Tranevings Friluftsblogg

Vandring i Soomaa Nationalpark, Estland

Tionde dagen på vår resa genom Polen och de baltiska länderna. Idag var det sträckan Riga, Lettland till Tallinn, Estland som avverkades.

Det blev tidig morgon och vi fortsatte vår resa genom Lettland ut med kusten och motorväg A1. Gränsen mellan Lettland och Estland passerades lika lätt som mellan Litauen och Lettland. Det såg ungefär ut som förra gränsen vi passerade. Massvis med skrotad taggtråd, gamla vakttorn men inte en människa i närheten.

I Estland byter motorvägen namn till 4/E67. Vi tog sikte på staden Pärnu där vi precis innan svängde ut med väg 59 mot Soomaa Nationalpark.

Efter lite snirklande på grusvägar hittade vi fram till Centrat , Naturrum, för nationalparken som ligger mitt i nationalparken. Soomaa är det mest värdefulla delen av de återstående stora vildmarksområdena i sydvästra Estland. Här hittar man Kuresoo Bog som är en av de två bäst bevarade myrarna i Estland. Under vår- och höstflyttningen stannar många tranor till här för att vila på sin resa.

Att paddla kanot genom nationalparken är populärt och här finns ett par uthyrningsställen. Vårfloden kan höja vattennivån i nationalparken med 4 meter, vilket också hände våren 2010. Här finns också gott om vandringsleder och iordningställda vindskydd.

Tjejerna i nationalparken var mycket vänliga och gav oss tips på lämpliga vandringar, kartor osv. De berättade om en kort vandringsled på 4 km precis utanför centrat där vattennivån för den rekordhöga vårfloden 2010 var markerat på träden.

Innan vi gav oss ut på den korta vandringen lagade vi lunch i husbilen. Idag var det hett. Minst 33 grader varmt och fullt med bromsar som ville mumsa på oss. Under lunchen hade vi en stork som letade mat på åkern precis utanför husbilen. Det var en härlig upplevelse.

Amanda vägrade att följa med på den korta vandringsturen pga alla bromsar och mygg men vi andra gav oss ut för att få lite rörelse i benen.
Vi passerade ett par bäverhyddor utmed vandringsleden som följde den, just nu, lilla ån. Myggorna älskade att vi kom på besök så vi gick de 4ra kilometrarna i rask takt.

Vi stannade även till vid Riisa vandringsled som startar precis i utkanten av nationalparken. Denna vandringsled rekommenderade naturguiden oss att gå. Här gav sig Thomas och Jesper ut och följde leden en bit mot Koprarada fram till den stora sevärda myren. Helena höll under tiden Amanda sällskap i husbilen.

Efter besöket i nationalparken fortsatte vi vår resa längs med motorväg nr 4ra upp mot Tallinn. Att hitta campingplats i eller utanför Tallinn var inte lätt. Vi frågade ett par personer men ingen visste något om campingplatser. Precis som i Lettland och Litauen är det inte vanligt med husbilar eller campare. Man hyr helt enkelt en stuga om man vill ut i naturen. Efter ungefär två timmars letande fick vi så äntligen tips om en camping väster om Tallinn, vid byn Rannamöisa.

Vilken upplevelse denna camping var. Ingen kunde någon engelska men med charader och fingerräknade gjorde vi till sist upp om pris och plats. Elen till vår husbil kopplades in i en av de små, ruggiga, risiga, äckliga små stugor man kunde hyra. Tur att vi hade vår husbil att bo i!

I en av de små stugorna bodde ett par från Frankrike. Helena mötte damen från Frankrike på dass (japp, ingen vattentoa här inte) och de skrattade gott åt den låga standarden. Diska och tvätta sig gjorde man i samma skjul som dasset (boden bredvid) och det var inte speciellt fräscht. Ännu en gång, tur att vi har egen toa och dusch!

