Här finns vandringar jag gjort i Sverige. Jag bor i Stockholm och vandrar gärna i de svenska fjällen.

Jag älskar fjällen och försöker fjällvandra regelbundet. Mina fötter gillar obanat...pga Mortons neurom.

Användarnamn: Totteman

Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Allt som tar tid och utmanar...

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

25 juli – resa till Vålådalen och vandringsstart, del 1

Jag har haft en idé om att vandra i Bunnerfjällen. Det var under 2020 som tankarna väcktes om att vandra i detta område som jag visste så lite om. Bunnerfjällen var en vit fläck för mig och jag visste verkligen ingenting om detta område.

Jag brukar vandra med min kompis Johan, och 2020 så vandrade vi från Vålådalen till Funäsdalen. När vi var uppe på Stora Härjångsstöten hade vi en fin överblick åt alla håll, och topparna norrut såg så vilda ut. Kanske för att jag visste så lite om dem. Jag såg på kartan att det var Bunnerfjällen, men kunde inte ta in vad jag såg. Det var lite för okänt och jag blev lite nyfiken.

På bilden ovan ser man fjället Gåsen närmast till vänster och bakom det är västra delen av Bunnerfjällen, som fortsätter österut.

Jag tänkte att ”någon gång”…

Denna ”någon gång” blev av under vecka 30 är 2022, och det är den vandringen som den här berättelsen handlar om. Jag var ledig en vecka och tänkte passa på.

Jag hade en ganska ambitiös plan som innehöll flera toppbestigningar, och bakom datorn kan man planera ganska mycket.

Det blev ett dagtåg från Stockholm, och jag skulle till Undersåker för att därifrån ta bussen till Vålådalens fjällstation.

Tåget avgick på morgonen, som det skulle. Det tuffade på till det inte tuffade på längre. Vi skulle åka buss från Ånge fick vi reda på. Jaha, buss?

Jag hade planerat att vandra lite denna dag och inte komma fram för sent. Jag var beredd på att tälta ganska nära fjällstationen när jag skulle komma dit. Frågan var alltså när vi skulle vara framme.

Gilla läget är jag bra på, så även denna dag.

Busschaufförerna som skulle köra oss hade inte så bra koll på vart vi skulle, och tydligen skulle bussen till Järpen, men inte till Undersåker. Jag tänkte att det löser sig när vi är på väg. Undersåker är ju på vägen.

Det var ganska bekvämt att åka buss, men det var ju inte läge att gå till restaurangdelen i bussen, så lunchen fick bli med det jag hade med mig. Inte speciellt mycket med andra ord.

Bussen stannade till på ett ställe, så att vi kunde få sträcka på benen och även vänta in en annan buss.

Det var helt ok att åka buss på det här sättet. Johan och jag hade faktiskt åkt buss från Funäsdalen till Stockholm efter vandringen år 2020, och det var en bra upplevelse.

Vi kom i alla fram till Undersåker till slut. Det var så pass i tid med vanliga tågtiden att vi som skulle till Vålådalens fjällstation kunde ta vår bokade buss.

Bussresan till Vålådalens fjällstation tar längre tid än man kan tro. Jag påstår att det är bra att åka buss denna sträcka, och jag ska tala om varför.

2019 vandrade jag i Lunndörrsfjällen och den 28 juli stod jag på tågstationen i Undersåker och konstaterade att jag inte hade bokat buss från Undersåker till Vålådalens fjällstation. Vad skulle jag göra? Taxi kändes inte så lockande.

Det var en väldigt varm julidag, och jag bestämde mig för att knata längs bilvägen. Värmen höll på att knäcka mig. Det var närmare 30 grader än 25 grader.

Jag ska inte skriva mer om detta, mer än att jag fick skjuts av arrangören till Åre fjällmarathon, och det var trevligt att prata med en likasinnad, alltså en tävlingsarrangör. Jag och en kompis arrangerar ju Sveriges enda 24 h mtb-lopp…bland annat.

Just ja…inte mer skriverier om den vandringen. Jag fick skjuts till vägskälet till Vallbo. Skönt med skjuts ibland.

Åter till årets vandring. Bussen till fjällstationen kom och vi som skulle till stationen hoppade på.

Väl framme kändes det riktigt bra. Klockan var inte alltför mycket, så jag bestämde mig för att slå på stort på en gång, och starta vandringen med att äta på fjällstationen.

Kunde vandringen start på ett bättre sätt? En trerätters...

Jag blev proppmätt och kunde i alla fall påbörja vandringen mot Bunnerfjällen.

På bilden ovan ser jag glad ut, och det här var innan middagen.

Efter middagen var målet att gå till Nulltjärnarna och tälta där någonstans.

Jag hade spanat in de östra delarna av Bunnerfjällen från restaurangen, se bilden nedan.

Det var med förväntansfulla steg jag påbörjade vandringen.

Nu var det spännande...del 2 av denna första dag handlar om kvällens vandring.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2022-12-15 11:11   OBD
Det här blir kul att följa.
En liten fundering, jag citerar: "Jag blev proppmätt och....." och "På bilden ovan ser jag glad ut, och det här var innan middagen." Inte blev du väl proppmätt på det du fotat? Jag utgår från att du är ironisk och faktiskt såg mindre glad ut efter middagen. :-)
 
Svar 2022-12-15 16:47   Thomas Lummi
Hehe, jag skrev trerätters...
Var mätt och glad...
 

Läs mer i bloggen

5 september - en blåsdag

Natten var ganska ok. Lite knöligt, men ok. Jag sov ganska länge efter att ha vaknat tidigt och varit uppe och lättat på trycket tidig morgon. Någonting inom mig sade att jag bord komma iväg så fort som möjligt. Vet inte riktigt var det kom ifrån, men kanske min vanliga noja att ha mycket vandring kvar och begränsat med tid kvar. När jag sansat räknat på kvarvarande sträcka till Kvikkjokk såg jag att det var lugnt. Jag skulle hinna tillbaka i tid till bussen.

4 september – till foten av Tjahkelij

Jag vaknade tidigt, somnade om. När jag väl steg upp var det till en strålande fin dag. Solen sken och jag med. Så skönt att starta dagen i kalasväder.

Jag tog det lugnt och skulle snart äta frukost. Lutade mig mot Litnokstugan och hade det bra.

3 september – Rapadalen och Litnokstugan

Natten måste ha varit bra då jag vaknade något senare än vanligt. Dagens mål var att ta sig till Litnokstugan och spana efter djur längs vägen.

Jag fixade frukost och tog det lugnt.


Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre

Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.