Bloggar > Elvah Fjällvandrare

Elvah Fjällvandrare

Fjällvandringsplaner, fjällvandringsminnen, fjällvandringsprylar*, fjällvandringsfilosofi. (*garanterat sponsorfritt fjällvandringsnörderi)

Jörnkängor, punkt.

16,8 procent skulle väl kunna vara en rimlig siffra för att beskriva kängornas betydelse vid vandring. Siffran fick jag fram genom att räkna antalet foruminlägg jag gjort på temat kängor och relaterat. 44 av 262, för att vara mer precis.

Hemma hos mig:

-Kom och kolla, vad tror du om det här?

-‎Vad är det? undrar sambon intresserat.

-‎Jo, alltså jag såg en bild på den där Skywalksulan och...

-‎Neeej!

Det intresserade i hans uppsyn är förbytt mot fasa.

Eller:

-Lyssna, jag har en fundering..., säger jag.

-‎Absolut, vänta, jag ska bara lägga ifrån mig disktrasan så kommer jag... Vad var det?

-‎Jo, jag tänkte om man trär kängsnöret inverterat i avsaknad av låshake...

-‎NEEEJ!! Snälla skjut mig nu!

Sådär kunde det låta.

Det var innan jag fick hem, testade inomhus och senare la en heldag på att blöta, fetta och gå in de nya Jörnkängorna.

Nu är det verkligen INGENTING annat! 

Men snälla Utsidan-folk, varför har ni inte berättat för mig att skalkängor är så här bra!

Här har man gått i sina tunga, styva, vadderade kängor och trott att de var bekvämast och mest funktionella, och ingen har bestämt argumenterat att Jörnkängor sitter som gjutna, är lätta som gympaskor, har foträt passform och att det enkla lagret läder åtsnörat känns som en strumpa, som ger en perfekt kombination av stöd och rörlighet för vristen!

Alla bara hyllar gore-tex hela tiden!

(ironi)

Gore-texens varande eller icke-varande bryr jag mig personligen inte så mycket om. Jag lider inte av varma kängor, så andningsförmågan är inget jag lägger vikt vid. Jag vaxar dem och håller dem vattentäta och hamnar således inte i det ofta argumenterade 'när gore-texen börjar läcka efter något år är det bara att slänga dem'.

Nej, gore-tex är väl bra på många sätt. Det är uppbyggnaden av dessa pjäxor som plötsligt blir obegriplig. Jag kan mycket väl tänka mig en tunnare känga med gore-tex, till situationer där membranet fyller sin funktion. Motsättningen står väl, när fördelarna och nackdelarna dryftas, ofta inte mellan gore-tex och skal, utan mellan 2/3/4/5-lagers och skal.

Inte perfekta...?

Jag har fortfarande ett par frågetecken som endast långvandringar kommer kunna ge svar på. Den mjuka Vibramsulan: Räcker stödet? Exakt hur halt blir det? Ska jag köpa ett par svarta kängor också? 

Är det på grund av den mjuka sulan som kängorna böjer sig fullständigt i tåvecken, så att cellgummit trycks ner både hårt, platt och kallt mot tåleden? Ska det vara så? Hur blir det när man går långt?

Jämförelsevis har mina halvhårdsulade Meindl Dovre Extreme börjat böja sig i tåleden först efter flera år, och ovandelen är så pass hårt uppbyggd att den trots allt inte böjer sig och krossar tårna.

Mina hårdsulade Crispi Gran Paradiso böjer sig överhuvudtaget inte, vilket är en skön avlastning med tung packning.

Men överlag, låt mig vara tydlig med det: Det är så här det ska kännas att snöra på sig ett par kängor!

...Men så gott som perfekta

Den rejäla uppenbarelsen kom efter att jag hade haft kängorna blötlagda i ljummet vatten och trodde att det skulle bli en kall och obehaglig promenad. Men det var när jag verkligen kunde dra åt det fuktiga skinnet om vristen som det kändes just så: Ett andra skinn. Och fuktigheten, den märkte jag inte ens av.

Nu ska ju de infettade och vaxade kängorna inte bli blöta. Oavsett känner jag inte den minsta oro för om de ändå skulle bli det.

Så varför all denna tvekan och oändliga foruminlägg?