Ja, just det ja. Det fanns ingen dusch här på camping. Den här campingen var, som ni säkert förstår, den sämsta på hela vår resa. Priset för campingen var 50 kr (SEK) för hela familjen.

Nåja, ägarna var väldigt vänliga och tillmötesgående. De ordnade med grill och ved till vår kvällsmat. Själva hade de ett par vänner (ca. 25 personer) på kvällsmiddag/grillning så partystämningen var på topp hela kvällen. En kulturupplevelse rikare blev vi verkligen denna kväll. Tack Estland!

Dagen efter körde vi ner till stranden och passade på att sola/bada innan vi skulle med färjan från Tallinn till Stockholm.

För första gången på hela vår resa såg vi bilar med svenska registreringsskyltar. Vi åt gott och tittade på showerna som bjöds på båten. En bra avslutning på en så härlig resa!

Väl hemma igen var det så dags att städa och lämna tillbaka husbilen. Innan vi lämnade tillbaka husbilen stack Thomas till Vällingby och fixade den där nyckel som bröts i Polen. Vi hade 300 fria mil med husbilen, när vi lämnade tillbaka den stod mätaren på 298 mil. Det är bra beräknat, eller hur!?

Om du vill se fler bilder eller ladda ner mer information om Estland och nationalparkerna så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=714

Efter resan till Estland blev det en veckas paus på vårt lantställe i Tiveden innan Helena och Thomas begav sig till Italien - Garda sjön och Dolomiterna för mer vandring. Rapport om den resan kommer snart!

/Helena och Thomas

www.traneving.se

Kemeru Nationalpark i Lettland - och om att äta kycklinghals

Åttonde dagen: Naida Kuriska Näset till Vildmarkskamp strax innan Kalvene i Lettland

Efter att vi lämnat Klaipeda i Litauen följde vi kusten längs med motorväg A11 upp mot Liepaja i Lettland. Att passera gränsövergångarna var inga problem. Gigantiska övervakningstorn och mängder med skrotade taggtrådsstängsel fanns kvar men annars var det inte en människa i närheten. Alla människor och byggnader försvann 5 km innan gränsen och samma sak efter gränsen. Nästan lite kusligt.

Det enda stället på hela resan där det kändes som om vi passerade genom ”fel område” var i Liepaja. Kanske var det inte i fel område vi var, utan att staden fortfarande var som på sovjettiden…..år 1960…..men totalt förfallen! När vi passerade här låste vi faktiskt dörrarna till husbilen
=)

Efter Liepaja följde vi A9 mot Riga. Som vi tidigare berättat är inte motorvägarna som i Sverige. Verkligen inte! Det tar tid att förflytta sig i Lettland. Motorväg A9 var nästan i lika dåligt skick som motorvägarna i Polen. Så fort man lämnar motorvägen är det grusväg med stora hål i vägbanan.

Det började bli kväll och dags att leta camping. Att hitta camping i Lettland är inte lätt. Här campar man inte i husvagn, tält eller husbil. Campar man så hyr man en stuga utan rinnande vatten och toalett. Strax innan Kalvene (väg p115) såg vi så äntligen en skylt om camping. Snabbt svängde vi av motorvägen till vänster, ut på grusvägen som tog oss 1 mil rakt in i skogen. Husbilen skakade och allt skumpade och åkte runt när vi tog oss längre och längre in i skogen. Vår slutsats var att antingen så kommer vi till campingen från helvetet eller så kommer vi fram till paradiset.

Som tur var kom vi fram till världens finaste vildmarkscamping vid namn Kurzemes Perle (http://www.kurzemesperle.lv/index01.htm). Någon husbil hade de inte haft här förut men tjejen som arbetade i receptionen löste det med en elkabel från receptionen ut till vår husbil. Priset för en natt inkl. el, toalett och dusch kostade bara 100,- (SEK) för hela familjen. Ville vi låna en båt och fiska så ingick det med.

