Bloggar > thomasvandraren

thomasvandraren

Här finns vandringar jag gjort i Sverige. Jag bor i Stockholm och vandrar gärna i de svenska fjällen.

Fantastiskt vackra Padjelanta - hela tiden

Tänk att det finns en beach i Padjelanta! En riktig strand.

Innan jag lägger upp en strandraggarbild så visar jag hur det ser ut i detta område. Det sägs att Sårjåsjaurestugan ligger på den vackraste platsen i fjällen. Det kan jag inte avgöra, men det är väldigt vackert här, och jag är glad att vi valde att starta vandringen i Sulitjelma.

Det var väldigt rogivande att vakna först och gå runt och njuta av den fantastiska miljön. Efter att jag njutit mig mätt, för tillfället i alla fall, så gick jag tillbaka till stranden.

Det var fortfarande tidigt, så jag satt bara och njöt.

Efter att Johan vaknat så fixade vi frukost och packade ihop tälten. Då det fanns ett torrdass så användes den.

Stugvärden tog en bild på oss när vi skulle fortsätta vandringen.

Målet för dagen var att fortsätta på Nordkalottleden. Kanske en lite topptur också.

Hej då fina platsen!

Blickade vi framåt så såg vi vatten, berg och ett vackert landskap. 

Rinnande vatten fanns överallt och vi drack det utan att tveka. Självklart finns det sunda förnuftet med...vattnet ska rinna tillräckligt mycket och komma från platser som man kan anta är ok.

Stugorna där framme heter Stáddájåhko, och vi var snart där.

På bilden nedan har vi gått över bron över Stáddájåhkå. Tanken var nu att vi skulle slå upp tälten och gå upp på Jiegnáffo.

Sagt och gjort. Upp med tälten och en liten lunch.

Vi packade det allra nödvändigaste för att kunna göra en toppbestigning av Jiegnáffo, och så började vi knata uppåt.

Efter en stund hände någonting tråkigt, som jag upplevt ibland. Jag orkade inte fortsätta. Det var helt omöjligt att ta ett steg till uppåt. Jag blev andfådd, hjärtat bankade som en tok. Jag var tvungen att stanna.

Jag sade till Johan att det inte funkar att fortsätta. Jag beskrev hur jag mådde och sade att jag klarar mig ned till tälten där jag bara skulle ta det lugnt. Jag sade också att det här har hänt tidigare, men att jag inte vet varför.

Jag "kände mig trygg i att ha känt så här tidigare" (hur man nu kan det), vilket kanske inte gjorde saken bättre, men nu skulle jag bara ned till tälten och ta det lugnt.

Jag sade till Johan att det var ok att han fortsatte uppåt. Han behövde inte oroa sig.

Vi skildes åt och jag började gå nedåt.

(I slutet av denna dagsberättelse beskriver jag mer om det jag råkat ut för, så att det inte tar plats här).

Nu var det nedåt som gällde och jag gick sakta ned. Det var betydligt lättare än att gå uppåt.

Efter en liten stund så hade vädret ändrat karaktär. Jag hoppades att Johan skulle klara sig från oväder.

Egentid i all ära, men så här ville jag inte ha det. Vädret var lite lurigt, och värre skulle det bli. Jag kunde inte göra någonting annat än att ta det lugnt. Jag ville inte heller utmana ödet och gå någonstans.

Det tog en stund att gå ned. Jag såg mitt orangea tält på långt håll. 

Skönt att vara nere igen. Stugorna som syns nedan är Stáddájåhko, en liten bit bort. 

I väntans tider...så säger man om någon som är gravid. Nu hoppades jag att Johan inte chansade där uppe, utan gjorde säkra val.

Man kan få hjärnspöken för mindre.

Vädret var inte ok. det var både regn och blixt å dunder. Jag undrade hur det var däruppe.

Jag hade span uppåt...hela tiden.

