Bloggar > thomasvandraren > Muddus - klafsa på myren

thomasvandraren

Här finns vandringar jag gjort i Sverige. Jag bor i Stockholm och vandrar gärna i de svenska fjällen.

Muddus - klafsa på myren

Natten i Arvidssons stuga var varm och skön. Ganska rogivande att vara helt ensamma. Vi kollade i liggaren på bordet och kunde konstatera att det inte varit så många här under året. Det är lite synd, för det är möjligt att ta sig till stugan genom att gå obanat genom skog, över myrmark ibland.

Det som kanske avskräcker är att man inte går på en upptrampad led som är välmarkerad. Navigeringen var inte så svår, det fanns saker att förhålla sig till för att hålla reda på var man var. Navigeringen var dock avgörande för att inte villa bort sig själv. När jag var hemma hade jag laddat med en kartsnutt i mobilen, om det var så att vi skulle kolla var vi var någonstans. Medans vi gick kollade jag vid några tillfällen att vi var på rätt plats. Appen ViewRanger heter appen, bra för detta ändamål.

Jag vaknade först, steg upp och ville fånga dagen, i alla fall uppleva ljuset. Solen var redan en bit upp, så det var inte så tidigt egentligen.

Det hade varit en kylig natt och frosten var kvar.

Efter att ha stillat min hunger på upplevelser var ögat nöjd, dags att att stilla hungern i magen. Dagen innan hade jag plockat lingon. Nu skulle det bli havregrynsgröt med mycket lingon. Smaskens!

Medans vi år frukost berättade Johan att han trodde att vi inte behövde gå tillbaka speciellt långt för att kunna fortsätta söderut, mot Muttosluoppal. Om det inte funkade så var inte det hela världen, då blev det bara lite längre att gå. Men vi trodde att myrmarken skulle fungera att gå på. Sedan fanns det också en del grönare områden, där man nästan "garanterat" kunde gå. 

Planen var att gå enligt nedan.

Vi åt frukost, packade ryggsäckarna och städade stugan. Sedan stängde vi till den och började gå. Det var en väldigt fin morgon.

Den första frågan vi ställde oss medans vi gick var om man skulle kunna passera utloppet till sjön. Det visade sig gå alldeles utmärkt. Man kunde gå torrskodd på stenarna. Det var troligen lågt vatten. Vilken bra start på dagen!

Nu var det kompasskurs ett tag tills vi kom till andra sidan skogen. Där skulle det vara myrmark, några områden med träd där det troligen var lite torrare.

Vi såg en liten skogsdunge som vi siktade på när vi kom fram till myren. Man fick passa sig var man satte ned fötterna, men det var oftast bara att traska på.

Ibland var det för blött. Då fick man gå runt. Ibland var det riktig gungfly...där hoppade man inte, utan backade försiktigt och gick runt det partiet.

Det var ganska jobbigt bitvis. Är man bra på höga knälyft har man en fördel här. Det blev många stopp, där man bara stod och hämtade andan. Men man äter inte upp elefanten hel, utan i bitar.

Till slut hade vi kommit över. Vi hade sett på kartan att det skulle finnas ett renstängsel.

Det var inga problem att ta sig över stängslet då det hade lagt sig ned för att vila på flera ställen.

Vi gick upp en bit i skogen för att ta en liten paus, nöjda med att ha kommit över.

På kartan såg vi att det troligen var enklast att följa stängslet år sydost, eller följa skogsbrynet i alla fall.

Vi knatade på och bilden nedan är en blick bakåt. Man ser Sör-Stubba lite till höger om bildens mitt. Där uppe var vi för några dagar sedan.

Det började bli dags för lunch. Nu var vi vid den del som på kartan heter Vuosmagarggo, en liten bit upp i skogen. Det var inte så lätt att hitta rinnande vatten här, så vi tog vatten där det fanns vatten. Lunchpausen satt bra, vi var lite trötta.

Nu var det kompasskurs igen, vi siktade att komma till Gähppohuornnasj. Det fanns en sjö där vi kanske kunde tälta.

Vi kom igenom skogen och siktade rakt söderut. Nu fanns det ett par grönare områden i allt det blöta. Vi fortsatt ut över myren.