Vi lagade snabbt mat och tog oss ner till sjön för att äta kvällsmat.

Nu till vår kvällsmat, inhandlad av Thomas, som i sig själv var en upplevelse!

När Thomas blev skickad in i en affär i Klaipeda för att handla kött till kvällsmaten så var det stressigt. Vi stod dåligt parkerade och tiden var knapp. Thomas grabbade ett paket med kött, betalade och stoppade in paketet i kylen.

Helena plockade ur paketet med ”kött” ur kylen och blev milt sagt fundersam – innehållet var långsmalt, lite liknande små avskalade ormar utan huvud. Helena inser snabbt att detta nog är halsen från kycklingar. Vad ska man göra? Vi befinner oss mitt ute i skogen och kvällsmat måste vi äta. Kan man äta kycklingvinge så kan man äta kycklinghals!

Samtidigt som Helena kryddar kycklinghalsarna kommer Amanda (15 år) in i husbilen. Hon ger upp ett vrål – VAD ÄR DET???? Helena svarar lite mumlande, eftersom hon vet vad som kommer. Amanda inväntar inget svar utan illskriker rakt ut – HAN HAR KÖPT SNOPPAR! DET ÄR SNOPPAR VI SKA ÄTA TILL KVÄLLSMAT!

Helena skrattar högt och Jesper och Thomas kommer inrusande i husbilen för att se vad som står på. Då får Helena berätta som det är, att det faktiskt blir kycklinghals till middag. Amanda bestämmer sig snabbt för en vegetarisk middag. Jesper äter två, Helena fem och Thomas de övriga ca. 15 st kycklinghalsarna.

Vad smakar då kycklinghals? Jo, ungefär som en kycklingvinge men lite mer böjbar i lederna. En upplevelse rikare blev vi i alla fall denna kväll. Tack
Lettland!

Vi sover gott i husbilen och morgonen efter ger sig Thomas ut på sin vanliga löptur samtidigt som Helena plockar ihop sovplatsen till en matplats. Thomas kommer tillbaka och berättar om ett storkpar som har ungar bara 300 meter bort.

Nionde dagen: Vildmarkskamp strax innan Kalvene, Lettland till Camping strax norr om Riga

Vi far vidare mot Riga och siktar in oss på Kemeru Nationalpark som ligger väster om staden Jurmala. Kemeru Nationalpark grundades 1997, och är den tredje största nationalparken i landet och täcker en yta på 381,65 km. Nationalparken består till största delen av skogar och myrar, den mest betydelsefulla av dem är The Great Kemeri Moorland.

I staden Kemeri ligger informationscentralen för nationalparken. Av tjejen som arbetade där fick vi tips om lämpliga vandringsleder. En gick precis utanför huset och var bara två kilometer så vi grabbade tag i Jesper och gick ur husbilen för att komma i rörelse. Amanda valde som vanligt att sitta kvar ;)

Efter vandringen runt informationscentralen åkte vi mot sjön Slokas där det skullev finnas en mycket längre vandringsled runt sjön. Leden var inte markerad men vi hittade en stig som Thomas och Helena följde ett tag. Amanda och Jesper passade på och sola vid fågeltornet.

Efter vandringsturen styrde vi ut mot kusten och väg P128. Vi vände mot Jurmala för att leta efter en affär att handla kvällsmat och lunch vid (allt vi tagit med hemifrån var nu slut).

Det tog ett tag innan vi förstod vad som var affären här i Lettland. Det såg inte ut som hemma. Mer som man ser på filmer från gamla Sovjettiden. I lokalen fanns en disk där en dam sålde kött och grönsaker och en annan disk där en annan dam sålde mjölk, bröd och pasta. De var två fristående försäljerskor och betala gjorde man direkt till den som sålde varan. Eftersom ingen av damerna förstod engelska så blev det mycket pekande och fingerräknande. Här köpte vi kotlett, köttfärs, potatis, grönsaker och den godaste hemmagjorda keso vi någonsin ätit.

