Tranevings Friluftsblogg

Vill du lära dig torka mat? - Vinn en bok........

Vi har läst boken "Torka Mat" från Calazo förlag. Boken är skriven av Eric Törnblad.

Den här boken går metodiskt igenom beprövade tekniker och tillvägagångssätt för att nå bästa resultat när du torkar olika råvaror.

Man får lära sig hur man torkar allt från det enklaste: frukter, rotsaker och svampar, till mer avancerade livsmedel som fisk, ägg, kött och kyckling.

Boken visar också hur du gör egna energikakor, beskriver hur du kan bygga din egen mattork och ger recept på friluftsmat som är både god och hållbar.

Just Energikakorna har Helena testat att baka ett par gånger. Resultatet är jätte bra och mycket gott. Passar perfekt att ha med i ryggsäcken på vandringen eller skidturen!

En mycket bra bok som vi varmt rekommenderar!

Just nu lottar vi ut boken "Torka Mat" på vår facebooksida.

Om du inte redan gillar Traneving Friluftssida - Sidan för oss som gillar att vara ute i naturen så gör det HÄR genom att klicka på "Gilla-knappen".

Gilla även fotot och dela, så har du chansen att vinna! Du har fram till den 31 januari på dig. Lycka till!

WWW.TRANEVING.SE

/Helena och Thomas

På rymdäventyr med Renata Chlumska

En mörk höstkväll var vi på inspirationskväll med Renata Chlumska, Brunton och Primus. Här kommer en sammanfattning från en mycket givande kväll:

Renata Chlumska

En höggravid Renata pratade mål och vikten av att sätta tydlig målbild. För henne var tillexempel slussportarna i Seattle en sådan tydlig målbild när hon genomförde sin USA-Expedition.

På ödmjuk skånska pratar Renata om vikten att tro på sig själv och vikten av rätt förberedelse för att få bästa möjliga upplevelse.

Det är imponerande vilka expeditioner Renata varit med om. Hon cyklade och paddlade kanot under 439 dagar genom ”the lower 48 states” i USA. En resa hon från början planerat att genomföra tillsammans med sin dåvarande sambo Göran Kropp. Tyvärr omkom Göran tragiskt vid en klätterolycka och Renata genomförde deras planerade expedition helt ensam. Hon berättade om dagar då allt kändes hopplöst men också om dagar med euforisk lycka av att klara expeditionen helt ensam.

Renata och Göran besteg tillsammans Mount Everest, 8850 meter över havet. Vi får se en video där hon, på toppen, är så överlycklig att hon babblar mest strunt. En lite generad Renata pausar filmen och ber smått om ursäkt för sin överdrivna entusiasm där hon tackar världen för bestigningen. Hon och Göran tar sig hem till Sverige på cykel! Det är positiv målbild om något!

När Renata var Projektansvarig för Swedish Shishapangma Expedition. Blev hon första Svenska att nå över 8 000 meter utan syrgas genom att nå Central Summit på 8 006 meter.

Nästa Expedition för Renata är Expedition 2.0 – Ett helt nytt sätt att uppleva äventyr. Renata planerar att bli första svenska kvinna att följa med på en resa ut i rymden. Under hösten 2012 bär det av. Då kommer hon att åka på en expedition med Virgin Galactic och där uppleva tyngdlöshet och se jorden från ett helt nytt perspektiv.

Men först ska hon fullfölja en av de viktigaste expeditionerna i livet. Nämligen den att bli mamma för fjärde gången.

Primus

Jocke från Primus visade det nya OmniLite Ti köket.

OmniLite Ti är baserat på samma teknologi som Primus OmniFuel. Köket är lika robust och pålitligt men mindre, lättare och betydligt bränslesnålare.

Vikten är bara 239 g vilket är 100 g lättare än det äldre OmniFule Köket.

