Tranevings Friluftsblogg

Vandring i Soomaa Nationalpark, Estland

Tionde dagen på vår resa genom Polen och de baltiska länderna. Idag var det sträckan Riga, Lettland till Tallinn, Estland som avverkades.

Det blev tidig morgon och vi fortsatte vår resa genom Lettland ut med kusten och motorväg A1. Gränsen mellan Lettland och Estland passerades lika lätt som mellan Litauen och Lettland. Det såg ungefär ut som förra gränsen vi passerade. Massvis med skrotad taggtråd, gamla vakttorn men inte en människa i närheten.

I Estland byter motorvägen namn till 4/E67. Vi tog sikte på staden Pärnu där vi precis innan svängde ut med väg 59 mot Soomaa Nationalpark.

Efter lite snirklande på grusvägar hittade vi fram till Centrat , Naturrum, för nationalparken som ligger mitt i nationalparken. Soomaa är det mest värdefulla delen av de återstående stora vildmarksområdena i sydvästra Estland. Här hittar man Kuresoo Bog som är en av de två bäst bevarade myrarna i Estland. Under vår- och höstflyttningen stannar många tranor till här för att vila på sin resa.

Att paddla kanot genom nationalparken är populärt och här finns ett par uthyrningsställen. Vårfloden kan höja vattennivån i nationalparken med 4 meter, vilket också hände våren 2010. Här finns också gott om vandringsleder och iordningställda vindskydd.

Tjejerna i nationalparken var mycket vänliga och gav oss tips på lämpliga vandringar, kartor osv. De berättade om en kort vandringsled på 4 km precis utanför centrat där vattennivån för den rekordhöga vårfloden 2010 var markerat på träden.

Innan vi gav oss ut på den korta vandringen lagade vi lunch i husbilen. Idag var det hett. Minst 33 grader varmt och fullt med bromsar som ville mumsa på oss. Under lunchen hade vi en stork som letade mat på åkern precis utanför husbilen. Det var en härlig upplevelse.

Amanda vägrade att följa med på den korta vandringsturen pga alla bromsar och mygg men vi andra gav oss ut för att få lite rörelse i benen.
Vi passerade ett par bäverhyddor utmed vandringsleden som följde den, just nu, lilla ån. Myggorna älskade att vi kom på besök så vi gick de 4ra kilometrarna i rask takt.

Vi stannade även till vid Riisa vandringsled som startar precis i utkanten av nationalparken. Denna vandringsled rekommenderade naturguiden oss att gå. Här gav sig Thomas och Jesper ut och följde leden en bit mot Koprarada fram till den stora sevärda myren. Helena höll under tiden Amanda sällskap i husbilen.

Efter besöket i nationalparken fortsatte vi vår resa längs med motorväg nr 4ra upp mot Tallinn. Att hitta campingplats i eller utanför Tallinn var inte lätt. Vi frågade ett par personer men ingen visste något om campingplatser. Precis som i Lettland och Litauen är det inte vanligt med husbilar eller campare. Man hyr helt enkelt en stuga om man vill ut i naturen. Efter ungefär två timmars letande fick vi så äntligen tips om en camping väster om Tallinn, vid byn Rannamöisa.

Vilken upplevelse denna camping var. Ingen kunde någon engelska men med charader och fingerräknade gjorde vi till sist upp om pris och plats. Elen till vår husbil kopplades in i en av de små, ruggiga, risiga, äckliga små stugor man kunde hyra. Tur att vi hade vår husbil att bo i!

I en av de små stugorna bodde ett par från Frankrike. Helena mötte damen från Frankrike på dass (japp, ingen vattentoa här inte) och de skrattade gott åt den låga standarden. Diska och tvätta sig gjorde man i samma skjul som dasset (boden bredvid) och det var inte speciellt fräscht. Ännu en gång, tur att vi har egen toa och dusch!

Ja, just det ja. Det fanns ingen dusch här på camping. Den här campingen var, som ni säkert förstår, den sämsta på hela vår resa. Priset för campingen var 50 kr (SEK) för hela familjen.

Nåja, ägarna var väldigt vänliga och tillmötesgående. De ordnade med grill och ved till vår kvällsmat. Själva hade de ett par vänner (ca. 25 personer) på kvällsmiddag/grillning så partystämningen var på topp hela kvällen. En kulturupplevelse rikare blev vi verkligen denna kväll. Tack Estland!

Dagen efter körde vi ner till stranden och passade på att sola/bada innan vi skulle med färjan från Tallinn till Stockholm.

För första gången på hela vår resa såg vi bilar med svenska registreringsskyltar. Vi åt gott och tittade på showerna som bjöds på båten. En bra avslutning på en så härlig resa!

Väl hemma igen var det så dags att städa och lämna tillbaka husbilen. Innan vi lämnade tillbaka husbilen stack Thomas till Vällingby och fixade den där nyckel som bröts i Polen. Vi hade 300 fria mil med husbilen, när vi lämnade tillbaka den stod mätaren på 298 mil. Det är bra beräknat, eller hur!?

Om du vill se fler bilder eller ladda ner mer information om Estland och nationalparkerna så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=714

Efter resan till Estland blev det en veckas paus på vårt lantställe i Tiveden innan Helena och Thomas begav sig till Italien - Garda sjön och Dolomiterna för mer vandring. Rapport om den resan kommer snart!

