<% if (!$currentUser): %> Logga in <% else: %> Logga ut <% endif %>
Bloggar > Annelibloggen > The girl doesn't give a shit ...

Annelibloggen

Livets äventyr

The girl doesn't give a shit och bara kör!

Nu har jag varit hemma en månad. Från Pakistan och min första resa till ett 8000-metersberg. En resa då jag aldrig kom över baslägerhöjd. Valde att avstå att ens försöka då jag uppfattade de yttre förhållandena alltför farliga i år.

Och hur känns det då?



Jag tycker fortfarande jag har haft den roligaste resan i hela mitt liv. Den roligaste sommaren i hela mitt liv. Och jag är fortfarande väldigt nöjd med att det är så. Året innan var det så mycket rekord och grejer och det förtog mycket av glädjen. Blev en liten livets kullerbytta. Nu har jag hittat tillbaks till glädjen i bergen och resorna igen. Bra det. Jag tycker dessutom att det var ett väldigt klokt beslut att inte ge mig upp i farligheterna i bergen i år. Det var för farligt för min smak och då är det bra att jag klarade att fatta ett sådant beslut. Bra. Och så gillade jag skarpt att jag stod där nedanför bergen och kollade upp och kände helt och fullt att japp, jag är redo, jag kan klara att tälta där uppe. Det är en lång resa att bara tro att man kan klara en sån grej och jag har jobbat hårt på det och jag är där.

Men det största är att jag har haft så kul.

Och jag hittar bara mer och mer glädje. Rockar loss med livet ordentligt. Det är det jag gör just nu. Och så skriver jag på en bok men den jobbar jag bara på i skallen än så länge. Och så lite möten med sponsorer och journalister och sånt och någon föreläsning här och där. Men mycket bara rocka och ha kul. Känner att jag behöver det.

Som barn åkte jag mycket skateboard. Fullkomligt älskade det. Jag slog mig sönder och samman på den där skateboarden men det var sån otrolig frihetskänsla. Och nu är det dags igen. I veckan fick jag en skateboard. En longboard som det heter, som man cruisar med. Jag har shoppat skydd så jag hålla lite bättre och hej vad det går vingligt! Jag har paj på balansen pga. skador. Men hej vad det är kul!



Må bra. Det är det det handlar om.

Vet ni. Jag är urkass på att dansa. Inte blir det bättre av att hjärnskadorna gör att det är svårt att samordna rörelserna med musiken. Men jag struntar i det. Jag dansar ändå. I don't give a shit och bara kör. Fullt ös i natt.

Men så finns det en del som inte gillar. Foten stampar inte i golvet i precis rätt ögonblick. En del behöver anmärka på det. Och annat som inte blir som det borde vara för att vara najs. Hur kul är det? Hur glad blir man då? Varför gör man så? Har man inte plats i livet för en glad fot som stampar lite fel? Och måste göra den oglad genom en ledsam kommentar? Andra hjälper istället till. Då blir jag så glad.

En del gillar inte att jag säger att jag kör hardcorestil i bergen. Min egen stil. Deras termer kan jag inte använda för hur man än använder dem så är det någon som är missnöjd. Det finns ingen bestämd innebörd av termerna. Hittar på mina egna termer så är det i alla fall ingen som kan klaga på att man inte kör i den stil man säger att man gör. Men det är störigt med termen hardcore. Vem fan tror du att du är? Lite så är det ibland.

Varför då?


Annelis hardcorestil - utan camps eller annan utrustning på berget i förväg utan allt man behöver och använder finns i ryggsäcken från det man startar tills man kommer tillbaks och allt ska med ner igen, inkl. skräp, bara gå/klättra på berget eller sätta upp de hjälpmedel man behöver själv och sen ta med allt, inkl. isskruvar och andra ankare, så inte använda fasta rep eller stegar på berget, inga bärare utan bära allt själv, bara den luft naturen erbjuder så ingen extra syrgas, ensam och tälta på toppen - och så ska man väl haft kul också!?

Hur man än gör så har man änden bak. Hur man än gör så gör man fel. Hur man än gör så är någon missnöjd. Hur man än gör så ska någon plocka ner en. Och kul ska man inte tro att man ska ha. Nähä du.

I min värld är det hardcore att köra som jag gör, det räcker. De allra flesta av mina vänner tycker det är det fullständigt crazy vad jag håller på med, de tycker det är ruskigt äventyrligt att bara åka till Pakistan alldeles själv och vandra in till baslägret och bara kolla på bergen. Andra tycker jag är en fjant. Skulle det vara nåt att försöka tälta på toppen av ett 8000-metersberg i den där stilen? Som bara tycker att det är löjeväckande.