Här är en länk till en video om hur man använder OmniLite och OmniFule:

http://www.primus.se/Archive/Flash/Primus/Instructional-films/player_promnisv1stor.html

Brunton

Paul från Brunton presenterade en del nya och gamla
produkter.

Bland annat fick vi klämma och känna på solcellsladdaren Solaris 4 som nu utrustats med USB koppling vilket gör att man lätt kan ladda sin dator, mobil, ipod, kamera m.m.

Länk till Solaris 4

I somras fick vi själva äran att prova en Solaris 6. En väldigt positiv överraskning eftersom vi alltid kunde ha fulladdade mobiler. Tänk att vi klarat oss utan detta hjälpmedel innan! Men så har vi också haft diverse diskussioner om vem som behöver ladda sin mobil mest när vi väl sitter i bilen. I Somras var det lätt som en plätt! Behövde vi ladda mobilen var det bara att spänna solcellsladdaren på ryggsäcken och lägga mobilen i topplocket.

Länkt till Solaris 6

Med oss från träffen fick vi en imponerande liten, Eco Pocet Scope,  kikare från Brunton.

Tack till Primus och Brunton för en trevlig kväll i Observatoriemuseet. Tack också för rundvandringen i Observatoriet och möjligheten att titta på stjärnorna.

/Helena och Thomas

www.traneving.se

Vandring upp för Monte Luppia för att få en fin utsikt ut över södra delen av Gardasjön

Efter en något svalare natt i bergen begav vi oss åter ner mot Gardasjön för att vandra över Monte Luppia. Här nere var det varmt. Närmare bestämt en bit över 30 grader. Idag skulle det bli en svettig vandring upp på Monte Luppia.

Det är populärt att vandra upp på Monte Luppia för att titta på alla hällristningar i området. Hällristningarna finns i mängder och tros ha skapats av herdarna under de tusentals år de vallat sina får på sluttningarna ner mot sjön.

Monte Luppia är berget bakom Punta San Vigilio och beläget vid den nordöstra kanten av Garda viken (väster om staden Garda). Vi parkerade alltså bilen vid Punta San Vigilio. Här finns det dagligen en vakt som håller koll på bilarna och hjälper till att hitta en skuggig plats att parkera bilen. Själva parkeringen kostar inget men vakten vill ha en slant som tack för hjälpen.

Vi följde stigen upp mot det gamla slottet innan stigen tog oss in i skogen och stigningen upp för berget började. Här, lite högre upp och längst ut på udden, hade vi en storslagen utsikt ut över Gardasjön.

Eftersom vår guidebok var lite otydlig irrade vi bort oss på en liten stig innan vi tillslut hittade en skylt med ”grafitti” och förstod att vi var på rätt väg. Om du tänker gå denna vandring - följ den stora grus stigen rakt fram och INTE den lilla, smala, djurstigen till höger precis efter slottet.

Vi följde vandringsled nr 44 men markeringarna var väldigt otydliga och större delar av vandringen var de helt borta. Tyvärr var inte vår karta den bästa så nästan hela vandringen gick vi på känn. Som tur var hade någon innan oss, som också letat efter toppen, ristat in riktningen på en staketstolpe. Antagligen är det fler än vi som irrat bort oss här.

Vägen ner för berget var om något mer otydlig på vår karta (guidebok) så vi irrade runt ett bra tag i hettan. På vägen ner för berget stannade vi till och åt vår lunch i en någorlunda skuggig lund.

När vi till slut hittade en skylt med vandringsväg nr 41 hade
vi en timmes vandring tillbaka till Punta San Vigilio.

Dagen avslutades med dusch och ett dopp i Gardasjön vid Punta San Vigilio (inträde till badet) innan vi bestämde oss för att köra vidare mot fler vandringar i Dolomiterna.

Vill du se fler bilder från vår vandring upp på Monte Luppia eller titta på kartan över vår vandring så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=717

www.traneving.se

/Helena och Thomas

Vandring i Italien: San Valentino via Bocca del Creer till Refugio Altissimo, 2060 möh.

