Bloggar > Örnsätrarns blogg

Örnsätrarns blogg

Helgdagskväll i timmerkojan Placerad på karta

Den 5 - 8 november kom min kompis Svante Rindetoft och jag äntligen iväg på vår hösttur till Bergslagen. Den här gången hade vi bestämt oss för att vandra runt och övernatta i Djupdalshöjdens naturreservat ett par mil nordväst om Ställdalen i västra Västmanland. Jag gjorde ensam ett försök tidigt i slutet av mars 2015 men kom inte särskilt långt på grund av den djupa snön som fortfarande låg kvar. Det blev ett mödosamt besök på Kullberget och en övernattning i vindskyddet vid Hallmarkshöjden. Jag har berättat om den turen i En pensionärs vedermödor i Djupdalshöjden. Min kamrat Svante och jag har åtskilliga gånger sedan 1960-talet passerat Älvhöjden vid reservatets västra ände men bara besökt utsiktstornet (brandtornet) ca 1 km söderut. Nu skulle vi vandra i reservatet som bildades 2007.

Planen var att tillbringa två nätter i timmerstugan vid Hjortronbergsmossen och dagen däremellan gå en rundslinga på de uppmärkta stigarna. Tredje natten skulle vi bo i Ställdalens Naturstudieklubbs stuga som ligger i skogen ca 1 mil väster om Ställdalen. De sista dagarna skulle vi göra strandhugg i ett par andra reservat.

Torsdag 5 november

Resan upp

Vänersborg, där Svante bor, har bra tågförbindelse med Ställdalen så han åkte tåg och kom fram 10.40. Uppsala, där jag bor, har krångliga tågförbindelser med Ställdalen och eftersom vi behövde en bil för att ta oss ut i skogen, så blev det jag som fick ta bilen. Resan hemifrån tog knappt 3 timmar och under den fick jag smakprov på det väder vi skulle få. Mellan Uppsala och Sala låg tät dimma från trädkronorna och uppåt men därunder var  sikten bra. Mellan Sala och Fagersta var det mest klart och solsken. När jag närmade mig Malingsbo och Kloten kröp dimman ner ända till marken. Dimman låg sedan riktigt tät i ytterligare 2 dagar framöver.

Skogsbrand

Mellan Hästbäck och Ängelsberg på sträckan Sala-Fagersta passerade jag området som härjades av skogsbrand 2014. Rysligt att se. Bara svarta förbrända trädrester och bränd mark så långt ögat kunde se. Det här området får bli föremål för ett annat besök nu när förbudet mot besök hävts. Svante och jag cyklade som tonåringar på 1960-talet upp hit till skogarna mellan Virsbo och Västerfärnebo åtskilliga gånger för vildmarksliv. Vi bodde då båda i Västerås.

Lunch hos Thyra och Bengt Lundell

Vid Svantes och min tur till Rödmyren i maj i år hade vi kommit i kontakt med det fantastiskt naturintresserade paret Thyra och Bengt Lundell i Ställdalen. Thyra är ordförande i Ställdalens Naturstudieklubb och vi hade då erbjudits att få övernatta i deras klubbstuga. Inför vår resa tog Svante kontakt med Thyra och vi blev genast inbjudna till lunch. Det tackade vi givetvis ja till. Där bjöds vi på utsökt stekt strömming med potatismos. Oj vad gott!

Upp till Djupdalshöjden

Mätta och belåtna startade vi sedan bilresan upp till Djupdalshöjden. Parkeringsplatsen vid reservatets östra ände ligger högt, ca 400 möh. Den sista halvmilen utgörs av skogsbilväg, är i dåligt skick och innehåller en del stora stenar och gropar. Försiktighet måste iakttas för att inte förstöra bilen. Skyltningen till reservatet är i stort sett obefintlig så karta gäller.

Informationsskylt vid Djupdalshöjdens naturreservat.Informationsskylten vid parkeringen.

Timmerstugan

Vid 3-tiden hade vi packat våra ryggsäckar och påbörjat den knappt 1 km långa vandringen fram till timmerstugan vid Hjortronbergsmossen.

Svante gör iordning ryggsäcken.Svante gör ryggsäcken klar.

Stigen in i reservatetStigen in i reservatet.

Vi hade med oss 5 liter dricksvatten eftersom det inte finns vid stugan. Där finns bara myrvatten som rinner i en liten bäck 100 m därifrån. Det duger till tvätt och disk men ska nog inte drickas.

Timmerstugan och vedbodTimmerstugan och vedbod.

