Men ändå, det där med stavar vid vad kan jag klart se fördelarna med. Ännu har jag inte utsatt mig för några svårare vad men den dagen kommer (förhoppningsvis) då tillgång till eller avsaknad av stavar kommer att avgöra om jag kan fortsätta eller få vända om. Jag började därför fundera lite på den traditionella vandringsstaven – den där av trä. Back to Basic. Staven som närmast är en symbol för vandraren.
Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.
Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva
Länkar:
En misslyckad affärside
Ingen kan väl ha undgått att se hur vandringsstavarna kommit att bli allt populärare. Nu finns de i superlätta versioner av aluminium eller kolfiber med en massa finesser till. Själv har jag bara provat att gå med skidstavar, en gång, och känt att det här var inget för mig. Jag blev bara irriterad på dem. Kan inte tänka mig att gå en hel fjällvandring med såna. I blockig och stenig terräng har jag nog med att hålla reda på mina två fötter. Att försöka ha koll på två stavar också överstiger min simultankapacitet.