Det är inte för inte som jag gillar den bitande kylan som har greppat oss.
Nog är det väl ändå; när det är lite kärvt och fruset, som den största glädjen också infinner sig..
Att kliva upp något för tidigt för att ge sig iväg till stället där turen skall börja. Känna frusenheten i kroppen när termometern knirrar under -20 grader. Visst infinner sig ibland en motighet att öppna bildörren och ta av sig de varma skorna, för att sätta på sig de betydligt kallare skidskornskorna. Men ack så skönt det är när man väl står där i den morgonbitande isskuggans land, färdig att trava ut mot ett okänt äventyr. Den fullpackade 90-literssäcken och den överfulla pulkan kan kännas som ett ok utan gräns... men med rätt fokus och övertygelse är dessa saker istället hem, lyx och glädje... Ibland känner jag att "Jaga grammet" har gått för långt... Varför vill ingen kämpa längre... Vad är det som gör att man upplver mer bara för att man bär mindre...???
90-liter på ryggen, fullastad pulka bakom, -23 grader och 4 dagar på tur...
När jag skidvandrar i svackan upp mot ett krön, det sliter i kroppen och svetten lackar... finns det då något vackrare än en soluppgång i toppen av en uppförsluta, där de första gyllenbruna solstrålarna bryter fram genom trädtopparna...!!! Nej, det är nästan oslagbart... Hade det varit mycket vackarare utan en tung packning???? Nej, jag tror jag hade skidat förbi utan att se skönheten...!
GULDBELÖNING när ansiktet träffas av den gyllenvarma morgonsolen...
Nu menar jag inget illa mot er som jagar gram. Det kan vara en rolig grej att komma på hur man skalar bort, lite här och lite där... Men det börjar i vissa fall bli lite löjligt tycker jag...
OBS inga hängmattepersoner behöver känna sig träffade... det är snarare så att ett speciellt projekt verkar riktigt roligt att kapa gram i... om snörena håller... Du vet vem du är :-)
Jag föredrar nog att skaffa mig ett par starka och positiva äventyrskamrater till istället för en ny ryggsäck för 5000 kr och en ny jacka, som väger några gram mindre, för ytterligare 5000...
Alla är vi olika...
Jag föredrar ett par gamla robusta Sundinskidor och en rejäl packning som håller i alla väder...
Sablarns vad jag längtar ut på tur nu!!!
Med kylvarma hälsningar
Joakim
Hade du både diskbalja och bastu med dig? Jaja, det finns folk till allt som vi säger i Värmland :-) Ha det gott i alla fall!
/p-a
Hmm, det kan väl aldrig ha varit mig du syftat på med hängmatteperson och snören som går av......:)
Men nu har jag faktiskt fått tag på snören som håller, så nu behöver jag i alla fall inte vara rädd att ramla ner!
Var gick turen förresten? Önskar att jag hade tid att åka bort i 4 dagar men samtidigt får det nog vänta nån månad med turer, det är ju mörkt nästan dygnet runt häruppe nu.