På tal om myrmark. Det fanns en hel del små myrstackar på myrarna. Här syns en. 

Myrarna har jag inte skrivit om så mycket. De myrar som finns här är strängmyrar, där man alltså kan gå på de strängar som finns. Ibland fick man backa och gå någon annan väg. Det kände som att det var bottenlöst ibland, så ett steg i taget var det som gällde. Jag trampade igen, nåja, kanske flera gånger, dock inte så att stöveln fylldes med vatten.

Vi såg att det fanns träd som saknade bark.

Vi hade läst att björnarna vässar klorna på träden. En närmare koll på träden visade också att det fanns flera rivmärken som var parallella. Tydliga märken efter klor. Intressant och fascinerande. Vi hade spanat efter både älg och björn, men inte lyckats se dem.

En del märken var väldigt högt upp på trädstammarna.

Det vore kul att se björn.

Vi traskade på och kom över myren. Nu skulle vi gå mellan de två höjderna för att komma till sjön. Gränsen mellan blå myrmark och brun myrmark på kartan var ganska tydlig. Den blå är riktigt blöt. Vi väntade på gränsen mellan den blå och bruna när vi plötsligt var framme vid sjön. Det var lite överraskande. Vi hade traskat på och pratat. Vi var framme.

Nu skulle tälten upp. Att det var en fågelsjö var det ingen tvekan om. Många olika fjädrar fanns vid sjön.

Det skulle bli en kall natt, det var tydligt. Vi lagade till middag, och gjorde en brasa, hade släckvatten bredvid naturligtvis. Stövlar och strumpor torkades, så gott det gick.

Det skulle bli fullmåne. Lampan i Johans tält lyste tydligt.

Vi hade värmeljus och jag hade en liten pannlampa, medans Johan hade en lampa som kunde hängas upp.

Natten var riktigt kall. Jag frös igen. Hade på mig allt jag hade.

Dagen hade varit riktigt bra igen. Vi hade gått obanat från Arvidssons stuga till den delen av nationalparken som låg nordväst om Muddusleden. I morgon skulle vi komma ut på leden. Spännande!

Gonatt!

Inlagt 2019-10-29 14:26 | Läst 1293 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2019-10-29 15:06   skogsbaronen
Satt och funderade länge över vilket vägval det skulle bli, men jag får erkänna att jag gissade fel.

Jag kanske har missat det, men vilket datum startade ni vandringen?
 
Svar 2019-10-29 15:12   Totteman
Vi tog tåget från Stockholm till Gällivare den 9 september. Vandringen startade den 10 september.
 
2019-10-29 22:32   fowwe
Det är stämningsfullt och vackert att följa med på er vandring. Allt tycks gå bra. Hade ni forskat mycket noga innan färden exakt hur ni skulle gå, var myrar kunde användas och jokkar/sjöar vadas? Fått tips av någon?
 
Svar 2019-10-29 23:06   Totteman
Tack, allt fungerade bra. Vi hade ett par mål, där den ena var att gå upp på Sör-Stubba, och det andra var att gå obanat till Arvidssons stuga.
Sör-Stubba var bonus, då vädret var skapligt, nej...det var BRA väder.
Arvidssons stuga visste vi inte om vi skulle kunna gå till. Vi hade en idé om att gå som vi gick...på ett ungefär. Vi hade inte synkat våra planer, utan tänkte att det löser sig. Det är skog. Vi kan navigera...då kanske det går bra. Det gick bra också.
Myrarna var intressant. Vi hade ingen aning om hur de skulle vara. Vi kom fram till att de myrarna som var blå på kartan kunde man gå på om man hade koll. De bruna var inte lika blöta. Sedan läste vi av om det fanns gräs, ljung och annat grönt. En del av det gröna skulle man inte trampa i, då blev det djupt, medans annat funkade bra att gå på.
Så, lite learning by doing blev det.
Jag kan inte säga att jag kollat i detalj på karta hur man kunde gå...allt beror ju på hur det ser ut i verkligheten.
Men, och jag säger men...en förutsättning för att kunna gå som vi gjorde var att orka gå obanat i skog. Vi gick inte så fort, men det kräver lite mer än att gå på ett stig eller led.
Vi lärde oss om myrarna medans vi gick och kunde därför gå som vi gjorde från Arvidssons stuga.
De enda tips jag fått var att det var blött och omöjligt att gå från norr till söder, pga blöta myrar. Därför var Rallarstigen ett bra alternativ att börja på, innan det blev obanat. Vi hade fortfarande inte mött någon sedan vi lämnade stugan efter första natten.
Om man lyfter blicken så var det bara att gå i skogen, med karta och kompass. Det blöta hanterade vi när det kom.
Så...det var en riktigt bra vandring, än så länge. Jag kan ju inte avslöja resten redan nu :-)
 
