Vid dagens vandring på Jällaleden i Storvreta utanför Uppsala fick vi sällskap! Med på vandringen den 15 april följde nämligen Helenas syster Cilla, Åsa och hunden Rasmus.
Vi började dagen med att parkera Cillas bil vid skolan i Jälla innan vi alla hoppade in i vår bil och åkte till starten för vandringen i Storvreta. I Storvreta finns en stor och fin parkering precis bredvid idrottsplatsen. Här finns en informationstavla över alla vandringsleder i området. Här, vid informationstavlan, finns en brevlåda. Har man som vi tur och lådan är påfylld så är det bara att ta en gratis karta över lederna. Kartan finns också att ladda ner på vår hemsida www.traneving.se
Här på Skogsvallen i Storvreta finns vintertid fina skidspår. Skidspåren sprutas med konstsnö och är det bara tillräckligt kallt är det antagligen fullt med skidåkare i spåren. Spårkarta och broschyr om medlemskap kan du ladda ner på vår hemsida.
Den dagen vi vandrade fanns det inte så mycket snö kvar. Men här och där fick vi runda både is och snö på vår vandring längs med Jällaleden. Enligt kartorna man fick vid Skogsvallen är Jällaleden 7 km. Det stämmer inte. Vi mätteupp leden till 8,9 km med hjälp av Runkeeper.
Cilla, som är idrottslärare, inledde hela vandringen med att utmana oss alla på balansgång. Att Thomas ger järnet är väl ingen förvånad över men här gick han bet och Helena tog hem segern.
Storskogen påminner bitvis väldigt mycket om Tiveden. Det var verkligen svårt att förstå att denna fina och kuperade skog fanns här bara ett stenkast från Uppsala.
Efter tre kilometers vandring var vi framme vid det första vindskyddet. Thomas och Helena stod för mat och Cilla agerade eldmästare. Detta vindskydd ligger verkligen lite mystiskt i en gryta mitt i skogen. Inte konstigt att vi strax innan passerat en plats som kallas Trollberget.
Efter lunch var det dags att vandra vidare. Strax efter vindskyddet kommer man till en korsning. Här kan man vända att vandra en annan väg tillbaka till Storvreta eller att göra som vi, vandra vidare mot Jälla.
Den kuperade terrängen fortsatte ända fram till ungefär en kilometer innan vindskydd nummer två. Även här tände vi en eld och njöt av vårt kaffe. Solen värmde äntligen så skönt! Även Rasmus, som är en vattenhund, gillade vindskyddet eftersom det fanns gott om kalla vattenpölar.
De sista tre kilometrarna fram till Jälla är mer lättgången.
Detta var en överraskande fin vandringsled och skog. Har du inte varit här så rekommenderar vi dig att åka hit!
Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner kartor så är här en direktlänk till vår hemsida:
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=785
/Helena och Thomas
/H