Ibland är det som att man bara får skriva om att man gör en sak om man är bäst. Eller så ska man förminska sig till inget. Att bara skriva som man känner och upplever, inklusive alla upp och ner och fram och bak, är inte okej. Och det är inte okej att skriva att man åker skateboard om man inte är bäst eller coolast. Och man får bara dansa loss om man är duktig. Det är inte glädjen som räknas. Prestation is the shit. Igen.


Bäst att se lagom sammanbiten ut och inte låta bilden vara för glad så länge man inte kan åka bäst. Att vara glad och känna sig cool är så bad.

I mitt liv räcker det att jag har kul. Jag älskade den här sommaren trots att det inte blev någon topptältning. Jag älskar att åka skateboard även om det går vingligt så jag kommer att göra det ändå. Och jag kommer att fortsätta dansa även om foten inte stampar precis i rätt ögonblick.

Jag är ledsen om jag gör en del förbannade och oglada eller whatever, men jag bara kör. Jag kan inte sitta still här i livet. Jag måste ut och ränna i bergen. Jag måste åka skateboard. Jag måste dansa. Jag måste ha kul. Jag dör annars. Så take me or leave me!


Because life fucking rules! Jag lovar, glädjen livet bjuder räcker till alla - man får så så mycket man kan ta för sig!!

Och så vill jag passa på att gratta Tina och Said Alich och finaste tjejerna på salong HAIR i Angered som är en av mina absolut  första sponsorer och som i veckan röstades fram av Mix Megapols lyssnare som Göteborgs bästa frisörsalong! Japp, de är helt i en egen klass, inte bara vad gäller att klippa utan jag åker dit och slörpar i mig av deras kärlek och glädje om jag har en dålig dag!! Tina har varit ett stort stöd för mig på många sätt och pushar mig som tusan framåt!! Heja, heja!!

________________________
För er som undrar vem jag är, här finns en fantastiskt välskriven artikeln om min bakgrund i det ansedda Magasinet Filter. Jag måste varna, det är starkt!

Här har ni min engelska facebooksida
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. 
________________________  

Inlagt 2012-09-09 17:57 | Läst 18946 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2012-09-09 18:50   Håkan Friberg
Du är den du är: Provokativ och skör, helt enkelt.
Från början rynkade jag på näsan. Det gör jag inte längre.
Jag har förstått att du inte bara är yta.
Du har ett stort och komplicerat djup.

Och en jävla envishet...
 
Svar 2012-09-09 19:25   Anneli Wester
Tack för fina ord Håkan!! <3
 
2012-09-09 19:43   såg
kör hårt. det är bättre vara sig själv än att vara nån annan.
 
Svar 2012-09-09 21:16   Anneli Wester
Så sant! Tack!
 
2012-09-09 20:57   Egiz
Du gör HELT rätt!
Längta inte efter handling! Handla efter längtan!

Rock On! :o)
 
Svar 2012-09-09 21:17   Anneli Wester
Ja, precis så menar jag!!! Tack!
 
2012-09-09 23:22   seobserver
Rock on livet går inte i repris!
 
Svar 2012-09-12 22:42   Anneli Wester
Japp, så rätt! Tack!! <3
 
2012-09-10 10:49   Thomas Traneving
Om man skulle gå runt här i livet och alltid lyssna och göra som "alla andra" tycker och tänker så skulle man bli tokig.....på riktigt....

Har själv för länge sedan slutat att lyssna på alla som kommer med dåliga kommentarer. Suger BARA åt mig från de som har kraft att sprida positiv energi.
Alla energislukare avtackar jag mig från på det bestämdaste :)

Må gott och lev livet på ditt sätt!
Kram H
 
Svar 2012-09-12 22:44   Anneli Wester
Helt rätt, jag ska träna på det!! Tack och kram! :)
 
2012-09-13 19:08   barkarby
Åh fy faan vad det är kul att läsa dina inlägg Anneli! Och jag håller verkligen på du: Kör och rocka och skit i vad andra BW´s tycker. Du duger jävligt bra som du är och du förtjänar att ha kul, så är det bara. Det måste kännas jäkligt surt i början att ta beslutet att avbryta, men vad bra att du bestämde dig, nu har du ju det roligaste kvar :)
Mvh
Leif Kindlund (vi pratade lite på Äventyrsmässan)
 
2012-09-18 17:02   wille.l
Känner igen det du skriver Anneli. Människor måste våga släppa taget och våga vara sig själva och inte smälta in i mängden pga rädsla att bli utpekade. Kör hårt Anneli!
Mvh
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

I samarbete med

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Logga in