Lundhagskängor sitter inte optimalt på mina fötter. Jag har provgått och provgått i butiker sedan flera år. Önskat att det skulle gå. Vid något tillfälle, med optilästade Vandra och Mira II, har jag känt att jo-men-kanske-ändå, men den självklara känslan av helt rätt har inte infunnit sig. Mira stel. Vandra så vid runt ankeln att sidorna gått ihop när jag försökt snöra åt. Och så är de ju alla så fruktansvärt smala i tåboxen! Jag har faktiskt väldigt svårt att förstå varför Lundhags ännu inte utvecklat en modell för vanliga Eccofötter. Så ovanliga kan vi inte vara.

Jörnkängor å andra sidan, går det inte att prova innan köp. Tänk om även de skulle kännas lika nej-men-kanske-inte-ändå som Lundhagskängorna. Möjligt alternativ skulle vara att måttbeställa bredare Lundhagskängor, men då behöver man veta vad man vill ha redan innan man någonsin använt skalkängor.

Därav mina 16,8 procent.

Sedan är förstås kängor väldigt kul prylar, värda att skriva om.

Inte för att jag betraktar mig som kängfetischist. (Snarare prylfetischist i all bemärkelse i så fall!)

Men efter det senaste inköpet så vette tusan.

Tur jag har dottern att snacka kängor med.

Postat 2017-10-07 15:18 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Bärstolsfixerier

Modifierar en Vaude Jolly Comfort bärstol med extra packutrymme inför "ensamvandring" med barn på 1,5 år.

På sidorna bakom dotterns ben spänner jag fast två 12-liters ultratunna reservryggsäckar från Biltema. Sådana där som packas i sin egen ficka och blir små som snusdosor. Här tänkte jag bära allt regnrelaterat. Skalplagg, regnskydd. Och den svarta påsen. (Blöjpåsen alltså.)

Sidoväskorna komprimeras med resårsnören och då blir de kanske snarare 8 liter var. Jag såg ut som en total packåsna när jag i ett första läge testade fylla ryggsäckarna helt. Fick gå på tvären genom ytterdörren för att komma ut. Jag bestämde mig för att försöka åstadkomma lite mer tublika sidofickor samt att föra över mer vikt framåt.

Två 5-liters midjeväskor, sedermera höftväskor, kopplas samman bakom ryggplattan och bärs på vardera sida av midjebältet. De är ofodrade och lätta men ändå rejäla. Dessutom passar de som en smäck på bärstolens avbärarbälte när jag kopplat ihop dem bakom ryggplattan. Fyndade dem i den lokala sportbutiken, ibland är slumpen väldigt genialisk.

Höftväskorna hamnar under mina armbågar och sticker inte ut väldigt mycket, så det kommer funka bra. Kanske bär jag en liten midjeväska mitt på också. Planen är att i dessa förvara diverse prylar: mobil och ministativ, hygienrelaterat, godis, matprylar. Dessa väskor kommer jag att regnskydda med ett ryggsäcksregnskydd som jag drar runt om under bärstolen.

I utrymmet på 20 liter i själva bärstolen planerar jag packa värmeplagg, ombyte till dottern, lunch och termos.

Totalt packutrymme cirka 45 liter. Vikten blir troligen inom det bärbara men i överkant för detta bärsystem. Vaudebärstolen sitter jättebra men är knappast lika skön som min Arcteryx Altra vid tyngre vikter. Det blir en minimalistisk packning, vilket är en utmaning för en frusen.

Kommer bo på fjällstation och det lutar mot att jag investerar i helpension med hänsyn till det begränsade packutrymmet och bristande erfarenhet av att ge dottern frystorkat eller konservmat som annars finns att tillgå på fjällstationer. Det blir en provtur till Helags och en eller två övernattningar där.

Beroende på hur hon är på nätterna (vore bra om hon kan ligga själv) hade jag även tänkt testa göra en tälttur till fjälls i sommar, vilket förstås kräver stora ryggsäcken. Det blir i så fall en kort vandringssträcka till lämpligt kalfjäll dit dottern får gå själv, med bärsele som backup. Hon fixar lätt gå någon kilometer på våra skogsturer, bara man håller henne distraherad från att äta sten.

