Bloggar > thomasvandraren

thomasvandraren

Här finns vandringar jag gjort i Sverige. Jag bor i Stockholm och vandrar gärna i de svenska fjällen.

Sylarna till härliga Gåsen

Jag hade en god natt vid Sylarna, och unnade mig frukost på fjällstationen. 

Normalt sett så tältar jag långt ifrån andra, men jag var ganska trött kvällen innan, så det blev skapligt nära fjällstationen, där även andra hade slagit upp sina tält.

Det var fint väder och jag såg fram mot att fortsätta vandringen. Målet för dagen var Gåsenstugorna, en favoritplats.

Innan jag packade ihop tältet så kunde jag inte låta bli att förundras över hur molnen rullade över Templet, och ned i Tempeldalen.

Kl 10 var det dags att knata vidare mot Gåsen. Det var lite kyligt i vinden. Tänk att fjällvädret kan skifta så mycket. Ibland är det shortsvarmt och ibland ska vintermössan på.

Jag hittade ett par solglasögon nära sylstationen som verkade nytappade och jag visste att jag hade möjlighet att knata ikapp de som var framför mig, och fråga om de tappat dem. Precis innan Gamla Sylen kom jag ikapp ett par personer, och  visst var det de som hade tappat dem. De tackade så mycket. Jag hade blivit rejält varm och tog av mig jacka och mössa, satte på en buff på huvudet istället. 

Vid Gamla Sylen delar sig leden. Rakt fram fortsätter den mot Storulvån och Blåhammaren och åt öster så går den mot Gåsen vilket var mitt mål.

Det här vädret...jag vet inte om jag har tur med väder när jag vandrar, eller så gillar jag bara läget. I och för sig har jag en regel när jag är ute och det är att inte frysa. Det kan regna, snöa eller blåsa. Fryser jag inte så funkar det att vandra, eller vad jag nu gör.

Nu skiner solen i alla fall, och allt är toppen.

Framför mig hade jag fjället Gåsen och Stora Härjångsstöten lite längre bort. 

En del undrar ibland över hur det är att korsa Handölan, och det finns en bro om man vandrar mellan sylarna och Gåsen. På bilden nedan ser man en cyklist som passerar Gåsån. Det här är vid raststugan Gåsån som skymtas i bakgrunden.

Jag funderade på om jag skulle tälta vid rastskyddet, men det skulle bli lite tidigt, och det var en del mygg där också. Jag gick vidare.

Jag kan inte få nog av vackra vyer. Jag stannade ofta och tog bilder.

Jag har alltid vatten med mig, så att jag kan dricka när jag känner för det. Den här dagen var varm.

Nu skulle jag uppåt, vid foten av fjället Gåsen, men jag skulle bara till fjällstationen, som jag borde se "bakom kröken". Jag vet att de där "bakom krökarna" kan vara ganska många ibland.

Nu så...äntligen!

Jag slog upp mitt tält en bit från husen.

Gåsenstugorna kan vara kända för att de ligger fint till, men även för att det finns en utomhusdusch här. Första gången jag duschade här var det snö och is på duschen, och det var snöblandat regn i luften, kanske 1 plusgrad och så blåste det. Inte så mysigt direkt, men ganska skönt efteråt. Jag vet inte hur ren jag blev då, men fort gick det!

Nu var det bättre...jag kunde tvätta av mig utan att hyperventilera och se galen ut.

Kvällssolen, så härlig tycker jag. Det här lugnet när skuggorna blir längre...jag älskar det.

Stora Härjångsstöten...solbelyst topp.

Har man ätit och duschat mår man bra, och det är lätt att njuta i solens sista ljus.

Solen går ned bakom fjället Gåsen.

Helags i bakgrunden.

Som vanligt var det inga problem med att somna. Jag skriv lite i dagboken. Ibland blir det ett par sidor, ibland bara stödord.

Gonatt!

Postat 2021-09-15 10:25 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Sylarna i Norge till Sylarna i Sverige

Det var helt rätt att stanna med utsikt på norska sidan av Sylmassivet. Morgonen var molnfri och det var helt vindstilla.

Frukosten var havregrynsgröt, smörgåsar med pålägg och kaffe. Samt utsikt över syltopparna.

