Vilodag vid Akkastugorna och lite roligheter

Vi unnade oss en vilodag vid Akkastugorna. Det var skönt att veta att vi kunde ligga still och bara ta det lugnt. Vi var trötta i benen.

Vi bestämde oss i alla fall för att gå till cafét vid Änonjálmme. Frukost hade vi ätit tidigare, så det här blev som lunch/mellis.

Väl vid stugan så fanns det mycket gott att välja på.

Vi pratade med kvinnan som hade caféet, och det var väldigt intressant. Hon berättade om verksamheten där och vi kom in på att prata om Claes Grundsten och hans böcker. Claes har varit stugvärd vid Akkastugorna och hon berättade om hur han hade utforskat fjällen i Sarek.

Efter fikat och pratstunden kände vi att vi hade fyllt på energidepåerna en del, och vi gick tillbaka till tälten. 

Det var lite gråväder, men det finns väl inget dåligt väder? 

Vi bestämde oss för att vi skulle sträcka på benen lite till denna dag, och gick över Vuojatädno.

På andra sidan vattendraget fanns en informationstavla om Padjelanta. 

Vi såg att det var en stig som gick norrut. Den kunde vi följa och se hur det såg ut längs den.

Det var blött, och det syntes tydligt att stigen inte hade varit så trafikerad de senaste åren.

Plötsligt såg vi markeringar på grova björkar. Det var bara markeringar på de grova björkarna, ingenting på de yngre och mindre träden. Det måste vara en gammal led, och vi såg nog den gamla markeringen. Nu var vi nyfikna. Tur att vi hade Claes Grundstens guidebok med oss, som kanske kunde ge lite svar senare.

Markeringarna var blå, gul, blå. Vilken led hade haft den markeringen? Var det till de gamla Akkastugorna?

Stigen som sagt...den var inte så vältrampad nu.

Blåbär.

Fuktigt...fjällväder.

På kvällen sprack det upp och var omväxlande sol och mulet.

Vi hade bestämt oss för att dagen därpå gå upp på den topp på Áhkká som var 1624 möh.

Det var en bra vilodag...vi sträckte på benen under dagen och det var precis lagom. De var faktiskt lite trötta.

Det var två saker som var roligt under dagen. Det ena var samtalet med hon som hade caféet  och det andra var att vi såg den gamla markeringen på de grova björkarna.

Vi somnade ovaggade.

Gonatt!

Niják till Akkastugorna

Vi vaknade till ett kalasväder igen. Nu skulle vi fortsätta till Akkastugorna. 

Efter frukost så packade vi ihop och fortsatte vandringen.

Àhkkàmassivet syntes tydligt, och det en imponerande syn. Riktigt stora och höga berg.

Bakom oss hade vi nu Niják, som badade i sol...eller skugga...beror på hur man ser det.

Vi visste att vi skulle göra två vad, och vi tog hjälp av Claes Grundstens bok "På fjälltur Sarek" för att hitta lämpliga ställen att vada Suottasjjåhkå. Det är inte den man ser på bilden nedan.

Här ett enklare vad.

Efter vaden så var det lite vandring uppåt. Vi kom upp på en plan yta och ordnade lunch.

Under förmiddagen var det några tillfällen då vi stannade till och intog ryggläge och lapade sol...kalsväder som sagt. Men, vi var tvungna att fortsätta, vilket vi också gjorde utan att ha bråttom.

På bilden nedan ser man ut över sjön Sjnjuvtjudisjávrátj och vi var på väg upp till platån ovanför sjön, för att följa stigen som går till Padjelantaleden. Stigen rundar södra och västra delen av Áhkkámassivet.

Nedan ser man slutet av sjön, och när det är snösmältning och regn så rinner vattnet i ravinen hela vägen ned till Vuojatädno som mynnar ut i Ritsemjávrre...eller är det Àhkajávrre? 

Här går vi på stigen.

Oj, rast vila igen...usch, vi har det jobbigt :-)

Nedan ser man vårt slutmål, eller kanske kan ana det. Akkastugorna idag.

Västtopparna närmast till höger...längre bort är höjden 1624 och 1004 möh.

Västtopparna.

En blick bakåt och man ser att stigen är ganska vältrampad. Roligare att gå denna stig istället för Padjelantaleden om man ska till Ruohtesvágge från Akkastugorna, eller tvärtom som vi gick.

Toppen 1624 möh nedan.

Nedåt, nedåt...

Åh, hjortron.

Det var lyxigt...hjortron...gott!

Bilden nedan är där stigen ansluter till Padjelantaleden. På bilden ser man en snöbefläckad Gisuris.

Padjelantaleden norrut, och avstickaren till stigen.

