Tranevings Friluftsblogg

Fiske utanför Öregrund

Thomas var inbjuden för 10:e gången att hänga med ut och fiska i Stockholms skärgård. Det hade alltid kommit något emellan men denna gång slog jag till och hängde med grabbarna. Ett gammalt kompisgäng från förr.
Vi sågs i Öregrund där vi tog en pizza och tog oss sen ut med bli ut mot skärgården med färja ut mot Gräsö. En mil på Gräsö med bilen där vi möttes upp avfiskeguiden från Rävstens Stugby som tog oss ut mot Rävsten med båt.
På kvällen installerade vi oss i en storstuga.

Här kommer vi iväg från Rävsten

Vi fick sprida oss i tre båtar

En varm och god svamsoppa till lunch värmde gott i kylan. Här hade jag fortfarande inte fått någon fisk hmmm.

Hurra. Min första gädda. Jag fick en till.

På kvällen fick vi middag och vi badade badtunna och bastu.
En härllg tur med grabbarna.

HÄR kan se ni mer från vår hemsida

Thomas

Kick Off med Utebildarna med Kajak, Klättring, Samarbetsövningar Canadensare,Geocaching och Trerätters Friluftsmiddag.

Utebildarna hade en Kick Off där temat var att alla säljare och anställda skulle få prova på våra vanligaste aktiviteter. samt att vi skulle jobba med budget och framtida aktiviteter.
Vi startade med att paddla kajak ut till en ö i skärgården

Spegelblankt hav. Iland på en ö för att diskutera olika kajakalternativ och fika.

Sen fortsatte vi med med klättring och reppellering upp och ner på en klippa

Sen blev det samarbetsövningar där vi jobbade med vår egen Utebildargrupp, där vissa slitningar uppstod men löstes.

Vi höll även på med Geocaching i området och försökte plocka befintliga cacher

På kvällen skulle vi äta vår egen Trerätters friluftsmiddag som tillagades över öppen eld och Primus gasolkök
Morgonen efter paddlade vi canadensare ut bland branta berg och lugnt vatten,

Vi tittade även på kombinationer med de olika friluftsaktiviteterna och olika grader av utveckling eller teambuilding.
En jätterolig kick off där man fick mycket nytta gjord och hålla på med det man gillar bäst.
Syftet var att få säljarna att verkligen förstå och upplleva det de säljer.
Men för att kunna sälja friluftsliv kombinerat med utveckling måste man som person gilla det själv

Vill ni se mer bilder från Kick Offen kan ni se det Här

Thomas

Kemeru Nationalpark i Lettland - och om att äta kycklinghals

Åttonde dagen: Naida Kuriska Näset till Vildmarkskamp strax innan Kalvene i Lettland

Efter att vi lämnat Klaipeda i Litauen följde vi kusten längs med motorväg A11 upp mot Liepaja i Lettland. Att passera gränsövergångarna var inga problem. Gigantiska övervakningstorn och mängder med skrotade taggtrådsstängsel fanns kvar men annars var det inte en människa i närheten. Alla människor och byggnader försvann 5 km innan gränsen och samma sak efter gränsen. Nästan lite kusligt.

Det enda stället på hela resan där det kändes som om vi passerade genom ”fel område” var i Liepaja. Kanske var det inte i fel område vi var, utan att staden fortfarande var som på sovjettiden…..år 1960…..men totalt förfallen! När vi passerade här låste vi faktiskt dörrarna till husbilen
=)

Efter Liepaja följde vi A9 mot Riga. Som vi tidigare berättat är inte motorvägarna som i Sverige. Verkligen inte! Det tar tid att förflytta sig i Lettland. Motorväg A9 var nästan i lika dåligt skick som motorvägarna i Polen. Så fort man lämnar motorvägen är det grusväg med stora hål i vägbanan.

Det började bli kväll och dags att leta camping. Att hitta camping i Lettland är inte lätt. Här campar man inte i husvagn, tält eller husbil. Campar man så hyr man en stuga utan rinnande vatten och toalett. Strax innan Kalvene (väg p115) såg vi så äntligen en skylt om camping. Snabbt svängde vi av motorvägen till vänster, ut på grusvägen som tog oss 1 mil rakt in i skogen. Husbilen skakade och allt skumpade och åkte runt när vi tog oss längre och längre in i skogen. Vår slutsats var att antingen så kommer vi till campingen från helvetet eller så kommer vi fram till paradiset.

