Vandringen startar, och en trevlig överraskning

Den 5 september vaknade jag tidigt. Det är smidigt att ha med sig frukost, som man äter på tåget, så även i år. Jag hade köpt ciabatta dagen innan, och hade en juice. Det räckte gott, och var gott.

Tåget susade på och jag såg att det regnade en del. Det betydde inte så mycket, då vädret är så omväxlande. Jag hoppades naturligtvis att det skulle vara uppehåll när jag skulle börja vandra.

Till slut var vi framme vid Undersåker och vi var ett helt gäng som skulle åka vidare med buss och taxi. Nu var det lite väntetid innan bussen skulle komma.

Medans vi väntade på bussen pratade jag med några personer. Kul att prata om Sarek och annat.

Bussen kom till slut och tog oss mot närmare härliga Vålådalen. Den åkte via Ottsjö, där några klev på.

Ottsjö hade tidigare ett bryggeri som var till salu, heter nu Ottsjö brygghus och har finfin öl. Hoppas att deras satsning håller, och det tror jag.

Från bussen var det fint att se söderut. Några droppar regn, låga moln eller morgondis där ute. 

Till slut var vi framme vid Vålådalen västra, som det heter. Alltså Vålådalens fjällstation.

Ryggsäcken hade jag packat om på tåget och den var både full och tung. Jag tänkte gå i kortbyxor och kortärmat. Det var perfekt vandringsväder, inte för varmt.

Det visade sig att de jag pratat med tidigare också bor i Tyresö, precis som jag. Inte nog med det...de är liksom jag med i Facebookgruppen Tyresöjoggarna. Hur liten är världen egentligen?

Vi skulle båda till Vålåstugorna, så vi startade tillsammans och höll ihop i ca 6 km, där de stannade för att luncha. Bra plats för det, då det var en fin plats vid bron över Stensån. Jag tyckte att det var lite för tidigt för lunch, så jag fortsatte.

Min lunchplats blev på en platå, med utsikt mot Smällhögarna och höjden 1132 och 1188.

Jag nämnde att min ryggsäck var tung. Nu skulle den bli lite lättare. Latmasken i mig värmde på en tetra med någon tomatgrej och så blev det den andra ciabattan. Vips så var ryggsäcken minst 450 gram lättare.

Jag återkommer under berättelsen om min ryggsäck...

Som alltid när jag tar en lunchpaus så åker kängorna av. Allt ska luftas: kängorna, sulorna, pelottsulorna, strumporna och fötterna såklart. Jag brukar kliva i mina foppatofflor, som alltså är både rasttofflor och tofflor när jag ska vada över ett vattendrag. Smidigt och enkelt tycker jag. Det finns egentligen bara en nackdel med foppatofflorna, och det är att de inte är så varma. Förra året i Muddus nationalpark så blev fötterna kalla i den kyliga vinden, men det får man ta.

Nåja, hur som helst så var vandringen i gång, Jag hade knatat en bit, och stannat för att luncha. Nu skulle jag fortsätta till Vålåstugorna där jag skulle träffa min kompis Johan. Han hade åkt upp en vecka tidigare och gått runt i Lunndörrsfjällen, ungefär som jag gjorde året innan.

Jag började vandra från fjällstationen runt kl 10 och trodde att jag skulle vara vid Vålåstugorna runt kl 17-18. 

När jag vandrade 2017 var jag uppe mellan Smällhögarna och Lill-Stendalsfjället. Jag gick lite fel och kom ned till den plats där leden från Vålåstugorna delar sig mot Stendalsstugorna resp. Vålådalens fjällstation.

Det var ett kärt återseende av platsen där jag tältade 2017. Men nu var målet för dagen att först träffa Johan vid Vålåstugorna och sedan gå upp mellan topparna 1188 och 1247, Gruvsmällen, för att tälta vid Smällhögarna.

Jag är glad att jag hade gjort om mina byxor till shorts och hade t-shirt på mig. Det var varmt och jag drack vatten som en kamel.

Jag närmade mig Vålåstugorna sakta men säkert. Tittade jag österut, mot Anarisfjällen, så kunde jag se att det regnade. Mäktigt och häftigt med varierande väder. 

Framåt då, och jag hade Smällhögarna till höger om mig. Jag närmade mig stugan, inte med stormsteg, men helt klart närmare hela tiden.

Vandringen nu var på en led, och jag såg fram mot den obanade vandringen. Att gå på led är egentligen ingenting jag föredrar om jag ska vara ute och vandra, men ibland blir det så.

Blicken dras österut, hela tiden. Både det omväxlande vädret, men även härliga sjöar. Här ser man Kroktjärnarna, och jag har bara ett par km kvar till Vålåstugorna. 

