Solo, bortom lederna och långt från folk. Fjällvandringsplaner, fjällvandringsminnen, fjällvandringsprylar*
(*garanterat sponsorfritt fjällvandringsnörderi)

Solo, bortom lederna och långt från folk. Fjällräv och retorikvetare som efter 20 år på fina men inte så naturrika platser såsom Rom och Malmö hittat hem till Dalarna. Mest bekant med fjällområdet kring Ljungdalen, där familjen haft stuga sedan barndomen. Sarek upptäcktes som vuxen och särskilt Rapadalen har lockat under flera vandringar.

Användarnamn: Elvah

Intressen: Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Paddling, Foto, Utförsåkning, Träning, foto, matlagning, RPG-spel, musik.

Mer på profilsidan


Dörrvind eller charterinvasion coronasommaren 2020, del 1

Planen var att göra en avslappnad tur i Helags-Holkendurrieområdet. Vildmarkskänslan skulle jag få genom att välja områden som jag aldrig läst att någon lockats av, typ myrmarkerna längs Handölan nere vid Miesketjacke, och inte gå en meter på stig. Det avslappnade skulle jag få genom att stanna minst två nätter på samma ställe. Men allt eftersom planeringen fortgick började något gnaga i mig: Behovet att utforska främmande nya världar, att djärvt resa dit ingen människa (eller i alla fall jag) tidigare har rest, var starkare.

En bit in i den där första coronasommaren 2020 blev det klart att det rådde massinvasion med avbokade charterresenärer i Jämtlandsfjällen. Valet kändes med ens enkelt, för det fanns faktiskt ett outforskat område i närheten. Jag ville gärna upptäcka Lill-Lunndörren och ta mig över Trondfjällen, och återuppleva det storslagna, ledlösa området runt Storådörren där jag gjorde en vårflodsvandring 2010.

Vildmarkskänsla nära Ljungdalen

Test av 50-kronorstält på kalfjäll, upptäckten av fjällområde med vildmarkskänsla inom dagstursavstånd från Ljungdalen och gravid i vecka 18. Det var inte jag som testade tältet - jag hade fullt upp med att vara andfådd och äta bananer. 

Under den solotur i vecka 12 i Femundsmarka som jag skrev om nyligen, hade graviditeten inte gjort sig nämnvärt påmind. Visst, jag kände av trötthet och kunde bara äta nudlar, men med ett kravlöst förhållningssätt tog jag dagen och vandringen som den kom.

Fjälltältning med 1,5-åring

+26 kg packning/barn, plus dotterns Fjällvandrarvarge, fastspänd på den överpackade bärstolen med spännrem. Första fjälltältturen med min 1,5-åriga dotter är härmed avklarad.

Storådörren i vårflod (del 3)

Ett steg framåt över snön. Ett till. Knakade det inte lite konstigt? Det där dånande ljudet, kom det verkligen från dalgången, eller var det i själva verket RAKT UNDER våra fötter? Det här är del 3 i berättelsen om min och brorsans vårflodsvandring som i del 1 gick genom Storådörren och i del 2 från Tronndalen till Vålåstugorna där vettiga vandrare (inte vi) vände om och gick hem. Del 2 avslutades med att ingen visste hur det skulle gå för oss och om vi någonsin skulle komma fram. Det är nu olidligt spännande!

"Vet vi vad vi håller på med?" frågade han mig när vi stod mitt ute på ett snöfält som det rann ut en 10 meter bred fors ur nedtill. Som om jag hade ett svar på det. 

Mitt Falkfangervola

Jag hade känt mig jagad av sociala, stugtursekiperade, snabbfotade norrmän, blivit närd med den mest jämmerliga trerättersmiddag på hytta varifrån jag sent på kvällen och kippande efter luft flytt till fjälls. (Se Varelser från Hell: "Skräcken i Roltdalen")

Falkfangervola uppenbarade sig som en befrielse på den fjärde dagen. På andra sidan hägnet, i det fria.

Sida: 1 2 Nästa Sista