Tranevings Friluftsblogg

Kemeru Nationalpark i Lettland - och om att äta kycklinghals

Åttonde dagen: Naida Kuriska Näset till Vildmarkskamp strax innan Kalvene i Lettland

Efter att vi lämnat Klaipeda i Litauen följde vi kusten längs med motorväg A11 upp mot Liepaja i Lettland. Att passera gränsövergångarna var inga problem. Gigantiska övervakningstorn och mängder med skrotade taggtrådsstängsel fanns kvar men annars var det inte en människa i närheten. Alla människor och byggnader försvann 5 km innan gränsen och samma sak efter gränsen. Nästan lite kusligt.

Det enda stället på hela resan där det kändes som om vi passerade genom ”fel område” var i Liepaja. Kanske var det inte i fel område vi var, utan att staden fortfarande var som på sovjettiden…..år 1960…..men totalt förfallen! När vi passerade här låste vi faktiskt dörrarna till husbilen
=)

Efter Liepaja följde vi A9 mot Riga. Som vi tidigare berättat är inte motorvägarna som i Sverige. Verkligen inte! Det tar tid att förflytta sig i Lettland. Motorväg A9 var nästan i lika dåligt skick som motorvägarna i Polen. Så fort man lämnar motorvägen är det grusväg med stora hål i vägbanan.

Det började bli kväll och dags att leta camping. Att hitta camping i Lettland är inte lätt. Här campar man inte i husvagn, tält eller husbil. Campar man så hyr man en stuga utan rinnande vatten och toalett. Strax innan Kalvene (väg p115) såg vi så äntligen en skylt om camping. Snabbt svängde vi av motorvägen till vänster, ut på grusvägen som tog oss 1 mil rakt in i skogen. Husbilen skakade och allt skumpade och åkte runt när vi tog oss längre och längre in i skogen. Vår slutsats var att antingen så kommer vi till campingen från helvetet eller så kommer vi fram till paradiset.

Som tur var kom vi fram till världens finaste vildmarkscamping vid namn Kurzemes Perle (http://www.kurzemesperle.lv/index01.htm). Någon husbil hade de inte haft här förut men tjejen som arbetade i receptionen löste det med en elkabel från receptionen ut till vår husbil. Priset för en natt inkl. el, toalett och dusch kostade bara 100,- (SEK) för hela familjen. Ville vi låna en båt och fiska så ingick det med.

Vi lagade snabbt mat och tog oss ner till sjön för att äta kvällsmat.

Nu till vår kvällsmat, inhandlad av Thomas, som i sig själv var en upplevelse!

När Thomas blev skickad in i en affär i Klaipeda för att handla kött till kvällsmaten så var det stressigt. Vi stod dåligt parkerade och tiden var knapp. Thomas grabbade ett paket med kött, betalade och stoppade in paketet i kylen.

Helena plockade ur paketet med ”kött” ur kylen och blev milt sagt fundersam – innehållet var långsmalt, lite liknande små avskalade ormar utan huvud. Helena inser snabbt att detta nog är halsen från kycklingar. Vad ska man göra? Vi befinner oss mitt ute i skogen och kvällsmat måste vi äta. Kan man äta kycklingvinge så kan man äta kycklinghals!

Samtidigt som Helena kryddar kycklinghalsarna kommer Amanda (15 år) in i husbilen. Hon ger upp ett vrål – VAD ÄR DET???? Helena svarar lite mumlande, eftersom hon vet vad som kommer. Amanda inväntar inget svar utan illskriker rakt ut – HAN HAR KÖPT SNOPPAR! DET ÄR SNOPPAR VI SKA ÄTA TILL KVÄLLSMAT!

Helena skrattar högt och Jesper och Thomas kommer inrusande i husbilen för att se vad som står på. Då får Helena berätta som det är, att det faktiskt blir kycklinghals till middag. Amanda bestämmer sig snabbt för en vegetarisk middag. Jesper äter två, Helena fem och Thomas de övriga ca. 15 st kycklinghalsarna.

Vad smakar då kycklinghals? Jo, ungefär som en kycklingvinge men lite mer böjbar i lederna. En upplevelse rikare blev vi i alla fall denna kväll. Tack
Lettland!

Vi sover gott i husbilen och morgonen efter ger sig Thomas ut på sin vanliga löptur samtidigt som Helena plockar ihop sovplatsen till en matplats. Thomas kommer tillbaka och berättar om ett storkpar som har ungar bara 300 meter bort.

