Idag är det internationella kvinnodagen och jag slår ett slag inte bara för kvinnors rätt att visas i naturen utan att också att få göra det utan att bli ifrågasatt.

Senast på Aconcagua höll jag på att inte få gå upp på berget för jag var ensam tjej. De tyckte jag skulle hyra en guide. En penis, frågade jag, måste man ha penis för att gå upp på berget? Eller nåt sånt. Vad skulle jag säga? Efter omfattande förhör om min erfarenhet och min utrustning släpptes jag iväg. Det är än idag inte självklart att en kvinna kan visas ensam i naturen.

Tänk om man fick bestämma själv över sina egna äventyr

I samtal som kommer in på mina äventyr, genomförda och planerade, så får jag dessutom inom någon minut ofta frågan om jag vet vad jag håller på med, eller något liknande på samma tema. Inte alltid men för det mesta. Jag har frågat mina mer äventyrligt lagda killkompisar om de får samma frågor men nix, det är ytterst sällsynt.

Framför allt karlar ska sedan tala om för mig att det är skittufft och inget att leka med. De har själva inte varit ens på baslägerhöjd i Himalaya eller tältat utomhus i kallare än minus tjugo, men de vet helt klart bättre än mig hur det är. De behöver inte ha erfarenhet eller nåt, de vet allt bara av att vara karlar. Jag som kvinna vet inte mycket, helst inget alls, oavsett erfarenhet. Jag bör lyssna och lära av deras kunskap.

Föreställ er vilken reaktion en karl skulle få om han kom till ett berg och blev stoppad att gå upp bara av den enkla anledningen att han är karl, och runt omkring honom kryllar det av kvinnor som får gå på berget ensamma utan att man ett ögonblick har frågat dem om deras erfarenhet och utrustning. Eller rättare sagt, märker ni vad svårt det faktiskt är att föreställa sig det? Vilken reaktion skulle karln få? Det är så avlägset att det är svårt att ens tänka sig in i det.

En kvinna som gått solo upp på Aconcagua, på gränsen till det möjliga!

Så man kanske skulle börja testa frågan ”vet du vad du håller på med” på karlar som berättar om sina äventyr, just för att studera reaktionen. Haha, det skulle kunna bli riktigt komiskt, jag som tjej frågar en karl som ska ut på äventyr om han vet vad han håller på med, och sen ska jag dessutom tala om för honom hur det funkar! Och då helst inom ett område som jag själv inte har erfarenhet av. Ja jösses.

Ibland undrar jag hur karlar skulle klara sig mentalt om de blev behandlade som kvinnor. Om de blev ifrågasatta helt utan att det finns anledning till det, utan bara för att utgångsläget är ett ifrågasättande, ett ifrågasättande av vad vederbörande säger, tycker och gör, ja, t.o.m. min upplevelse lyckas man ibland ifrågasätta, hur nu det är möjligt. Jag tror inte karlarna skulle palla det utan att börja kriga och döda.

Jag krigar och dödar inte för min rätt att inte bli ifrågasatt men jag tar mig rätten att vara hur oförskämd jag vill när jag påtalar bristerna. Och den rätten tar jag mig ända tills den dag då jag kan vistas fritt i naturen.

För många karlar handlar äventyr om att vara bäst och först. I höst ska jag  till Cho Oyu, världens 6:e högsta berg på 8201 m. Jag ska försöka mig på berget solo och i alpin stil. Mig veterligen finns det ingen karl i det här landet som bestigit ett berg över 8 000 m solo och i alpin stil. Jag tror det finns karlar som nu slipar stegjärnen för att hinna före mig, inget fruntimmer ska vara först, men se det gör mig inte ett ögonblick, jag gör inte det här för att vara bäst och först. Jag har andra syften.

Däremot kräver jag att få göra det över huvud taget. Och utan att bli ifrågasatt. Det är det vi kvinnor slåss för idag.

------------------------------------------------
Här har ni min engelska facebooksida.
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida.
------------------------------------------------