Bloggar > thomasvandraren > Muddus - into the bush

thomasvandraren

Här finns vandringar jag gjort i Sverige. Jag bor i Stockholm och vandrar gärna i de svenska fjällen.

Muddus - into the bush

Dagen D var här. Nu skulle vi bege oss obanat in i nationalparken.

Innan dess var de såklart frukost.

Min frukost består av havregrynsgröt som jag har spetsat med russin, gula och vanliga. Sedan har jag salt såklart, viktigt att tillföra kroppen. Jag har i torrmjölkspulver direkt i gröten...funkar fint.

Sedan två rågmackor med tubpålägg, och kaffe. Sedan är jag redo för dagen.

Det man ser på bilden ovan är köket. Själv sitter jag i vardagsrummet. Sitthöjd i ett tält är så skönt. Alla gramjägare som har en kondom att ligga i avundas jag inte.

Det gröna liggunderlaget håller på att isolera kokkärlet medans gröten blir klar, tar bara ett par min. Jag kokar upp allt, och sveper in det i ett urklippt liggunderlag. Så får det grytmysa ett par minuter. Funkar lika bra med någonting som ska koka 10 minuter...eller mer. Bästa tipset för att spara gas. Jag har tryck ned två runda plattor av liggunderlag på locket av kokkärlet...det syns inte.

Fjädern på bilden ovan fanns utanför tälten när vi vaknade och klev ur. Spännande. Har inte kollat vilken fågel den tillhör.

Vi packade ihop och fortsatte söderut. Efter att vi hade gått en liten bit kom vi till en mer öppen plats och kunde se Sör-Stubba. Där uppe var vi dagen innan.

Vi traskade på. En sak som Muddus nationalpark råkat ut för är bränder. Det fanns spår av bränder på många ställen, och spåren kan se ut som på bilderna nedan.

För en annan, som älskar att vara ute i naturen, är det rena och vackra som man upplever, det man kommer ihåg. Hur kan någonting som ett bränt träd vara vackert kan man fråga sig?

För mig handlar det om att se helheten. Skogsbränder inträffar, så är det bara.

Vi traskade vidare på Rallarstigen, klev ur nationalparken en sista gång. Bakom oss låg nu de högre topparna, Sör-Stubba och fjället Oarjemus Stubba.

Längs med stigen, eller egentligen bredvid, låg en tall. Det fanns många träd som tagit den sista vilan. Bilden nedan är tagen rakt mot stammen, och man ser rotsystemet. Den som kan någonting om tallar vet att det har ett spjut som går rakt ned i stammens riktning. Så, en bild på rotsystemet...

Ibland ser man rester av någonting och man undrar vad det var. På bilden nedan ser man resterna av en ren. Det fanns renhår en bit bort. Naturen ger och naturen tar.

Spänger fanns det längs med stigen, en del riktigt gamla. Kul att se dem. Ibland fanns det flera generationer av rester av spänger att titta på. Jättefascinerande tycker jag.

Vi lunchade vid ett av vindskydden, och det här var ganska nära där vi skulle vika av från stigen, och gå obanat mot Arvidssons stuga. 

Vi hade gått drygt 30 km på stigen när vi vek av från den. Nu började det helt okända. Vi såg att det fanns en stig, eller spår efter en fyrhjuling som gick åt rätt håll, det håll Johan pekar åt. Vi gick ditåt. Karta och kompas var det som gällde nu.

Vi hade ju landmärken att gå efter, men karta och kompass var med oss hela tiden.

Till vänster om oss var det myrmark, till höger skog. Ibland var det lättare att gå nere på myrmarken och ibland var det lättare att gå i skogen, så vi varierade på var vi gick. Det viktigaste var att veta var vi var.

Bilden ovan visar hur det såg ut framåt. Här kunde man gå.

Bilden nedan visar hur det kunde se ut. Ganska lätt att gå, MEN alla steg behövde planeras. Bottenlösa blöthål fanns.

På nedan bild ser man någonting riktigt bra. En paus. Ska inte underskattas. kunde bli både kort och lång. Så bra när man inte har bråttom.

Det är stor skillnad på att gå på en stig och att gå obanat. Vi konstaterade redan tidigare på dagen att vi inte skulle hinna till Arvidssons stuga denna dag. Så vi planerade att slå upp tältet en bit upp i skogen, nära någon vattendrag.

Sagt och gjort. Testa att det var plant...sedan upp med tält.

Längst ned på bilden ovan ser man björnspillning. Hej björn! Trodde inte vi skulle se någon tyvärr.

Kväll. Vi åt mat, och gjorde oss i ordning för natten.

Vi hade köpt värmeljus i Gällivare. De kom väl till pass. Både för att driva bort lite fukt, ge värme och ljus.

Den här dagen var riktigt bra. Det gick att gå med karta och kompass mot Arvidssons stuga. Vi kom en bit, och trodde att vi skulle komma lite längre, men allt tar tid, och vi hade inte bråttom.

Om någon är nyfiken på var vi är så kommer kartor i senare inlägg. Nu övernattar vi i skogen efter att ha passerat söder om sjön 414 möh som heter Sjnjuktjajavrasj samt de två vattendrag efter sjön. Vi tältar nära det andra vattendraget.

Dagen därpå...då kommer vi fram till Arvidssons stuga.

Gonatt!

Inlagt 2019-10-25 23:41 | Läst 1055 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2019-10-26 00:15   OBD
Jag förstår att där ni gick var det bitvis inte helt fel med stövlar. ;-)
 
Svar 2019-10-26 08:25   Totteman
På myren har man stövlar. Kängor hade inte varit ett alternativ. Det funkade bra med stövlar på Rallarstigen också. När vi stannade så luftade vi stövlar och strumpor.
 
2019-10-26 22:28   fowwe
Mycket njutbar berättelse, jag läser och drömmer mig till Muddos. Förstår att det var en stor upplevelse. Den där fjädern tror jag kommer från en tjäderhöna - men jag är dock ingen fjäderexpert så det finns nog någon som vet säkert. Och skogen i Muddus mår bra av att brinna ibland, det är skogsvård och naturvård, skriver skogsforskaren Ola Engelmark. Blir det brand någonstans i Muddus så blir det först ett snack mellan förvaltningar och räddningstjänsten om det ska släckas eller brinna vidare! Och om det är det senare, exakt hur stort område som ska få brinna innan det släcks.
 
Svar 2019-10-26 23:17   Totteman
Mycket njutbart. Lugnt, stillsamt. Angående bränder är det precis så: man bedömer från brand till brand.
Gällande fåglar så kan jag avslöja att fjädern var första tecknet på vad som skulle komma.
På söndag kommer nästa del i vandringen.
 
2019-10-27 17:47   skogsbaronen
Spännande läsning. Blir litet sugen att följa i era fotspår. Har gått södra delen av muddus, men det skulle vara kul att korsa parken som ni gör.
 
Svar 2019-10-27 22:03   Totteman
Inga problem alls att gå obanat. Men bra att vara två som går tillsammans. Det är en fin upplevelse att vandra i nationalparken. Man kommer så nära naturen, på ett helt annat sätt än om man går på en led där man möter människor hela tiden.

Rallarstigen var en stig...inga problem alls att gå. Knappt kuperat, jämfört med andra leder.

Nationalparken...helt underbar. Stora och gamla träd...Gammelskog.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Tips!