/Helena och Thomas

www.traneving.se

Ett besök vid Ekholmens Naturreservat och med det en vandring på Naturstigen runt sjön Aspen

Naturstigen runt sjön Aspen och Ekholmens Naturreservat är drygt 7,5 kilometer lång och utmed hela sträckan finns orangea markeringar uppsatta. Leden är indelad i två svårighetsgrader: lätt- och medelsvår. Den lätta leden är utformad så att personer med begränsad rörlighet ska kunna uppleva något av den mångfald som finns runt sjön. På denna sträcka finns en bred spång som leder ut i den fascinerande lövsumpskogen söder om Lindhov, Den medelsvåra leden består av vanliga stigar. Där det är särskilt sankt finns spänger och på två ställen finns bryggor längs med stranden.

Vi startade vår vandring vid Hågelby Gård där det finns bra parkering och även busshållplats.

Hågeby Gård har varit bebott sedan järnåldern och bland det första vi stötte på under vår vandring var järnåldersbyn där det pågår aktiviteter för skolor under våren. Vi gick in och tittade på byggnaderna och fascinerades av det liv man levde på järnåldern. Vi passade även på att geocacha och skatten låg denna gång i en rot.

Nästa byggnad vi passerade var Ridskolan vid Skrävsta. Här pågick det för dagen handikapp ridning.

När vi passerat ridskolan vandrade vi ut på udden för att äta lunch vid eldplatsen som var markerad på kartan. Här var det lite si och så med framkomligheten. Det hade nog varit rejäla vårstormar för ett träd hade ramlat rakt över eldstaden. Det märktes att vi var några av årets första besökare vid eldplatsen. Vi försökte röja lite så vi kunde göra eld men även det var svårt eftersom det regnat så mycket de senaste dagarna.

Vi åt snabbt vår lunch och gick sedan vidare på vår vandring runt sjön Aspen. Leden och en lång spång tog oss nu vidare ut mot Ekhomens Naturreservat som ligger på en udde.

 Även här passade vi på att geochacha. Dagens fynd fanns i ett gammalt ihåligt träd och efter en stunds letande hittade vi den finurligt gömda cachen. Ekholmen är bevuxen med halvöppen blandskog som karakteriseras av ett antal mycket grova, gamla ekar. Ändamålet med reservatet är att bevara ett naturområde med grova ekar och sumpskog och dess skyddsvärda växt- och djurliv. Om våren lever ekskogen upp då runt 40 olika fågelarter häckar här.

Vi vandrade tillbaka längs med den långa spången och tog nu sikte på det branta Fårberget . Innan vi kom fram till Fårberget så följde leden kanten av E4.an. Tänk att man passerat här med bilen så många gånger men aldrig lagt märke till att det går en led precis intill motorvägen. Numera ser vi den hela tiden när vi passerar!

På en klippa invid vattnet intog vi vårt medhavda kaffe i det vackra och sköna vädret.

Efter kaffepausen går vandringen vidare på spänger genom sumpskogen vid Hasselbacken.

När vi närmar oss åter igen Hågelby gård som byggdes av LM Ericsson på 1910-talet. Här passerar vi en runsten som vittnar om att området var bebott redan vid järnåldern.

Framme vid bilen igen efter en härlig tur runt sjön Aspen. Dags att åka hem till våra barn och laga kvällsmat.

Om du vill se fler
bilder eller ladda ner kartor från vår vandring runt sjön Aspen så är här en
direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=703

www.traneving.se

Helena och Thomas
Traneving

Ösregn på Bergslagsleden, Etapp 14 (Bäckelid - Svartå Herrgård)

Fredagen den 14 maj 2010 vandrade vi, tillsammans med Thomas föräldrar Sture och Britt, halva etapp 14 på Bergslagsleden.

Eftersom vi tidigare gått en del av etapp 14, Bäckelid till Ramundeboda, så var det denna gång dags att avverka den ungefär 9 km långa sträckan Bäckelid - Svartå Herrgård.

En bil parkerades vid Svartå Herrgård och en bil parkerades vid Vindskyddet Bäckelid.

Vädret var inte på vår sida under vandringen utan det regnade mest hela tiden. Trots det hade vi en helt underbar dag!

Vandringen inleddes med lunch vid vindskyddet Bäckelid eftersom detta var den enda iordninggjorda rastplats som skulle passerades under dagens vandring.

Vindskyddet var lika fint underhållet som förra gången vi var här. Vid vindskyddet höll skogsvaktaren på att bygga ett nytt och mycket stabilt vedförråd. Vi bytte ett och annat ord med honom vid lägerelden.

I Bäckelid finns en kallkälla och vattnet är jätte gott Måste smakas på om man passerar!

Under vandringen passade vi på att gå upp på Predikareberget där man har vidsträckt utsikt ut över mossen. Har man tur kan man se mängder av fåglar som Trana och Smålom. Vi hade ingen tur med spaningen. Fåglarna verkade gilla regnet lika lite som vi.

Om du vill läsa mer, eller titta på fler bilder, så kan ni titta in på vår hemsida

www.traneving.se  / Bergslagsleden / Etapp 14 Bäckelid – Svartå Herrgård.

 Positioneringen gäller för vindskyddet Bäckelid.

Helena, Thomas, Sture och Britt Traneving