Bloggar > Annelibloggen > Tälta ensam på toppen av K2? ...

Annelibloggen

Livets äventyr

Tälta ensam på toppen av K2? JA!!!

Jag skrev en post på min privata Facebook igår. På facebooken skriver jag mer fritt, vad som rör sig i skallen just nu. Här i bloggen ska det vara mer genomtänkt och på riktigt eller vad man ska kalla det. Men så kom jag på att så behöver det ju inte vara. När jag funderar på mina äventyr så ena dagen kan jag tänka omg, jag har ingen aning om vad jag sysslar med, och nästa dag äger jag hela Himalaya. Det pendlar och far runt och någonstans bland alla dessa funderingar tar sig livet stig framåt. Och det är just det där som skapar livet, skapar det som jag gör. Så om vi ska lära oss mer om vad som händer i skallen på en äventyrare så varför inte dela mer av det där. Tja, varför inte, let’s do it! 

Så hörrni, jag släpper lite på tyglarna och börjar fundera högt här också. Ännu högre kanske man ska säga. Men då måste ni ha med er att det inte betyder att det jag skriver är sant och rätt och hugget i sten och så. Det är bara tankar för stunden. Och kanske än viktigare, känslor för stunden. Så här tänkte jag igår. Och kände. Ganska kaxigt tycker jag idag. Aha, idag är min känsla således lite annorlunda. Men det intressanta är alltså att det här fanns och det är sånt här som får mig framåt i nya marker, det här är ett av mina sätt att pusha gränserna, att jobba på att kunna tro att jag kan klara det, se möjligheterna, tro på dem, känna dem. Om och om och om igen i alla dess former. Annelistyle. Och en dag så woops, så kanske jag är på väg till just K2. Det märker vi i så fall!

Här är inlägget!



Vet inte varför jag dras så till den här bilden idag. Den är från morgonen när jag vaknade efter min världsrekordtopptältning på Muztagh Ata. Bortom horisonten kan jag se K2. Världens mest extrema berg. Idag funderar jag på att försöka tälta på toppen. Av K2. Varför då? Höghöjdspolarna säger att det är omöjligt. Omöjligt. Vad är det? Va, vad är omöjligt? Vad vi inte kan se oss göra? Men jag kan ju se mig själv göra det. Jag klarar att tro att jag kan.

Men först Cho Oyu. Sen får vi se hur det känns efter det.

Men varför kommer det ikväll? Det jag funderar över nu är varför vill jag tälta på toppen av K2. För att jag tror att jag kan? Nä, Anneli, det räcker inte som svar. Jag tror jag kan tälta på Everest också men det vill jag inte. För att det vore ascoolt. Ja, den är ganska bra. Men det räcker inte Anneli. Så gällande Everest, kanske viktigare, det har jag ingen lust till, och än viktgare, det har jag inget behov av.

Men varför har jag lust till att tälta på K2? Vad är det för behov? Anneli, varför behöver du tälta på toppen av K2? Vad handlar det om? jag vet inte. Men jag söker. Och det vill jag veta innan jag startar från baslägret. Ingen överraskningar om varför jag är där ska komma på berget. Kan bli psykbryt. Sån't är livsfarligt när man är ensam på såna höjder. Farligare än full storm.

Om det går? Om man kan bestiga K2 utan fasta rep, utan camps eller annan utrustning på bergen i förväg, utan syrgas och alldeles ensam och tälta på toppen? Ja. Mitt svar är ja. Och är det någon som kan så är det jag. Dessutom på en säker route. Ingen rysk roulette på mina router. Det blir svårare, jag blir ensam på hela routen men ändå säkrare. Stormar klarar jag. Ensamhet klarar jag. Utrustningen kan jag hantera. Kyla klarar jag. Ryker det nåt finger så må det vara hänt. Hög höjd är jag bland de bästa i världen på att hantera. Jag kan se det. Att jag kan.

Men varför behöver jag det?
________________________

Sen funderar jag lite så skriver jag det här i kommentaren:
________________________

För att jag är så sjukt nyfiken. Ja, den är riktigt bra. Nyfiken på att klura ut hur jag måste röra mig, med vilken hastighet, vilka dagsetapper är bäst, vilken är den högsta höjd som jag kan bara hänga på, idag är det 7000 m men det borde ju gå högre, ta reda på det, och hur, hur behöver jag äta, vad ska jag äta, allt sånt. Jag är grymt bra på att inte tappa mycket vikt men musklerna lägger av. De finns där men signalerna går inte fram. Tar flera månader att läka och fungera igen. Nåt händer. Hur undviker jag det. Sånt är jag otroligt road av, som kluriga gåtan i Illustrerad Vetenskap som barn.

Och så är jag nyfiken på vad som händer inom mig, hur det känns och vilka tankar som kommer där uppe. Jag älskar att utmana tankarna, hitta nya banor, nytt all in. Fatta vad spännande. Kommer det nya känslor? Ny sorts glädje? Ny sorts smärta? Vad får man för skills av det? Omg det vore intressant.

Men först Cho Oyu. Kanske Cho Oyu ett par gånger. För att få det att sitta ordentligt. Nöta in det. det som behövs. Göra rätt per automatik. Sen höjer vi ribban. Olala.
________________________

Ja, olala, på den funderingen! Känns som sagt kaxigt idag men det ligger samtidigt väldigt mycket i det. Samtidigt ingen sanning, inget så här är det, men en bra tankegympa - våga tänja tankarna rules! Och vågra drömma hej vilt rules! 

Kram kram!  
Anneli 

________________________
För er som undrar vem jag är, här finns en fantastiskt välskriven artikeln om min bakgrund i det ansedda Magasinet Filter. Jag måste varna, det är starkt!

Här har ni min engelska facebooksida
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. Där kommer snart nytt, heja!
________________________  

Inlagt 2014-03-05 11:21 | Läst 20805 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2015-12-14 23:54   Thunder91
Underbart med höga ambitioner, det är vad som gör livet värt att leva. Du verkar vara en jätteduktig alpinist men tälta på K2 på 8611 m.ö.h känns som självmord. Jag har själv inte varit högre än 2465 m.ö.h och kanske därför borde vara tyst men jag har läst mycket och sett mycket från bergsklättring och förstått vad såna här berg kan göra med en. Jag tycker du ska fråga dig själv om det är värt att dö för att ta reda på om du klarar det, eller rättare sagt om någon klarar det. Vi pratar om extrem kyla, totalt exponerad och en syrenivå som är runt 35 %. Kroppen äter upp sig själv, muskelmassan går ner, krafterna försvinner, hjärtat slår mycket snabbare än vanligt och får ändå inte tillräckligt med syre. Att somna i så tunn luft är förenat med livsfara så du kan ställa in dig på att hålla dig vaken hela tiden. Alla dessa faktorer existerar med syrgas som hjälp så du kan tänka dig att göra det utan. Mirakel har dock uträttats förut så varför inte igen men du bör nog tänka över det ordentligt.

Med respekt för det du gör
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

I samarbete med

Arkiv

Kategorier

Etiketter