Stugan byggdes för bara några år sedan och är i mycket gott skick. Den består av ett sovrum med två våningssängar med riktiga madrasser, kuddar och filtar och ett kombinerat kök/matrum med stora fasta bänkar med ett stort bord emellan. Där finns också en järnkamin, en mindre köksbänk och köksutrustning. En solcellsanläggning ger ström till en sänglampa vid varje säng och träbänk och en större lampa över bordet. Den senare hade gått sönder en vecka tidigare enligt gästboken. Dessutom fanns det en hel del värmeljus och stearinljus. Det hade vi också med oss. Utanför stugan finns en vedbod med ved, såg och yxa. Grillplats med grillgaller framför stugan. Utedass strax bakom huset. Sopsäckar saknas och var och en tar med sig sina sopor tillbaka. Helt fantastiskt att det finns en sådan här stuga som står öppen för alla att använda. Stugan kan inte bokas. Om den missbrukas kan den komma att låsas. Stugan ägs av Länsstyrelsen i Örebro län men sköts av Ställdalens naturstudieklubb.

Matplats med bord och bänkMatplats med bord och bänk.

Andra sidan bordetAndra sidan bordet.

KaminenKaminen.

KöksavdelningenKöksavdelningen.

SovrummetSovrummet.

Den tjocka dimman och det kompakta molntäcket gjorde att det var helt nermörkt redan vid femtiden. Då hade vi hunnit göra oss hemmastadda och ökat på vedförrådet inne i stugan så att det skulle räcka till kvällen och natten. Det var besvärligt att få eld i kaminen då draget var dåligt hur vi än ställde in spjället. Efter ett par timmar var kaminen i alla fall varm och spred en skön värme och vartefter kvällen led så  blev det tillräckligt varmt. Dagen efter inspekterade jag rökgången i kaminen och fann att den strypts till ett hål med diametern ca 5 cm i vilket spjället satt. Det liknar strypningen i vår egen kamin hemma då man slagit om till snåleldning efter att kaminen blivit varm. Här var den strypt redan från början vilket gjorde det svårt att få igång elden. Jag antar att det här är en miljövänlig variant som förhindrar vråleldning med risk för överhettning och brand som följd. Men det finns risk för att det röker in innan elden har kommit igång. Det var i alla fall inte fel på tändveden eftersom jag hade med mig en kasse egen torr ved hemifrån.

Det var riktigt mysigt att tända några ljus, lyssna till kaminen,  och ta en eftermiddagsfika vid bordet med skogen, mörkret som föll och dimman utanför. Vi njöt i fulla drag av att bara vara där.

GrillplatsenGrillplatsen.

Vid sju-tiden gick vi ut och grillade korv på grillplatsen framför stugan. Mörkret och dimman var kompakta. Så fort vi kom ut blev kläderna alldeles fuktiga av små, små droppar av dimman. Den var så tät, att trots att grillplatsen ligger bara 10-12 meter från stugan, så kunde den bara anas genom lite svagt ljus från ett fönster. När vi tände våra pannlampor syntes den inte alls eftersom ljuset från våra lampor återkastades helt av de små dimdropparna. Hade vi gått några meter längre bort skulle det ha varit svårt att hitta tillbaka.

Kvällen tillbringades sedan till inpå småtimmarna vid bordet med några öl med tilltugg, diverse diskussioner om sakernas tillstånd och - sång. Svante brukar tota ihop ett sånghäfte inför varje möte vi gör av det här slaget. Den här gången ingick några tonsatta dikter av Dan Andersson, givetvis "Helgdagskväll i timmerkojan".

Kväll i timmerkojanKväll i timmerkojan.

Svante valde att sova mjukt i en av sängarna i sovrummet medan jag testade att sova på mitt helt nya uppblåsbara liggunderlag för vinterbruk på en av träbänkarna. Det var också mjukt och behagligt.

Fredag 6 november

Vi behövde inte gå upp så tidigt eftersom det var mörkt länge och riktigt tjock dimma. Vid 10-tiden gav vi oss iväg med sikte på att äta lunch vid Hallmarkshöjden. Slingan vandrade vi medurs och stigen följer till en början kanten av Hjortebärsmossen söderut.

Stigval utanför stuganStigval utanför stugan.

Det var en märklig känsla att gå i en så tät dimma. Allt bortom några tiotal meter suddades ut och omvärlden försvann bort i intet. Det var som om en sorts begränsande diffus huva omgav oss och följde oss hela dagen. Den förnimbara världen omkring oss blev så liten. Tystnaden var total, så när som på avbrott av orrars spel eller deras uppflog när vi kom för nära. Allt var fuktigt och färgerna djupa och fullödiga.