Vi hade tänkt sova någonstans vid nationalparken men hittade tyvärr ingen camping. Det här med att hitta campingplatser i Lettland är svårt. Det finns inte många! Vi stannade till vid sjön Kanieris som också ligger i naturreservatet och är känt i Lettland för sitt fina fiskevatten (http://www.lvm.lv/eng/recreation/fishing/lakes/?doc=1089).

Här tog vi oss en funderar om vi skulle stanna för natten men beslutade oss till sist för att köra vidare. På vägen mot Riga såg vi massor med Storkar. Vi stannade till för att ta lite bilder.

Vi passerade Riga där vi stod två timmar i kö för att ta oss igenom staden. Ut med A1, strax efter Baltezers ser vi en skylt med en husvagn. Vi gör en U-sväng lite längre fram och kommer fram till en mysig, men spartansk, camping. Toaletten är ett hål i golvet placerad i ett fallfärdigt skjul, duschen en vattenslang och diskplatsen en egen hopsnickrad anordning.

Trots allt detta blir det en av de skönaste kvällarna på vår resa. Vi får en plats precis vid sjön och slänger genast på oss badkläderna. Det är över 30 grader varmt långt in på natten så vi sitter nere vid sjön och äter ost/kex och spelar ett par parti kubb.  Precis innan vi ska lägga oss tar vi alla ännu ett dopp i den varma sjön.

Dagen efter fortsätter vi längs med A1 och passerar gränsen in till Estland. Mer om nationalparkerna i Estland kommer!

Om du vill se fler bilder från vår resa så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=712

www.traneving.se

/Helena och Thomas

Husbil genom Baltikum: Litauen och Kuriska Näset

Sjunde dagen – Litauen (Bensinmack)  till Nida, Kuriska Näset

Som vi tidigare berättat sov vi denna natt på en bensinmack ut med A1 i Litauen. Det blev en tidig frukost i husbilen. Det bästa med husbilen var att vi inte behövde jaga upp våra tonåringar tidigt på morgonen. Ja, de kan ju inte fortsätta sova i sina sängar men de behövde inte klä om från sovkläder utan förflyttade sig bara till sofforna, spände på sig bältet, bäddade gott med täcke/kudde och fortsatte sova.

Vi satt fart mot Klaipeda för att där ta färjan över till Kuriska Näset, som tillhör UNESCOs världsarv och är en rysk och litauisk nationalpark. Kuriska näset är en 100 km lång och mycket smal (500 m till 4 km) landtunga av sand som är delad på mitten mellan Litauen och ryska Kalilningrad. Det var naturligtvis vägen över Kaliningrad man ska ta om man ska hit. Inte göra som vi, glömma ansöka om visum och skumpa ca. 70 mil extra på dåliga vägar i Polen!

Nåja, nu var vi äntligen framme i Klaipeda och tog där färjan över till Kuriska Näset. Färjan kostade 280 kr (SEK) T/R och det var fullt med familjersom skulle över till näset för att fira semester. Genom Kuriska Näset går det bara en väg och efter ett par km kommer man fram till nationalparken och automaten där man skall betala inträde. Inträdet till nationalparken betalas efter hur länge man tänker stanna. Vi betalade 170 kr (SEK) för de två dagar vi skulle besöka nationalparken.

Första stoppet på Kuriska Näset var den lilla byn Preila. Här stannade vi och köpte rökt fisk som vi åt ute i familjens trädgård precis vid havet. Det var nu det gick upp för oss att Kuriska Näset är för Litauerna vad Öland och Gotland är för oss svenskar! Här var det verkligen semester feeling och pittoreskt. Här var INTE billigt, utan priserna var skyhöga jämfört med övriga Litauen!