Fortsatt varmt och hett var det i Italient den dagen vi bestämde oss för att göra en vandring från San Valentino via Bocca del Creer upp till Refugio Altissimo på 2060 meters höjd.

Efter lite snirklande på serpentinvägarna, som tog oss upp på 1400 meters höjd, var vi så framme vid parkeringen i San Valentino. Vårt mål för dagen var att vandra vandringsled 650 mot Bocca del Creer och sedan vidare upp mot Altissimo.

Precis när vi parkerat bilen mötte vi ett par från Holland som påbörjat vandringen upp mot Bocca del Creer men varit tvungna att vända på grund av ett ras. Att det uppstår ras efter regn är något man får ta i beräkning när man vandrar på hög höjd. Tillsammans med det holländskaparet letade vi ut en alternativ väg med hjälp av vår och deras karta. Holländarna gick lite före oss. Men eftersom vi tog olika pauser under hela vandringen upp mot Bocca del Creer, kunde vi stanna till och prata med varandra när vi passerade.

Den alternativa vägen gick först ett par kilometer längs med serpentinvägen innan vi svängde vänster upp längs med en mycket mindre väg. Hade vi tänkt till innan vi påbörjade vandringen kunde vi tagit bilen fram till nästa parkeringsplats och besparat oss några kilometers vandring. Men, vi hade ingen aning om att det fanns en alternativ parkeringsplats längre fram och några extra kilometer i benen är bara bra för konditionen (positivt tänkande).

När vi väl kom upp på platån 100 höjdmeter ovanför San Valentino fick vi en storslagen vy ut över det dramatiska Italienska landskapet.

Kor och getter som går på lösdrift är ett vanligt möte när man vandrar i Italien. Idag hade korna parkerat sig precis vid övergången/grinden mellan gårdarna. Korna stod där de stod. Det hjälpte inte hur mycket vi, Holländarna eller ett par på mountainbike petade på dem. De stod helt still. Vi alla fick till slut ta en alternativ väg under taggtråden.

Efter ca. 250 höjdmeter, 1 timme senare, var vi så framme vid Bocca del Creer, 1617 m.ö.h. Här tog vi en välbehövlig vätskepaus innan vi fortsatte vår vandring upp mot Refugio Altissimo. Det var nu dags att ta de sista 400 höjdmeterna upp för berget.

På vägen upp stannade vi och åt vår lunch. Utsikten var magnifik!

Efter ett snabbt besök vid Altissimo vände vi åter ner mot Bocca del Creer och tog oss sedan upp mot naturreservatet Cornapiana di Brentonico som är en topp på 1700 meter, beläget mellan Bocca del Creer och San Valentino.

Här var tanken att följa stigen ner för andra sidan av berget mot San Valentino. Tyvärr irrade vi bort oss efter besöket vid det gamla fortet. Stigen vi trodde oss finna ledde oss tillbaka till Bocca del Creer. Om du tänker gå den vägen vi tänkt från början så måste du leta efter stigen innan du kommer fram till ruinerna av det gamla fortet.

Väl tillbaka vid Bocca del Creer beslutade vi oss att följa serpentinvägen hela vägen tillbaka till San Valentino. Några fler höjdmeter uppåt orkade inte kroppen med idag!

Vill du se fler bilder från vår vandring är här en direktlänk. Här hittar du även karta på vår vandring och länk till S.A.T (Societá degli Alpinisti Tridentini) där man hittar information om olika Refugios i området:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=716

www.traneving.se

/Helena och Thomas

Med husbil genom Sverige, Polen, Litauen, Lettland och Estland - Del 1

Våra två yngsta barn, Amanda 15 och Jesper 17, hade en önskan när det gällde årets sommarsemester – HUSBIL.