Några bilder från Hjortebärsmossen:

Hjortebärsmossen

Hjortebärsmossen

Hjortebärsmossen

Hjortebärsmossen

Trots att hösten varit torr blev vi förvånade över hur blött det var i markerna. Men området ligger högt och är ganska platt. Det finns nästan ingen avrinning från området så vattnet blir kvar i mossar och skog.

Spång i HjortebärsmossenIbland var stigen spångad för att skona myrmarkerna.

Väster om Hjortebärsmossen har en del träd et tufft klimat.

Torraka

De här granarna för en hård tillvaroDe här granarna för en hård tillvaro.

Dimmigt i skogenDimman gjorde att jag trodde att kameran hade svårt att fokusera. Bilden tycktes suddig utan att vara det.

ÄlgtjärnsmossenHär hade vi kommit fram till Älgtjärnsmossen och började närma oss Hallmarkshöjden.

Strax efter klockan två kom vi fram till vindskyddet vid Hallmarkshöjden. Då var det hög tid för lunch.

Vindskydd vid Hallmarkshöjden

Här övernattade jag den 25 mars 2015. Då såg det ut så här:

Vindskydd vid HallmarkshöjdenLäs om den turen här.

Vi följde stigen norrut från vindskyddet och kom strax till Mårtenstjärnarna som bara kunde anas i dimman.

MårtenstjärnarnaNågonstans i dimman finns de.

Stig vid MårtenstjärnarnaStigen norrut längs tjärnarna.

MårtenstjärnarnaÄntligen får vi en skymt av dem.

I mossen mittemot på andra sidan stigen för träden en hård tillvaro.

Träd vid Mårtenstjärnarna

Träd vid Mårtenstjärnarna

Efter ytterligare ett par km kom vi upp till stigskälet vid Hjortronbergshöjden. Där skymtade vi skoterstugan som ligger mot norr på kanten av höjden och alldeles innanför reservatsgränsen. Stugan finns inte med på Länsstyrelsens karta.

Stigskälet vid DjupdalshöjdenStigskälet vid Djupdalshöjden. Skoterstugan skymtar under pilarna som pekar åt vänster.

Skoterstugan från sydvästSkoterstugan från sydväst. Synd att veden ska ligga ute i blötan. Utsikten norrut över skogslandskapet lär vara magnifik, men inte vid vårt besök.

Skoterstugan från nordvästSkoterstugan från nordväst.

Interiör av skoterstuganInteriör. Visst underhåll skulle inte skada.

Vi lämnar stugan vid halv fem-tiden. Det börjar skymma och när vi vid sex-tiden är tillbaka till timmerstugan vid Hjortronbergsmossen är det ganska mörkt. Där blir det grillning, ett par öl, diskussioner och sång denna kväll också. Givetvis Helgdagskväll i timmerkojan.

Lördag 7 november

Dimman låg tät som dagen före. Nu skulle vi byta bostad till Ställdalens Naturstudieklubbs stuga så vi kontaktade Thyra och Bengt via telefon. De mötte oss på vägen till det nya stället och visade oss runt. Huset är en gammal skola som lades ner på 1930-talet. Intill skolsalen finns ett par rum med kök och kamin. Där skulle vi få hålla till.

Det före detta skolhusetDet före detta skolhuset.

KöketKöket.

En annan del av köketEn annan del av köket.

Rummet med kaminRummet med kamin.

Den som vill använda bostaden kan kontakta Thyra eller Bengt Lundell via Ställdalens Nnaturstudieklubb. De ställer gärna upp med hjälp och information.

Efter att vi installerat oss och ätit mat var det rätt sent på eftermiddagen. Vädret hade klarnat upp och vi fick se blå himmel.Vi bestämde oss för att göra en kortare utflykt till Ljustjarnsskogens naturreservat i närheten.  Vi vandrade runt sjön och inspekterade vindskyddet vid norra änden. Där var det snyggt och fint efter att Utsidans Majjen varit här och städat tio dagar tidigare. Läs om det här och här. Fast det visste vi inte då. Vi noterade från skyltningen att den nya Postleden passerar sjön. Majjen har nyligen skrivit en artikel om leden.

Vy från Ljustjärnens södra ändeVy från Ljustjärnens södra ände.

LjustjärnenLjustjärnen.

Eldstaden vid vindskyddetEldstaden vid vindskyddet. Nystädat.

Kvällen ägnades sedan åt prat och diskussioner om nya utfärder. En ny tur till Bergslagen i mars 2016, Härjedalen i april och Sarek i augusti. Vid den senare tycks vi bli fyra pensionerade gubbar som vandrar runt i ett par veckor. Ett planeringsmöte i Bergslagen inför den turen blir det nog också. Härligt. 