Efter vår lunch åkte vi vidare och svängde ner till en av de många parkeringsplatserna vid havet. Här solade och badade vi innan vi åkte vidare mot öns största stad Nida och campingen där vi skulle sova för natten. Campingen var jätte fin och vi var som vanligt omringade av tyskar. Några svenskar hade vi inte sett röken av sedan vi körde av färjan i Polen. Konstigt när det är så vackert här?! Nåja, tillbaka till campingen som var jätte fin men DYR. Dyraste campingen på hela resan med 480 kr (SEK) per natt. Även de i vår bekantskapskrets som är vana campare (på camping) har bekräftat att detta är dyrt. Någon nämnde att Tylösand är dyrt med svenska mått och de tar ungefär samma pris.

Efter en god natts sömn åkte vi åter igen till en fin sandstrand för bad och sol. Innan vi lämnade stranden för att åka tillbaka mot Klaipeda passade vi på att laga lunch i husbilen.

På vägen mot Klaipeda stannade vi till vid ”De Döda Dynorna” (nära Pervalka) och vandrade ut mot havet. Från utsiktsplatsen hade vi fin utsikt ut mot Klaipeda. Här i dessa oändliga sanddynor låg för länge sedan byn Nida som många gånger tvingats flytta på grund av att sanden förflyttar sig med vinden.  Sanddynorna är verkligen häftiga och väl värda ett besök.

Om du vill läsa mer om Kuriska Näset så finns det en broschyr att ladda
ner på vår hemsida (på engelska).

Vill du se fler bilder från Kuriska Näset är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=711

www.traneving.se

/Helena och Thomas

Med husbil genom Sverige, Polen, Litauen, Lettland och Estland- Del 2

Fjärde etappen/dagen Leba -> Jastarnia (HEL)

Efter frukost vid Morksi Camping gjorde vi upp planer för dagen. Amanda valde att stanna kvar i husbilen och ta det lugnt. Jesper, Thomas och Helena bestämde sig för att ta en promenad på 2,3 mil mot ”Polens  Sahara” i Slowinski Park Nordowy.

Nationalparken skapades 1967 och har en yta av ca.186 km. Parken tillhör UNESCOs världsarv och har fått sitt namn efter de slaviska personer som kallades Slowincy och bodde i det sumpiga och otillgängliga området vid kanten av sjön Leba.

Det finns cirka 140 mil av stigar i nationalparken och vid sjöarna finns det fågeltorn och rastplatser. Sanddynorna – Polens Sahara – kan bli upp till 30 meter hög och det är hit alla turister, inklusive vi, letar sig.

Efter frukost följde vi följaktligen stigen genom skogen ut mot havet. Här ute vid havet följde vi strandkanten ett par km och njöt av havsluften (Helena älskar lukten av hav).

Eftersom vi inte hade någon karta över området (tyvärr inget googlande innan semestern) så gick vi lite på känn. När vi gått ca. 5 km vände vi in i skogen och följde en stig som gick till inträdet till nationalparken.

Vi som gått längs med stranden slapp betala inträde eftersom vi hamnat innanför grinden. Lycka för två sparsamma föräldrar! Nu följde vi den asfalterade promenadvägen ut mot sanddynorna. Nu hade vi ca. 5 km kvar ut till Polens Sahara, Wydma taca.

Wydma taca, eller som vi kallar det ”Polens Sahara”, består av stora sanddynor som förflyttar sig med vinden. Helt fantastiskt att detta finns! Efter besöket vid Wydma taca så promenerade vi den dryga milen tillbaka längs med stranden.

Väl framme vid husbilen började vi packa ihop för avfärd mot Hel. Avfärden blev allt annat än angenäm. Vi bröt nämligen nyckeln till bakluckan, gasluckan, latrinen och det stora förvaringsutrymmet på sidan. MORR!