Nionde dagen: Vildmarkskamp strax innan Kalvene, Lettland till Camping strax norr om Riga

Vi far vidare mot Riga och siktar in oss på Kemeru Nationalpark som ligger väster om staden Jurmala. Kemeru Nationalpark grundades 1997, och är den tredje största nationalparken i landet och täcker en yta på 381,65 km. Nationalparken består till största delen av skogar och myrar, den mest betydelsefulla av dem är The Great Kemeri Moorland.

I staden Kemeri ligger informationscentralen för nationalparken. Av tjejen som arbetade där fick vi tips om lämpliga vandringsleder. En gick precis utanför huset och var bara två kilometer så vi grabbade tag i Jesper och gick ur husbilen för att komma i rörelse. Amanda valde som vanligt att sitta kvar ;)

Efter vandringen runt informationscentralen åkte vi mot sjön Slokas där det skullev finnas en mycket längre vandringsled runt sjön. Leden var inte markerad men vi hittade en stig som Thomas och Helena följde ett tag. Amanda och Jesper passade på och sola vid fågeltornet.

Efter vandringsturen styrde vi ut mot kusten och väg P128. Vi vände mot Jurmala för att leta efter en affär att handla kvällsmat och lunch vid (allt vi tagit med hemifrån var nu slut).

Det tog ett tag innan vi förstod vad som var affären här i Lettland. Det såg inte ut som hemma. Mer som man ser på filmer från gamla Sovjettiden. I lokalen fanns en disk där en dam sålde kött och grönsaker och en annan disk där en annan dam sålde mjölk, bröd och pasta. De var två fristående försäljerskor och betala gjorde man direkt till den som sålde varan. Eftersom ingen av damerna förstod engelska så blev det mycket pekande och fingerräknande. Här köpte vi kotlett, köttfärs, potatis, grönsaker och den godaste hemmagjorda keso vi någonsin ätit.

Vi hade tänkt sova någonstans vid nationalparken men hittade tyvärr ingen camping. Det här med att hitta campingplatser i Lettland är svårt. Det finns inte många! Vi stannade till vid sjön Kanieris som också ligger i naturreservatet och är känt i Lettland för sitt fina fiskevatten (http://www.lvm.lv/eng/recreation/fishing/lakes/?doc=1089).

Här tog vi oss en funderar om vi skulle stanna för natten men beslutade oss till sist för att köra vidare. På vägen mot Riga såg vi massor med Storkar. Vi stannade till för att ta lite bilder.

Vi passerade Riga där vi stod två timmar i kö för att ta oss igenom staden. Ut med A1, strax efter Baltezers ser vi en skylt med en husvagn. Vi gör en U-sväng lite längre fram och kommer fram till en mysig, men spartansk, camping. Toaletten är ett hål i golvet placerad i ett fallfärdigt skjul, duschen en vattenslang och diskplatsen en egen hopsnickrad anordning.

Trots allt detta blir det en av de skönaste kvällarna på vår resa. Vi får en plats precis vid sjön och slänger genast på oss badkläderna. Det är över 30 grader varmt långt in på natten så vi sitter nere vid sjön och äter ost/kex och spelar ett par parti kubb.  Precis innan vi ska lägga oss tar vi alla ännu ett dopp i den varma sjön.

Dagen efter fortsätter vi längs med A1 och passerar gränsen in till Estland. Mer om nationalparkerna i Estland kommer!

Om du vill se fler bilder från vår resa så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=712

www.traneving.se

/Helena och Thomas

Med husbil genom Sverige, Polen, Litauen, Lettland och Estland- Del 2

Fjärde etappen/dagen Leba -> Jastarnia (HEL)

Efter frukost vid Morksi Camping gjorde vi upp planer för dagen. Amanda valde att stanna kvar i husbilen och ta det lugnt. Jesper, Thomas och Helena bestämde sig för att ta en promenad på 2,3 mil mot ”Polens  Sahara” i Slowinski Park Nordowy.

Nationalparken skapades 1967 och har en yta av ca.186 km. Parken tillhör UNESCOs världsarv och har fått sitt namn efter de slaviska personer som kallades Slowincy och bodde i det sumpiga och otillgängliga området vid kanten av sjön Leba.

Det finns cirka 140 mil av stigar i nationalparken och vid sjöarna finns det fågeltorn och rastplatser. Sanddynorna – Polens Sahara – kan bli upp till 30 meter hög och det är hit alla turister, inklusive vi, letar sig.

