Bloggar > Annelibloggen > Vanliga människor rules! ...

Annelibloggen

Livets äventyr

Vanliga människor rules! TACK!!!

Äventyrssponsring är en ganska smutsig bransch där unga människor ofta utnyttjas i sin strävan att få komma iväg på sina drömmars äventyr. Jag har därför försökt hitta nya former för sponsringen. Det blir en prövotid så det fordras lite ödmjukhet. Förhoppningen är att det inte ska vara smutsigt, att ingen utnyttjas, att så många som möjligt kan känna att de är del av ett äventyr och att det kan vara en inspirationskälla för andra att hitta finansiering utanför de vanliga sponsorstråken. Naturligtvis hoppas jag att jag också ger de som hjälper mig något tillbaka.

Jag tänkte att det är vanliga människor som läser mina artiklar osv, så varför inte försöka få vanliga människor att sponsra, i första hand, framför företag. Så en sponsormodell har varit att jag har sålt metrarna på Cho Oyu för 10 kr metern. Cho Oyu är alltså nästa äventyr, världens sjätte högsta berg och jag ska solo och utan utrustning på berget i förväg försöka tälta på toppen. Berget är 8 201 m högt och får jag hjälp med alla metrar blir det 82 000 kr vilket kommer att räcka till själva resan, tillståndet och sånt. Alla får sin egen numrerade meter, och beroende på hur många metrar man köper så får man lite annat också, vykort, biljetter till föreläsningar längre fram, mm.



När jag drog igång det var det meningen att det skulle bli något mer men jag hade inte klurat ut vad. Snart kom jag på något kul. Det tyckte i alla fall jag. Alla har ju metrar, så låt alla ha chans att vinna produkter från mina sponsorer på sina metrar! Jag jobbar på samarbete med företag som inte bara handlar om prylar utan allt möjligt så låt det lottas ut sånt också, tänkte jag.

Ja, så får det bli, tänkte jag. Sen hände tusen grejer, i våras dog min mor, nu har nyligen den man jag älskar dött, totalt har jag haft 6 dödsfall omkring mig i år och då räknar jag inte folk som dör omkring mig i bergen. Min skapare vad saknad gör ont och kaos och pannkaka och det har inte blivit mycket vettigt gjort mer än att få tillvaron att fungera, och knappt det.



Nu i helgen fick jag besked om ytterligare ett dödsfall och nu känns det som att jag är nere för räkning och höll på att kasta in handduken alldeles gällande det här med äventyren. Bara hålla på själv utan att så att säga bjuda på det utåt och skulle stänga ner mitt facebook-konto. Nej nej, sa en god vän, såna beslut fattar man inte när allt är upp och ner och mutade mig med spa och lite av varje för att få kontrollen över min facebook ett tag. Och så kör du på med dina metrar som planerat, sa han. På skarpen. Efter förmåga just nu, men du kör vidare. På värstingskarpen.



Så det blir så. Jag finns kvar men i lite specialanpassad version just nu. Jag har fått många stekpannor svingade i skallen genom åren, har det i alla fall känts som, och jag har lärt mig att jag alltid reser mig. Så ge mig lite tid så reser jag mig.



Så det blir lotteri på metrarna. Jag ska då få fatt i samarbetspartners som kan hjälpa till med det jag behöver till lotteriet och jag har hunnit reka av läget och konceptet verkar vara uppskattat så det kommer nog gå bara bra och jag har redan lite kul i potten, faktiskt lite värstinggrejer. Det blir bara sådant som jag själv använder.

Meningen är att det blir ett lotteri var tusende meter och sen ett kalaslotteri när jag kommer hem. Först tänkte jag att det bara skulle bli kalaslotteri om jag kom upp men sen kom jag på att man måste ju våga testa här i livet, och då ingår ju att misslyckas också. Har man misslyckats behövs kalas så man blir glad och får kraft att försöka igen, så ja, det blir kalaslotteri när jag kommer hem oavsett om jag kommer upp med mitt tält eller inte. Glädje rules!



Nu är det ju så att de som sponsrat med de första 1 000 metrarna inte har vetat om det här utan har bara varit underbara människor som bara har velat hjälpa mig. Så de kommer att få special glad-treatment framöver! För att de har vågat satsa på något nytt. Jag tycker det är helt fantastiskt  - vanliga människor fast i special edition - mitt största tack till er - och ni har något alldeles eget att vänta!



Jag är alltså inte på banan än men har så smått börjat jobba på det här med samarbetspartners. Ge mig lite tid till så ska det bli ordning. Eller för all del, det blir nog inte klart förrän det är dags för kalas-lotteri, för som jag förstått det kommer nog fler samarbetspartners vilja vara med desto närmare vi kommer. Jag kommer väl inte tacka nej så länge det är sånt jag använder eller nyttjar och förhoppningsvis har vi en rejäl pott att lotta ut till sommaren.

Nu gäller alltså att det blir lotteri var tusende meter. Desto tidigare man är med, desto fler lotterier är man med på och alla är med på kalas-lotteriet. Och de som sponsrat mig med de tusen första metrarna kommer alltså att få special treatment hela resan. Men som sagt, jag behöver lite tid till, mer info kommer!

Tusen tack för allt stöd hittills och välkomna på äventyr Cho Oyu!

Till Cho Oyu-sponsringen
Till min hemsida
(Alla öppnas i nytt fönster)

Kommer ni ihåg skit- och eländesturen till Muztagh Ata 2010? Eländet tog aldrig slut och jag var helt mörbultad när jag kom hem. Vem var det som tältade på toppen i somras? I just tell you, I'll be back här i livet även den här gången och då jäklar! Jag tackar för allt stöd både på facebook, via mejl och via blomsterbud! Tills jag är tilbaka kan ni läsa om värstingturen till Muztagh Ata 2010 så länge. Och kom ihåg - life rules - alltid!

Inlagt 2011-11-22 11:19 | Läst 7714 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2011-11-22 13:05   MonicaKa
Tankar Tar Tid.
Låt dem göra det.
 
Svar 2011-11-22 13:21   Anneli Wester
Bara vara ett tag. Inte så lätt det heller. Hela mitt väsen är inställt på flykt men det finns ingenstans att fly. Bara vara. Smärtsamt.
 
2011-11-22 18:32   Aghester
Hej min hjälte! Livet ger o livet tar . Ingen har sagt att det är enkelt. Du gör avtryck hos människor som sedan älskar dej. Ta det nu lugnt o skynda långsamt ! En dag i taget o En sak i taget är viktigt.. Alla bitar faller på plats av sej själv tids nog ! Så ta det lugnt...
 
Svar 2011-11-22 21:18   Anneli Wester
Tack Thomas - nu har jag avancerat till att ta en dag i taget - tidigare var det att bara överleva nuet. Fast nuet kan jag inte vara kvar i, det är för smärtsamt. Ständigt på flykt. Att skriva är också en flykt. I alla fall idag. I morgon kanske det är på annat sätt och då tar jag det då.
 
2011-11-23 21:15   super mario
Hej, strunta i den där gnällspiken Magnus vars kommentar var extremt onödig när du är i mitt i en sorg. Jag tycker du är häftig och jag ville mest bara skriva för att inte sådana som han ska dra ner dig. Jag tycker det du gör är bra och fint och beundransvärt. Beklagar din sorg.
 
Svar 2011-11-23 22:14   Anneli Wester
Tack! <3
Jag vill själv bli respekterad och får ju försöka repektera andra. Det kommer så mycket positivt från alla håll och kanter så det finns marginaler.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

I samarbete med

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Logga in

Tips!