Vi hade varit skeptiska till de klena nycklarna redan innan vi for iväg. Vi fick en bilnyckel, en nyckel som gick till dessa luckor och en nyckel till bensinlocket. Vi som är vana vid att alltid ha med extranyckel! Som tur var hann vi bara låsa det stora förvaringsutrymmet i sidan. Men och andra sidan så fanns våra vandringskängor, ryggsäckar och all dricka där (dricka =läsk, bubbelvatten, IsTe osv.) Jaha, hur gör vi nu? Alla andra luckor var öppna. Just då tyckte vi det var otur att vi inte fått dem stängda. Detta svängde sedan till en lyckoträff eftersom vi inte hittade något ställe som kunde göra en kopia av nyckeln under hela resan (ny nyckel fixade vi i Vällingby när vi kom hem). Det blev till att tejpa alla luckor med silvertejp. ”Love” Silvertejp efter denna resa!

Så när alla luckor äntligen var tejpade (och vår husbil såg ut som något familjen Tajkon kunde kommit körandes med) så satte vi fart mot Hel som ligger på en udde norr om Gdansk.

Vi kom fram till Jastarnia, via dåliga vägar, lagom till kvällsmat. Vi tog in på Camping Maszoperia strax utanför Jastarnia. Här hade vi tur med campingplats eftersom en ”långliggare” precis lämnade campingen och vi kunde ta över deras plats precis vid stranden och havet.

Femte etappen/dagen – Extra dag på campingen
utanför Jastarnia, CAMPING MASZOPERIA

Eftersom vi hade fått så bra campingplats så beslöt vi oss för att stå still en extra dag i Jastarnia.

Här vid campingen låg fokus på vindsurfing. Det är jätte populärt i Polen! Vi solade, badade, spelade kubb och Riddarspelet. En skön vilodag!

Sjätte etappen/dagen – Jastarnia -> Runda
Ryssland -> Litauen (Bensinmack)

Vår sjätte etapp blev en transportdag. Vi hade inte löst något visum till Ryssland innan vi for hemifrån. Jätte dumt när vi väl satt i bilen! Det hade liksom inte blivit av. Att runda Ryssland/Kaliningrad såg inte så långt ut när man tittade på kartan. Så fel det kändes när vi satt där och skumpade runt på Polens överdåliga vägar!

Nåja, någon lycka hade rundan runt Ryssland. Vi såg nämligen mängder med storkar.

Till Litauen körde vi in via A5 och tog sikte på Kaunas för att sedan följa A1 mot Klaipeda. A5 var ungefär lika dålig som de Polska vägarna men efter Kaunas blev motorvägen helt fantastisk fram till Klaipeda. Lämnade man motorvägen var det direkt grusväg vilket ledde till att de boende runt motorvägen cyklande och åkte moped längs med vägrenen.

Halvvägs mellan Kaunas och Klaipeda stannade vi för att sova vid en bensinmack. Bensinmacken var den end macken mellan Kaunas och Klaipeda så det var nästan så att vi rullade in på macken med hjälp av bensinångorna. Det här med få bensinmackar var något vi nu lärt oss. Såg vi en mack så tankade vi eftersom de inte var många längs med motorvägen.

Vi sov alltså vid bensinmacken eftersom den var bevakad. Här sov även ett par lastbilschaufförer från Litauen, Lettland, Ryssland och Polen. Vi parkerade bredvid en husbil från Ryssland.  Detta var den enda natten
under hela resan vi inte tog in på camping!

Om du vill se fler bilder från vår resa så är här en direktlänk. Här hittar du bilder samt karta över nationalparken i Leba.

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=709

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

Med husbil genom Sverige, Polen, Litauen, Lettland och Estland - Del 1

Våra två yngsta barn, Amanda 15 och Jesper 17, hade en önskan när det gällde årets sommarsemester – HUSBIL.