Efter frukost följde vi följaktligen stigen genom skogen ut mot havet. Här ute vid havet följde vi strandkanten ett par km och njöt av havsluften (Helena älskar lukten av hav).

Eftersom vi inte hade någon karta över området (tyvärr inget googlande innan semestern) så gick vi lite på känn. När vi gått ca. 5 km vände vi in i skogen och följde en stig som gick till inträdet till nationalparken.

Vi som gått längs med stranden slapp betala inträde eftersom vi hamnat innanför grinden. Lycka för två sparsamma föräldrar! Nu följde vi den asfalterade promenadvägen ut mot sanddynorna. Nu hade vi ca. 5 km kvar ut till Polens Sahara, Wydma taca.

Wydma taca, eller som vi kallar det ”Polens Sahara”, består av stora sanddynor som förflyttar sig med vinden. Helt fantastiskt att detta finns! Efter besöket vid Wydma taca så promenerade vi den dryga milen tillbaka längs med stranden.

Väl framme vid husbilen började vi packa ihop för avfärd mot Hel. Avfärden blev allt annat än angenäm. Vi bröt nämligen nyckeln till bakluckan, gasluckan, latrinen och det stora förvaringsutrymmet på sidan. MORR!

Vi hade varit skeptiska till de klena nycklarna redan innan vi for iväg. Vi fick en bilnyckel, en nyckel som gick till dessa luckor och en nyckel till bensinlocket. Vi som är vana vid att alltid ha med extranyckel! Som tur var hann vi bara låsa det stora förvaringsutrymmet i sidan. Men och andra sidan så fanns våra vandringskängor, ryggsäckar och all dricka där (dricka =läsk, bubbelvatten, IsTe osv.) Jaha, hur gör vi nu? Alla andra luckor var öppna. Just då tyckte vi det var otur att vi inte fått dem stängda. Detta svängde sedan till en lyckoträff eftersom vi inte hittade något ställe som kunde göra en kopia av nyckeln under hela resan (ny nyckel fixade vi i Vällingby när vi kom hem). Det blev till att tejpa alla luckor med silvertejp. ”Love” Silvertejp efter denna resa!

Så när alla luckor äntligen var tejpade (och vår husbil såg ut som något familjen Tajkon kunde kommit körandes med) så satte vi fart mot Hel som ligger på en udde norr om Gdansk.

Vi kom fram till Jastarnia, via dåliga vägar, lagom till kvällsmat. Vi tog in på Camping Maszoperia strax utanför Jastarnia. Här hade vi tur med campingplats eftersom en ”långliggare” precis lämnade campingen och vi kunde ta över deras plats precis vid stranden och havet.

Femte etappen/dagen – Extra dag på campingen
utanför Jastarnia, CAMPING MASZOPERIA

Eftersom vi hade fått så bra campingplats så beslöt vi oss för att stå still en extra dag i Jastarnia.

Här vid campingen låg fokus på vindsurfing. Det är jätte populärt i Polen! Vi solade, badade, spelade kubb och Riddarspelet. En skön vilodag!

Sjätte etappen/dagen – Jastarnia -> Runda
Ryssland -> Litauen (Bensinmack)

Vår sjätte etapp blev en transportdag. Vi hade inte löst något visum till Ryssland innan vi for hemifrån. Jätte dumt när vi väl satt i bilen! Det hade liksom inte blivit av. Att runda Ryssland/Kaliningrad såg inte så långt ut när man tittade på kartan. Så fel det kändes när vi satt där och skumpade runt på Polens överdåliga vägar!

Nåja, någon lycka hade rundan runt Ryssland. Vi såg nämligen mängder med storkar.

Till Litauen körde vi in via A5 och tog sikte på Kaunas för att sedan följa A1 mot Klaipeda. A5 var ungefär lika dålig som de Polska vägarna men efter Kaunas blev motorvägen helt fantastisk fram till Klaipeda. Lämnade man motorvägen var det direkt grusväg vilket ledde till att de boende runt motorvägen cyklande och åkte moped längs med vägrenen.

Halvvägs mellan Kaunas och Klaipeda stannade vi för att sova vid en bensinmack. Bensinmacken var den end macken mellan Kaunas och Klaipeda så det var nästan så att vi rullade in på macken med hjälp av bensinångorna. Det här med få bensinmackar var något vi nu lärt oss. Såg vi en mack så tankade vi eftersom de inte var många längs med motorvägen.