Samma t-korning...annan vinkel. De tre topparna är från vänster 1624 möh, den i mitten är den ena av Dubbeltoppen 1790 möh och den längst till höger (och mest söderut) är den ena av Västtopparna 1738 möh.

Nu var det sista biten kvar...snart framme vid Akkastugorna.

Där var den, bron över den dånande Vuojatädno.

Så, framme vid Akkastugorna.

Vi slog upp tälten och fixade middag.

Det var ganska skönt att vara framme. Vår vandring började verkligen närma sig sitt slut, men morgondagen skulle visa oss någonting riktigt roligt...more to come!

Vi somnade ovaggade denna kväll.

Gonatt!

Skárjá till Niják

Natten var god och jag sov väldigt bra. Det skulle bli spännande att ta sig genom Ruohtesvágge denna dag. 

Vi skulle avsluta vandringen i Änonjálmme, så mycket var bestämt. Resan hem var bokad och vi hade gott om tid för att njuta nu.

Vi åt frukost, packade ihop tälten och började gå tillbaka mot bron i första hand.

Det var kyligt när man hade vinden mot sig, mössa på då, men det skulle ändra sig. 

Vi stannade och pausade när vi kände för det. Det tog inte lång tid innan det var riktigt varmt igen. Jobbigt med så fint väder...

Vi gick på den södra sidan av Ruohtesvágge, Det var ganska imponerande att se de olika höjderna på norra sidan. Vi  bara gick och njöt av att vara mitt i denna härliga dalgång.

På bilden nedan ser man hur det ser ut om man tittar bakåt. Vi har alltså kommit därifrån.

På bilden nedan ser man Lådvatjåhkkå och lilla kullen längst till höger är Ruohtesvárásj, 1010 möh. Den är i princip i dalgången. 

Framför oss hade vi nu den snöklädda Gisuris, som vi skulle se ur flera olika vinklar på en fortsatta vandringen. Det fina vädret fortsatte. Ganska skönt!

Det bästa med att fjällvandra är att man även gör en inre resa. Jag har inte skrivit så mycket om det, och det märks nog mest om man vandrar själv. Nu pratade Johan och jag ganska mycket om allt möjligt, vilket var trevligt och berikande.

Vi passade på att stanna när vi kände för det, och ibland blev det ryggläge...mycket skönt i solen och värmen.

Blick bakåt, nedan bild.

På nedan bild ser man Ruohtes och alla topparna där. 

Johan och Gisuris.

Nedan en lite inzoomad bild på Gisuris.

Jag vid vattendraget nedanför Niják.

Johan spanar efter bra ställe att korsa denna strida ström.

Där blir det bra.

Nu syntes Àhkkámassivet tydligt.

Vi slog upp tälten nedanför Niják, och gick ned till en större pöl och badade.

Blick bakåt på nedan bild.

På nedan bild har vi Niják. 

Efter badet så hängde vi upp allt på tork. Vi tvättade kläderna också. Skönt med fräscha och rena kläder.

Om jag på något sätt ska kunna beskriva med hur nöjda vi var med dagen blir det svårt. Tänk att vandra i egen takt, pausa när man själv vill, uppleva allt detta tillsammans med en som man trivs tillsamman med...och ha kalasväder hela tiden. Ja, det där med vädret är bara lite extra plus...allt annat finns ju där ändå.

När tälten var uppsatta och vi hade badat...allt kändes bara magiskt bra. Det går inte att beskriva. Middag åt vi också, även denna dag.

Nedan ser man vår fina tältplats. Vi badade vid den större pölen.

Ljuset på Niják förändras hela tiden. Läckert.

Kvällsljus på Niják, nedan.

På nedan bild ser man hur det skuggas på ett läckert sätt. den här tiden på kvällen sitter jag bara och fascineras över hur allting förändras. Skuggorna, de långa skuggorna, ljuset, tystnaden...det är ett sådant lugn som infaller sig. Det är magiskt att vara i det. 

Nedan: Nu har solen gått ned bakom Gisuris.

Nedan: Niják igen...det sista ljuset.

På nedan bild ser man kvällens sista ljus åt det håll vi kom ifrån.

Jag vaknade på sennatten och var uppe och pinkade. Passade på att ta lite bilder då. Läckert ljus minsann. På nedan bild ser man hur ljuset faller på Gisuris. Det är ca 2 min mellan nedan två bilder.

På nedan bild ser man morgonens första ljus på Àhkkámassivet. Västtopparna och Dunneltoppen är i moln. Stortoppen, längst till höger är högst med sina 2011 möh. Bredvid finns Borgtoppen på 1961 möh. 

Denna vandringsdag var fantastisk, från det att vi startade vid Skárjá tills vi stannade nedanför Niják. Följande morgon skulle vi runda Àhkká.

Gonatt...eller, God morgon! Beror på hur man ser det.