Nog är det väl ändå; när det är lite kärvt och fruset, som den största glädjen också infinner sig..
Jag är en friluftstörstande storstadsbo. Som nu fyllt 40 år och bestämt sig för att aldrig sluta leka äventyrare...
Har en blogg här på sidan
http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/index.htm
Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Fiske, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Bär & svamp, Paddling, Foto, Utförsåkning, Resor
Etiketter:
Länkar:
Iskall längtan...
Det är inte för inte som jag gillar den bitande kylan som har greppat oss.
Ny sträckning, nytt underbart spår...
Har precis fått av mig mitt Craftunderställ, tappat upp badvatten och hängt upp tvätten. Måste bara lägga upp en bild på min nya sträckning på Katarina kyrkogård. Via shapelinks hemsida har jag låtit mäta upp en skidrunda. Genom att klicka vart jag har åkt kunde jag få ut att den nya sträckningen på, vad jag kalla "Katarina kyrkogård Långa" är 0.87 km per varv.
För 20 minuter sedan avslutade jag mitt 8:e varv för dagen (ca 7 km) och gick glad i hågen för bi söders krogar med skidor och stavar... Folk glor som om man gick naken i en kyrka... Hahaha....
National geographic och nu Fotografiska det ger mersmak...
Då var det klart... Otroligt roligt att ha varit med på en FOTO-tävlingen på FOTOGRAFISKA.
Detta var mitt andra tävlingsbidrag och min andra publicering. Det måste jag säga är otroligt sporrande. Den första var med på National Geographics hemsida. Det var ruskigt kul..
Naturbilder på Fotografiska... Jag är en av de Lyckliga...
Idag smäller det. Jag har blivit uttagen som ett av 300 bidrag (av totalt sett 4000 st) som får hänga på FOTOGRAFISKA musees utställning i en månad.
En bildtävling som visar Stockholm ur Stockholmarnas ögon.. se länk...
Syndernas förlåtelse och första glidet under skidorna...
Glittrande snöflingor, knarrande snö, den bitande kylan rev i mina varmrosiga kinder. Cassiopeias klanderfria stjärnformation, liknande bokstaven W, klädde det djupmörka himlavalvet. Det var totalt stjärnklart. I den -10 gradiga kylan skapades ett vackert vitt gnister i trädtopparna. Kvällen var lugn och nästan ljudlös. Det enda som hördes var skidornas friktion mot den iskalla pudersnön.
Pulsen ökade när jag spårade genom ett orört snötäcke. Andetagen var djupa och den friska, klara luften fylde mina lungor. Jag andades in och kände frosten frysa till i näshåren. Framför mig studsade en kanin iväg och kilade upp för en backe och in under.... ja, in under Katarina kyrka... Jag har gett mig ut på skidtur på Katarina kyrkogård mitt i centrala Stockholm... :-)