Usch vilket trist väder. Dimman hänger tjockt utanför fönstret för fjärde dagen i rad. Det är + 5 grader, alldeles för varmt för årstiden. Det är blött, klafsigt, lerigt, grått och trist. Men jag tar mig i kragen på eftermiddagen, släpar ut mig själv. Far en tur upp på skogen tillsammans med hunden och kameran. Går längs en grusväg, följer en stig och kommer fram till en liten tjärn. Då händer något. Ur allt det gråa träder plötsligt fram färger. Dämpade men ändå starka jordfärger. Jag dras mot dem, ut på sviktande tuvor. Det slurpar för varje kliv när jag drar upp kängorna ur mossan. Det är alldeles stilla i luften, inte ett ljud från omgivningen.
Förvandlingen är total. Från det gråa trista intetsägande befinner jag mig nu i en fantastisk färgpalett. Jag är helt såld på myrar och myrvatten.
Och jag känner att vad har Grand Canyon,
Victoriafallen,
Ama Dablam
och Ayers Rock
att sätta upp mot myrkanten på Anngårdstjärnen en eftermiddag i november Det här måste vara den vackraste natur som finns.
Det gäller bara att huka sig ner lite.
Härligt!
"Den som kan glädja sig åt det lilla har mycket att vara glad för".
Det gäller för det mesta i livet.
Vilka fina färger,det är mycket som är vackert i dimman bara man verkligen tittar
Ofta blir färgerna starkare. Man måste bara gå närmare. Och sen ska man öva sig på att SE, inte bara titta. Det är skillnad på det;-)
Jag kunde inte hålla med mer. I början av månaden gav jag mig ut på en 3-dagars vandring i Bergslagsnatur. (Artikel är på gång.) Med en gnutta ansträngning kan man faktiskt njuta av gråvädret.
Det är många gånger den där bekvämlighetströskeln som man ska ta sig över. Ofta svårare för mindre turer än för större planerade projekt.
Inspirerande och mycket fina bilder. Borta bra men hemma......
Tackar Jesper! Förstod att det skulle vara i din smak.
Vilka vackra höstbilder du lagt upp! Har varit på "tung kurs" i en vecka och blev riktigt glad och varm i hjärtat av bilderna /H
Tack! Goa kommentarer blir man också glad av.
Jag är också förtjust i såna där små skogstjärnar, de ligger som mörka ögon iskogen, hemlighetsfulla o rogivande.
Vi som har fördelen av ett grönt land vilket skiftar med säsongerna året om. Lupp och kikare kan förändra mer än perspektiven.
Ludvig Rasmussen skrev en gång en liten bok Om vikten att se med ögonen och höra med öronen. Du är i gott sällskap och småsakerna gläder länge dem som ser pch återupptäcker dem. Tack för att du delar med dig av vardagsglädjen.
Vilka vackra foton.
Tack Lotten. Kul att du hittade detta gamla blogginlägg. Det hade jag glömt själv. Men jag är fortfarande lika förtjust i myrarnas färger och stillhet.
Vilka vackra foton.