3 september - avresa och planering på tåget

Äntligen var det dags att åka norrut igen. Helst hade vi velat åka fredag den 2 september, för att kunna påbörja vandringen på lördagen, men tåget var fullbokat. Avfärd den 3 oktober var ändå ok. 

Buss hemifrån, sedan tunnelbana till Stockholms Centralstation.

Vi träffades utanför COOP . Jag hade precis innan Johan kom ätit på Burger King. Smidigt och enkelt. Vi handlade lite kvällssnacks och lite frukost på COOP. Det enda vi skulle behöva på morgonen var kaffe, och det handlas i tågets bistro. Efter COOP var det Johans tur att besöka Burger King. 

Om vi tar nattåget försöker vi boka hela trepersonerskupén för oss två. Så blev det även denna gång. Tåget avgick strax efter utsatt tid. Nu var vi på väg.

Bistron besöktes ändå, och de har förutom kaffe även öl. Vi var redo för en planeringskväll. 

Tiden gick och vi snackade om allt möjligt. Det stora äventyret väntade på oss därute. Eftersom denna vandring omfattade vandring i Muddus nationalpark hade vi kartor över nationalparken. Det är samma karta som vi hade när vi vandrade i Muddus 2019. Skalan är 1:50 000 och allt finns på ena sidan av kartan. På andra sidan finns en karta över Sjaunja naturreservat, i skala 1:100 000. 

Sjaunja är vi också sugna på, men det är någonting som får vänta lite. Nu var det Muddus som gällde.

Johan hade fixat kartor över området mellan Porjus och Saltoluokta, då det inte finns analoga kartor som funkar att vandra efter. Lantmäteriet har en funktion där man kan beställa kartor över egna specifierade områden. Vi hade kartor i skala 1:50 000 och även en översiktskarta i skala 1:100 000. Perfekt för våra behov. 

Planen var att vandra till det område i nationalparken som heter Stuor Tjudek. Vi hade tänkt oss utforska det under någon dag eller två. Sedan var planen att vandra på en landremsa och se om det var möjligt att ta sig till “fastlandet” och ansluta till Rallastigen. Rallarstigen skulle vi följa till Porjus, där Rallarstigen börjar/avslutas beroende på åt vilket håll man går. Rallarstigen är 44 km och går mellan Porjus och Gällivare. Egentligen är det ca 4 km från Gällivare till den plats där Rallarstigen börjar. 

2019 gick vi från Gällivare till starten på Rallarstigen och fortsatte 34 km på den innan vi vek av från den och gick på karta och kompass in i det okända, djupare in i Muddus. Det var en fantastisk upplevelse som jag skrivit om här på Utsidan. 

I år skulle vi avsluta Rallarstigen i Porjus, och där skulle vi äta lunch och handla lite hade vi tänkt oss. Det finns en dygnetruntöppen lanthandel i Porjus vilket skulle bli spännande att besöka. 

Efter Porjus var planen att vandra till flygplanet Easy Elsie, som sköts ned av tyskarna under andra världskriget och nödlandade på en myr. Sedan skulle vi fortsätta in i Ultevis fjällurskogs naturreservat för att sedan gå över Ulldevisduottar och avsluta vandringen i Saltoluokta. 

Planen var ganska ambitiös, och vi trodde att det var genomförbart.

Under tågresan så bokade vi en taxi från Gällivare station till den plats där vi skulle påbörja själva vandringen för att slippa en dags vandring på väg.

Natten kom och vi lade oss för att sova. Nu var det spännande. Vi var på väg.

Muddus 2022 - äventyret planeras

September 2019 var väldigt speciell för mig. Jag upplevde Muddus nationalpark och det gav mersmak. Jag har skrivit om den härliga vandringen i min blogg här på Utsidan.

I september 2022 var det en dags för ett återbesök i området. Denna gång var det lite mer fokus på att utforska nationalparken lite mer, och vi siktade in oss på Stuor Tjudek denna gång.

Varför just Stuor Tjudek kan man fråga sig?

Ja, varför inte? Jag har läst om gamla träd, och det var just skogen och träden som lockade, förutom att få uppleva någonting nytt. Det skulle finnas träd som var uppemot 750 år gamla i Stuor Tjudek. Skulle vi få  uppleva dem? Jag visste inte. Det enda som var säkert var att vi skulle få en härlig upplevelse i Muddus nationalpark.

Medans vi, dvs Johan och jag, planerade vandringen så funderade vi på om vi skulle göra någonting mer av den. Någonting som växte fram under planeringen, och jag vet inte riktigt vem som kom med idén, var att vi skulle fortsätta vandringen till Saltoluokta efter att vi varit i Muddus nationalpark.