Jag hade nästa bestämt mig för att inte jag inte ville gå uppför branten mot Smällhögarna. Min ryggsäck var tung.

Där framme...jag ser plötsligt Vålåstugorna, som bara dök upp där. Äntligen. Äntligen dags för en paus, och så skulle det bli kul att träffa Johan.

Jag kom fram till slut, ganska slut.

Klockan var runt 17. Det var kul att träffa Johan. Jag förklarade att jag inte skulle orka att gå upp till Smällhögarna, och vi bestämde att vi går vidare en bit, mot Gåsen. Bara en liten bit för att sätta upp tälten.

Jag gav Johan det han hade beställt. Knäckebröd och mjukost. Nu skulle ryggsäcken bli lättare. Han fick dessutom två öl också...hade tydligen burit med det också.

Javisst var ryggsäcken lättare!

Nu gick vi vidare. Jag hade inte så bråttom nu...

Vi slog upp tälten någon km från Vålåstugorna där det fanns rinnande vatten.

Nu var det dags för mat, och linschips och öl.

Till middag blev det falaffel, hummus, babaganousch och tortillabröd. Jag vet varför ryggsäcken var så tung...haha, har man med sig goa grejer så.

Mer om min mat kommer i nästa blogginlägg.

Vi snackade igenom planen för morgondagen och att vi skulle upp till Härjångsfjällen för att tälta nedanför Stora Härjångsstöten, enligt plan. 

Gonatt!

Baslägret nedanför Stora Härjångsstöten

Efter en kall natt som gjorde att det var lite is på tälten vaknade vi den 6 september till en fin morgon. Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle frysa på den här fjällvandringen, så jag hade med mig mer kläder att ha på natten. 

Naturligtvis så frös jag inte på natten.

När man tittade västerut kunde man se Stora Härjångsstöten, där toppen var något insvept i moln. Det såg ut att bli en fin dag. 

Frukosten bestod av det jag sparat av det jag hade till middag dagen innan. I vanliga fall brukar min frukost på vandring bestå av havregrynsgröt, smörgås och pålägg. Så skulle det bli framöver också. Den här gången hade jag inte kaffe med mig, utan bara te. Det var enkelt med te, bara att värma vatten och vänta medans teet drar.

Efter frukosten så skulle vi packa ihop och vandra vidare. Det kom två vandrare mot oss och det var de två jag pratade med dagen innan. De skulle vidare mot Gåsen och sedan Helags. Kul att ses igen.

När Johan och jag packat ihop och började gå så var det på leden mot raststugan Ljungan. Originalplanen var annars att vakna upp vid Smällhögarna och sedan gå ned till leden mellan Gåsenstugorna och Vålåstugorna, vada Härjångsån, och fortsätta upp i Härjångsfjällen mellan Tvärhammaren och Gaarenesåajja.

Nu var planen att istället gå över bron över Härjångsån, och sedan sedan gå på skrå, i princip rakt mot Stora Härjångsstöten. Innan vi var framme vid ån syntes fjället Gåsen tydligt mellan Smällhögarna till vänster och Härjångsfjällen till vänster.

När vi kom ned till Härjångsån såg vi att bron var på land. På kartan skulle det vara en bro. Det var bara att byta till foppatofflor och vada den lilla ån.Efter att vi vadat ån och börjat vandra igen blickade jag bakåt. Det var fantastiskt vackert att se hur vattnet letar sig fram, finner sina vägar. Det går faktiskt även att se Vålåstugorna på bilden nedan.

Vi fortsatte på skrå uppåt. Det var lättvandrat och härligt. Bra väder.

Renarna strövar fritt och man ser dem ibland nära, men oftast en liten bit ifrån. Den här undrade nog vilka vi var.

Vi lunchade innan vi kommit upp till Tvärhammarens höjd.

Jag hade torkat mat hemma, eller rättare sagt så hade jag torkat olika ingredienser. Den enda egengjorda rätten som jag torkade hemma var en färssås på Anammas formbara färs. Jag käkar ju bara veganskt så det var lite spännande hur det skulle bli med energiintag på den här vandringen. Förra året åt jag vegetariakt, efter drygt 50 år som köttätare, men jag bytte av etiska skäl till att leva the way of the vegan från april i år. Mår riktigt bra av det :-) 

Nåja, min lunch, liksom alla andra luncherna på vandringen förutom den första, bestod av lite goa grejer som jag hade förpackat i plastpåsar. Alltså vanlig fryspåsar. Jag tycker att det är helt onödigt att vacuumförpacka saker man ska äta inom den närmaste tiden. Det finns bara fördelar med att packa maten i plastpåsar. Här kommer några argument:

