Berättelser, tankar och betraktelser omkring friluftsliv, äventyr och natur...

Jag är en friluftstörstande storstadsbo. Som nu fyllt 40 år och bestämt sig för att aldrig sluta leka äventyrare...

Har en blogg här på sidan
http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/index.htm

Användarnamn: Minnatur

Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Fiske, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Bär & svamp, Paddling, Foto, Utförsåkning, Resor

Mer på profilsidan


Det är mycket prat om lämlar....

(VARNING, för vissa kan bilden längst ner vara något osmaklig)

Sista dagen på vår resa ner för strömmarna i Kaitumälven slutade med ett makabert fynd.

Forsrodden, Klass 3 enligt internationell praxis. Ny film samt fallhöjdskarta Kaitum

Efter att ha skrivit två delar av ca fem, om pontonrodden i Kaitumälven, har frågan om rodden dykt upp vid ett flertal gånger. Jag publicerar av den anledningen (och för att det är roligt) hela det rörliga materialet från den svåraste passagen på den sträckning som vi rodde. Forsen, Pattokkuoika, är en klass 3 sträcka, mätt ur forsränningssammanhang. Mängden vatten, i Kubik mätt, är dock helt avgörande för om svårighetsgraden stämmer. Utöver filmen är även två bilder bifogade. Den ena är en karta över fallhöjden i Kaitumälven och den andra är forskassernas gradering. Det som gör denna fors lite knepig är att den är 1 kilometer lång och man ror motströms hela tiden för att styra och hålla fart. Sedan bör bör gå av och reka den vid vissa jämna intervaller vid ett första möte. På denna resa var det, trots att det var mycket mer vatten denna gång, mycket enklare att paddla forsen än 2009. Den gången var det mycket mer stenar i dager längst kanterna och vi var tvugna att ro längre ut i forsen.

Hela materialet från forsen.

Fånga guld vid regnbågens slut och ett mycket kärt återseende... Kaitumälven 2011 - Del 2

Efter en snabb lunch gjorde vi äntligen loss med våra vällastade pontoner. Vi lämnade land och rodde med bestämda roddtag ut mot de dansande strömmarna. Målet med dagen var att ta oss till renvaktarstugan ett par timmars rodd bort. Vattnet var betänkligt mycket högre än vid den förra resan längst denna sträckning (2009). Vinden friskade i, precis som den gjort under större delen av gårdagen, natten och morgonen. Det gick fort där jag gled fram bakom Tobbes ekipage, fortare än jag kunde minnas att det gjorde vid förra tillfället. Vattentrycket var mycket högre. Med spänning närmade jag mig den första kurvan på älven, kurvan där jag landade min första ädelfisk från pontonbåten 2009. Jag mindes det som i går: Jag gled fram över forsnacken, ett vak, det högg till. Jag kämpade mig genom den lilla forsen och håvade fisken efter någon minuts drillning, lyckan var total.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.