Detta år bjöd på det mesta. Ett fantastiskt år både personligt och friluftmässigt. När det gäller äventyr så finns det fler som klassar sig som topprestationer. Kanske borde jag se resan till Kaitumälven i somras som nummer 1, men det som ger mig mest glädje är trots allt min familj och därför vill jag önska alla en riktigt GOD JUL och GOTT NYTT ÅR med bilden jag valt att kalla SKITENKELT... Detta är det största för mig, att mina barn älskar naturen och finner en glädje i att vara där...
Berättelser, tankar och betraktelser omkring friluftsliv, äventyr och natur...
Jag är en friluftstörstande storstadsbo. Som nu fyllt 40 år och bestämt sig för att aldrig sluta leka äventyrare...
Har en blogg här på sidan
http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/index.htm
Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Fiske, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Bär & svamp, Paddling, Foto, Utförsåkning, Resor
Kategorier:
Etiketter:
Länkar:
Annan aktivitet, Cykling, Fiske, Foto, Jakt, Klättring, Paddling, Rodd, Skidor, Skridsko, Skärmflygning, Vandring, Vågsurfing, Överlevnad
Etiketter:
Bäckvandring, Bäver, Djungel, djupsnö, Downhill, Fiske, Fjällen, Fjällfiske, flugfiske, Forspaddling, Helikopter, Kaitum, Kanot, kantareller, Kntareller, lämmel, Natur, pontonbåt, pontonpaddling, Svamp, Trattkantareller, tur, u, yxa, äventyr
Länkar:
Det var inget SKITÅR det här... GOD JUL!
Storhugget och den magiska flygningen. Kaitumälven 2011 - Del 6, sista delen...
Med denna text avslutar jag berättelsen om Kaitumälven 2011, mitt stora äventyr detta år. Tack till er som följt mig och varsågoda här är sista delen... levererad innan 2012 HURRA!
Morgonen låg där stilla och behaglig. Solen sken och det glittrade i vattnet nedan för vår tältplats. Tobbe låg fortfarande och sov. En morgon som denna, när det var hemresedag, orkade jag inte tillaga någon frukost. På stenen utanför tältet jobbade stormköket på med ett fräsande för att värma vatten till en "morgonkåsa" starkt kaffe. En näve jägarmix fick bli dagens energikick. Jag kikade ner i det klara älvvattnet från min höga position. Nere vid älvkanten kunde jag tydligt se flera skuggor röra sig över botten. Det var öringar som jagade sin frukost. De stod där nästan stilla bakom en liten sten eller grop, med små rörelser höll de sig kvar. Plötsligt och gjorde de små utfall, simmade framåt, gick upp till ytan och tog något för att omgående glida tillbaks till sin ståndplats. Det var en fantastisk syn. Att uppifrån, med en kopp varmt kaffe, få sitta och följa naturens skådespel gjorde mig gott. Jag satt kvar i solskenet och njöt. Efter en stund gjorde jag i ordning mitt flugspö och hasade mig ner för slänten till vattnet. Väl nere kunde jag konstatera att det skulle bli svårt att nå fiskarna med linan. Träden bakom mig var i vägen. Mina vadarbyxor och skor var redan nedstuvade i en väska vilket håll mig till ett alternativ, på land. Jag gjorde ett flertal försök men skrämde istället iväg fiskarna.
Magiska lägerplats "Kaitumdalen" Kaitumälven 2011 - Del 5
Det är onekligen ont om tid med två barn i 1 och 4 års ålder... Lite långsamt går det allt med skrivandet, men här är den, näst sista delen levererad såhär strax innan jul...
Efter förmiddagens fantastiska harrfiske med rekord efter rekord var vi framme vid platsen där vi skulle bli upplockade av en helikopter dagen efter. Pontonerna var nedmonterade och låg på myren redo för hemfärd. Kvällens fiske fick ske från land eller utvadade i strömmen. Både jag och Tobbe föredrog en rejäl sovmorgon framför stuvning av material i arla morgonstund.
Plats hämtad ur sagorna, REKORD och jag, en riktig kompis. Kaitumälven 2011 - Del 4
Den svala morgonluften smekte älven. Kondensen i tältet vittnade om en kall natt med varma tunga andningar som orsak. Som vanligt låg Tobbe kvar i tältet när jag masade mig upp och förde ner fötterna i de fuktiga Lundhagskängorna. Jag drömde mig tillbaks till dagen innan, med det fantastiska fisket. Glädjen fann sig i bröstet med ens och jag satte av ner till matplatsen på udden för att köra igång stormköket. Snart kokade gröten och mitt sedvanliga morgonrop ljöd över älven...
- Tobbe, frukost...!!!
Naturhinderbanan en succé...
Det är lika intressant varje gång jag inser att barn inte behöver stora äventyr för att slukas upp totalt. Friluftsfämjandet hade en artikel om barn i natur där Renat Chlumska och ytterligare en person uttalade sig om barnens behållning av naturen. Kort sammanfattat kan man säga att ingen av dem tycker att man skall dra iväg med sina barn på för långa och strapatslika vandringar/äventyr då det finns en stor risk att man snarare tar avstånd från vandringar och dylikt när det varit krävande som barn. Låter logiskt tycker jag. Gå snarare ut 10 gånger till kyrkogården och lek äventyrare än en gång till Nikkaluokta med jobbiga vandringar bara för att föräldern skall bli tillfredställd. Detta tog jag fasta på.