Som tur var kom vi fram till världens finaste vildmarkscamping vid namn Kurzemes Perle (http://www.kurzemesperle.lv/index01.htm). Någon husbil hade de inte haft här förut men tjejen som arbetade i receptionen löste det med en elkabel från receptionen ut till vår husbil. Priset för en natt inkl. el, toalett och dusch kostade bara 100,- (SEK) för hela familjen. Ville vi låna en båt och fiska så ingick det med.

Vi lagade snabbt mat och tog oss ner till sjön för att äta kvällsmat.

Nu till vår kvällsmat, inhandlad av Thomas, som i sig själv var en upplevelse!

När Thomas blev skickad in i en affär i Klaipeda för att handla kött till kvällsmaten så var det stressigt. Vi stod dåligt parkerade och tiden var knapp. Thomas grabbade ett paket med kött, betalade och stoppade in paketet i kylen.

Helena plockade ur paketet med ”kött” ur kylen och blev milt sagt fundersam – innehållet var långsmalt, lite liknande små avskalade ormar utan huvud. Helena inser snabbt att detta nog är halsen från kycklingar. Vad ska man göra? Vi befinner oss mitt ute i skogen och kvällsmat måste vi äta. Kan man äta kycklingvinge så kan man äta kycklinghals!

Samtidigt som Helena kryddar kycklinghalsarna kommer Amanda (15 år) in i husbilen. Hon ger upp ett vrål – VAD ÄR DET???? Helena svarar lite mumlande, eftersom hon vet vad som kommer. Amanda inväntar inget svar utan illskriker rakt ut – HAN HAR KÖPT SNOPPAR! DET ÄR SNOPPAR VI SKA ÄTA TILL KVÄLLSMAT!

Helena skrattar högt och Jesper och Thomas kommer inrusande i husbilen för att se vad som står på. Då får Helena berätta som det är, att det faktiskt blir kycklinghals till middag. Amanda bestämmer sig snabbt för en vegetarisk middag. Jesper äter två, Helena fem och Thomas de övriga ca. 15 st kycklinghalsarna.

Vad smakar då kycklinghals? Jo, ungefär som en kycklingvinge men lite mer böjbar i lederna. En upplevelse rikare blev vi i alla fall denna kväll. Tack
Lettland!

Vi sover gott i husbilen och morgonen efter ger sig Thomas ut på sin vanliga löptur samtidigt som Helena plockar ihop sovplatsen till en matplats. Thomas kommer tillbaka och berättar om ett storkpar som har ungar bara 300 meter bort.

Nionde dagen: Vildmarkskamp strax innan Kalvene, Lettland till Camping strax norr om Riga

Vi far vidare mot Riga och siktar in oss på Kemeru Nationalpark som ligger väster om staden Jurmala. Kemeru Nationalpark grundades 1997, och är den tredje största nationalparken i landet och täcker en yta på 381,65 km. Nationalparken består till största delen av skogar och myrar, den mest betydelsefulla av dem är The Great Kemeri Moorland.

I staden Kemeri ligger informationscentralen för nationalparken. Av tjejen som arbetade där fick vi tips om lämpliga vandringsleder. En gick precis utanför huset och var bara två kilometer så vi grabbade tag i Jesper och gick ur husbilen för att komma i rörelse. Amanda valde som vanligt att sitta kvar ;)

Efter vandringen runt informationscentralen åkte vi mot sjön Slokas där det skullev finnas en mycket längre vandringsled runt sjön. Leden var inte markerad men vi hittade en stig som Thomas och Helena följde ett tag. Amanda och Jesper passade på och sola vid fågeltornet.

Efter vandringsturen styrde vi ut mot kusten och väg P128. Vi vände mot Jurmala för att leta efter en affär att handla kvällsmat och lunch vid (allt vi tagit med hemifrån var nu slut).

Det tog ett tag innan vi förstod vad som var affären här i Lettland. Det såg inte ut som hemma. Mer som man ser på filmer från gamla Sovjettiden. I lokalen fanns en disk där en dam sålde kött och grönsaker och en annan disk där en annan dam sålde mjölk, bröd och pasta. De var två fristående försäljerskor och betala gjorde man direkt till den som sålde varan. Eftersom ingen av damerna förstod engelska så blev det mycket pekande och fingerräknande. Här köpte vi kotlett, köttfärs, potatis, grönsaker och den godaste hemmagjorda keso vi någonsin ätit.

