikanten, men det skulle visa sig att han var bäst av alla och verkligen gav oss den bild vi vill ta med oss hem av beduinerna. Varm, generös, klok, stark, öppen och förstående.

Föregående Nästa Startsida

Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2013-07-02 Läst 13077 ggr

Logga in för att kommentera

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Läs inlägget

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Läs inlägget

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Läs inlägget