Fler som vandrat ensamma med med små barn och med packning för mer än dagsturer? Hur har ni gjort?

Postat 2017-06-17 22:59 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Liten avhandling om mina byxor

En fråga som jag tampas med och som diskuterats i en hel del forumtrådar är byxfrågan: Existerar det ett par vattentäta vandringsbyxor som andas, så att man kan ge sig ut med ett enda par brallor istället för att släpa med sig både vandringsbyxa och skalbyxa?

Svaret ser ut att vara nej och det här är en genomgång av mina byxor och grubblerier kring dessa.

Skalbyxor

Jag vill ändå inte släppa tron på att med rätt skalbyxa skulle det kunna funka att lämna vandringsbyxan hemma. Jag har bara inte hittat den än.

Det räcker ju inte att skalbyxorna andas. De ska gärna även vara utrustade med fickor, förstärkningar och vara smidiga. Helst ska de funka i såväl högsommarvärme som höstrusk. Vädret kan ju växla snabbt i fjällen, och ska det nu vara ett enda par med ut på färden måste de ju funka i ett brett väderspektra. Det här låter förstås omöjligt.

Jag har gjort det vid många tillfällen förvisso. Mina lätta tvålagers Arcteryx Beta SL andas bra och går utmärkt att vandra i med bara underställ under. Skulle det bli på tok för varmt skulle det funka att gå i bara underställsbyxor.

På tur iklädd lätta skalbyxor och underställsshorts. Temperaturen kanske 15 grader och småblåsigt. Behagligt.

Tyvärr uppstår ändå en zon mellan tillräckligt hög värme för bara underställ och så pass låg temperatur att underställ och skalbyxa inte blir för varmt. (Att bara ha den kalla, klibbiga skalbyxan utan fukttransporterande underställ under är ju helt uteslutet.) Någonstans kring 18-20 grader samt vid blåst ligger den zonen för just dessa skalbyxor i min mening. För varmt för båda, för kallt för ena.

Ett annat problem är att i avsaknad av förstärkningar på knä och rumpa kommer de förr eller senare nötas och släppa in vatten. Vidare vill jag gärna att vandringsbyxor ska vara utrustade med rejäla fickor. Jag är med andra ord inte riktigt nöjd.

Jag kom för en tid sedan över ett par nybegagnade Klättermusen Durin som är en skalbyxa i någon stretchvariant och med förstärkningar. De har bra fickor, sitter skönt och är som en bonus väldigt snygga.

De är lite för tunga att använda i rejäl sommarvärme och onödigt tunga att bära i ryggsäcken allt för stor del av vandringen. Jag har hunnit använda dem under en höstvandring till vilken de passade bra. Jag blev dock blöt i dessa under en regnig vandringsdag, främst nertill, och jag har använt dem för lite för att veta om det var väta som kom inifrån, utifrån eller från kängorna. Möjligen är de nämligen lite väl förstärkta i nederkant för den som ändå bär höga kängor. (Det kan ha varit så att det smet in väta vid kängorna för att de är för stela och bylsiga för att sitta bra vid kängskaftet?)

Klättermusenbyxornas nederkant: Se fyrkantigheten som kommer sig av de stela, kraftiga förstärkningarna. Inte optimalt i kombination med höga kängor. Känns mer som en vinterbyxa nertill, dock är den smidig upptill.

Vattenresistenta byxor

Ett alternativ som ibland nämns är att även om det kommer någon liten skur använda ”vattenresistenta” plagg som andas, och bara plocka fram goretexen vid riktigt hällregn.

Softshellbyxor (såväl som softshelljacka) har jag bara testat en gång på vandring och bestämt mig för att kategorisera som vinterkläder. Det blev varmt, tungt och blött. Håller inte emot någon större mängd regn.

Min erfarenhet av vattenresistensen hos vaxade Fjällrävenbyxor, är att man blir blöt. En gång när jag ändå var på hemväg efter en vandring och det började småregna, bestämde jag mig för att testa tesen ”står emot lättare skurar”. Det gjorde de absolut inte!

Sammanfattningsvis är väl min slutsats är att ”vattenresistens” kan vara ett ofunktionellt attribut. Med på turen behövs ju även skalbyxorna ändå. Och båda är så pass kraftiga att ett av paren ändå måste ligga i ryggsäcken när de andra används.

