Bloggar > Annelibloggen > Årets Äventyrare blir ...

Annelibloggen

Livets äventyr

Årets Äventyrare blir socialporr

Jag var en sväng till Malou von Sivers i TV4-studion och i programmet Efter tio i veckan. Rubriken skulle vara Anneli Wester reste sig mot alla odds och blev årets kvinnliga äventyrare. Men det höll på att bli socialporr för hela slanten.

Inslaget finns på TV4 Play här. (öppnas i nytt fönster).

Så här skrev jag på min facebook efteråt. Jag har justerat det lite. 

Det hände något i tv i går som jag tänkte att jag lämnar direkt och bara går vidare. Men nu när jag har sovit på saken så tycker jag att det är ett viktigt problem att lyfta fram.

Jag har inget betalt för att vara med i ett sånt här program. Min betalning får bli att jag får möjlighet att lyfta fram något jag tycker är viktigt.

Jag hade ett krav som handlade om ramar för samtalet. Det var att vi inte skulle fokusera på problemen utan på vägen tillbaka. Jag krävde att vi skulle börja att prata om vad jag gör i bergen. Vitsen med det är att jag vill att tittarna ska få det som ett första intryck. Sedan går vi in på det trasiga men inte mer än vad som behövs för att positionera utgångsläget inför att jag sedan börjar min väg tillbaka, och det är där fokus ligger. Att jag berättar om hur jag tänkte och hur det tog mig framåt.

Programmet har många daglediga tittare och många av dem är säkert arbetslösa eller sjukskrivna. Då blir det något positivt för tittaren. De får med sig verktyg att förändra sin egen situation, osv. Att bara prata elände är inget som ger något konstruktivt eller positivt för tittaren.

Dessutom vill jag inte prata om de trasiga åren som om jag är ett offer. Jag vill göra det på ett konstruktivt sätt som kan leda till förändring. Jag kan t.ex. tänka mig att prata om brister i sjukvården och vad som behöver förändras men Efter tio är inte rätt forum för satt prata om det på ett seriöst sätt.

Nu hade jag inte förberett mig för att prata så mycket om de trasiga åren, och inte heller på det här sättet. Däremot hade jag förberett mig noga för att prata om vägen tillbaka. Det blev ett samtal om de trasiga och sen ett abrupt slut för reklam. Det var egentligen meningen att det var slut där men jag blev upprörd, ställde mig upp och skällde ut Malou efter noter. Hon sa nochigt till mig att lugna ner mig. Jag dundrade vidare och det slutade med att de akut möblerade om resten av programmet så vi kunde fortsätta efter reklampausen och rädda situationen.

Det blev efter omständigheterna okej. Inte bra men okej.

Ett annat problem som följer av att man pratar för mycket om bara eländet är att det är lätt att associera till Lisbeth Salander i Milleniumtrilogin. Det är en koppling som jag medvetet försöker undvika. Det finns likheter men desto mer som inte är lika. Genom att göra kopplingen lägger man över mycket tankar och känslor hos tittaren som har med Lisbeth Salander att göra, på mig. Det är en vanlig mänsklig mekanism. Jag vill använda min story på ett seriöst och konstruktivt sätt och en koppling på det sättet är inte till gagn på något sätt. Ska det kopplas ska det göras annorlunda. 

Eftersom min story är så extrem så vet jag att ett problem vi har att hantera i det här är att folk som inte är insatta i hur psykiatrin i Sverige kan fungera har svårt att ta det här till sig. Att då blanda in fiktion ökar bara svårigheten att ta det till sig. Det ska dessutom tilläggas att verkligheten ju tyvärr kan vara väldigt mycket värre än i böckernas värld och så är det i mitt fall.

Det är dessutom en bok som i alla fall hos mig (jag har bara sett filmen) endast skapade negativa känslor. Jag mådde enbart dåligt och kan inte minnas någon positiv känsla alls. Jag vill skapa positiva känslor och det gör jag om jag får prata om min väg tillbaka.

På faceboksidan Malou von Siverts Efter tio är det tyvärr många som kopplat ihop mig med Lisbeth Salander och det ser jag som att jag har misslyckades i min strävan att just inte väcka den associationen till liv. Nu funderar jag på hur jag kan arbeta bort den kopplingen som blev. Ett sätt är att prata öppet om det, vilket jag gör nu.