Efter frukost så packade jag ihop tältet...det var ganska sent på förmiddagen när jag kom iväg.

Det var blött. Bra att spänger finns.

Blick bakåt, men jag ska mot Nedalshytta.

Vyn västerut, som kvällen innan bjöd på en sol, var fin. Långt borta såg man bergen, och det borde ha varit Hyllingen m.fl.

Nu var målet att knata till Nedalshytta, och det var fin väg dit. Jag mötte en del norrmän som skulle upp på någon av syltopparna, då det är "enkelt" att bestiga dem från norska sidan.

Det var fin vy ned mot Nedalshytta.

Framme vid Nedalshytta strax innan kl 14. Det går att åka bil hit, om man är i Norge.

Lunch. Våffla, brunost och en öl.

Lunchen satt bra och jag kom iväg sent. Nu skulle jag gå till Sylarna...det var planen.

Vädret kunde jag inte klaga på...så skönt.

Nedan ser man hur det ser ut om man tittar bakåt. Det har gått uppåt, uppåt.

Rakt fram...mot Ekorrpasset! Leden är tydligt märkt med rödmålade T.

Passerade riksgränsen mellan Norge och Sverige...vy bakåt, mot Norge.

Jag närmar mig Ekorrpasset.

Bilden nedan är när jag ser söderut, innan jag går in i Ekorrpasset. Sjön man ser är Sylsjön, och berget som jag kommer att ha på min högra sida, och som man ser lite av, heter Ekorrhammaren, och är 1452 m hög.

Ekorrpasset är häftigt att gå igenom. Jag följde den vänstra sidan i detta pass, och ville inte gå nere på snöfälten längst ned. det var folk som hade gått där, men jag ville inte trampa igenom och försvinna ner i ett vattendrag. Bilden nedan är en vy bakåt.

Jag knatade vidare. Nu var klockan 17.30 och solen gassade. Det hade gått uppåt hela vägen från Nedalshytta.

Snart skulle jag kunna se mer österut, och snart skulle jag komma till vindskyddet Ekorrdörren.

Det blev en kort paus här innan jag fortsatte på leden norrut mot Sylarnas fjällstation. Det skulle vara uppåt i 45 minuter...

Nedan ser man åt sydost. Det var småkuperat och såg rätt märkligt ut.

Uppåt som sagt. 

Så var jag uppe från ekorrpasset. Framför mig så såg jag snö och stenar. Nu skulle det vara ganska flackt ända till Sylarnas fjällstation. Bara några få höjdkurvor enligt kartan.

På bilden nedan, vy österut, ser man Härjångsfjällen. Den högsta toppen är Stora Härjångsstöten, 1626 möh. Ganska enkel att bestiga om man vill det.

Bilden nedan visar hur det var när jag tittade norrut, och solen är alltså på min vänstra sida. Jag skulle lite nedåt nu.

I fjällen finns det renar. 

På bilden nedan ser man Sylarna längst bort.

Bada? Nä...jag hoppade över det.

Jag skulle runda Sylskalsstöten där framme och sedan skulle det bara vara utför till stationen. Här kände jag mig ganska trött och önskade att jag vore framme. Klockan var runt 20 och jag var lite hungrig.

Skyltarna visade att det bara var en liten bit kvar. Jag hade nog gått 22 km. 

Dagens mål i sikte: Sylarnas fjällstation.

Runt kl 22 var tältet uppsatt och jag åt min middag.

På natten tog jag nedan bild.

Ska jag sammanfatta dagen så var den lång. Det är ganska fascinerande att man kan runda hela Sylmassivet på en dag. Middagen smakade bra och det var väldigt skönt att sova, även om jag var uppe mitt i natten och tog lite bilder.

Det var en bra dag.

Postat 2021-09-09 13:54 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Blåhammaren till Storerikvollen och mot Sylarna

Natten var blåsig och det regnade, och jag undrade hur tältet skulle se ut när jag vaknade. Sömnen var ingen vidare i alla fall. Jag minns inte om jag hade öronproppar.

Jag trodde i och för sig att det skulle se bra ut när jag klev ur tältet på morgonen, och så var det. Snörena var spända och alla tältspikarna satt som de skulle.