Vi blev milt sagt förvånade över deras önskan. Men när de förklarat att de tröttnat på att ligga stilla vid en strand vid medelhavet och att de ville göra något annat än att ligga i tält så förstod vi deras önskan. Vart skulle vi då åka med husbilen? Alla 4ra ville se nya länder varför valet rätt snabbt föll på en resa genom Sverige, Polen, Litauen, Lettland och Estland. En bra rundtur om man som vi bor i Stockholm eftersom resan skulle avslutas med middag och festligheter på båten mellan Tallinn och Stockholm.

Hur får man då tag på en husbil om man inte äger en själv eller har någon i släkten som äger en? Det blev till att googla på nätet. Vi hittade Solhem husbil i Järfälla som har jätte bra priser. Extra plus för dessa var att de bara ligger 10 minuters bilfärd hemifrån oss. Vi hyrde husbilen i 12 dagar (30 juni till 11 juli) och priset för hyra inkl. 300 fria mil och gas slutade på 13000,-.

Avfärd och packa vårt nya hem

På eftermiddagen torsdagen den 30 juni var det äntligen dags att hämta husbilen. Efter genomgång av alla funktioner var det dags att ratta bilen hem för packning. Amanda och Jesper var eld och lågor av entusiasm. De bar mat, kläder, täcken, kuddar, vatten, läsk som om de inte var de ”trötta” tonåringar de normalt brukar vara. Kl. 18.00 var bilen packad och vi intog vårt hem för de kommande 12 dagarna. Vi vinkade av våra två äldsta söner och de  verkade ovanligt lättade när vi for iväg (grannen hade lovat att hålla ett öga på dem).

Första etappen – Stockholm -> Bjärnum i Skåne

Så fort vi passerat Södertälje började det regna. Nåja ingen större fara, vi skulle bara passera Sverige. Resan genom Sverige har vi gjort så många gånger så ingen är direkt imponerad längre. Helena kommer ju från Malmö så sträckan Stockholm – Malmö är vardagsmat för våra barn. Med på resan hade vi laddat upp med datorer, dvd, ipod, ipad för att göra resdagarna så bekväma som möjligt för ungdomarna. Vi har under sommaren haft förmånen att få prova Bruntons solcellsladdare http://store.bruntonoutdoor.com/portable-power/panels-and-chargers/  Dessa var till stor hjälp när det uppstod behov av att ladda mobiler, datorer, ipods. Vi (ungdomarna) upptäckte nämligen snabbt att eluttagen i husbilen inte fungerade när husbilen drevs på batteri (de funkade bara när man är inkopplad på el på en campingplats).  Under resan ner till Bjärnum bokade vi utresan Ystad-Swinoujscie och hemresan Tallinn – Stockholm med hjälp av ipaden. Det funkade toppen. Kvitto kom på mailen. Nu hade vi datum och tid som vi måste passa för vår hemfärd från Estland den 10 juli.

Väl framme i Bjärnum (vid 01.00 på natten) letade vi upp parkeringen vid sjön Bjärlången. Här finns ett fint dass och en väldigt vacker badplats. Äntligen skulle vi få sova i husbilen. Amanda och Jesper sov uppe i alkoven som finns ovanför förarsätena. Thomas och Helena sov mitt i husbilen vid matbord och stolar som gjordes om till säng. Efter ett första pussel med kuddar där Helena och Thomas skulle sova var allt på plats. Vi sov alla hårt och var rätt förvånade när väckarklockan ringde redan 06.00.

Andra etappen – Bjärnum via Ystad och båt till Swinoujscie (Polen) och Camping i Miedzyzdroje

Tänk vad smidigt det är att bo i husbil. Man har kylskåp, spis, vatten och toa. Allt redo att användas precis när man vill. Så fort frukosten var uppäten styrde vi bilen mot Ystad där vi skulle ta färjan kl. 13.30 med Unityline mot Polen.  Men innan vi skulle med färjan var vi tvungna att skaffa ciggladdare till våra mobiler och ipoden eftersom våra solcellsladdare från Bruton bara funkade med ciggladdare. Så innan vi åkte ombord på färjan blev det ett stopp vid en elektronikaffär i Ystad.