- det tar lite plats då plastpåsarna fyller ut håligheter väl, dvs så kan man packa maten väl

- det blir lite (alltså inte mycket) skräp, som tar lite plats och väger lite

- keep it simple...varför krångla med dyr maskin och dyra vacuumförpackningar

Nåja, nu när jag sagt att jag torkat maten själv så kan jag säga att lunchen bestod av torkad potatis, purjolök, paprika och broccoli. Dessutom hade jag smulat i en bit grönsaksbuljongtärning i varje påse. Som komplement hade jag alltid i snabbmakaroner och röda linser, samt hällde i rapsolja. Oljan hade jag för det mesta i på lunchen , men alltid till middagen. Jag saltade alltid maten, då jag vet att jag behöver salt på vandringarna.

Jag har min mat i två plastlådor. Den ena är en glassbox, och den andra en kaklåda. Eller före detta i alla fall. Då håller sig påsarna hela.

Nog om maten. Maten var alltid god. Jag kommer ALDRIG mer att äta köpefrystorkat...säger jag nu. det är dyrt och smakar sämre än hemmatorkat.

Ålrajt, efter lunchen så fortsatte vi uppåt.  

När vi titta ut över nejden så var det fortfarande ganska bra väder. Bilden nedan är utsikten mot Vålåstugorna.

Åt andra hållet, dvs mot Stora Härjångsstöten var det härligt att se vart vi skulle. Toppen syntes tydligt. De andra två topparna man ser låg betydligt lägre.

Det vi skulle göra nu var att hitta en bra tältplats. Sedan gå och rekognosera efter en lämplig väg upp på Stora Härjångsstöten. Vi skulle upp på toppen i morgon. Det var planen.

Vi hittade en plats, slog upp tälten, och gick iväg för att spana lite.

Vi började gå uppåt, och bestämde oss för att gå upp på toppen 1533, för att sedan ha en lättare väg upp på Stora Härjångsstöten.

På bilden nedan ser man våra små tält i mitten på bilden, och det var så här högt vi gick för att reka. Sedan ner och käka middag.

På väg ned så var det lite regn i dalen nedanför oss, men vi fick ingenting på oss.

Som vanligt blev jag proppmätt...så najs.

För att spara gas har jag en grytmysare. Dvs, jag kokar upp maten, stänger av gasen, och låter maten under 5-10 minuter bli klar. Med lock på och isolering runt kokkkärlet sparas gas, och maten blir inte alls kall. Den är även ett sittunderlag, och isolering (som syns på bilden) när jag ska äta.

Vi somnade som vanligt ovaggade. Morgondagen skulle bjuda på fin utsikt.

Gonatt!

Nattåget till Undersåker - en klassiker

Jag hade planer för årets vandringar, som blev en vandring, och dessutom kortare än jag tänkt mig.

Hur som helst gör jag processen kort om vad som hände innan jag satte mig i taxin för att ta mig till Stockholm Centralstation och ta nattåget till Undersåker. Det blev bråttom...det räcker så.

Väl på tåget så kunde jag konstatera att jag äntligen var på väg.

Det kändes väldigt bra.

Jag har tagit nattåget från Stockholm tidigare. Första gången var 2017, då jag åkte till Storlien, och gick på norska sidan av Sylmassivet, och mellanlandade i Lunndörrsstugan innan jag avslutade vandringen vid Vålådalens fjällstation. Den vandringen kan jag skriva ganska mycket om, får se när den har värkt klart.

Den andra gången som jag tog nattåget var juli 2019, när det var riktigt varmt ute, och jag gick i Lunndörrsfjällen. Säger bara Saantandurrie, vilken härlig plats.

2020, året då det skulle vandras igen, och det blev en veckas vandring i Jämtlandsfjällen.

This is the story.

4 september
Stress och jäkt...men jag var till slut på tåget och kunde slappna av. Planen var nu att åka till Undersåker och sedan ta den förbokade bussen till Vålådalens fjällstation.

Jag var ensam i kupén, och konduktören sade att det skulle kliva på ytterligare en person i Gävle som hade bokat samma kupé. Kupédörren öppnades efter Gävle, men det vara bara konduktören som undrade det var jag som klivit på. Med andra ord så hade jag kupén helt för mig själv.

Då det blev bråttom med packningen av ryggsäcken hemma så hade jag jag inte packat den optimalt och hade därför en del saker i en COOP-kasse. Jag funderade på hur allting skulle få plats i ryggsäcken.

Tåget susade uppåt i Sverige och jag hade en bra natt. Nu var det semester.