Annelibloggen

Årets Äventyrare blir socialporr

Jag var en sväng till Malou von Sivers i TV4-studion och i programmet Efter tio i veckan. Rubriken skulle vara Anneli Wester reste sig mot alla odds och blev årets kvinnliga äventyrare. Men det höll på att bli socialporr för hela slanten.

Inslaget finns på TV4 Play här. (öppnas i nytt fönster).

Så här skrev jag på min facebook efteråt. Jag har justerat det lite. 

Det hände något i tv i går som jag tänkte att jag lämnar direkt och bara går vidare. Men nu när jag har sovit på saken så tycker jag att det är ett viktigt problem att lyfta fram.

Jag har inget betalt för att vara med i ett sånt här program. Min betalning får bli att jag får möjlighet att lyfta fram något jag tycker är viktigt.

Jag hade ett krav som handlade om ramar för samtalet. Det var att vi inte skulle fokusera på problemen utan på vägen tillbaka. Jag krävde att vi skulle börja att prata om vad jag gör i bergen. Vitsen med det är att jag vill att tittarna ska få det som ett första intryck. Sedan går vi in på det trasiga men inte mer än vad som behövs för att positionera utgångsläget inför att jag sedan börjar min väg tillbaka, och det är där fokus ligger. Att jag berättar om hur jag tänkte och hur det tog mig framåt.

Programmet har många daglediga tittare och många av dem är säkert arbetslösa eller sjukskrivna. Då blir det något positivt för tittaren. De får med sig verktyg att förändra sin egen situation, osv. Att bara prata elände är inget som ger något konstruktivt eller positivt för tittaren.

Dessutom vill jag inte prata om de trasiga åren som om jag är ett offer. Jag vill göra det på ett konstruktivt sätt som kan leda till förändring. Jag kan t.ex. tänka mig att prata om brister i sjukvården och vad som behöver förändras men Efter tio är inte rätt forum för satt prata om det på ett seriöst sätt.

Nu hade jag inte förberett mig för att prata så mycket om de trasiga åren, och inte heller på det här sättet. Däremot hade jag förberett mig noga för att prata om vägen tillbaka. Det blev ett samtal om de trasiga och sen ett abrupt slut för reklam. Det var egentligen meningen att det var slut där men jag blev upprörd, ställde mig upp och skällde ut Malou efter noter. Hon sa nochigt till mig att lugna ner mig. Jag dundrade vidare och det slutade med att de akut möblerade om resten av programmet så vi kunde fortsätta efter reklampausen och rädda situationen.

Det blev efter omständigheterna okej. Inte bra men okej.

Ett annat problem som följer av att man pratar för mycket om bara eländet är att det är lätt att associera till Lisbeth Salander i Milleniumtrilogin. Det är en koppling som jag medvetet försöker undvika. Det finns likheter men desto mer som inte är lika. Genom att göra kopplingen lägger man över mycket tankar och känslor hos tittaren som har med Lisbeth Salander att göra, på mig. Det är en vanlig mänsklig mekanism. Jag vill använda min story på ett seriöst och konstruktivt sätt och en koppling på det sättet är inte till gagn på något sätt. Ska det kopplas ska det göras annorlunda. 

Eftersom min story är så extrem så vet jag att ett problem vi har att hantera i det här är att folk som inte är insatta i hur psykiatrin i Sverige kan fungera har svårt att ta det här till sig. Att då blanda in fiktion ökar bara svårigheten att ta det till sig. Det ska dessutom tilläggas att verkligheten ju tyvärr kan vara väldigt mycket värre än i böckernas värld och så är det i mitt fall.

Det är dessutom en bok som i alla fall hos mig (jag har bara sett filmen) endast skapade negativa känslor. Jag mådde enbart dåligt och kan inte minnas någon positiv känsla alls. Jag vill skapa positiva känslor och det gör jag om jag får prata om min väg tillbaka.

På faceboksidan Malou von Siverts Efter tio är det tyvärr många som kopplat ihop mig med Lisbeth Salander och det ser jag som att jag har misslyckades i min strävan att just inte väcka den associationen till liv. Nu funderar jag på hur jag kan arbeta bort den kopplingen som blev. Ett sätt är att prata öppet om det, vilket jag gör nu.

Slutligen så finns det en aspekt till i det här. Att jag går ut och pratar om det här på det här sättet är unikt. Dels är det ytterst få som överlevt något liknande, om ens någon (med respekt för er som känner igen er och tycker att ni varit med om samma, tänk på att ni ännu inte vet speciellt mycket om vad jag varit med om), och som dessutom klarar att prata om det i tv på det här sättet och är beredd att ta den turbulens som det framöver kan komma att väcka. Det ska vi vara rädda om, inkl. TV4. Mina ramar för samtalet var inte konstiga på något sätt och då respekterar man dem. Nu har jag inte kommit till skada på något allvarligt sätt men det hade kunnat vara någon som tagit väldigt illa vid sig och dessutom inte velat fortsätta berätta. Som journalist har man ansvar som sträcker sig utanför det egna programmet. Man har mänskligt ansvar precis som alla människor. Livet är större än TV4s studio. Och större än Malous ego. 

En detalj jag starkt tar avstånd ifrån är hur TV4 och Malou hanterar sina gäster. När jag sätter mig i fåtöljen strax innan sändning har Malou inte kommit fram och hälsat eller något. Hon ställer några korta frågor så att ljudteknikern kan ställa in ljudet och sen väntar vi in att gå ut i sändning. Efteråt sitter jag kvar stilla kvar i fåtöljen för jag vet inte hur länge jag är kvar i bild. En assistent kommer fram och kopplar bort ljudsystemet på mig, följer mig ut, studion är precis innanför ytterdörrarna hos TV4, på vägen ut säger jag något om att det inte är okej att göra så här, tjejen säger att de har beställt taxi i mitt namn och mindre än en halv minut efter att jag gått ur sändning står jag ensam utanför TV-huset och väntar på taxin. Så behandlar man inte en människa. Jag var enbart en produkt i Malous produktion och varken hon eller någon annan brydde sig ett ögonblick om hur jag mådde. Och det var ju inte senaste skomodet jag hade pratat om precis. Usch. Värstingusch. 

Jag tar starkt avstånd från vad jag kallar socialporr. Det här kallar jag nu att göra en Malou. Vara så kåt på socialporr och sitt eget program att man tramapar över alla gränser. Nu har jag lärt mig att TV4 inte har kapacitet att hantera det här samtalet och får hålla mig till SvT. Därifrån har jag bara mycket positiva erfarenheter. 

Efter Tio hade krismöte efteråt och har bett om ursäkt och nu har jag sagt vad jag tycker och där är facebookinlägget slut. Jag vill något annat med min historia än att bli smarrig socialporr. Jag håller på att lära mig det här med media, jag måste vara ödmjuk mot mig själv, det här blev inte som jag önskade men lärde mig väldigt mycket och hoppas jag kan styra upp det bättre nästa gång.

Jodå, på't igen! Måndagen den 22 oktober blir det ett nytt försök i Fråga doktorn i SvT.
________________________
För er som undrar vem jag är, här finns en fantastiskt välskriven artikeln om min bakgrund i det ansedda Magasinet Filter. Jag måste varna, det är starkt!

Här har ni min engelska facebooksida. 
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. 
________________________