Friluftsbyxor

Fjällrävenbyxorna Keb (perfekta fickor) och Nikka (något lättare) använder jag ofta. Vaxade knän håller emot väta kortare stunder på marken. Vaxet funkar som en förstärkning som gör att de håller för att sitta i, dock inte för att ramla och kana ner för en stening slänt:

Lappade Fjällrävenbyxor. Skillnaden mellan den nypåsatta lappen i G1000-väv och tyget under (använda cirka 2 år) säger en del om färgens hållbarhet. Att sätta i relation till den miljömässiga hållbarheten förstås.

Jag älskar de här byxorna vid uppehållsväder, men med regn i luften börjar trasslet. Antingen ska skalbyxorna knölas på över de kraftiga byxorna. Det blir obekvämt och prylarna som man haft i byxfickorna blir svårtillgängliga. Eller så ska byxorna av till bara underställ och skalbyxorna på, när regnet kommer.

Vandringsbyxor av och skalbyxor på är det skönaste alternativet anser jag. Är det något regn i luften är det underställ och skal som åker på direkt på morgonen. Oftast är det ju just den sortens väder. Och då landar jag ofta i att de där vandringsbrallorna aldrig hade behövt hänga med ut på turen överhuvudtaget. Med många undantag förstås.

Småkylig vandring i dis, men utan en droppe regn på fem dagar. Kebbyxorna gjorde jobbet. Men det irriterar mig att ha släpat på skalbyxor i ryggsäcken i onödan.

En nackdel med vaxade byxor är att de torkar långsamt. Då är det betydligt bekvämare om de inte är vaxade, eller bara vaxade precis över knä och rumpa. Eller om det inte är några Fjällrävenbyxor med vax/förstärkningar och funktionella fickor alls, utan ett par mjukare, stretchigare och lättorkade vandringsbyxor, vilka förstås hypotetiskt sett skulle kunna ha bra fickor och förstärkningar ändå. (Jag känner inte till några sådana.)

Som alternativ till Fjällrävenbyxorna använder jag ett par mjukare men vindresistenta budgetbyxor, vilka är lite skönare att ha under skalbyxorna. Nackdelen är att fickorna är väl små och de saknar förstärkningar.

Och där fick jag nytta av detta misslyckade självutlösta foto som jag av någon anledning inte slängt. Namnlösa budgetbyxor, ofrivilligt fotograferade.

De skönaste byxorna jag haft är utan tvivel Stormbergs gravidbyxor i mjuk stretch. Men de saknar rejäla fickor och är inte särskilt vindtåliga. Jag räknar dem till kategorin ”luftiga, lättorkade”, egenskaper som jag av flera anledningar inte prioriterar. Det är dock de enda gravidbyxor jag hittat på marknaden.

Jodå, där var en liten begynnande mage under jackan.

Det här med att bära de vanliga vandringsbyxorna vid regnskurar istället för att krångla fram skalbyxorna, är något som förespråkas av många. Är de tillräckligt lätta så ”torkar de snabbt”. Jag håller inte med efter att ha testat med de där gravidbyxorna. Min upplevelse är att vädret i fjällen sällan är sådant. Det som blir blött förblir ofta blött tills torkrum tillgås. Men visst, en riktig sommardag så, om det mot all förmodan skulle komma en svalkande skur just då...

...Då vill det dock till att byxorna tål sol och vatten:

Tyckte ni skillnaden mellan byxa och lapp var synlig på Keb-byxorna? Det är nämligen inget emot hur mina Nikka ser ut! Så här blekbrun blev den svarta färgen efter en veckas vandring en ovanligt varm sommar:

Vid 30-gradig värme fann jag mig tvungen att stänka ner kläderna med fjällbäcksvatten emellanåt för att få svalka, något jag gjorde under tre dagar kanske.

Tål i så fall inte byxorna att torka i solen?! Frågetecken och besvikelse, även om jag förstår att det finns en positiv miljöaspekt i att färgen bleks så här lätt. Begreppet vattenresistens får i vilket fall en ytterligare innebörd som jag inte förväntade mig av så dyra byxor för utomhusbruk.

