Jag fick i alla fall häromdagen göra ett nytt däggdjurskryss. Jag var ute på en träningsrunda längs en skogsväg här i närheten då det plötsligt rasslade till från en tallstam invid vägkanten. Jag såg omedelbart att det var en mård. Jag har aldrig tidigare sett någon. Den påminde om en ekorre men kändes betydligt klumpigare då den närmast ”lufsade” upp för stammen. Lite skillnad mot ekorrarna som till synes upphäver tyngdlagen när de ”rinner” upp i ett träd. Men då kan en mård också väga 4-5 gånger så mycket som en ekorre.

Jag tänker bra när jag är ute och går i naturen. Lite för bra faktiskt. På mina dagliga hundpromenader i ”hemskogen” snurrar tankarna igång om både viktiga och helt oviktiga ting. Många gånger så intensivt att jag kommer hem och knappt har lagt märke till att jag har varit ute. Det kan bli lite pinsamt som i fallet ovan eller åtminstone trist. Det är ju i naturen man ska hämta kraft och inspiration. Det är där man ska låta vardagsstress bytas ut mot sinnesro. Och så har man gått och tänkt på t.ex. ett jäkla blogginlägg på Utsidan.

Men nu, efter att i några år ha hasat runt i ett par stora, klumpiga, fult ljusblå, tungt stålhätteförsedda och hopplöst trasiga stövlar så har jag investerat i ett par nya.