Det blev kväll, jag åt middag. Om någonting skulle hända Johan så skulle jag i alla fall kunna gå upp samma väg som han gått. Jag borde kunna lista ut hur han gått.

Till slut så kom det en filur nedför berget. Skönt!

Så skönt att allt hade gått bra.

Johan hade varit uppe på Jiegnaffo.

Han hade inte fått värsta busvädret på sig...tur det.

Nu var det mat som gällde för Johan. Han ville tvätta av sig, innan maten. Det hade varit en varm och svettig dag, men jag kände inte alls för ett dopp.

Nu var det inte varmt ute.

Det var ett speciellt ljus den här kvällen. Svårt att föreviga det med en mobilkamera.

Det här var en bra vandringsdag, lite kortare för att vi skulle bestiga Jiegnáffo. Tyvärr så blev det inte så som jag hade tänkt mig, men så kan det vara.

Efter middag, bad och prat så gick vi och lade oss. 

Det jag råkade ut för:
Det som hade hänt mig var att jag hade fått förmaksflimmer, någonting som jag har fått tidigare, men som aldrig konstaterats. Den här vandringen var 2018, och jag råkade exempelvis ut för förmaksflimmer på min solovandring 2017...fick då ta det lugnt. Flimret eskalerade med tiden och höll sig kvar under sommaren 2021 då jag åkte in akut till sjukhus. Behandlingen från den 1 juli 2021 har lett till olika behandlingar, där elkonverteringarna inte fungerade, och jag väntar nu på en ablation av hjärtat i december. Nu, sista november 2021, orkar/kan jag bara promenera. Jag kan inte vandra, springa, cykla mm. Jag längtar till detta ingrepp i hjärtat och att jag kan få tillbaka mitt liv.

Postat 2021-11-30 21:48 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

In i Sverige och fina Padjelanta

Efter en skön natt vaknade vi till strålande väder. Den första vandringsdagen kan vara lite jobbigare då ryggsäcken är lite tyngre, och i vårt fall så hade vi börjat med en uppförsbacke också.

Nåja, utsövda var vi i alla fall. Efter frukost packade vi ihop tälten och fortsatte vandringen.

Norrut, mot det blågröna vattnet...det såg lovande ut.

Ganska kul att det finns snöfält, mitt i sommaren. Vi pratade lite om att man inte ville trampa igenom och försvinna ned i något rinnande vattendrag. Det vore lite trist...

Vi traskade på och kom till Sorjushytta, där vi lunchade. Vi hade ändå gått en bit, så det var bra att stanna där. Som vanligt luftas skor, fötter mm. 

Efter lunchen fortsatte vi vandringen längs strandkanten av sjön Bajep Sårjåsjávrre. Det skulle bli ett par kilometer längs sjön.

Norges femte största glaciär heter Blåmannsisen, och man ser inte riktigt den från där vi var. Det var ändå rätt läckert att veta att vi var nära den. Vi gick längs sjön på nedan bild.

Det var varmt, och solen sken. Klart man stannar och tar ett dopp då.

Bajep Sårjåsjávrre var kanske inte den varmaste sjön man hoppat i. men så härligt att svalka av sig lite. Så här ska en vandring vara. Man ska kunna stanna och göra det man känner för, när man känner för det.

På samma sätt stannar man när man ser något som avviker från det man ser hela tiden. I detta fall var det en mossa som var så grön, att det lyste om den. Ett stopp, och lite bilder.

Nu var vi färdiga med strandpromenaden och rundade hörnet. Hammaren tornade upp sig framför oss, med sitt platta huvud. Vi var på ca 820 möh och Hammaren var på 1260 möh.

Vi skulle inte upp på den, utan gick vidare till en bro som skulle visa sig vara intressant att gå över. 

Jag gick först över bron och det var lite vingligt. Det verkar som om broarna i Norge är av denna typ, med stålvajrar som känns lite sådär, och brädor som man hoppas håller. Nåja, jag kom över i alla fall.