Nu var planen att äta frukost, packa ihop tältet och gå till Storerikvollen i Norge.

Det var regn i luften. Alltså...det regnade.

Det roligaste med den här sträckan var att jag sedan 2007 funderat på att upptäcka Storerikvollen. Det var 2007 som vi i Stockholm Långdistansklubb sprang mellan stugorna. Typ 3 mil om dagen...mer om det kommer kanske. Vi funderade på att springa till Storerikvollen, men det blev inte så.

Nedåt, nedåt. Tog höger mot Norge...

Energi behöver man, och dadelbollar är inte helt fel.

Jag tycker om att se ut över vidderna. Efter att kommit ned i höjd var det även bättre väder och regnet hade upphört. 

Jag närmade mig gränsen till Norge och såg Endale raststuga en bit fram. 

En kort rast där. Korta raster är bra raster.

Nu var det bara dryga kilometern kvar till gränsen.

En bro över Enan...precis vid gränsen. Vantar, om än fuktiga, var sköna att ha på sig.

Jag passerade en markering som visade var Armfeldts karoliner år 1718 genomförde den katastrofala marschen mot Trondheim. Många dog, och den heter kallas för karolinernas dödsmarsch

Det var en bit kvar till Storerikvollen. Lite småkuperat, men helt ok.

På spängerna utför halkade jag omkull hela tre gånger. Tur att det gick bra.

Vy västerut, mot Storerikvollen.

Nedan ser man vyn söderut, längs sjön Saantenjaevrie. Det är en reglerad sjö, där vattennivån kan vara 709-732 möh. Rejäla höjdskillnader.

Nedan den hala spången.

En sista bro...ganska mysigt att vandra här.

Nedan bild visar Storerikvollen...jag var spänd av förväntan. Hur skulle det vara i Norge? Troligen som i en fjällstation/fjällstuga i Sverige.

Jag kollade upp var jag kuns tälta och bestämde mig för att köpa mig en kall en, innan jag slog upp tältet.

Det fanns hästar och får här.

Tältplatsen. Efter att jag lagat middag gick jag och tittade hur det såg ut i området. Jag kände mig lagom trött och det var kul att se djuren.

De var nyfikna och ville smaka på mina kläder.

Efter promenaden var et bara att gå och knyta sig.

Morgonen därpå var det lite grått och jag hade ingen brådska att bege mig. 

Ganska sent på förmiddagen hade jag packat ihop tältet och vandrade vidare. Jag skulle gå tillbaka en bit för att sedan fortsätta söderut mot Nedalshytta.

Det är kul att uppleva nya områden. Norge har jag inte vandrat i tidigare. Det var ganska lättvandrat.

Strax innan kl 15 var jag halvvägs till Nedalshytta.

Det var lite grått, men inte kallt.

Jag hade torkat mat innan vandringen och visste inte hur länge allting skulle blötläggas, så jag lade middagen i blöt ett par timmar innan jag skulle äta middag.

Jag såg spår av någon stor hund. Inte kunde det vara varg? Näää.

Jag insåg att jag inte skulle orka gå hela vägen till Nedalshytta, så jag siktade på att tälta i närheten av Syltjönna, med utsikt mot Sylmassivet.

Här nedan är jag nästan uppe så jag ser sjön.

Tältplatsen, vid kompassens övre högra spets.

Jag gick upp en liten bit för att se sjön.

Tältet hade jag slagit upp innan jag gick för att se mig omkring, snart var det middagsdags.

Middagsdags.

Lite senare på kvällen tittade solen fram.

Det skulle nog bli en fin dag imorgon.

Vyn rakt västerut var magnifik...skulle bli kul att se hur det ser ut på morgonen.

Mätt, trött och nöjd somnade jag. 

Postat 2021-09-02 19:54 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Storlien - vandringen startar

Solovandringen startade i Storlien. Egentligen startade den redan hemma, i och med att jag planerade den. Vandringen ändrades och blev längre då jag inte fick komma hem som jag tänkt mig. Det var fixande hemma inför min födelsedag som gjorde att vandringen blev längre än jag tänkt mig. Det var i slutet av juli 2017, och min andra solovandring. 

Hur som helst så tog jag nattåget från Stockholm till Duved, bytte där och fortsatte till Storlien där jag klev av.