Vi blev milt sagt förvånade över deras önskan. Men när de förklarat att de tröttnat på att ligga stilla vid en strand vid medelhavet och att de ville göra något annat än att ligga i tält så förstod vi deras önskan. Vart skulle vi då åka med husbilen? Alla 4ra ville se nya länder varför valet rätt snabbt föll på en resa genom Sverige, Polen, Litauen, Lettland och Estland. En bra rundtur om man som vi bor i Stockholm eftersom resan skulle avslutas med middag och festligheter på båten mellan Tallinn och Stockholm.

Hur får man då tag på en husbil om man inte äger en själv eller har någon i släkten som äger en? Det blev till att googla på nätet. Vi hittade Solhem husbil i Järfälla som har jätte bra priser. Extra plus för dessa var att de bara ligger 10 minuters bilfärd hemifrån oss. Vi hyrde husbilen i 12 dagar (30 juni till 11 juli) och priset för hyra inkl. 300 fria mil och gas slutade på 13000,-.

Avfärd och packa vårt nya hem

På eftermiddagen torsdagen den 30 juni var det äntligen dags att hämta husbilen. Efter genomgång av alla funktioner var det dags att ratta bilen hem för packning. Amanda och Jesper var eld och lågor av entusiasm. De bar mat, kläder, täcken, kuddar, vatten, läsk som om de inte var de ”trötta” tonåringar de normalt brukar vara. Kl. 18.00 var bilen packad och vi intog vårt hem för de kommande 12 dagarna. Vi vinkade av våra två äldsta söner och de  verkade ovanligt lättade när vi for iväg (grannen hade lovat att hålla ett öga på dem).

Första etappen – Stockholm -> Bjärnum i Skåne

Så fort vi passerat Södertälje började det regna. Nåja ingen större fara, vi skulle bara passera Sverige. Resan genom Sverige har vi gjort så många gånger så ingen är direkt imponerad längre. Helena kommer ju från Malmö så sträckan Stockholm – Malmö är vardagsmat för våra barn. Med på resan hade vi laddat upp med datorer, dvd, ipod, ipad för att göra resdagarna så bekväma som möjligt för ungdomarna. Vi har under sommaren haft förmånen att få prova Bruntons solcellsladdare http://store.bruntonoutdoor.com/portable-power/panels-and-chargers/  Dessa var till stor hjälp när det uppstod behov av att ladda mobiler, datorer, ipods. Vi (ungdomarna) upptäckte nämligen snabbt att eluttagen i husbilen inte fungerade när husbilen drevs på batteri (de funkade bara när man är inkopplad på el på en campingplats).  Under resan ner till Bjärnum bokade vi utresan Ystad-Swinoujscie och hemresan Tallinn – Stockholm med hjälp av ipaden. Det funkade toppen. Kvitto kom på mailen. Nu hade vi datum och tid som vi måste passa för vår hemfärd från Estland den 10 juli.

Väl framme i Bjärnum (vid 01.00 på natten) letade vi upp parkeringen vid sjön Bjärlången. Här finns ett fint dass och en väldigt vacker badplats. Äntligen skulle vi få sova i husbilen. Amanda och Jesper sov uppe i alkoven som finns ovanför förarsätena. Thomas och Helena sov mitt i husbilen vid matbord och stolar som gjordes om till säng. Efter ett första pussel med kuddar där Helena och Thomas skulle sova var allt på plats. Vi sov alla hårt och var rätt förvånade när väckarklockan ringde redan 06.00.

Andra etappen – Bjärnum via Ystad och båt till Swinoujscie (Polen) och Camping i Miedzyzdroje

Tänk vad smidigt det är att bo i husbil. Man har kylskåp, spis, vatten och toa. Allt redo att användas precis när man vill. Så fort frukosten var uppäten styrde vi bilen mot Ystad där vi skulle ta färjan kl. 13.30 med Unityline mot Polen.  Men innan vi skulle med färjan var vi tvungna att skaffa ciggladdare till våra mobiler och ipoden eftersom våra solcellsladdare från Bruton bara funkade med ciggladdare. Så innan vi åkte ombord på färjan blev det ett stopp vid en elektronikaffär i Ystad.