Vi hade tänkt sova någonstans vid nationalparken men hittade tyvärr ingen camping. Det här med att hitta campingplatser i Lettland är svårt. Det finns inte många! Vi stannade till vid sjön Kanieris som också ligger i naturreservatet och är känt i Lettland för sitt fina fiskevatten (http://www.lvm.lv/eng/recreation/fishing/lakes/?doc=1089).

Här tog vi oss en funderar om vi skulle stanna för natten men beslutade oss till sist för att köra vidare. På vägen mot Riga såg vi massor med Storkar. Vi stannade till för att ta lite bilder.

Vi passerade Riga där vi stod två timmar i kö för att ta oss igenom staden. Ut med A1, strax efter Baltezers ser vi en skylt med en husvagn. Vi gör en U-sväng lite längre fram och kommer fram till en mysig, men spartansk, camping. Toaletten är ett hål i golvet placerad i ett fallfärdigt skjul, duschen en vattenslang och diskplatsen en egen hopsnickrad anordning.

Trots allt detta blir det en av de skönaste kvällarna på vår resa. Vi får en plats precis vid sjön och slänger genast på oss badkläderna. Det är över 30 grader varmt långt in på natten så vi sitter nere vid sjön och äter ost/kex och spelar ett par parti kubb.  Precis innan vi ska lägga oss tar vi alla ännu ett dopp i den varma sjön.

Dagen efter fortsätter vi längs med A1 och passerar gränsen in till Estland. Mer om nationalparkerna i Estland kommer!

Om du vill se fler bilder från vår resa så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=712

www.traneving.se

/Helena och Thomas

Ett besök vid Ekholmens Naturreservat och med det en vandring på Naturstigen runt sjön Aspen

Naturstigen runt sjön Aspen och Ekholmens Naturreservat är drygt 7,5 kilometer lång och utmed hela sträckan finns orangea markeringar uppsatta. Leden är indelad i två svårighetsgrader: lätt- och medelsvår. Den lätta leden är utformad så att personer med begränsad rörlighet ska kunna uppleva något av den mångfald som finns runt sjön. På denna sträcka finns en bred spång som leder ut i den fascinerande lövsumpskogen söder om Lindhov, Den medelsvåra leden består av vanliga stigar. Där det är särskilt sankt finns spänger och på två ställen finns bryggor längs med stranden.

Vi startade vår vandring vid Hågelby Gård där det finns bra parkering och även busshållplats.

Hågeby Gård har varit bebott sedan järnåldern och bland det första vi stötte på under vår vandring var järnåldersbyn där det pågår aktiviteter för skolor under våren. Vi gick in och tittade på byggnaderna och fascinerades av det liv man levde på järnåldern. Vi passade även på att geocacha och skatten låg denna gång i en rot.

Nästa byggnad vi passerade var Ridskolan vid Skrävsta. Här pågick det för dagen handikapp ridning.

När vi passerat ridskolan vandrade vi ut på udden för att äta lunch vid eldplatsen som var markerad på kartan. Här var det lite si och så med framkomligheten. Det hade nog varit rejäla vårstormar för ett träd hade ramlat rakt över eldstaden. Det märktes att vi var några av årets första besökare vid eldplatsen. Vi försökte röja lite så vi kunde göra eld men även det var svårt eftersom det regnat så mycket de senaste dagarna.

Vi åt snabbt vår lunch och gick sedan vidare på vår vandring runt sjön Aspen. Leden och en lång spång tog oss nu vidare ut mot Ekhomens Naturreservat som ligger på en udde.

 Även här passade vi på att geochacha. Dagens fynd fanns i ett gammalt ihåligt träd och efter en stunds letande hittade vi den finurligt gömda cachen. Ekholmen är bevuxen med halvöppen blandskog som karakteriseras av ett antal mycket grova, gamla ekar. Ändamålet med reservatet är att bevara ett naturområde med grova ekar och sumpskog och dess skyddsvärda växt- och djurliv. Om våren lever ekskogen upp då runt 40 olika fågelarter häckar här.

Vi vandrade tillbaka längs med den långa spången och tog nu sikte på det branta Fårberget . Innan vi kom fram till Fårberget så följde leden kanten av E4.an. Tänk att man passerat här med bilen så många gånger men aldrig lagt märke till att det går en led precis intill motorvägen. Numera ser vi den hela tiden när vi passerar!

På en klippa invid vattnet intog vi vårt medhavda kaffe i det vackra och sköna vädret.

Efter kaffepausen går vandringen vidare på spänger genom sumpskogen vid Hasselbacken.