Saltoluokta är kanske inte är en vanlig plats att avsluta en vandring på om den påbörjas i Gällivare, och vi målade med de stora penslarna under planeringen. Vi kom i alla fall fram till att vi skulle vandra i Muddus nationalpark, gå vidare till Porjus för att därefter kliva in i Ultevis fjällurskogs naturrreservat och avsluta i Saltoluokta efter att ha vandrat över Ulldevisduottar. Vi hade två veckor på oss och tänkte att "det borde funka".

Det var en riktigt ambitiös plan, och det jag kan säga innan jag går in på själva vandringen, är att vi började i Gällivare och avslutade i Saltoluokta.

Häng med på resan...den börjar nu.

Muddus - drömmen slår in

Någon gång för 30 år sedan hade jag en dröm, en tanke, om att uppleva Muddus nationalpark. Jag såg framför mig stora älgar, vildmark.

Drömmen har levt med mig, och jag har haft Muddus i tankarna ännu mer sedan jag 2017 tog tag i vandrandet ordentligt. Med lättare och framförallt ny utrustning blev det en nystart på vandringarna. Om utrustningen är uttjänt är det väl investerade pengar att köpa nytt, speciellt om man, precis som jag, tänkt vandra lite mer.

2017 blev det vandring i Jämtlandsfjällen, med ny utrustning, med egentorkad mat...och jag gick själv. En solig och varm vandring.

2018 blev det Sarek igen. Ett välkommet återbesök, där Alkavare kapell var en fin upplevelse.

2019 blev det återigen solovandring, denna gång i Lunndörrsfjällen i Jämtland. Dörrarna var magiska.

2019 bjöd också på finvandring i Muddus. Drömmen slog in. Jag gick med Johan, som jag vandrade med i Sarek 2018. Under knappt två veckor i september upplevde vi Rallarstigen, Muddus nationalpark och Muddusleden.

Nu börjar berättelsen.

19 juli Varmt

Med temperaturer runt 30 grader utomhus behöver man inte frysa. Det brinner på flera platser i Sverige och värmen ser inte heller ut att avta den närmaste tiden. Värmen och torkan får också konsekvenser för bönerna.

Nog om det. Jag har gått mycket, sprungit en del och cyklat i juni och juli. Har inte gått med ryggsäck så mycket, men ska göra några pass här hemma. Jag känner mig ganska stark, vilket känns bra. Har inte fått bukt på min högra häl. Det känns i den, är inte hälsporre. Ska se om jag kan få ordning på den, men kanske inte till vandringen.

Salt, NaCl, är någonting jag ska ta med i år. Hade inte med det förra året av någon anledning. Har läst lite om salt och fördelar och nackdelar med högt/lågt saltintag. Jag tänker att det behövs salt om man svettas mycket, och krånglar inte till det för mycket med intaget. Jag tar extra salt...punkt.

Någonting som är skönt när man går i fjällen, och det är varmt, är att kyla huvudet. Jag brukar blöta ned hela huvudet om jag ges möjlighet.

Har tittat på Sarekkartan många gånger, och det enda jag vet är att vi kommer att ha det riktigt bra i lugnet, i tystnaden.

Dags att matplanera på riktigt nu...det blir 100% egentorkat. Ska inte ha med någon frystorkad mat. Kanske någon Varma koppen som jag kompletterar med pasta...men ingen "riktig" middag.

21 juni - Sarekfunderingar

Alkavare kapell. Har tänkt mig ett besök här, och funderar på om bron över Miellädno är intakt. Den är NV om kapellet. Nåja, har hela juli på mig att försöka ta reda på det.

Hundhandduk, jamenvisst. Fleece som fleece. Funkar den som handduk för en hund så kan jag också använda en sådan. Därför har jag sedan flera år en lite lagom stor handduk, tänkt för hundar. Voff :-) Den är lätt, tar liten plats och torkar snabbt.

Det var nya saker jag köpte förra året. En sak sak jag inte ville maximera, eller minimera vikten på, var min ryggsäck. Måhända att en 88 liters Osprey inte är den lättaste, eller minsta...men jag får ta mig tusan plats med allt jag vill ha för en vecka eller två i fjällen. Supernöjd med köpet förra året.

Maten har jag funderingar på, men det får bli gröt till frukost. Torrmjölken åker i gröten direkt.

Då det kommer att bli njutningsvandring blir det säkert något lagat till lunch också, förutom middagen såklart.

Det börjar bli hög tid att planera maten, då det tar tid att torka maten innan det förpackas. Mer kryddor, mer salt. Chokladpuddingpulver nämndes, ok då :-)

Skönt att ryggsäcksträningen börjar efter midsommar. Jag ska träna många kilometer...som jag brukar iofs.