2019-10-30 08:53   brigas
Undrar ifall jag skulle fixa att ta mej ungefär som ni gjorde till stugan via rallarvägen.Dessa myrar,där jag hört ett antal historier om hur man inte ska färdas på,att man verkligen behöver gå på rätt strängar av fast mark,etc.Kanske tidig vår innan tjälen gått ur marken,men ändå gångbart,
Eller är det inom förbudsområdet redan då?
 
Svar 2019-10-30 09:27   Totteman
Det lär ju vara myggfritt då också. Myggfritt var ett krav för mig. Därför blev det september.
Har inte koll på förbudstiden just nu, men det börjar tidigt.
Ska se om jag hittar en bild av en skylt där datumen står.

Att gå när det är tjäle kan ju vara ett alternativ. Jag har dålig koll på vilka förhållanden som råder i Muddus nationalpark under den tiden.

VI hade det relativt torrt, förutom på myrarna. Vi tältade också. På torr mark.
 
Svar 2019-10-31 09:46   Tobbe C
På min karta (Calazo Muddus / Muttos oktober 2015) står det att tillträdesförbudet i fågelskyddsområdet gäller från 15/3 - 31/7.
 
Svar 2019-10-31 10:23   Totteman
Kartan vi hade var samma, från maj 2017. Det står ingenting om förbudstider.

Vi läste i liggaren i Arvidssons stuga om ett par stjärnor som hade paddlat i förbudsområdet under sommaren. Inte nog med att de var i området då, de skrev om det också. Jag tycker att förbudstider ska respekteras.
 
Svar 2019-10-31 10:33   Tobbe C
Märkligt att de har plockat bort det, på min karta står det skrivet strax intill Arvidsson-stugan faktiskt. Är inte gränsen för förbudsområdet markerad heller längre då?
 
Svar 2019-10-31 10:59   Totteman
Förbudsområdet är inte heller med.

Nu går jag händelserna i förväg när jag säger att det fanns skyltar på Muddusleden som informerade om datumen. Mer om det i den fortsatta berättelsen.
 
Svar 2019-10-31 22:16   fowwe
Det är svårt att hitta info om förbudstiderna osv. På Laponias hemsida står att förbudet gäller "under mars-juli":
https://laponia.nu/upplev/turer/muttos-fageltorn/
På LM:s topografiska karta på webben finns inga gränser utritade för fågelskyddsområdet vad jag kan se, och detta är väl den mest uppdaterade karta som finns för de delarna.
 
2019-10-31 09:58   Tobbe C
Tack för att du delar med dig från er tur!

När jag har jobbat med inventering har jag knatat en hel del på myrar och för mig är en rejäl och tålig vandrarstav ovärderlig vid dessa tillfällen (med tyngre packning har jag två stavar). När det börjar att bli mjukt så stöter jag staven hårt i marken för att värdera hur mjukt det är, ska jag ta ett kliv över till en tuva eller hoppa över en bäck eller mindre kanal där det kan vara mjukt på andra sidan så förlänger jag staven och petar på tuvan / kanten först. Det går också att känna i bäckar om bottnen är fast eller lös. Många gånger i en dyig bäckbotten går det att hitta en sten att stå på som inte syns för blotta ögat. Det går också att praktisera stavhopp vid lite länggre kliv / hopp vilket hjälper en att hålla balansen.
 
Svar 2019-10-31 10:18   Totteman
Tack själv!

Stavar kan vara ett bra hjälpmedel, speciellt när underlaget kan variera i i bärighetsförmåga.

Jag gillar att ha händerna fria, vilket är en anledning till att jag använder stavarna sparsamt.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Tips!