Slutligen så finns det en aspekt till i det här. Att jag går ut och pratar om det här på det här sättet är unikt. Dels är det ytterst få som överlevt något liknande, om ens någon (med respekt för er som känner igen er och tycker att ni varit med om samma, tänk på att ni ännu inte vet speciellt mycket om vad jag varit med om), och som dessutom klarar att prata om det i tv på det här sättet och är beredd att ta den turbulens som det framöver kan komma att väcka. Det ska vi vara rädda om, inkl. TV4. Mina ramar för samtalet var inte konstiga på något sätt och då respekterar man dem. Nu har jag inte kommit till skada på något allvarligt sätt men det hade kunnat vara någon som tagit väldigt illa vid sig och dessutom inte velat fortsätta berätta. Som journalist har man ansvar som sträcker sig utanför det egna programmet. Man har mänskligt ansvar precis som alla människor. Livet är större än TV4s studio. Och större än Malous ego. 

En detalj jag starkt tar avstånd ifrån är hur TV4 och Malou hanterar sina gäster. När jag sätter mig i fåtöljen strax innan sändning har Malou inte kommit fram och hälsat eller något. Hon ställer några korta frågor så att ljudteknikern kan ställa in ljudet och sen väntar vi in att gå ut i sändning. Efteråt sitter jag kvar stilla kvar i fåtöljen för jag vet inte hur länge jag är kvar i bild. En assistent kommer fram och kopplar bort ljudsystemet på mig, följer mig ut, studion är precis innanför ytterdörrarna hos TV4, på vägen ut säger jag något om att det inte är okej att göra så här, tjejen säger att de har beställt taxi i mitt namn och mindre än en halv minut efter att jag gått ur sändning står jag ensam utanför TV-huset och väntar på taxin. Så behandlar man inte en människa. Jag var enbart en produkt i Malous produktion och varken hon eller någon annan brydde sig ett ögonblick om hur jag mådde. Och det var ju inte senaste skomodet jag hade pratat om precis. Usch. Värstingusch. 

Jag tar starkt avstånd från vad jag kallar socialporr. Det här kallar jag nu att göra en Malou. Vara så kåt på socialporr och sitt eget program att man tramapar över alla gränser. Nu har jag lärt mig att TV4 inte har kapacitet att hantera det här samtalet och får hålla mig till SvT. Därifrån har jag bara mycket positiva erfarenheter. 

Efter Tio hade krismöte efteråt och har bett om ursäkt och nu har jag sagt vad jag tycker och där är facebookinlägget slut. Jag vill något annat med min historia än att bli smarrig socialporr. Jag håller på att lära mig det här med media, jag måste vara ödmjuk mot mig själv, det här blev inte som jag önskade men lärde mig väldigt mycket och hoppas jag kan styra upp det bättre nästa gång.

Jodå, på't igen! Måndagen den 22 oktober blir det ett nytt försök i Fråga doktorn i SvT.
________________________
För er som undrar vem jag är, här finns en fantastiskt välskriven artikeln om min bakgrund i det ansedda Magasinet Filter. Jag måste varna, det är starkt!

Här har ni min engelska facebooksida
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. 
________________________   

Inlagt 2012-10-06 20:27 | Läst 14543 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2012-10-06 21:18   Erik F
Kör på! Du har gjort en grym comback men jag skulle vara väldigt imponerad om du gjort det du gör i bergen ändå!
 
Svar 2012-10-07 00:57   Anneli Wester
Tack Erik!

I vissa andra länder har de inte koll på min historia (än), men jag uppmärksammas just för det jag gör i bergen. Att jag har tältat på toppen av 7500 metersberg, helt ensam och utan hjälp och utan syrgas, och nu försöka tälta ensam på en 8000-meterstopp, fortfarande utan hjälp och utan syrgas anses helt crazy hardcore.

I Sverige är däremot det här rmed bergen inte så speciellt, tidningen Bergssport gjorde t.ex. en intervju men bangade sedan en artikel, just för att jag inte lät dem skriva om eländesåren. Jag ville ha bara bergsbestigning men det fanns inget nyhetsvärde i det, inte ens för en notis (måste tillägga att jag fått höra det här på omvägar!).