När vi närmar oss åter igen Hågelby gård som byggdes av LM Ericsson på 1910-talet. Här passerar vi en runsten som vittnar om att området var bebott redan vid järnåldern.

Framme vid bilen igen efter en härlig tur runt sjön Aspen. Dags att åka hem till våra barn och laga kvällsmat.

Om du vill se fler
bilder eller ladda ner kartor från vår vandring runt sjön Aspen så är här en
direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=703

www.traneving.se

Helena och Thomas
Traneving

Med sikte på Paradiset......

Lördag morgon, strålande sol, klarblå himmel, nysnö 50 cm, -5  grader. Vad mer kan man begära?

När vi drog upp rullgardinen denna lördagsmorgon var det strålande sol, klarblå himmel och – 5grader kallt. Under gårdagskvällen och natten hade det fallit 50 cm nysnö. Med andra ord, perfekt läge för en skidtur och medhavd matsäck.

Helena vid Torpet som ligger vid Paradisets Parkering.

Vi rattade in GPS’n mot Huddinge och Paradisets Naturreservat.

 Från parkeringen vid Torpstugan som Paradisets-Vänner driver är det ca. 2 km till vindskyddet vid Trehörningen. Vid parkeringen stod det bara en bil till. När vi började följa Sörmlandsledens markeringar mot Trehörningen såg vi att de med den andra bilen också var på väg på skidor mot Trehörningen.

Thomas i den fina nysnön

Det låg djup snö (50 cm nysnö) på stigen och det var rätt skönt att de andra spårat åt oss även om det inte är speciellt långt till vindskyddet som var vårt mål för dagen. 

Precis vid sjökanten av Trehörningen mötte vi våra spårare. Nu var de på väg tillbaka mot bilen igen. Vi stannade och pratade en stund med dem och vi fyra kunde konstatera att detta är BALSAM FÖR SJÄLEN! Vad kan väl vara bättre än det här. Sol, snö, skidor och matsäck!

Våra spårare för dagen.....

Våra spårare berättade att de åkt fram till Långsjön och ätit sin matsäck där. Inte en själ hade de mött utan de hade haft hela Paradiset för sig själva…….tills vi kom! 

Att ha Paradiset för sig själv lät bra tyckte vi. Vi som inte gillar när det är för trångt och för mycket folk runtomkring oss. Att spendera dagen på isarna runt Stockolm idag hade därför inte varit något alternativ för oss. För er som inte bor här måste vi förklara varför…… Det är nämligen folkvandring på isarna runt Stockholm så fort isen håller. Var enda människa går man-ur-huse för att promenera på isen…..……..

Så, därav var isen och långfärdsskridskor inget alternativ för oss. Det var och är precis så här vi vill ha det…..skogen för oss själva!

Helena ute på isen.....

Väl framme vid Trehörningen lämnade vi Sörmlandsleden och fortsatte vår tur på Trehörningens is. Även här var det spårat. Solen värmde gott och därför tog vi en extra tur ner i kanten av sjön innan vi tog sikte på vindskyddet.  

Vid vindskyddet hade inte en själ varit! Vi sparkade undan lite snö och hade sådan tur att förra gästen lämnat kvar ved i vindskyddet. Det var bara att lägga upp veden och tända på.

Detta är livet! Det är detta man lever för! Gud vad härligt.

Solen som värmde i ansiktet, världens vackraste utsikt, vindskyddet som hindrade blåsten och en eld som värmer skönt!

Thomas fixar med elden....

Här satt vi i 1,5 timme! Solen gick ner vid 16.00 och vi behövde bara 30 minuter på oss för att komma tillbaka till bilen. Vi njöt av maten, solen, naturen och kaffet. 

Vid 15.30 var det dags att ta på sig skidorna igen. Nu tog vi ännu en extra runda ner om sjön för att titta till Ugglekojan som ligger så fint här inne i skogen.  

Vägen tillbaka mot bilen bestod nästan mest av en utförslöpa. Vi skrek båda av lycka när skidorna tog fart i utförslöpan och det var nog tur att vi var själva i skogen!  

Om vi mött någon där så hade de nog stirrat på oss……eller nej….antagligen inte…..

Om vi mött någon där så hade den personen varit precis som vi. En naturälskande skidåkare som förstått vilken lycka och frihet det är att befinna sig just här i Paradiset!

Titta gärna in på vår hemsida om du vill se fler bilder från turen. Här är en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=680

 www.traneving.se

 /Helena och Thomas