Bloggar > Elvah Fjällvandrare > Fjälltältning med ...

Elvah Fjällvandrare

Fjällvandringsplaner, fjällvandringsminnen, fjällvandringsprylar*, fjällvandringsfilosofi. (*garanterat sponsorfritt fjällvandringsnörderi)

Fjälltältning med 1,5-åring

+26 kg packning/barn, plus dotterns Fjällvandrarvarge, fastspänd på den överpackade bärstolen med spännrem. Första fjälltältturen med min 1,5-åriga dotter är härmed avklarad.

Dottern blir alldeles till sig när jag plockar fram tältet. Det är en hoppborg! Både utvändigt och invändigt kan man kasta sig på det och det studsar så kul. Tältpinnar kan dras loss ur marken, kastas eller bankas med i tältduken. Man kan försöka stampa på tältlinor även om det är svårt att få ner dem till marken när de är utspända. Man kan dra i dem i alla fall. Då kommer mamma springande och ropar ”nej, nej, nej!” och det är så oerhört roligt eftersom vi kan det ordet båda två.

När dottern för ungefär femtionde gången och inte femte kastar sig på den halvuppsatta, svindyra tältduken iförd grovsulade kängor, skrattar mot mig med busblicken och lyckligt frågar ”nej!?”, brister mitt tålamod. Nu har jag hållit på i en halvtimme att försöka sätta upp tältet - det nya Helsport Ringstind-tältet som liknar Akto men är ungefär femtio gånger mer omständligt. Först, efter att ha mutat med russin, var det nästan uppe, men då tyckte jag vinden hade vänt, och medan jag igen försökte hålla ut tältet i vinden för att fatta hur det la sig, kastade hon sig på det om och om igen så att jag omöjligen fick det rätt, fick lyfta upp henne, bära iväg henne långt och sätta ner henne, springa tillbaka och snabbt börja om igen innan hon kom och snodde tältpinnarna. Osv, osv.

Nu lyfter jag helt enkelt upp henne, sätter henne bredvid Fjällvandrarvarge, ger henne hela matkassen med kex, russin, falukorv och majskrokar. Det håller i ungefär 5 minuter, sedan är tältet mest intressant igen, men då är jag äntligen färdig med uppsättningen.

Kompromiss: val av väder

Något behövde kompromissas för att komma iväg ut själv med både dotter och tält. Inte komfort och inte mat. Det fick bli distansen, längden och tillfället för turen. Det fanns egentligen ingen anledning att dra iväg särskilt långt, i många dagar eller i ostadigt väder. Inte för att göra en testtur med tält. (Vi hade redan testat det där med skitväder och lite längre distanser.)

Så jag inväntade under min två veckor långa vistelse i Ljungdalen helt enkelt det mest strålande högtrycksväder, skippade regnkläder och värmeplagg, kilade upp för Torkilstötens lift och fram till Stortjärnen, där jag fann den mest magnifika tältplats framför en liten strand, lät dottern bada, äta falukorv och hoppa runt i tältet under en två timmar lång "sövning", kunde sedan båda sova gott i öppna sovsäckar i sommarnatten och gick efter frukost, avslappnad ihoppackning och förmiddagsfika i solen ner igen genom att runda Stötliden, tog bilen till byn och köpte glass.*

Kilade upp är kanske att ta i. Jag har aldrig burit så tungt innan, trots att packningen var nedskalad till absolut minimum. Men kroppen vänjer sig och efter en stund var det inte så farligt, trots uppgång i slalombacke och 25 grader varmt. Jobbigast var att krångla upp packningen på ryggen och sätta ner den utan att tappa den, mest med tanke på att det dyrbaraste jag har satt i den. Sedan hade jag kunnat gå betydligt längre än de få kilometer som jag gjorde.