Hur som helst - så väldigt olika!
 
2012-10-06 23:51   Anders_sthlm
Det är nog många som önskar sig ett annat liv. Kanske till och med i dag ett kändisskap.
Hoppas du har kraft att säga nej till det. Även om det blir en smärtsam process.
Du kanske måste fråga dig om du vill vara ‘en kändis‘? Teve Fyra erbjuder nog ingen lösning.

Teve är i vilken form det nu än är, ett tyvärr grymt medium.

Ska jag ge dig ett råd, så styr iväg ifrån detta så mycket du kan. Koncentrera dig på ditt eget liv. Lev det till fullt, vilket som, men det är ditt liv och kommer vara det.
Ingen kan ta ifrån dig det.

Bestig vilka berg du vill. Ta vilka rekord du nu vill. Skriv vad du vill, men gör det fullt ut, utan andras åsikter och inverkan.
Livet levs fullt ut av bara dig självt, om än med dom svårigheter, vi lever som människor.
Dra in media i sitt liv är absolut inget bra.

Håll dig borta från detta.
 
Svar 2012-10-07 00:50   Anneli Wester
Tack för ditt välmenande råd Anders!

Jag var på det klara med att jag skulle dela min story och mitt liv offentligt för många år sedan. Jag är så att säga helt färdig med det. Hela paketet, inklusive alla nackdelar. Jag har bara väntat på ett lämpligt tillfälle. Och att jag själv ska känna mig redo. Nu är det fokus på att jag är Årets Äventyrare, som utöver äventyren har en sjuhelsikes historia i bagaget. Det funkar. Men det skulle inte ha funkat att bara dra bara min historia tidigare. Det hade blivit för ledsamt.

Det finns en hel del människor bara i vårt land som har upplevt fruktansvärda kränkningar i sjukvården och det finns inga tidningsartiklar om det, inga böcker i biblioteken eller butikerna, inga radioprogram och inga tv-program, som verkligen speglar deras upplevelser. De bär en historia som inte "finns". Det är som att ha överlevt koncentrationslägren och sedan leva i en värld där koncentrationlägren inte nämns. Det funkar inte, man kan inte leva så. Dessutom är man ensam och dessutom blir man inte trott. Funkar inte. Jag har ovanligt mycket krafter i mig som människa och har inte bara lyckats överleva utan också ta mig "upp". Jag kan berätta. Jag tänkte att jag kan försöka skapa litteratur, radiogrogram osv, så det här blir "verkligt". Det har sitt pris men jag är beredd att betala det. Det kan dessutom bli väldigt stormigt men jag är beredd att ta det också.

Sedan har jag helt andra planer vad jag ska göra med det här i framtiden men det tar vi då, men det finns alltså en idé. Något som inte alls har med berg och äventyr att göra. Nu leker jag i mina berg ett tag, är med och formar lite litteratur och annat åt andra som upplevt liknande övergrepp och tränar på det här med offentligheten i ett par år. Försöker hitta strategier så jag kan må bra även som offentlig person med alla nackdelar som det ju också innebär. Sen när jag känner att japp, det här funkar, då kommer annat.

Sedan rent generellt, om alla människor höll sig borta från media - inklusive alla de som är med och bidrar tillviktiga pusselbitar i vår historia - hur skulle vår värld se ut då? Det finns väldigt mycket bra med media, om man använder den på rätt sätt.
 
2012-10-07 09:49   brigas
Efter att ha sett programmet vore det väl på sin plats ändå att du fick prata om nuet och allt positvt ;del 2.Så kanske TV4 en gång till ...
 
2012-10-09 14:51   seobserver
Medias stora grej är ju att sälja sig själv om och om igen. Minns man bara det brukar det gå att umgås med dem i små portioner. Anders råd är görbra. Stå på dig Anneli!
 
Svar 2012-10-17 22:36   Anneli Wester
Vissa media ska man nog inte umgås med alls kanske.
Anders råd är välmenat men om du läser mitt svar ser du att det inte funkar i mitt liv. Men visst, man kan ju ha en annan uppfattning om sånt.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

I samarbete med

Arkiv

Kategorier

Etiketter

 

Logga in

Tips!