Vi sov alltså vid bensinmacken eftersom den var bevakad. Här sov även ett par lastbilschaufförer från Litauen, Lettland, Ryssland och Polen. Vi parkerade bredvid en husbil från Ryssland.  Detta var den enda natten
under hela resan vi inte tog in på camping!

Om du vill se fler bilder från vår resa så är här en direktlänk. Här hittar du bilder samt karta över nationalparken i Leba.

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=709

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

Ett besök vid Ekholmens Naturreservat och med det en vandring på Naturstigen runt sjön Aspen

Naturstigen runt sjön Aspen och Ekholmens Naturreservat är drygt 7,5 kilometer lång och utmed hela sträckan finns orangea markeringar uppsatta. Leden är indelad i två svårighetsgrader: lätt- och medelsvår. Den lätta leden är utformad så att personer med begränsad rörlighet ska kunna uppleva något av den mångfald som finns runt sjön. På denna sträcka finns en bred spång som leder ut i den fascinerande lövsumpskogen söder om Lindhov, Den medelsvåra leden består av vanliga stigar. Där det är särskilt sankt finns spänger och på två ställen finns bryggor längs med stranden.

Vi startade vår vandring vid Hågelby Gård där det finns bra parkering och även busshållplats.

Hågeby Gård har varit bebott sedan järnåldern och bland det första vi stötte på under vår vandring var järnåldersbyn där det pågår aktiviteter för skolor under våren. Vi gick in och tittade på byggnaderna och fascinerades av det liv man levde på järnåldern. Vi passade även på att geocacha och skatten låg denna gång i en rot.

Nästa byggnad vi passerade var Ridskolan vid Skrävsta. Här pågick det för dagen handikapp ridning.

När vi passerat ridskolan vandrade vi ut på udden för att äta lunch vid eldplatsen som var markerad på kartan. Här var det lite si och så med framkomligheten. Det hade nog varit rejäla vårstormar för ett träd hade ramlat rakt över eldstaden. Det märktes att vi var några av årets första besökare vid eldplatsen. Vi försökte röja lite så vi kunde göra eld men även det var svårt eftersom det regnat så mycket de senaste dagarna.

Vi åt snabbt vår lunch och gick sedan vidare på vår vandring runt sjön Aspen. Leden och en lång spång tog oss nu vidare ut mot Ekhomens Naturreservat som ligger på en udde.

 Även här passade vi på att geochacha. Dagens fynd fanns i ett gammalt ihåligt träd och efter en stunds letande hittade vi den finurligt gömda cachen. Ekholmen är bevuxen med halvöppen blandskog som karakteriseras av ett antal mycket grova, gamla ekar. Ändamålet med reservatet är att bevara ett naturområde med grova ekar och sumpskog och dess skyddsvärda växt- och djurliv. Om våren lever ekskogen upp då runt 40 olika fågelarter häckar här.

Vi vandrade tillbaka längs med den långa spången och tog nu sikte på det branta Fårberget . Innan vi kom fram till Fårberget så följde leden kanten av E4.an. Tänk att man passerat här med bilen så många gånger men aldrig lagt märke till att det går en led precis intill motorvägen. Numera ser vi den hela tiden när vi passerar!

På en klippa invid vattnet intog vi vårt medhavda kaffe i det vackra och sköna vädret.

Efter kaffepausen går vandringen vidare på spänger genom sumpskogen vid Hasselbacken.

När vi närmar oss åter igen Hågelby gård som byggdes av LM Ericsson på 1910-talet. Här passerar vi en runsten som vittnar om att området var bebott redan vid järnåldern.

Framme vid bilen igen efter en härlig tur runt sjön Aspen. Dags att åka hem till våra barn och laga kvällsmat.

Om du vill se fler
bilder eller ladda ner kartor från vår vandring runt sjön Aspen så är här en
direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=703

www.traneving.se

Helena och Thomas
Traneving

Härliga efterlängtade sol - Turskidåkning i Broängarnas Naturreservat

Lördag morgon (19/3 2011) och strålande solsken, lite snö kvar på marken och 5 grader varmt. Bästa möjliga förutsättningar för en fin dag ute!

Starten vid parkeringen......

Sagt och gjort. Matsäcken packades, skidorna vallades och allt lastades in i bilen. Bilen styrde vi mot Bro och Broängarnas Naturreservat. Reservatet hade vi lagt märke till när vi 2009 vandrade Upplands-Bro leden och noterat i vårt minne som lämpligt kortutflyktsmål.

