Bloggar > thomasvandraren

thomasvandraren

Här finns vandringar jag gjort i Sverige. Jag bor i Stockholm och vandrar gärna i de svenska fjällen.

Stora Härjångsstöten upp och ner

Ett stort leende växer fram när jag öppnar ögonen och tittar ut från tältöppningen på morgonen. Jag klär på mig och kliver ut.

Det blir visst en toppendag idag!

Vi hade sett på väderprognoserna att det skulle bli sämre väder senare, så vi spillde ingen tid i onödan vid baslägret. 

Gröt, mackor med pålägg och te. En frukost för en vandrare. Efter frukost så började vi knata uppåt.

Jag har en Osprey Xenith 88 liter. Ryggsäcken rymmer mycket, och det känns bra att kunna få med det man vill ha med sig. Nu fick jag med mig sådant jag inte tänkt ha med mig också, då det blev lite bråttom hemma.

Topplocket kan man ta bort och använda som midjeväska. Jag hade inte provat det tidigare, och skulle prova det nu. Sedan har jag en liten ryggsäck som man kan packa ihop så den får plats i en hand. Den hade jag nu på ryggen.

Det jag hade med mig på toppturen var vatten, extrakläder, energi. Min energi under vandringen har jag inte pratat om. Jag hade kakor (Singoalla), Tutti Frutti (godis), cashewnötter och torkad aprikos. Jag måste bara säga en sak till om varför ryggsäcken var så tung. Tutti Fruttin var en "big pack-taxfreemodell" och cashewnötterna var också i storpack. Fördelen med all mat var att jag inte behövde snåla med den :-)

På bilden ovan, med kokkärlet, ser man två plastflaskor på höger sida. Den ena innehåller rapsoljan jag nämnt, den andra ädel dryck som lystrar till namnet Jura. 

Uppåt, to the top!

Vi gick upp mot toppen 1533 och insåg snabbt att vi skulle ha en fin utsikt åt många håll. När vi tittade åt nordost så såg vi ut över Smällhögarna och lite mer åt norr såg vi ut över Bunnerfjällen, och tittade vi österut såg vi mot Lunndörrsfjällen och Anarisfjällen. Då var vi ännu inte uppe på toppen 1533.

När vi nästan var uppe på den så öppnades landskapet upp söderut och vi såg Helagsfjället. Helags är Sveriges sydligaste glaciär.

Vi fortsatte uppåt och landskapet öppnade sig helt åt sydväst och väst. Nedan ser man Helagsmassivet.

Sylarna...ah, så härligt att se åt det hållet.

Nåja, nu var det bara att gå upp sista biten. Vi var redan 1530 möh, så det var bara lite kvar tills vi var uppe på toppen.

Plötsligt var vi uppe! Toppröset var där.

Det var fint väder, lite blåsigt, så vi tog lite bilder medans vi fortfarande var varma efter vandringen uppåt. Vi hade verkligen tur med vädret. Målet var att komma upp på toppen, och det var ju a walk in the park, nema problema.

På bilden nedan man åt nordost. Sjöarna mitt i bilden är Härjångssjöarna. Sjön längst till vänster heter Lievkiesåajjatjärnen, och den syns inte när man är på leden mellan Gåsenstugorna och Vålåstugorna. Däremot ser man vattendraget från tjärnen där den rinner ned till Härjångssjöarna. Tjärnen ligger på ca 1100 möh, och Härjångssjöarna ligger på ca 950-980 möh.

Om man istället tittar österut ser man på bilden nedan för det första Härjångssjöarna till vänster. Den lilla knallen precis framför sjöarna är Gaarenssåajja, en av de lägre toppen som ramar in leden nedanför, den led som är mellan Gåsenstugorna och Vålåstugorna.

Lite framför den är Tvärhammaren.

Lyfter man blicken lite till ser man toppar längre bort. Det är Lunndörrsfjällen och Anarisfjällen som ligger närmast.

Sylarna, fantastiskt utsikt åt det hållet. På bilden nedan ser man hela massivet.