Johan kom också över. Självklart var det inga problem med broarna...hur skulle det se ut, med dåliga broar?

Efter bron fortsatte vi, och när vi efter en stund tittade bakåt så kunde vi se Blåmannsisen. Det var kul att se glaciären.

Efter ett tag kom vi till gränsen, mellan Norge och Sverige. Skylten var solblekt. 

På samma plats fanns en skylt som talade om att vi är i Padjelanta nationalpark. Det stod lite annat också på norska, svenska och samiska.

Det var nu eftermiddag och vi skulle fortsätta vandringen till Sårjåsjaurestugan. Där skulle vi tälta. Det var en bit kvar, och vi såg stugan hela sista biten.

Denna stuga kallas ibland konsul Perssons stuga. Det var ingenting jag visste när vi vandrade.

Det var bitvis ganska blött i gräset, och det fanns ett spår man kunde gå i om man ville det. Den här sträckan, fram till stugan, var bland det vackraste jag vandrat i. Blommor överallt. Böljande gräsfält. Lugna kullar. Det var vackert.

Så var vi framme. Vi tog av oss ryggsäckarna och gick och tittade oss omkring. Vi pratade lite med kvinnan som var stugvärd. Sedan gick vi och slog upp tälten.

Det fanns ett annat tält här, men vi såg ingen annan. Det var så lugnt och stilla på denna vackra plats.

Vi fixade till maten och tog oss ett dopp i Sårjåsjávrre. Vi sköljde upp kläderna som skulle hinna torka under natten.

Den här dagen var så bra...vad annars. Vi hade nya saker att titta på och uppleva. Självklart hade vi mycket att prata om. Det är någonting jag uppskattar...att man kan prata om olika saker.

Det var ljust ute och ganska varmt. Vi gick och lade oss, mätta och nöjda med dagen.

Gonatt.

Postat 2021-11-29 21:43 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Gas - födelsedag - Nordkalottleden

Vi skulle på skattjakt! Eller gasjakt!

Det var ju inte med i planen att vi skulle börja med en hotellnatt innan vi ens hade börjat vandra. Men, shit happens, liksom.

Det bästa med morgonen var att det var hotellfrukost.

Nästa mål var Obs BYGG. De borde ha gas.

Vi gick dit och våra böner hade hörsammats. De hade gas, så det blev 2 st 450 g tuber per person. Skulle vi köpa gas så skulle det bli ordentligt. Varför tveka?

För den som undrar så skulle vi inte flyga hem.

Tillbaka till hotellet och checka ut. Sedan gick vi till bussterminalen för att ta bussen till Sulitjelma.

Det var kalasväder. Bra start på denna dag. Gas och fint väder.

Kul att titta ut på allt fint och vackert mellan Fauske och Sulitjelma.

Vi var inte ensamma om att kliva i Sulitjelma. Vi skulle nu till kyrkan för att börja vandringen. Halleluja!

Det såg ut att bli vandring uppåt ett tag.

Grusvägen slingrade sig uppåt och vi hade inte bråttom. Vi var mest nöjda med att vi hade hittat gas och att vi äntligen vandrade.

Ny-Sulitjelma...det var vårt första mål. Det var ganska intressant att titta bakåt, eller nedåt. Fjorden såg smal ut, och var säkert djup.

Till slut så planade det ut och vi hade bara en liten bit kvar till Ny-Sulitjelma.

Det var en bra förmiddag och här var det perfekt att luncha. Fram med maten.

Jag körde min torkade mat och Johan hade frystorkad mat. Han överraskade mig med en riktig öl, som han på något sätt hade köpt utan att jag hade märkt det. En Trooper satt ju väldigt bra, när det var min födelsedag!

Det var soligt och varmt, tröjorna åkte av och vi njöt av att vara på väg.

Efter lunchen och ölen vandrade vi vidare, men inte innan jag gått och tittat på en igenbommad entré till en trolig gruva. Det är egentligen inte konstigt att de haft någon typ av gruvverksamhet här. Det finns säkert olika typer av mineraler att bryta. Det såg ut så.