Packning i avsaknad av tillräckligt utrymme

Jag skrev förut om hur jag utökat packutrymmet på bärstolen med två lättviktsväskor från Biltema samt två midjeväskor som jag använder som höftväskor. Lösningen har fungerat suveränt på alla möjliga turer. Det har inte funnits behov att sy fast något permanent på bärstolen. Lättviktsväskorna kunde knytas fast vid fyra punkter med sina band, och med elastiska snören om hålls väskorna på plats och kan komprimeras bra. Midjeväskorna är fastspända bakom bärstolens ryggplatta och blir som ett extra avbärarbälte.

I bärstolens huvudfack packade jag i princip bara ett långt och ett kort liggunderlag och en varm tröja var. Så var det fullt. Sovsäckarna knöddes utan packpåsar ner i varsin sidoväska. Ombyte, blöjor och smått och gott till dottern, så var midjeväskorna fulla. Det ska sägas att de rymmer betydligt mer än man kan ana! Mat och termos (för att underlätta frukost) bars i Kånken, mest på bröstet och lite i handen. Tältet bakpå och dottern i bärstolen.

Jag är helnöjd. Att göra det bästa jag vet med det bästa jag har kan inte bli annat än underbart. Jag längtar efter den dag vi kan göra en riktig långtur tillsammans. Dottern får bestämma hur mycket nytt och hur strapatsrikt det kan vara, vi gör en sak åt gången, då blir det bra.

Att bada i fjällsjö är ändå en erfarenhet som inte ens alla vuxna fjällvandrare upplevt.

* Nu var jag kaxig. Som om det varit något finväder att tala om denna sommar. Vi hade allt väldig tur!

Inlagt 2017-08-08 13:10 | Läst 2624 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2017-08-08 22:25   markus-l
Härlig läsning! Vi ska själv gå upp och sova en eller två nätter kring Stortjärnen till veckan med vår 14 månaders tjej!

Det jag inte riktigt förlikat mig med är de där jäkla blöjorna. Men man kommer väl in i det med och får väl hänga dom i dubbla plastpåsar utanpå ryggsäcken =)
 
Svar 2017-08-09 08:10   Elvah
Jag har en svart packpåse. "Den Svarta Påsen". Med en grov soppåse i och några fryspåsar med till extraluktande blöjor. Förvaras i en av sidoväskorna. Jag tycker det gått rätt smidigt ändå. Det blir helt klart färre blöjbyten än hemma. Jag har kört blöjor som suger upp extra bra, dessutom har inte dottern uträttat några nämnvärda behov just när hon suttit i bärstolen.

Go tur! Det är ju en helt lagom tur med små barn! :)
 
Svar 2017-08-09 19:05   markus-l
Tack för tipset!
 
2017-08-10 13:13   oldtimer
Strongt gjort.
Välplanerad packning.
Bra skrivet; tältresningsbeskrivningen gav upphov till medlidsamt leende :-)
 
2017-08-10 21:29   BrittMarie
Härligt!!! Hoppas hon fortsätter att älska tält!
 
2017-08-11 08:46   Karolina P
Sitter här med ett leende när jag läser om tältresningsförsöken. Har också gått iväg en bit, lämnat barn på risheden och sprintat tillbaka. Det som funkade bäst med grabben var att sätta honom vid ett röse eller med några stenar. Då fick jag fem minuter utan någon som hela tiden kastade sig på tältduken...
 
2017-08-12 22:08   Elvah
Tack för kommentarer! Den som varit med om det förstår hur det kan vara. Jag utelämnade berättelsen om själva packningen, den skulle nog ha förtjänat ännu mer medlidande. :) Ni vet, man vill gärna ha koll på prylarna innan man ska ut. Lägga ut allt överblickbart, sortera upp i packpåsar, bocka av mot packlista. Så man inte står där på fjället och känner sig klantig utan tändare, sovsäck eller något annat essentiellt. Dottern har varit ÖVERALLT under mina vandringsförberedelser denna sommar, så det har varit en övning i både tålamod och i att inte ha perfekt koll.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in