Bloggar > Annelibloggen > Trasiga äventyr

Annelibloggen

Livets äventyr

Trasiga äventyr

Jag har alltid varit en av de där rastlösa. En vildfågel ända ut i vingspetsarna. Har alltid flugit dit jag vill. Priset har ibland varit tufft men jag har fortsatt. Jag går inte att tämja. De finns de som har försökt. Det blev kaos. De försökte kapa mina vingar. Ge mig nya. Tama vingar. Men det funkade inte. Fåglar flyger bara med egna vingar. Lånade låter sig inte flygas.

Jag minns när jag som barn en gång låg i sängen och skulle sova. Jag ritade mycket och var ganska duktig. I sängen låg jag ofta och ritade med fingret på väggen, låtsasritade. Jag gillade Carl Larsson och hade några tavlor av honom ovanför min säng.  Då tänkte jag att så där skulle man kunna måla. Men sen tänkte jag en gång till. Nej, så ska jag inte måla. Då kan jag bara bli en kopia på något som redan finns. Om Carl Larsson målade som någon annan skulle vi aldrig ha hans tavlor idag, tänkte jag, och det är bättre att vara ett lite sämre original och tillföra något nytt än en bra kopia på något som redan finns. Jag tänkte väldigt mycket som barn. Den här kvällens tankar kom att följa mig. Jag var 6-7 år någonting. De följer mig än. Egna vingar rules.



Mina vingar var svåra att styra och det tog många år innan jag lärde mig manuvrera dem och jag vet faktiskt inte om jag än idag kan flyga dem som jag vill. Nu har de flugit över hav och kontinenter, över berg och över öknar. De är inte så rastlösa längre. Men ibland behöver de fly. Fly. När livet blir för stort.



Som nu. Saknad gör så fruktansvärt ont. Saknad efter någon som jag vill vara med här och nu och resten av mitt liv. Hela mitt väsen skriker efter en enda minut tillsammans. Men det finns bara saknad. Värre än eld. I know, I’ve been around. Jag är duktig på att ta en stund i taget och att vara kvar i nuet, men när varje ögonblick rymmer ett helt universum måste jag vidare. Nätterna är värst och när kvällen närmar sig är det som att flyga rätt in i helvetet. Då kan jag inte vara kvar. Varken i nuet eller här. Måste bort. Fly.

Förr flydde jag ut i världen, till världsstäder, strosade runt på gatorna. Var bara 18 år första gången jag var efterlyst av Interpol. Jag var i London. Och Paris. Lite varstans. Den gången. Men den flykten fungerar inte längre. Gick utmed kanalerna i Paris för några veckor sedan. Hade ett ärende dit. Det fanns inte mindre smärta i Paris. Jag lever i en annan tid nu. Men flykten hittar nya vägar alldeles av sig själv. Flyger fram på vägarna på nätterna på ett sätt som ingen ska göra. Måste skärpa mig. Jag har lärt mig att saknad är fruktansvärt egoistisk.

Jag mediterar. Det är en oas. Och en flykt. Jag flyr till världsalltet. Eller livet. Eller Gud. Beroende på vilka termer man trivs med. Men nu klarar jag det inte. Jag bara rasar samman. Jag kan inte stanna i tystnaden när mitt inre skriker. Trots att här alldeles tyst. Kaos.



Grannen undrar fortfarande vad han ska ha till middag, i Rom hänger de fortfarande upp tvätten mellan husen och löven fortsätter falla från träden i Peking. Men innanför mina väggar har hela världsalltet stannat. Jag behöver tid. Ett helt universum med tid. Ett världsallt. Men vill inte vara kvar i tiden. Samtidigt som allt står still. Kaos. Och jag kan inte fly.

Ta en stänkare säger min goda vän. Han vet att jag inte dricker så värst. Så i natt tar jag ett glas whiskey. Eller två. Springbank 10 år. Inte främst för att stilla smärtan. Med whiskey i blodet står bilen kvar hemma. Det är det min vän vet. Hur smärtsamt det än blir att möta nattens saknad så, ni vet, life rules.

Jag fick en massa låtar från vänner på min facebooksida och jag bifogar en länk till min favorit. Och jo faktiskt, ögonen har börjat rinna. Då är jag på väg hem igen. Men först ska en hel ocean av sorg i mina ögon rinna ut i livet igen. Eftersom life rules.

You are loved!
(öppnas i nytt fönster på youtube)


________________________
Här har ni min engelska facebooksida
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. 
________________________

Inlagt 2011-11-24 00:11 | Läst 8857 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2011-11-24 00:32   En_man
Bild av Annelie:
Jag tror på den ensamma människan

Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.

Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.

Gunnar Ekelöf
 
Svar 2011-11-24 01:22   Anneli Wester
Vackert av både dig och Gunnar Ekelöf!
Och ja, solidariteten, så sant.
Och ja, aldrig övergiven.
Det finns inget val, jag har bara att vandra vidare.
 
2011-11-24 02:45   Aghester
Cyklar varje dag förbi ett litet galleri med en litografi i fönstret föreställande en ÖRN.. Googla Karl Mårtens o njut!! Ps förstår whiskyn för det var det jag tog beslut om att sluta helt med 25 juli då jag på eget initiativ tillbringade sommaren med att ta tillbaka mitt härliga liv..
 
Svar 2011-11-24 07:47   Anneli Wester
Jag läste en artikel om svenskarnas alkoholvanor för ett tag sedan och kunde räkna ut att min egen alkoholkonsumtion var mycket måttlig - jag dricker på ett år ungefär vad snittsvensken dricker på strax under två månader. Här måste bag-in-boxarna oftast slängas för de blir för gamla. Så det ska nog klara sig. Däremot klarar det sig inte om jag fortsätter med nätternas vansinnesfärder. Det har nog snart rättat till sig, så snart saknaden lugnar ner sig lite. Om inte så får jag lämna ifrån mig bilnycklarna.

Det glädjer mig att du har kunnat fatta ett sådant beslut. Sitter man fast i det är man allt annat än fri. Ett av de värsta bojor som finns vad jag förstått. Kram och grattis till livet!

Jag ska goola Karl Mårtens!
 
2011-11-24 09:05   äventyrssugen
Det är både grymt och en oerhörd lättnad att vad som än händer så går livet vidare. Var rädd om dig - det är du värd.
 
Svar 2011-11-24 15:13   Anneli Wester
Ja, precis så känns det! Tack, jag ska göra mitt bästa att vara rädd om både mig själv och andra!
 
2011-12-01 13:55   Daheig
Väldigt vackert skrivet Anneli. Inte ofta man springer på texter som berör, men det gjorde detta. Egna Vingar Rules!! :)
 
Svar 2011-12-01 14:02   Anneli Wester
Tack snälla!!
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

I samarbete med

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook

Tips!