Rockar livet i Annelistyle.

Användarnamn: Anneli

Intressen:

Mer på profilsidan


Kiting och fri som vinden

Söndag och dags för äventyrsdag. Kitekalle i Halmstad bjussar på kitekurs. Jag gick nybörjarkurs förra sommaren, hur kul som helst. Denna gången är min fin-granne Julia med.  Jag låter bilderna sköta det mesta av snacket.

Ugglarp, mellan Falkenberg och Halmstad. Vi babblade i bilen och plötsligt, wtf, Halmstad? Och skrattade. Och jag sa "vi" glömde svänga. Och strax därefter sa jag "vadå vi"? Det var ju jag som körde. Det var ju jag som hade missat. Så skrattade vi åt det också. 



Vädret var omväxlande blåsigt, jätteblåsigt, alldeles för blåsigt och oj vilken kallfront, vi pausar lite och regn och, äh, fullt av liv all over the place!  



Ett jädra meck med våtdräkten när man inte är van. Julia slet tappert. 



Julia var en glädjekämpe och lärde sig mycket trots den hårda vinden som inte var direkt nybörjarvänlig. Hon fastnade tyvärr med foten i nån tångruska eller vad det var när hon tränade på land och vred både foten och knäet illa och vristen var redigt svullen när vi kom hem. 



Himla proffsiga instruktörer. Jag hängde med Tim. 



Kiting funkar utmärkt med mina händer, jag tappar bommen lite ibland men det gör ju inget, på't igen bara. 

Kolla här. Lalalala...



Och så KiteKalle själv. Så himla go. Och coolaste brillorna i hela Halland. Jämt. Det hör till. 



Det blåste så mycket så ibland behövde jag vila skallen. Jo, det liksom blåste rätt genom hela skallen. Men shit vad vackert det var. 



Mycket fika, det är grejer det! Tim fixar med pinalerna. 



På't igen och yeah, jag får det att funka. Kan styra dit jag vill och stanna när jag vill och tjohej vad man flyger med ibland. Ingen bräda, bara kroppen och fri som vinden! Och massa vågor så jag tror jag gjorde tio kallsupar på raken ibland. Haha. Tur man har skills i att leva utan luft. Haha. 



Japp, jag avvaktade med att testa med bräda, hade en så positiv upplevelse så jag ville inte paja den med att kanske bli rädd av nåt att köra med bräda i den starka vinden. 



I nästan fyra timmar orkade vi med. Helt slut. Så himla nöjd med dagen. 



Trots skadan ger Julia alla tummar upp, hon tyckte det var svårt men är toppennöjd. 



Jag med, det här är livet det, life rules all in och en himla bra dag på jobbet! 



Tack KiteKalle för värsta gladpimp-dagen! Och tack Tim för bra coaching och pepp! Här hittar ni KateKalles hemsida.

_________________
Till min hemsida.
Till min engelska facebooksida.
Till min svenska facebook, uppdaterar flera gånger om dagen, följ gärna!
Tänkte börja med min twitter igen, honka gärna på!
Här är min instagram.  

För er som undrar vem jag är, här finns en fantastiskt välskriven artikeln om min bakgrund i det ansedda Magasinet Filter. Jag måste varna, det är starkt! 

Läs mer i bloggen

SYRIA will rise again! Del 3

Anneli Wester åker tillbaka syriska gränsen för att hjälpa till med de syriska flyktingarna.


Gömde ju alldeles bort att göra klart det här! Här kommer del 3 från syriska gränsen tidigare i år. Skulle åkt dit igen häromveckan, biljett var köpt och allt, men var tvungen att ställa in. Nästa vecka blir det en sväng tillbaka till Nepal. Men här är tredje del en av resan till syriska gränsen tidigare i år. Jag är i Reyhanli precis vid syriska gränsen, vid den gränsövergång där flest flyktingar lämnat Syrien. 

Jag gör som de andra delarna, lägger in mina Facebookinlägg och bilder. Välkomna att följa mig där, länk längst ner i inlägget. Det är lite mer live-känsla och väldigt mycket mer respons och liv där. 

Här är del 1 och här del 2 för er som vill ta det från början.

SYRIA will rise again! Del 2

Anneli Wester åker tillbaka syriska gränsen för att hjälpa till med de syriska flyktingarna.

Den turk-syriska gränsstationen precis utanför stan är om jag förstått det rätt den gränsstation där flest flyktingar tagit sig ut ur Syrien. De flesta tar sig vidare. En del stannar här. Startar ett nytt liv. 

SYRIA will rise again! Del 1

Anneli Wester åker tillbaka syriska gränsen och bloggar på plats!

Packar. Minipackning. Det blev inte ens 5 kilo. Och hälften behöver jag egentligen inte. Funderar på att köra micropackning och slänga ut den halvan.