Alternativ jag inte testat

Sammanfattningsvis har jag alltså inte hittat ett par vandringsbyxor som är både lätta, mjuka, stretchiga OCH videsnårtåliga OCH vindtäta OCH har förstärkningar OCH bra fickor. Och som om det inte vore nog, som inte förstörs i solen. Och som sagt (men mer förståeligt) har jag inte hittat ett par skalbyxor med dessa egenskaper samt som är vattentäta och andas.

Har jag missat någon superprodukt? Och när kommer någon byxproducent att lyckas fylla tomrummet?

En byxvariant som jag inte provat är typen jaktplagg, som ser ut som vanliga ”Fjällrävenbyxor” men som även har vattentätt membran. Det jag funderar på kring dessa är egentligen inte andningsförmågan utan snarare att yttertyget i bomullsliknande material ser ut att lätt suga åt sig vatten.

En annan byxvariant som jag inte testat och som bådar gott är Fjällrävens vandringstights. En nackdel med att enbart vandra i tights är möjligen att det inte bildas någon värmande luftspalt under tyget. Vilket är ett måste för en som jag med frusen rumpa, som helst slänger på ett par merinoshorts under byxorna redan från det att temperaturen sjunker mot en sådär +15, i synnerhet om det blåser. De skulle i och för sig kunna bäras ovanpå tightsen.

Avslutningvis

För att ytterligare komplicera ekvationen vill jag hävda att ju varmare och mer vindstilla, ju kraftigare plagg är nog ändå vad jag vill ha. Mitt främsta tvivel mot att vandra i såväl tights som underställ och stretchbyxor – ja i allt annat än vindtäta, slittåliga vandrings- eller skalbyxor, är definitivt detta:

Postat 2017-04-05 20:33 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Jakten efter det enkla

Efter min långa monolog häromsistens i forumtråden om planerna på att vandra från Trondheim till Ljungdalen, tänker jag att det är hög tid att starta en blogg här på Utsidan istället.

Mycket förberedelser inför sommarens äventyr. Träning först och främst, ben och kondition. Och så ska jag bestämma mig för den trevligaste rutten, Trøndelags turistförening (trondelag.com) har varit superhjälpsamma. Jag väntar fortfarande på en pålitlig lösning på mitt gaskökproblem, och det ser ut att lösa sig snart. Jag väntar på att få ordning på dessa och andra krånglande småsaker. 

Men mer om det praktiska senare.

Det är första gången på flera år som jag ska vara helt ensam i cirka en vecka. Detta ser jag fram emot över allt annat. Jag kommer visserligen att gå övervägande längs leder, men har för avsikt att hålla mig på avstånd, ta mig utanför stigarna, ta tillvara på tillfället att för en gångs skull låta mina tankar utgöra centrum av universum. Det där med monologer är inte så dumt.

Det är första gången sedan innan tiden som fattig student som jag haft möjlighet att uppgradera stora delar av utrustningen i en smäll. Hilleberg Akto-tält, Western Mountaineering Antelope-sovsäck, Arcteryx Altra 72-ryggsäck och väderresistent Pentax K5-systemkamera är några av prylarna som ersätter läckande ryggåstält, mammas gamla Caravan Skvader-sovsäck (still going strong under nollan dock!), ryggsäck som låter axlar och rygg ta rubbet och grynig kompaktkamera som slutar funka en extra vacker, bitande kall kväll vid Sylarna.

Bilder: Viss kontrast.

Det finns en tjusning i att behöva hitta ekonomiska lösningar, eller gratis lösningar, det tvingar fram MacGyver inom mig. Men det underlättar om saker funkar. När jag vid senaste vandringen vaknade klockan 4 av en iskall vattendroppe som plaskade ner mot min panna efter att ha vandrat i dagar med en goretexjacka som även fungerade som kylklamp, var måttet rågat.

För stunden.

I grund och botten är det en ynnest att ha fått upptäcka att man överlever ändå.

Mitt äventyr är ett tillstånd av frid bland paradoxer. Jakten efter det enkla: prylarna som funkar, det skönaste bärsystemet, de raka stigarna, uppehållsväder. Och så vad det egentligen handlar om, det som är enkelt på riktigt: ingenting blir som man planerat, prylar går sönder, det gör ont, det löser sig kanske.

Postat 2014-06-15 16:45 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera