Efter frukost så packade vi ihop och fortsatte vandringen.
Jag älskar fjällen och försöker fjällvandra regelbundet. Mina fötter gillar obanat...pga Mortons neurom.
Användarnamn: TottemanIntressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Allt som tar tid och utmanar...
Niják till Akkastugorna
Vi vaknade till ett kalasväder igen. Nu skulle vi fortsätta till Akkastugorna.
Skárjá till Niják
Natten var god och jag sov väldigt bra. Det skulle bli spännande att ta sig genom Ruohtesvágge denna dag.
Vi skulle avsluta vandringen i Änonjálmme, så mycket var bestämt. Resan hem var bokad och vi hade gott om tid för att njuta nu.
Svarta Spetsen - en toppentur
För andra gången i mitt vandringsliv är Svarta spetsen på näthinnan. Första gången var runt 1990 när kompisen och jag vandrade från Gisuris till Kvikkjokk. Då hindrades vi av dimma den dagen vi skulle upp på toppen. Lite revanschsugen var jag nu.
Natten hade varit god och vi slöade inte på morgonen, utan gjorde oss i ordning efter frukost. Jag hade med mig den lilla dagsturssäcken som jag laddat med vatten, regnkläder, fleecetröja och energi i form av Runekakor. Vi räknade med att kunna gå upp och ned utan att behöva laga till varm mat, så vi tog inte med något kök.
Genom hela Álggavágge till Skárjá
Nu fortsätter äventyret i Sarek kan man säga om man vill! Men jag tänker inte så. Jag har upplevt ett stort äventyr ända sedan vi letade gas efter att vi landat i Bodö. Där började äventyret.
Vi vaknade tidigt och det var en strålande fin morgon vid Álggajávvre.
Álájávrre till Álggajávrre
Det var en god natt, och vi vaknade till nästan kalasväder. Gråväder, men det spelade ingen roll. Nu skulle vi äta frukost, packa ihop tälten och äntligen vandra in i Sareks nationalpark.