Vägen slingrade sig uppåt, och det var inte speciellt brant direkt efter Ny-Sulitjelma.

En blick bakåt visar hur slingrig vägen var.

Nu blev det vinter. Nä, det blev det inte, men vår första snökontakt.

Nu hade vi kommit upp en liten bit. Vi skulle avvika från vägen och fortsätta på Nordkalottleden.

Framför oss såg vi en del häftiga toppar, imponerade spetsiga. Det skulle bli kul att komma närmare allt nytt. 

En liten bit högre upp kom vi till vad jag tror är ett litet vattenkraftverk.

Vi fortsatte uppåt. Det var ganska stenigt, men lätt att gå ändå.

Det finns allt möjligt att titta på medans man vandrar. Om någonting en bit bort verkar intressant så brukar jag gå och se närmare på det. I det här fallet så fanns det intressanta under mina fötter, nästan i alla fall. Stenar, berg. 

Jag tror att man behöver uppleva och se stenarna i sitt sammanhang för att kunna uppskatta det man ser. 

Det planade ut och vi hade nog avverkat 800 höjdmeter sedan vi började vandringen. 

Vi knatade på och hade en lång seg backe. Vi skulle över krönet och hade en fundering på att tälta vid en sjö. Pauser hade vi när vi kände att det behövdes.

Berg som någon dragit krattan i. Det tror jag.

En liten bit till bara, över krönet.

På andra sidan krönet gick det nedåt och vi skulle slå upp tälten där det var plan mark. Det var målsättningen.

Tälten är uppslagna vid sjön som heter Bajep Sårjåsjávrásj . Nu var det middag, sedan bad.

Det var en bra dag. Först hittade vi gas, sedan fick vi en fin, men ansträngande vandring uppåt, och så avslutade vi med bad. Ja, ölen också...på min födelsedag. Den smakade bra.

En kaffe och en färdknäpp...det satt bra.

Denna första vandringsdag kunde inte ha börjat bättre. Det var skönt att lägga sig varm och ren.

Gonatt!

Postat 2021-11-24 20:02 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Stockholm - Oslo - Bodö - Fauske

Äntligen var det dags för fjällvandring. Allting var packat.

Här kommer några matplaneringsbilder. Jag experimenterade 2017 med att torka mat och det var lyckat. Framför allt så var det gott och jag blev rejält mätt.

Andra fördelar med att "köra mitt koncept" är att det knappt blir något skräp.

Det man ser nedan är torkade grönsaker mm, som jag delat upp i portioner.

Jag hade torkat köttfärs, som även det fördelades i portionsstorlekar.

Nu till det smarta, om jag får säga det själv. Jag satte allt i fryspåsar, som jag fördelade per portion.

Det smarta är att bilden ovan visar 10 st måltider. Det man inte ser är de röda linserna eller snabbmakaronerna. Linserna har jag i en mindre glassburk. Pastan har jag i en plastpåse.

För lite extra energi så har jag dessutom med 2,5 dl rapsolja som jag spetsar middagarna med. en svätt olja i kokkkärlet...bra och enkelt.

Sedan har jag med mig salt, och det har jag i frukostgröten, lunchen och middagen. 2017 så glömde jag salt...det var inte kul.

Ok, det smarta då:
1. Jag kan packa dessa portionsförpackningar i en större kakburk, och fylla ut den rejält då jag har luft i portionsförpackningen.
2. Det blir väldigt lite skräp, då varje fryspåse innehåller två måltider (som jag kompletterar med lite annat)
3. Det blir väldigt lite (=inget alls) kladdigt skräp, då det inte kladdas alls.
4. När man packar och fyller ut kakburken så kan man packa ganska väl i burken. Det blir väldigt lite tomrum mellan påsarna.
5. Jag har ingen vacuummaskin som vacuumförpackar maten. Bara det ger följande fördelar:
- vacuumförpackad mat tar plats och kan inte packas lika smart som en följsam fryspåse.
- vacuumförpackad mat kan vara kladdig (fast det är en killgissning)
- Vacuumförpacka mat ger tungt skräp som dessutom tar väldigt mycket plats.
6. Förutom förpackningen så smakar min mat gott. Det är ren mat.

Jag åt detta till middag och även de flesta luncherna. Jag hade två olika måltider, så det blev en viss variation i alla fall.

Ok, nu till vandringen då.

Först var det buss hemifrån till Gullmarsplan, där Johans fru hämtade oss och körde oss till Arlanda.

Flyget tog oss till Oslo Gardemoens Airport, där vi skulle byta flyg. I väntan på flyget till Bodø så fikade vi och kollade kartan, (vandringskartan såklart).

Vi hade valt att flyga denna gång. Det skulle ta för lång tid att "på annat sätt" ta sig till Sulitjelma, där vandringen skulle börja.

Till slut satt vi på planet till Bodø Lufthavn.

Vi landade och hade en viktig sak att göra innan vi skulle kunna börja fjällvandra:

Skaffa gas till våra brännare.

Eftersom man inte får ha gasbehållare i bagaget så hade vi inte det. Vi tänkte köpa det i Bodö. Det skulle finnas på en bensinstation ganska nära flygplatsen. Jag skyndade mig dit, för att vi skulle hinna med tåget till Fauske.

Det fanns ingen gas där.

Jag gick tillbaka till Johan, och vi googlade så tummarna glödde...och kom fram till att de borde ha gas i Fauske.

Vi gick till tåget och åkte till Fauske.


Vi hittade inte gas som passade våra brännare. Under dagen lärde vi oss att det är vanligt i Norge att ha gasbehållare som punkteras, och inte har gänga. Nåja, skulle vi bli tvungna att byta brännare så fick det bli så.

Det började bli sent på dagen, så vi bestämde oss för att ta in på Scandic Fauske, och fortsätta gasjakten dagen därpå. Vi hade kommit fram till att de borde ha gas på Obs Bygg i Fauske. Det fick bli morgondagens äventyr.

Middag i Fauske? Korv!

Ja, vad ska man säga om det här då? Ha luft i planeringen...

Vi såg fram mot att kunna köpa gas dagen därpå.

Gonatt!

Postat 2021-11-22 12:37 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Sarekplanering - hur börjar man?

"Det finns en person jag kan tänka mig att vandra med" sade jag på den födelsedagsfest i augusti 2017 som kärestan hade ordnat. Jag sade det till den kompis jag har sedan år 2000.

Jag hade precis kommit hem från en lång solovandring med start i Storlien. Vandringen avslutades i Vålådalens fjällstation. Den vandringen finns beskriven i min blogg.

Det finns en person jag kan vandra med och det är Johan. Han tackade lite skämtsamt för förtroendet, och det var nu planeringsdags, ja, i alla fall efter födelsedagsfesten.

Hösten kom och gick och vintern kom. Det blev vår och vi hade funderat på var och hur vi skulle vandra. Jag hade varit i Sarek flera gånger tidigare, men inte Johan. Han har däremot fjällvandrat så jag visste att det skulle gå bra att vandra tillsammans.

Planeringen gick framåt och vi resonerade oss fram till att vi skulle flyga till Bodö, ta tåg till Fauske och buss till Sulitjelma. Därifrån skulle vi följa Nordkalottleden in i Padjelanta nationalpark, och vidare gå obanat in i Sareks nationalpark.

Det var inte klart om vi skulle avsluta i Änonjalme/Ritsem eller om det skulle bli Saltoluokta/Kebnats.

Med tiden så lutade det allt mer år Ritsem, och så blev det.

Här är i alla fall vandringsberättelsen från vår fina vandring i juli/augusti 2018.

Postat 2021-11-22 11:13 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook

Tips!