Från parkeringen fram till Fågeltornet och tillbaka igen är det ca. 3,5 km. Perfekt för en njutardag när det är lite dåligt med snötillgången men begäret efter turskidåkning slagit till! Strandängarna betas under vår/sommar/höst av kor för fågellivets skull. Idag fanns inga kor på ängarna men vi hade tur och såg spår efter räv i snön över ängarna.

Spåren av räv syns till vänster om Helena.....

Det var som sagt lite si och så med snötillgången men det gick fint att åka längs med åkerkanten. Bara en gång fick vi ta av skidorna och bära dem och det var längst ute på udden där solen legat på.

Thomas knäpper på sig skidorna igen....

Lunchen intog vi vid den fasta eldplatsen. Det fanns gott om ved i vedförrådet och veden hade klarat vinterns påfrestningar bra. Här satt vi en lång stund och njöt av solen.

Lunch vid den fasta eldplatsen....

Efter lunchen skidade vi ut till fågeltornet vid Hästholmen i reservatet. I Broängarnas naturreservat har ca 230 fågelarter observerats, varav 80 arter häckar regelbundet. Under vår och höst rastar stora mängder fågel, främst sjöfågel i Broviken (Natura 2000 område).

Efter besöket ute vid fågeltornet var det dags att bege oss mot bilen igen. Solen värmde skönt och det kändes verkligen hur hela kroppen och själen vaknade till liv. Ett tag var det så varmt att man till och med kunde åka skidor utan vantar. Det kändes gott vill jag lova!

Fågeltornet....

På vägen tillbaka mot bilen tror vi oss se en havsörn (bilden är tagen på långt håll och inte jätte skarp). Har vi rätt? Vi har ju gott om fågelkännare som läser vår blogg…. Havsörn eller Fiskgjuse??

Vill du se fler bilder eller ladda ner karta från vår skidtur på Broängarna så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=682 

www.traneving.se 

Helena och Thomas

Stockholms finaste fågelsjö - Angarnsjöängen

Den 25 september åkte vi till Angarnsjöängens Naturreservat som ligger vid Brottby mellan Stockholm och Norrtälje. Naturreservatet är känd som en av Stockholmsområdets finaste fågelsjöar. Det går en vandringsled runt sjöängen och den är ca 7 km. Vid extrema högvatten (främst i april) kan det vara svårt att ta sig fram i den södra änden eftersom spångsystemet kan stå under vatten.

Vid sjön träffar man på många fågelskådare men även en och annan cachare.

När vi letade efter dagens första cache så kom ”Perka60”, som även han var på jakt efter samma cache som vi. Cachen hittades gemensamt och vi kunde logga i boken.

Det visade sig att Perka60 känt igen oss direkt. Han hade nämligen planerat en vandring på Sörmlandsleden i somras med hjälp av vår hemsida och nu tackade han för att vi dokumenterat leder så bra. Det känns alltid lika roligt när vi stöter på någon medvandrare ute i naturen som känner igen oss och som vi kunnat hjälpa på traven ut i naturen. Det är ju därför vi har vår hemsida, nämligen för att underlätta för andra som vill ut.

De flesta som fågelskådar vid sjön söker sig till Midsommarberget där man har en god överblick över sjön eller lite längre österut där det finns ett fågeltorn. På våren rastar flockar med bläsänder, krickor och även stjärtand och snatterand i sjöängens öppna vatten.  Sångsvanar, tranor och många olika vadare, som till exempel brushane och grönbena kan man också få se i sjön.

Den dagen vi var där såg vi många olika fåglar men de mest intressanta var Sångsvan och Steglits.

Vi åt lunch vid den fasta eldstaden som finns öster om sjön innan vi fortsatte vår vandring fram mot fågeltornet.

Vid fågeltornet vände vi in i skogen för att logga ännu en cache och sedan tvära in mot lägerplatsen som även används av vandrare på Roslagsleden. Tältning är bara tillåten på den s.k. "Tältholmen" och här finns en fin lägerplats.

Vid kullen bortom tältområdet finns en av de äldsta kända hällristningarna i området. Den föreställer två hästar och två skepp.

Man kan hitta många intressanta fornlämningar runt sjön eftersom det bott människor här sedan bronsåldern.

På vägen hem tog vi en sväng inom äggboden i Brottby. Det är så mycket godare med ägg man köper direkt vid hönsfarmen. De i affären smakar inte alls lika goda. Eller är det bara något vi fått för oss? Det blev goda frukostägg ett tag framöver!

Om du vill se fler bilder från vår vandring runt sjön så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=647

www.traneving.se

/Helena och Thomas