Att köra på Unitylines båt var en upplevelse. Aldrig tidigare har vi varit med om att de packar bilarna så tätt. Vi fick vänta ett tag innan vi fick köra på med vår husbil men när det så äntligen blev vår tur förstod vi varför vi fått vänta. Vi var tilldelade platsen i fören. Väl framme i fören fick vi vända bilen helt om (man kör ut samma håll man kör på). Vi, som inte riktigt kände bilens omfång, var glada för den hjälp vi fick av de skickliga lastarna på båten. Det märktes att de gjort detta tusentals gånger förut. Imponerande. På var sida om oss där i fören fick de in två små bilar typ micra. Nu väntade oss ett par timmar på båten innan vi skulle vara framme kl. 20.00 i Polen. Ungdomarna surfade på mobiler och ipad så länge de kunde innan vi lämnade svenskt vatten. Sen var det dags för mat och ett antal parti kortspel, othello, schack osv innan vi så äntligen var framme i Polen.

Eftersom klockan redan var 20.00 när vi kom fram till Polen så återstod det bara att leta efter en campingplats. Vi hittade den första bästa i Miedzyzdroje.

Campingen var välbevakad med vakter och väldigt gott om personal som servade oss till 100%. Det här med gott om personal är ett kännetecken för Polen.  Många som hjälper till och alla är vänliga och tillmötesgående. Extra plus att allt är så billigt. Denna natt betalade vi 110 SEK för husbilen inkl. el.

Vi måste nämna att redan innan vår resa så hade vi bestämt oss för att ta in på campingar så ofta vi kunde. Så blev det också hela vår resa förutom en natt i Litauen då vi sov vid en bevakad bensinmack tillsammans med en husbil från Ryssland och lastbilar från polen, Lettland och Litauen.

Tredje etappen Miedzyzdroje -> Leba

Precis utanför Miedzyzdroje ligger Wolinski Nationalpark som är en av 23 nationalparker i Polen. Vårt mål med resan var nämligen, förutom att ha en härlig semester med Amanda och Jesper, att besöka ett par nationalparker. Det lite lustiga med denna nationalpark är att E65 går rakt igenom den. Men, även stränderna i Miedzyzdroje ingår i nationalparken.  Vi stannade aldrig till och promenerade i nationalparken. Regnet öste ner och våra tonåringar var inte speciellt sugna på en promenad. Bilderna vi tagit är tagna från parkeringsplatser utmed E65.

Något som vi måste tillägga är att E65 är inte som våra motorvägar. Inga vägar i Polen eller de baltiska länderna är som våra vägar. Allt tar tid i Polen och Baltikum. Att förflytta sig med bil tar minst dubbelt så lång tid som i Sverige.  Det är stora hål och mycket gropar i ”motorvägen” och E65 är inte bredare än en normal svensk villagata (lite överdrivet men nästan).

Eftersom det tar tid att förflytta sig med bil i Polen så tog också resan Miedzyzdroje till Leba större delen av dagen (från ca. 11.00 till 16.00). Väl framme i Leba tog vi in på Morski Camping nr 21. Detta var en lite bättre/finare camping än dagen innan så här fick vi betala 150 SEK inkl. el.

Här grillade vi kött på vår Vidargrill från Primus. Ett par andra campinggäster var framme och tittade på vårt stormkök och vår grill. Det händer rätt ofta när vi är utomlands att folk kommer fram och vill prata kök med oss. De smidiga små kök vi har med oss är inte så vanliga utomlands så de brukar imponera på de övriga som har stora klumpiga gastuber och vanliga kastruller som sätts ovanpå en ranglig anordning.

Fortsättning följer……

Om du vill se fler bilder från vår resa så är här en
direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=706

www.traneving.se

Helena och Thomas