Söndag 8 november

Morgonen var strålande och solen lyste från klar himmel. Svante skulle åka med tåget från Ställdalen klockan fyra så vi kude inte stanna ute så länge. Vi tog en tur till Övre Nittälvdalens naturreservat. Svante hade inte varit där sedan i slutet av maj 1968. Då firade vi vår nya frihet efter studentexamen med att tälta här i några dagar. 36 år senare bildades det alltså ett naturreservatet.

Skylten vid parkeringen i söderSkylten vid parkeringen i söder.

Bron över Nittälven sedd från västra sidanBron över Nittälven sedd från västra sidan.

Älven nedströms bronÄlven nedströms bron.

Bit av stigen på östra sidan älvenVi följde stigen på östra sidan älven ett par km innan vi vände. Det är inte många som går här. Bilden visar ett av de tydligare avsnitten.

Älven slingrar sig fram i ömsom lugna vatten och ömsom steniga forsar. Det ser lockande ut för kanoting men av erfarenhet vet jag att forsarna här i övre delen av älven är för grunda nästan hela året utom kanske någon enstaka dag vid vårflod.NittälvenNittälven

Nattfrost i gräsetNattens frost fanns kvar där solen inte kommit åt.

SjörökDen lågt liggande novembersolen värmer trots allt och när vattenångorna stiger bildas små droppar av dimma.

Kokande trädstamFuktiga trädstammar i söderläge som nås av solstrålarna ser ut att koka.

Nittälven är ett bäverrikt område och spåren efter dem syns ofta.

Bäverfälld björkEn bäverfälld björk som legat några år.

BävergnagStubben efter bävergnaget är helt täckt av mossa.

BäverhyddaResterna av en gammal ihoprasad bäverhydda.

Ingång till bäverhyddaEn av ingångarna syns fortfarande.

Efter vårt besök i reservatet var det dags att åka hem. Vi avslutade med ett besök hos Thyra och Bengt där vi bjöds på kaffe innan jag lämnade av Svante på stationen. Själv åkte jag hem till familjen. Det var ju Fars dag.

Postat 2016-01-11 16:01 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Fjällkartan för GPS

I min förra blogg om Fjällkartan flaggade jag för att jag snart skulle lägga ut Fjällkartan även i en form lämplig för custom maps i GPSer. Arbetet är nu klart och filerna kan laddas ned från denna sida.

Fjällkartan inladdad från geopositionerade kmz-filer i Google Earth.

Jag har delat in kartan i rutor om 1000 x 1000 pixlar och med kartans upplösning om 1 pixel/10m så blir rutorna 10 km x 10 km. Varje ruta bildar sin egen kmz-fil och dess namn anger koordinaterna enligt SWEREF 99 TM i hela tusental för nordvästra hörnet. Totalt är det 1170 filer, ca 250 MB. För enklare nedladdning har jag samlat ihop ca 100 filer tillsammans i ZIP-filer. De namnges med nord-koordinaternas område för respektive ZIP-fil.

Det kan vara besvärligt att hitta de filer man behöver för ett visst område. Själv läser jag in kmz-filerna i Google Earth för att se vilka filer som behövs. Sedan är det bara att kopiera dem direkt från katalogen till GPSen (inte via GE). Det går också att använda Lantmäteriets visningstjänst (LV) för att hitta begränsningskoordinater för det område man är intresserad av och sedan kopiera filerna efter deras koordinatnamn. Det kan vara bra att veta att de fyra första siffrorna i filnamnet anger nord-koordinaten i hela tusental och ökar förstås norrut. På motsvarande sätt anger de tre nästa siffrorna öst-koordinaten i hela tusental. Jag kan tänka mig smartare lösningar, men det får anstå tills vidare.

Filerna är testade i Google Earth och i min egen Garmin 62s. Google Earth klarar att hantera alla filerna samtidigt, även om det tog någon minut att läsa in dem på min dator. Min GPS kan hantera upp till 100 kmz-filer åt gången, vilket innebär ett område om 100 kvadratmil. Vissa andra modeller kan hantera flera hundra kmz-filer samtidigt. Filerna lär också gå att använda i vissa kartappar för mobiler.

Intressant är att läsa in alla kmz-kartorna i Google Earth (GE). Man får då motsvarande LV fast off-line. Med GEs 3d-vy förstärks höjdkänslan i bilderna. Jämför de två nedanstående.

Kartbild från Lantmäteriets karttjänst.

Samma kartmaterial fast från kmz-filer i GE.

Höjdintrycket förstärks i GE med 3d-vy.

Skarven mellan kmz-kartor kan i vissa fall ge upphov till artefakter vid stor förstoring. Det svarta strecket till höger om höjdangivelsen för Spijkka är egentligen GEs bakgrund som lyser igenom då kmz-filerna inte riktigt täcker varandra. Det beror på att det med de parametrar som används för modelleringen inte går att anpassa en i princip plan karta till en sfär. Felet är dock betydligt mindre än kartans generella osäkerhet.

Ungefär samma utsnitt som ovan men i LV.

Allt kartunderlag för bilderna ovan kommer från Lantmäteriet.

Postat 2016-01-07 01:19 | Permalink | Kommentarer (20) | Kommentera

Svenska Fjällkartan i rasterformat för nedladdning

Lantmäteriet släppte 2016-01-01 bland annat Fjällkartan fri under licensen CC BY (Creative Commons Erkännande 4.0 Internationella Publika Licens). Det innebär i korthet att den är fri att ”använda, sprida, göra om, modifiera och bygga vidare på Lantmäteriets öppna data, även i kommersiella sammanhang ” under förutsättning att källan anges och att eventuella bearbetningar omnämns.

Problemet för tillfället är att det inte finns något bra sätt att få ta del av de frisläppta kartorna. Lantmäteriets ambition är att någon gång under 2016 ha kartorna tillgängliga för nedladdning utan kostnad.  Tills vidare hanteras leveranserna manuellt med en startavgift på 500 kr, en maximal leveransavgift på 2500 kr och en leveranstid om högst 7 arbetsdagar. Kartorna levereras i form av bildfiler enligt det svenska standarrutnätet. Varje ruta i koordinatsystemet är 5000 x 5000 punkter där varje punkt motsvarar en yta av 10 x 10 m2. Inga kartor kommer att ha de blå rutnäten som markerar rutor med 2 km sida som är vanliga idag. Inga bearbetningar kommer heller att göras för att få till de 25 speciella Fjällkartorna för olika områden som är den vanliga formen av Fjällkartan idag. Det går att titta på Fjällkartan och andra kartor på Lantmäteriets visningstjänst. Det går även att skriva ut kartor i pdf-format. Nackdelen är det lilla utsnittet vid högre upplösningar.

Jag har därför bearbetat kartmaterial från Lantmäteriet och skapat nya Fjällkartor med ungefärlig utsträckning som i den tidigare indelningen. De flesta av dem täcker något större yta än tidigare och överlappet är således något större. Vanliga sidlängder på kartorna är 7000 – 9000 pixlar så för en utskrift i skala 1:100000 blir kartans sidor 70 – 90 cm. Varje pixel är då 0,1 mm. Bildformatet jag valt är jpeg vilket gör det lätt att hantera dem i olika rit- och bildprogram efter egna önskemål. Jag har gjort kartorna i två versioner, en utan grid och en med grid. I kartorna med grid anges koordinaterna för rutnätet i Sweref 99 TM i vänsterkant och överkant i hela tusental.

GPS-användning. De nya kartorna lämpar sig inte direkt för användning i GPSer. Garmins ”user maps” kräver filer av typen kmz och bilden får vara högst  1024 x 1024 punkter. Jag har därför delat upp hela kartmaterialet i filer om 1000 x 1000 punkter (1 kvadratmil) och gjort kmz-filer av alltihop. Jag har testat att göra detta med programmet Okmap som enligt reklamen ska kunna dela upp en geopositionerad större karta i optimerade mindre delar. Det visade sig att den funktionen inte fungerar riktigt tillfredställande eftersom varje delkarta får samma vridning (en av parametrarna i geopositioneringen) som den stora. Detta leder till onödigt stora fel vid kanterna mellan de mindre delkartorna. Jag har därför skrivit egna rutiner och varje delkarta har unika parametrar för att få så bra anpassning som möjligt. Min egen Garmin 62s kan hantera upp till 99 kmz-filer, men det finns modeller som kan klara flera hundra. Dessa filer lär också kunna användas i många appar i mobiltelefoner, men det känner jag sämre till. Totala antalet kmz-filer uppgår till drygt 1000 för hela Fjällkartan. Jag är inte riktigt klar att släppa dessa än, men det blir inom några dagar.

Fjällkartorna kan laddas ner från denna sida. Om du för dem vidare så glöm inte att ange att kartmaterialet kommer från Lantmäteriet.

Postat 2016-01-05 01:21 | Permalink | Kommentarer (18) | Kommentera

 

Logga in