Det var en strålande fin dag och jag såg fram mot att börja vandra.

Sova? Ja, på lyxigaste stället såklart...i tält! Inte på högfjällshotellet.

Jag började gå vägen från Storlien mot Storvallen. Jag hade varit in en sväng på COOP i Storlien och köpt lite godis.

Nu var vandringen igång!

Jag har varit i Storlien ganska många gånger tidigare, och bott i Fjäll-Lien, då familjen har möjlighet att bo där, så jag känner till området ganska väl.

Dagens mål var att vandra till Blåhammarens fjällstation, ca 15 km bort. Jag har sprungit dit och tillbaka samt åkt längdskidor, men aldrig vandrat.

Efter ett tag kom jag till Storvallen. Jag såg att STF Storliens Fjällgård var till salu. Trist att verksamheter har svårt att gå runt.

Jag tänkte att att det är roligare att gå söderut på någon led än att gå på tråkiga bilvägen, så jag började gå "på någon led i riktning söderut".

Jag kände igen mig från längdskidåkningen.

Efter ett tag började det att gå uppåt och jag tittade bakåt, mot Storlien. 

Vädret var lite lurigt. Det skulle komma regn, inget snack om annat.

Jag såg mitt mål där framme, även om jag inte kunde se själva fjällstationen ännu.

I fjällen behöver man vara beredd på all slags väder. Det slår om fort och så var det nu. Jag såg att det var regn på väg. Snabbt på med regnkläder. 

Det regnade och det gick över i hagel som piskade ansiktet. Vinden var ganska hård. Det gjorde rejält ont i ansiktet av all hagel. En kort stund senare var det över, och jag undrade vad det var som hände. Nästan komiskt när det går från vindstilla till typ 15 m/s och hagel på 3 minuter.

Jag fortsatte att gå och kom efter ett tag till bron över Enan.

Det hade varit skog ett tag och på leden fanns det en perfekt stenhård sittplats om man ville vila benen lite. Jag fortsatte uppåt, för nu gick det uppåt.  

En bit upp på kalfjället kom jag fram till Gräslidfjället raststuga. Bra placerad om man behöver söka skydd vid busväder.

Nu hade jag fin utsikt åt olika håll. Vädret var fortfarande oberäkneligt, men jag klarade mig från ytterligare regn.

Regn längre bort, mot Norge.

Solen tittade fram ibland. Det var stundtals kyligt, men helt ok att gå i t-shirt. Kanske 5-8 grader i luften. Snart framme...

Nu såg jag Blåhammarens fjällstation.

Ah, nu var det nära.

Vad kan man göra när man gått en dag?

Man kan exempelvis ta en öl, och jag satt i lä. 

Det var dags att sätta upp tältet och fixa mat.

Jag hade med mig ett djup tallrik, vilket jag inte har numera. Nu äter jag direkt ur kokkärlet. Sedan hade jag en alldeles för mjuk sked, som nu är utbytt mot en som inte böjer sig.

Hemlagad mat såklart. Det här var 2017, då jag hade nya prylar och egen hemtorkad mat. Köket var nytt, tältet var nytt...allt var nytt.

Det var kul med nya prylar. Mina gamla prylar var som äldst från 80-talet, så jag hade inte svårt att motivera  inköp av nya prylar. Det var mycket som var rejält slitet och i behov av utbyte mot någonting modernare.

Mitt tält, ett Arctic Alpine, Design VELOCE, är det orangea på bilden. Det väger 1.7 kg.

Senare på kvällen kom dimman.

Diska och fylla på vatten.

Natten skulle bjuda på regn och vid. Mer om det i nästa del av vandringen.

Postat 2021-07-20 07:52 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Anåfjället i höstfärger till Funäsdalen

Den sista vandringsdagen började bra. Vi hade sovit gott i skogen, på norra sidan av Anåfjället.

Målet för dagens vandring var att gå ända till Funäsdalen. Vi hade bokat plats på Härjedalingen, bussen som skulle ta oss hela vägen från Funäsdalen till Stockholm. Fast det var dagen därpå, så vi hade inte bråttom till Funäsdalen för att hinna med bussen.

