Till detta blogginlägg hör en film. För att på bästa sätt avnjuta den fortsatta läsningen kan en titt på filmen skapa den stämning som rådde när jag satte av mot min lägerplats...

Se filmen här:

http://www.youtube.com/user/minnatur?feature=mhum#p/u/0/EQxOv3ntn1U

Lägerplats och varg...

Jakten på gäddan hade redan lagt sig som ett vackert minne i hjärnans hårddisk när jag gled långsamt fram i åns takt. Det är fantastiskt vad man får uppleva när man glider fram ljudlöst på vattnet. Nästan alla sinnen får sitt. Hörseln får avnjuta fågelsång och vattenkluck, luktsinnet får känna den fuktiga doften av å. Synen den tar in allt, omvandlar det till en vacker smak och ger njutning.

Jag närmade mig åter igen mynningen till sjön Grängen. Till skillnad från vanliga kvällar, då vinden brukade mojna, valde den att denna kväll att öka i styrka. Med några raska paddeltag var jag ute på den gropiga sjön. Klockan var närmare 22.00 och jag började bli riktigt hungrig. En bit bort såg jag den ö där jag först hade tänkt att slå läger, jag var glad att det inte blev så. Jag hade haft en underbar kväll på Ån och den plats jag skulle till brukade se inbjudande ut för tältboende. Jag rundade en av de slaggstenklädda uddarna och gled in i viken på andra sidan. Vinden slet hårt i kanoten när jag satte av in mot min tänkta lägerplats. Med vinden rakt akter ifrån skulle platsen vara blåsig men det fick gå. Det var fortfarande ljust och jag ville få upp tältet innan det blev mörkt. Jag styrde kanoten försiktigt in i den lilla vassruggen och upp mot land. Jag ville inte gå på får hårt då jag visste hur vassa slaggstenarna kan vara. Med ett litet raspande i kanotdurken la jag till. Lägerplatsen såg perfekt ut det fanns till och med ett treben riggat kring en eldstad. Jag skuttade ur kanoten och gick med lite krampaktig gång upp mot gräsytan. Knäna behövde lite tid på sig att mjukas upp efter den långa skräddarsittningen i kanoten. Jag skrattade till. Till och med eldstaden var gjord av slaggsten.

Lägerplats i kvällningen.

Eldstaden i....

...Slaggsten... SÅKLART!

Det underbara ljudet av prasslande, eller snarare fladdrande, tältväv ljöd i gläntan vid vattnet. Stänger sattes i avsedda kanaler, tältpinnar och en del av tältets stormlinor förankrades i marken. Jag kunde se märken efter djur som bökat i gräset.

- Rådjur, tänkte jag.

Uppsättningen gick galant och snart kunde jag packa in mitt pick och pack och börja göra ordning lite käk. Magen Kurrade.

Tältet står tryggt i den starka vinden.

Det fräste från bensinköket och värmen spred sig i hela tältet. På menyn stod Mexicanasoppa. 1 liter vatten kokades upp och sedan blandades påsen med det frystorkade innehållet i. Till denna gourmérätt serverades hårt bröd och mjukostsalami. Samtidigt som soppan kokade riggade jag i ordning mitt nya liggunderlag. Jag la ut det i tältet, satte händerna i position och böjade pumpa.  (Läs min recension http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/jag-trodde-aldrig-jag-skulle-saga.htm )

Mexicanasoppan puttrar, stormköket fräser...

Nya liggunderlaget uppumpat.

Jag åt min soppa och mina knäckemackor. Samtidigt som jag åt kokade jag upp en kaffepanna med vatten och gjorde mig en stor kåsa med te. Jag vände på bensinbehållaren och köket brann ut med en pysning. Det blåste fortfarande kraftigt. Kastbyar slet i träden vågorna slog mot stranden. Jag gick ner till vattnet och diskade ur mina kastruller. Till min glädje kunde jag åter igen konstatera att mitt tält var av yppersta klass. Det märktes knappt inne i tältet att det stormade utnför. Jag klev in i tältet igen. Tröttheten gjorde sig plötsligt ordentligt påmind. Jag bytte om och gled ner i min härliga sovsäck. Förr i tiden bar jag alltid med mig en bok som jag läste innan jag la mig för att sova i ett tält. Nuförtiden finns det andra sätt att få sig en berättelse...

Tältmys med liggunderlagstest... SKÖNT!

Utsidanläsning... (den observante ser att tiden inte stämmer... en efterkonstruktion av bilden)

Efter att ha läst om några killar som paddlade Harrijåkka - Råneälven, var det god natt. Jag somnade som en stock. Jag vaknade klockan 00.30. En tryckande känsla kom krypande och den kom fort.

- JAG ÄR KISSNÖDIG, sa jag högt och lite nervöst till mig själv.

Efter att ha bälgat i mig 1 liter mexicanasoppa och 4 dl te var det fullt och nu ville det ut. Jag hasade mig snabbt ut ur sovsäcken och ryckte upp dragkedjorna på tältet. Med nöd och näppe lyckades jag få av mig sovbyxorna innan flodvågen kom.