Om man istället tittar norrut, ungefär nordnordväst, ser man fjället Gåsen, 1427 möh. Gåsen har jag aldrig varit uppe på, trots att jag varit till Gåsenstugorna flera gånger. Fjällstugorna är en av de STF har i Jämtland. På bilden nedan ser man fjället, och fjällstugorna är under de vita snöfläckarna. Fjällmassivet till höger på bilden är Västra Bunnerstöten. Bakom Gåsen ser man Snasahögarna där Snorsnasen är högst med sina 1463 möh.

Ett område man inte pratar om så mycket är det som är mellan Blåhammarens fjällstation/Storulvåns fjällstation och Sylarna.

På bilden nedan ser man hur det ser ut.

Vad ser man på bilden ovan?
Det är tydligt att topparna är i Norge, och en bra bit bort. En snabbkoll på kartan säger mig att man ser Fongen, 1441 möh.

Betydligt närmare, i bildens nederkant ser man ett vattendrag. Det är Gåsån, som man behöver vada när man kommer från Sylarna, eller Storulvån.

Landskapet har sin charm, och framförallt tycker jag att man får en bra överblick av var de högre topparna är och var de små böljande kullarna är. Kullarna är kanske inte så små när man står vid foten av dem.

Jag kan inte motstå att se över Bunnerfjällen, och titta närmare på hur det ser ut där. Panoramabilden nedan börjar med fjället Gåsen till vänster, och allra längst till höger ser man Smällhögarna. Bakom allt ser man snöfläckarna på Västra Bunnerstöten och mer till höger, också med snöfläck, ligger Östra Bunnerstöten.

Smällhögarna kommer jag att återkomma om. 

Vi var på toppen av Stora Härjångsstöten ett tag, tog bilder, och satte oss i lä. Vi visste att vädret skulle bli sämre. Vi hade pratat om att packa ihop tälten efter att vi ätit lunch och vandra vidare. Där tälten var nu, nedanför toppen 1533 möh skulle det garanterat vara utsatta för vind. Vi var inte jättesugna på 20 sekundmeter vind, så efter att vi snackat oss samman och var nöjd med detta besök på toppen så började vi gå nedåt.

Vi valde den enklaste vägen ned, norrsidan av stora Härjångsstöten. Det var inte för brant och gav en fin utsikt mot Smällhögarna.På bilden nedan har vi kommit ned en bit. Vi stannade och tog en paus. Våra tält är lite till höger om mitten av bilden. Den lilla sjön, eller pölen, är den jag tidigare nämnt, 1270.

Det tog inte så lång tid att gå ned till den höjden ca 1300 möh. Innan vi var nere så genade vi över ett snöfält. Man kan säga att vi åkte på kängorna, för det var det vi gjorde.

Det var mer mulet nu, och vi tog oss ned ganska snabbt. Väl nere vid tälten så lagade vi lunch, som vi hade förberett så långt vi kunde.

Hur god är inte en egen hemmagjord maträtt, när man är hungrig? Godare än en tråkig köpepåse i alla fall.

Efter lunchen packade vi ihop tälten och började gå ned mot Härjångsdalen. Det hade börjat blåsa mer redan när vi var uppe på toppen. Nu var vi lite mer skyddade, när vi var en bit ner.

Johan råkade knäcka sin ena stav, som spjälades med extra tältspik (långa) jag har och tejp. Hellre en lite tyngre och reparerad stav än att bara ha en stav.

När vi var nere i Härjångsdalen kunde man se västerut, och på bilden nedan ner man Härjångssjöarna. Den lilla snöfläcken till vänster är på Stråahpatjaerhvie, 1291 möh. Bakom den lilla toppen skymtar fjället Gåsen, 1427 möh.

Nu var tanken att vi skulle gå mot Gåsenstugorna, vika av söderut och följa leden mot Hulke och Helags.

Det blåste en hel del och vi gick fram till Härjångsdalens rastskydd. Vi funderade på om vi skulle fortsätta eller stanna på denna plats. Sova inne, fast ej i nöd, eller tälta utanför? Jag hade stor beslutsvånda, och det slutade med att vi sov inne.

Det enda vi visste var att det skulle blåsa ännu mer.

Dagen därpå  skulle vi gå till Helags fjällstation.

Gonatt.

Postat 2020-12-27 09:32 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Logga in

Tips!