Däremot pratade vi lite, i alla fall tidigare, om att ta sista biten till Funäsdalen samma dag som bussen skulle åka. Det kändes som en sämre idé, då en hel del saker var tvungna att klaffa då. Vi bestämde oss för att gå hela vägen till Funäsdalen idag.

Efter frukost packade vi ihop och började vandra. Det var uppåt som gällde. Vi kom ur skogen och upp på kalfjället.

Hösten har fina färger och det var väldigt vackert att att se alla dessa olika färger.

Bilden nedan visar hur det såg ut när vi kommit ur skogen och precis kommit ut på kalfjället. Fjället närmast är Kappruet, som med sina 1014 möh, kom att se ganska litet ut. Vyn är alltså bakåt, norrut. Vi var på väg säderut.

Det var bra väder och även om det gick uppåt så var det lätt att vandra. Ryggsäcken hade också blivit lättare, då vi ätit av maten under veckan. Vi hade leden till vänster om oss, men gick inte på den. Det behövdes inte. Vi skulle ju bara uppåt och det var lättnavigerat. Vi såg ju var vi var någonstans.

Höstens färger kunde vi inte få nog av. Vi njöt.

Väl uppe på platån såg vi Ivarstjärnen längre fram. Vi visste att vi skulle äta lunch lite längre fram, och såg att det var en del vattendrag som vi skulle passera. Ju närmare tjärnen vi skulle komma, desto troligare att det skulle bli svårt att passera vattendragen. 

Vi skulle därför dra oss lite mer åt höger, västerut.

Blick bakåt, se nedan. Kappruet ser litet ut.

Färgerna!

Vi hittade ett bra ställe att passera ett av vattendragen och passade på att luncha där också. Toppen man ser i bakgrunden är Ånnfjället, 1300 möh.

Vi gick vidare efter den goda lunchen. Hemlagat är alltid bäst. Vi kom upp från lunchplatsen och kunde se västerut. Nu såg vi skidbacken i Funäsdalen. Det började närma sig.

Vi följde inte leden, men det gjorde ingenting. Vi skulle ju bara västerut, och hade koll på var vi var. Det var mjukt och behagligt att gå obanat.

Led- och spårinformation. Tänk att träna här! Många höjdmeter blir det.

Nu gick det nedåt, och vi följde en markerad led.

Nu var vi tydligen vid Vebuåsen, 750 möh. Funäsdalssjön ligger på 583 möh, så nedåt skulle vi.

Till slut kom vi ned till Ljusnan. Ljusnan är den åttonde längsta älven i Sverige med sina 44 mil. När den har runnit till Funäsdalen har den påbörjat sin slingriga färd och har hunnit ca 30 km. 

I Funäsdalen har man byggt ett vattenkraftverk, och dämt upp Ljusnan. Här var det torrlagt.

Nu var vi nere på stora vägen som går till Bruksvallarna och Ramundberget. Vi hade skibackarna på vår högra sida, och regnet drog in över oss.

Vi satte på oss regnkläderna. Det var bara ett par km kvar till hotellet där vi skulle bo denna sista natt.

Nu är det nära. Hotell Funäsdalen.

Utsikt från rummet. 

En öl satt bra kan jag säga.

Dusch och middag...den här dagen avslutades lika bra som den började. Ja, ingen dusch på morgonen då, men med gott humör.

Dagen därpå tog vi bussen Härjedalingen till Stockholm. Det är en bit att åka, men så skönt att slippa ta den egna bilen. Man kan börja vandringen på ett ställe och avsluta på en helt annan plats.

Ska jag sammanfatta vandringen så gör jag det i några punkter:

- ryggsäcken var tung från början. Så tung kommer den aldrig mer att vara för en veckas vandring

- Det var lite för långa dagsetapper ibland vilket var jobbigt

- Härlig bestigning av Stora Härjångsstöten med en strålande utsikt

- Fantastiskt roligt att gå del av Jämt-Norgevägen. Vore kul att gå längre på den.

- Som vanligt roligt att gå med Johan. Det är så krav- och prestationslöst. Vi har kul när vi vandrar.

Jag ser fram mot nästa vandring, var det nu blir.

//Thomas

Postat 2021-07-19 08:57 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 11 Nästa Sista