Jag låg snart i sovsäcken igen, den var fortfarande varm. Jag slöt ögonen för att somna om. Jag märkte hur skönt jag låg på mitt nya liggunderlag. Utanför hade stormen bedarrat lite. Det är lustigt med väder. Jag hörde hur vinden åter igen tog sats för att kasta en stormby över gläntan och tältet där jag låg. Men efter den sista vindbyn var det tyst. Som i en handvändning hade det slutat att blåsa. Lite svag vind kunde jag uppfatta och jag kunde höra fåglarna spela inne i skogen. Plötslig prasslade till mot mot tälduken. Av någon märklig anledning tänkte jag.

- Tänk om det är en varg.

Jag kände hur jag frös till. Det är lustigt hur man kan bli så låst vid en tanke. Jag lyssnade intensivt. Kunde jag inte möjligtvis höra lite ljud av något som gick utanför. Jag låg helt stilla. Vad var det som svärfar hade sagt om vargen som rev ett rådjur? En ny tanke slog mig.

- Varför heter det Vargtimmen, gillar vargar att gå in i tält?

Från att ha varit i ett töcken nära till sömn var jag nu klarvaken. Jag kom in på ett annat spår. Vildsvinen, detta är ju deras autobahn. Det fanns ju bökmärken i marken när jag satte upp tältet. 

- Gillar vildsvin att ta sig in i tält?

Katastroftankarna fortsatte och jag tyckte mig höra en hel djurhjord utanför mitt tält. Försiktigt öppnade jag tältets ytterduk och kikade ut. Det var nästan kolsvart men inget djur så långt jag kunde se. Däremot lyckades jag lokalisera prasslet i tältduken. Det var en tältlina som låg och gned sig mot duken, en av de som jag inte fäst i marken. Jag bestämde mig för att sluta larva mig och faktiskt försöka somna. Efter ytterligare ett par vändor, i tankebanorna kring om det ändå kanske fanns varg utanför tältet, somnade jag om. Jag sov som en stock. 

Jag vaknade på morgonen av att det kvittrade utanför tältet. Vinden smekte tältet mjukt. Jag kunde se att solen sken genom tältduken. Jag kom att tänka på en sak. Jag kände mig faktiskt utvilad. Jag kunde knappt tro att jag sovit på ett liggunderlag. I vanliga fall brukade jag vara stel som en pinne när jag steg upp ur ett tält men inte denna gång. Jag kände mig grymt nöjd med min friluftsnykomling. Köksprylarna, som jag ställt i ordning kvällen innan plockades fram, stormköket som fräste värmde tältet. Det hade varit ganska kallt under natten (4 grader) så det kändes skönt när luften fylldes av värme. Då, utan förvarning, såg jag något i min ögonvrå. Någonting hade lyft från marken och rörde sig i ritning uppåt, mot mig. Precis som det är med cykling eller att gå för den delen, (har man en gång lärt sig kan man det) precis likadant är det med "slå ihjäl mygg" reflexen. På bråkdelen av en sekund hade mina handflator tagit far och sammanfogats mot varandra i en vid båge. Med ett ljudligt smack förpassade de myggan till en annan värld. R.I.P. Sommaren var här...

R.I.P

Ordning och reda..

Efter det brutala morgonmordet gjorde jag frukost. Först ut blev en kopp härligt svart kaffe. Med kåsan i handen tog jag mig ut ur tältet. Morgonen var magisk. Jag tittade ner mot stranden för att se att kanoten låg kvar. Det gjorde den. Utanför kanoten simmade två stora fåglar. Det var ett Storlompar. Jag struntade i att hämta kameran. Jag betraktade paret där de sakta lomade iväg på vattenytan. :-) Morgonen är den bästa tiden för naturupplevelser tycker jag.

Jag med det magiska morgonkaffet, helt utvilad!

Kanoten vid vattenbrynet.

Ön, den tänkta ursprungliga lägerplatsen inom synhåll.

Efter en god grötfrukost tog jag mig ut på udden som jag rundat kvällen innan. Det var lite bökigt att gå på slaggstenen och den kändes vass. Jag hade gummistövlar på fötterna och gick därför försiktigt så jag inte skulle skära sönder dem. Väl ute på udden kunde jag tydlig se hur men lagt ut massvis md sten på tunga efter tunga som nu skjöt ut i vattnet. En förunderlig syn på ett sedan långt tillbaks bortglömt yrke.

Slaggstenskullar...

Tydliga tungor ut i vattnet, ett människans verk.

Efter att ha packat ihop tält samt övrig utrustning och lastat i kanoten satte jag av ut på sjön. Svaga krusningar mötte mig där jag paddlade i soluppgången. Jag rundade en sista udde. Där nere efter kröken låg husen där min familj huserat under det gångna dygnet. Jag möttes av min dotter. Hon stod på stranden och vinkade när jag sakta gled in i hamnen. Efter sedvanliga kramar och en kort berättelse om det gångna dygnet (Varg och vildsvinshistorien till vissas förtjusning) hängde jag upp tält och sovsäck på tork i sommarbrisen. Jag kände mig mycket nöjd med turen och utrustningen och ser direkt fram mot sommarens paddeltur i Kaitumälven.

Persedelvård är självklart...

Tack för att du läste även denna del, kommentera gärna!! Om du missade den första finns den att läsa på:

http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/ett-paddelaventyr-bland-vargar-vildsvin-och.htm

Ha en underbar sommar och ut och rör på dig!!!

Joakim