Att köra på Unitylines båt var en upplevelse. Aldrig tidigare har vi varit med om att de packar bilarna så tätt. Vi fick vänta ett tag innan vi fick köra på med vår husbil men när det så äntligen blev vår tur förstod vi varför vi fått vänta. Vi var tilldelade platsen i fören. Väl framme i fören fick vi vända bilen helt om (man kör ut samma håll man kör på). Vi, som inte riktigt kände bilens omfång, var glada för den hjälp vi fick av de skickliga lastarna på båten. Det märktes att de gjort detta tusentals gånger förut. Imponerande. På var sida om oss där i fören fick de in två små bilar typ micra. Nu väntade oss ett par timmar på båten innan vi skulle vara framme kl. 20.00 i Polen. Ungdomarna surfade på mobiler och ipad så länge de kunde innan vi lämnade svenskt vatten. Sen var det dags för mat och ett antal parti kortspel, othello, schack osv innan vi så äntligen var framme i Polen.

Eftersom klockan redan var 20.00 när vi kom fram till Polen så återstod det bara att leta efter en campingplats. Vi hittade den första bästa i Miedzyzdroje.

Campingen var välbevakad med vakter och väldigt gott om personal som servade oss till 100%. Det här med gott om personal är ett kännetecken för Polen.  Många som hjälper till och alla är vänliga och tillmötesgående. Extra plus att allt är så billigt. Denna natt betalade vi 110 SEK för husbilen inkl. el.

Vi måste nämna att redan innan vår resa så hade vi bestämt oss för att ta in på campingar så ofta vi kunde. Så blev det också hela vår resa förutom en natt i Litauen då vi sov vid en bevakad bensinmack tillsammans med en husbil från Ryssland och lastbilar från polen, Lettland och Litauen.

Tredje etappen Miedzyzdroje -> Leba

Precis utanför Miedzyzdroje ligger Wolinski Nationalpark som är en av 23 nationalparker i Polen. Vårt mål med resan var nämligen, förutom att ha en härlig semester med Amanda och Jesper, att besöka ett par nationalparker. Det lite lustiga med denna nationalpark är att E65 går rakt igenom den. Men, även stränderna i Miedzyzdroje ingår i nationalparken.  Vi stannade aldrig till och promenerade i nationalparken. Regnet öste ner och våra tonåringar var inte speciellt sugna på en promenad. Bilderna vi tagit är tagna från parkeringsplatser utmed E65.

Något som vi måste tillägga är att E65 är inte som våra motorvägar. Inga vägar i Polen eller de baltiska länderna är som våra vägar. Allt tar tid i Polen och Baltikum. Att förflytta sig med bil tar minst dubbelt så lång tid som i Sverige.  Det är stora hål och mycket gropar i ”motorvägen” och E65 är inte bredare än en normal svensk villagata (lite överdrivet men nästan).

Eftersom det tar tid att förflytta sig med bil i Polen så tog också resan Miedzyzdroje till Leba större delen av dagen (från ca. 11.00 till 16.00). Väl framme i Leba tog vi in på Morski Camping nr 21. Detta var en lite bättre/finare camping än dagen innan så här fick vi betala 150 SEK inkl. el.

Här grillade vi kött på vår Vidargrill från Primus. Ett par andra campinggäster var framme och tittade på vårt stormkök och vår grill. Det händer rätt ofta när vi är utomlands att folk kommer fram och vill prata kök med oss. De smidiga små kök vi har med oss är inte så vanliga utomlands så de brukar imponera på de övriga som har stora klumpiga gastuber och vanliga kastruller som sätts ovanpå en ranglig anordning.

Fortsättning följer……

Om du vill se fler bilder från vår resa så är här en
direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=706

www.traneving.se

Helena och Thomas