När vi vaknade hade det kommit snö och vi fick problem med att vandra på glaciären som vi hade tänkt. Vi pratade med turistbyrån och de sa att det var livsfaligt att gå på glaciären.

Det var dimma överallt och man såg inte långt framför sig. När vi åkte till Saas Fee för att kolla läget upptäckte vi att läget var ännu värre uppe i bergen. I Saas Fee var det totalt mörker och vi befann oss mitt bland moln och regn.

Den startade i ogenomränglig dimma men det sprack senare upp och  vi fick väldgit fina vyer över glaciärer, vattenfall och toppar.

Amanda tilldelades den supersöta hästen Vikingur vars enda olat var att han ibland stannar och vägrar gå. Skönt om man är 12 år och det är första gången man skall rida Islandshäst.